Titel: Röntgensjuksköterskans upplevelse av att arbeta med externa granskare under jourtid Syfte: Att undersöka hur röntgensjuksköterskan upplever arbetet med externa granskare under jourtid. Material och metod: Sex stycken röntgensjuksköterskor från två olika sjukhus i mellansverige intervjuades under perioden januari till mars 2017. Inklusionskriterierna för studien var minst två års erfarenhet av yrket samt minst ett års erfarenhet av att arbeta med externa granskare under jourtid. Tillstånd från verksamhetschefer och samtycke från informanterna erhölls innan studien startade. Data samlades in genom en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer bestående av öppna frågor. Den insamlade datan analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim & Lundman. Intervjuerna transkriberades och lästes igenom flera gånger. Därefter identifierades meningsbärande enheter och dessa kondenserades till koder. Genom koderna kunde kategorier och subkategorier identifieras. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier; Teleradiologi – tekniska aspekter, externa granskare jämfört med radiolog på plats, kommunikation och röntgensjuksköterskans kompetenser och egenskaper med tillhörande subkategorier. Konklusion: Informanterna upplever att det tar längre tid att kommunicera med externa granskare (EG) i jämförelse med att ha en radiolog på plats som kan ge svar direkt när röntgensjuksköterskan (RSS) är i behov av vägledning och snabba svar. I kommunikationen upplevs det också finnas språkbarriärer samt bristande kunskap, speciellt hos de sekreterare som tar emot samtal hos EG. Detta leder till frustration och blir ofta ett hinder i akuta situationer då RSS vill prata med en radiolog direkt. Under jourtid upplever RSS att denne får ta ett ökat ansvar samtidigt som förmågan att ta egna initiativ och beslut måste finnas. RSS upplever ingen förändring av bildkvalitén på de bilder som skickas i arbetet med EG. Informanterna upplevde i helhet att arbetet med EG fungerar bra och tillfredsställande under förutsättningarna att tekniken fungerar som den ska samtidigt som arbetsflödet inte ökar för mycket.

Titel: Röntgensjuksköterskans upplevelse av att arbeta med externa granskare under jourtid Syfte: Att undersöka hur röntgensjuksköterskan upplever arbetet med externa granskare under jourtid. Material och metod: Sex stycken röntgensjuksköterskor från två olika sjukhus i mellansverige intervjuades under perioden januari till mars 2017. Inklusionskriterierna för studien var minst två års erfarenhet av yrket samt minst ett års erfarenhet av att arbeta med externa granskare under jourtid. Tillstånd från verksamhetschefer och samtycke från informanterna erhölls innan studien startade. Data samlades in genom en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer bestående av öppna frågor. Den insamlade datan analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim & Lundman. Intervjuerna transkriberades och lästes igenom flera gånger. Därefter identifierades meningsbärande enheter och dessa kondenserades till koder. Genom koderna kunde kategorier och subkategorier identifieras. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier; Teleradiologi – tekniska aspekter, externa granskare jämfört med radiolog på plats, kommunikation och röntgensjuksköterskans kompetenser och egenskaper med tillhörande subkategorier. Konklusion: Informanterna upplever att det tar längre tid att kommunicera med externa granskare (EG) i jämförelse med att ha en radiolog på plats som kan ge svar direkt när röntgensjuksköterskan (RSS) är i behov av vägledning och snabba svar. I kommunikationen upplevs det också finnas språkbarriärer samt bristande kunskap, speciellt hos de sekreterare som tar emot samtal hos EG. Detta leder till frustration och blir ofta ett hinder i akuta situationer då RSS vill prata med en radiolog direkt. Under jourtid upplever RSS att denne får ta ett ökat ansvar samtidigt som förmågan att ta egna initiativ och beslut måste finnas. RSS upplever ingen förändring av bildkvalitén på de bilder som skickas i arbetet med EG. Informanterna upplevde i helhet att arbetet med EG fungerar bra och tillfredsställande under förutsättningarna att tekniken fungerar som den ska samtidigt som arbetsflödet inte ökar för mycket.

Inledning: Att utbilda röntgensjuksköterskestudenter att ta bilder med i första hand konventionell röntgen har alltid varit svårt då man har varit hänvisad till fantomer eller rollspel på grund av strålningen. Med utvecklingen av VR uppkommer dock frågan om det kan bidra som komplement till utbildningen. Syfte: Syftet med uppsatsen var att beskriva om VR kan användas i röntgensjuksköterskeutbildningen. Metod: Studien utfördes som en allmän litteraturöversikt där en kvalitativ och nio kvantitativa vetenskapliga artiklar ingick i analysen efter sökningar i 3 databaser. Resultat: Det mesta pekade på att VR kan vara ett bra komplement i röntgensjuksköterskeutbildningen då studenterna uppvisade större säkerhet i positionering och ökat självförtroende vid bildtagning. Dock upplevdes inlärningskurvan av VR som tidskrävande och behov av mer forskning inom området finns. Resultatet visade även att utbildningsanordnaren måste anpassa och utveckla hur de lär ut. Slutsats: Många studenter är efter avslutade studier osäkra på röntgenbildtagning när de kommer till sin första arbetsplats. Kan användandet av VR i röntgensjuksköterskeutbildningen leda till en högre nivå av självsäkerhet och potentiellt ökad kunskap om positionering får det anses vara fördelaktigt. / Introduction: Teaching radiography students to be able to take good quality x-ray images has always been a problem since they have been referred to phantoms or roleplay given the radiation. With the development of VR, the question has been raised if that could serve as a complement. Aim: The purpose of this study was to describe if VR could be used during radiography education. Method: The study was conducted as a literature review where one qualitative and nine quantitative scientific articles were analysed after searching 3 databases. Result: Most findings point to that VR might be a good compliment to regular radiography education since the students exhibit improved patient positioning and enhanced self-confidence while taking x-ray images. The learning curve with VR was however deemed as somewhat time consuming and more research seems necessary. The result also shows that the provider of the education must adapt and develop the way they teach. Conclusion: Many students feel insecure about x-ray imaging upon starting at their first place of work. If the use of VR in radiography education might raise the level of self-confidence as well as potentially increase the knowledge of positioning it might be considered beneficial.

Bakgrund: Antalet datortomografiundersökningar (DT-undersökningar) har ökat kraftigt i Sverige och den kollektiva stråldosen till befolkningen blir allt högre. DT-undersökningar av buken är en av de undersökningarna som ger högst stråldos till patienten, därför är det viktigt att de endast görs när det krävs för att ställa diagnos. Därmed kan det vara relevant att undersöka huruvida antalet undersökningar också lett till ökat antal patologiska fynd hos patienter. Syfte: Undersöka hur många akuta DT-undersökningar med intravenös kontrast av buken som gjordes vid två sjukhus och hur stor andel av dessa som påvisade patologiska fynd. Metod: För att besvara syftet gjordes en kvantitativ retrospektiv studie där röntgenremisser och röntgensvar från mars 2013, mars 2018 och mars 2023 analyserades. Resultat: Antalet akuta DT-bukundersökningar med intravenös kontrast har ökat vid sjukhusen med i genomsnitt 49,5% mellan 2018–2023. Den mest markanta ökningen sågs i åldrarna 50–80 år. Vid Sjukhus 1 hade andelen fynd ökat från 57,5% i mars 2013 till 72,4% i mars 2023, samtidigt som andelen fynd vid Sjukhus 2 i stället minskat från 54% i mars 2018 till 46,3% i mars 2023. De vanligaste fynden vid de två sjukhusen var ileus/subileus, appendicit och kolecystit/gallsten/vidgade gallvägar. Könsfördelningen visade att något fler kvinnor än män genomgick akut DT buk med iv. kontrast, (Sjukhus 1: 54% kvinnor och Sjukhus 2: 55% kvinnor). Slutsatser: Det har vid båda sjukhusen skett en ökning av antalet undersökningar men utvecklingen av andelen fynd har gått i två olika riktningar. De vanligaste patologiska fynden som görs skulle kunna ställas med hjälp av andra modaliteter med låg eller ingen stråldos, såsom konventionell röntgen eller ultraljud. Ökningen av antalet akut DT-buk med iv. kontrast har medfört en ökad arbetsbelastning för röntgensjuksköterskor.