Sjukskrivnings- och rehabiliteringsreglerna är ett omdebatterat ämne och innehållet i dessa har förändrats mycket under årens lopp. Senaste ändringen var i form av införandet av den så kallade rehabiliteringskedjan i socialförsäkringsbalken (2010:110;SFB). Rehabilitering syftar enligt 29 kap. 2 § SFB ”till att en försäkrad som har drabbats av sjukdom ska få tillbaka sin arbetsförmåga och få förutsättningar att försörja sig själv genom förvärvsarbete”. Uppsatsen tar utgångspunkt i två frågeställningar relaterade till arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet. För det första studeras relationen mellan arbetsrätt och socialförsäkringsrätt, närmare bestämt om och i så fall hur den traditionellt civilrättsligt reglerade arbetsrätten påverkas av socialförsäkringsrättsliga regler om rehabilitering. Dessutom ställs frågan om införandet av de nya reglerna för arbetsanpassning och rehabilitering, bland annat rehabiliteringskedjan, har medverkat till att göra det lättare för arbetsgivare att säga upp och omplacera sjuka arbetstagare. En rättsdogmatisk metod används för att reda ut gällande rätt och söka svar på frågeställningarna. Inledningsvis beskrivs rehabiliteringskedjan, vilken är den modell som Försäkringskassan använder sig av för att bedöma rätten till sjukpenning. Rehabiliteringskedjan ersatte den tidigare ”steg-för-steg-modellen” i syfte att effektivisera sjukskrivningsprocessen. Den stora skillnaden från tidigare är att det i rehabiliteringskedjan finns fler fasta tidpunkter för prövning av arbetsförmågan. Därefter diskuteras vilket ansvar de olika aktörerna har i arbetsanpassnings- och rehabiliteringsarbetet. Arbetsgivarens ansvar regleras på flera håll. I uppsatsen beskrivs arbetsgivarens ansvar enligt arbetsmiljölagen, Arbetsmiljöverkets författningssamling, socialförsäkringsbalken, lagen om anställningsskydd samt lagen om sjuklön. Arbetstagaren är skyldig att medverka till rehabiliteringen enligt socialförsäkringsbalken. Också Försäkringskassan har en viktig roll i rehabiliteringsprocessen, vilket anges i socialförsäkringsbalken. I kapitel fyra behandlas de olika arbetsrättsliga principer som i analysen jämförs med de socialförsäkringsrättsliga reglerna i syfte att se om innebörden förändrats. De arbetsrättsliga områden och principer som beskrivs är uppsägning vid sjukdom, 29/29-principen, bastubadarprincipen, geografisk omplacering, arbetsledning i strid med god sed samt framprovocerade uppsägningar. Analysen visar att arbetsrätten och socialförsäkringsrätten krockar på många områden vilket leder till att anställningsskyddet på många sätt urholkas för sjuka arbetstagare. De socialförsäkringsrättsliga reglerna tycks inte ta hänsyn till de annars väletablerade arbetsrättsliga principer som finns till för att öka arbetstagarnas anställningsskydd. Det är anmärkningsvärt att dessa regler som i vanliga fall gäller för friska arbetstagare inte är tillämpbara i samma utsträckning för sjuka arbetstagare. Analysen visar även att det i och med införandet av rehabiliteringskedjan istället för ”steg-för-steg-modellen” har blivit lite lättare för arbetsgivaren att säga upp sjuka arbetstagare. De fasta tidpunkterna medför att det blir tydligare för arbetsgivaren när arbetstagaren inte kan utföra något arbete av värde, samt när rehabiliteringsansvaret är uppfyllt. Analysen avslutas med att konstatera att principen om att sjuka arbetstagare inte får sägas upp är lätt att kringgå. Det är egentligen bara att hänvisa till att arbetstagaren inte kan utföra något arbete av värde. Sammanfattningsvis konstateras att de socialförsäkringsrättsliga reglerna i fråga faktiskt urholkar anställningsskyddet för sjuka arbetstagare och påverkar arbetsrätten och dess principer på området. Slutsatserna diskuteras i det sista kapitlet med stöd av artiklar och sakkunnigutlåtanden. Dessutom förs en de lege ferenda-diskussion med författarnas egna åsikter och synpunkter kring ämnet.

No description available.

I Sverige finns en fungerande socialförsäkring som skall skyddavid skador och sjukdom men som sittande regering ansågbehövdes förbättras för dem som är sjukskrivna. Under 2008genomfördes en reform för att minska sjukskrivningstiderna ochmånga personer blev då utförsäkrade trots sjukdom och skada.Syftet med studien var att undersöka hur några utförsäkradehanterade beskedet och hur personerna reagerat efter att beslutetom utförsäkring verkställdes.Genom två kvalitativa intervjuer framkom hur dessa personerhanterade att trots sin sjukdom bli ”friskförklarad” och utan rätttill sjukpenning. Det transkriberade materialet analyseradesgenom att finna olika teman som blev huvudrubriker. Begreppsom blev centrala var bland annat oro för ekonomi, extern hjälpoch drivkrafter.Resultatet är att informanterna önskade att fler insatser tillkommitoch att det hade hänt mer under den långa tid som de varsjukskrivna. De ansåg sig även ha gjort mycket för att få hjälpende själva kände att de behövde när Försäkringskassan inte hördeav sig i tid eller gjorde nog. Samt att de, trots en svår situationmed utförsäkring, ändå sett det som en möjlighet istället för attgräva ner sig.

Syftet med detta arbete är att beskriva och analysera individers deltagande i det som här kallas Projekt Prehab, som innebär en av Folkuniversitetet anordnad förberedande insats för arbetslivsinriktad rehabilitering. Frågeställningar i arbetet är vad det innebär för den enskilda individen att delta i Projekt Prehab, samt hur medverkan kan påverka nästa steg i rehabiliteringen. Utifrån kvalitativa intervjuer med sex deltagare och två coacher, har jag försökt besvara forskningsfrågorna. Det empiriska materialet har analyserats utifrån begrepp från karriärvalsteorin Careership: brytpunkt, tid av rutin och handlingshorisont. Analysen grundas också på begrepp från den sociologiska riktningen symbolisk interaktionism: social interaktion och rollövertagande, samt begreppen begriplighet och meningsfullhet som ingår i sociologen Antonovskys teori om individens känsla av sammanhang. Den analytiska slutsatsen visar att medverkan gynnar personlig utveckling och förmåga att hantera svårigheter eller motgångar. Den visar också att verksamheten fyller deltagarnas behov av struktur och att möta andra i samma situation som de själva, och att den beviljade tiden i projektet oftast är för kort. Den analytiska slutsatsen som dras angående hur detta påverkar fortsatt rehabilitering, är att deltagarnas utveckling kan antas bidra till hur deltagarna hanterar detta steg, men att individens hälsa och samarbetet med andra aktörer har större påverkan.

Den första juli år 2008 genomfördes ändringar i socialförsäkringen och ”rehabiliteringskedjan” introducerades. Många individer kom att bli utförsäkrade under de efterföljande åren och blev istället registrerade på Arbetsförmedlingen. De utförsäkrade blev där erbjudna att medverka vid arbetslivsintroduktion vilken syftade till att utreda vilket stöd den utförsäkrade var i behov av för att kunna återgå i arbete. Dessa snabba regeländringar kom att kräva mycket av den sjukskrivne och även omfattande planering och organisering av personalen på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Studier har genomförts gällande rehabilitering, långtidssjukskrivning och arbetsförmedlares upplevelse. Denna studie syftar istället till att ur ett psykologiskt perspektiv undersöka de utförsäkrades upplevelse samt om processen har fungerat som det var tänkt. Studien avgränsas till att undersöka individer vilka blev utförsäkrade under 2013. Åtta utförsäkrade individer intervjuades och resultatet analyserades utifrån teorin Känsla av sammanhang och copingstrategier. Resultatet visar att upplevelsen av utförsäkringen har varit negativ. Informationen från Försäkringskassan har varit otydlig och bristfällig. Intervjupersonerna har upplevt en känsla av maktlöshet och levt i en ovisshet om framtiden.

<p>I denna studie analyserar vi handläggares upplevelse av samverkan mellan två stora välfärdsmyndigheter, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Genom sju kvalitativa intervjuer undersöker vi möjligheter och hinder med samverkan utifrån den s.k. nya arbetslinjen och rehabiliteringskedjan. Vår teoretiska referensram utgår ifrån gräsrotsbyråkratin, sektoriseringsteorin samt olika idéer om samverkan och domänkonflikter. För att få underlag för studien tar vi också del av aktuell forskning som berör ämnet. Resultatet från vår studie visar att det finns flera gemensamma upplevelser av hinder och möjligheter hos respondenterna. Bland annat lyfter alla respondenter fram att samverkan är någonting positivt som klargör myndigheternas ansvar inför klienten. Resultatet visar även att majoriteten av respondenterna upplever att rehabiliteringskedjan motverkar passivitet som de anser råder inom rehabiliteringssfären.</p> / <p>In this study we analyze handling offices experience of cooperation between two major welfare authorities, the social insurance office and the employment agency. With the help of seven qualitative interviews we investigate the opportunities and the hindrance for cooperation on the base of the new so called workfare and rehabilitation chain. Our theoretical frame takes its starting point in particularly the theory of street level bureaucracy, sectorisation within the public sector and different ideas about cooperation and domain conflict. To build a platform for the study, we also take part of topical science that is relevant for the study. The result showed that there are several common experiences of opportunities and hindrance of cooperation. All of the respondents brought up the fact that cooperation is something positive that, from the client perspective, elucidates the authorities’ responsibility. The majority of the respondents also experienced that the rehabilitation chain counteract passivity, which existed within the rehabilitation sphere.</p>

I denna studie analyserar vi handläggares upplevelse av samverkan mellan två stora välfärdsmyndigheter, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Genom sju kvalitativa intervjuer undersöker vi möjligheter och hinder med samverkan utifrån den s.k. nya arbetslinjen och rehabiliteringskedjan. Vår teoretiska referensram utgår ifrån gräsrotsbyråkratin, sektoriseringsteorin samt olika idéer om samverkan och domänkonflikter. För att få underlag för studien tar vi också del av aktuell forskning som berör ämnet. Resultatet från vår studie visar att det finns flera gemensamma upplevelser av hinder och möjligheter hos respondenterna. Bland annat lyfter alla respondenter fram att samverkan är någonting positivt som klargör myndigheternas ansvar inför klienten. Resultatet visar även att majoriteten av respondenterna upplever att rehabiliteringskedjan motverkar passivitet som de anser råder inom rehabiliteringssfären. / In this study we analyze handling offices experience of cooperation between two major welfare authorities, the social insurance office and the employment agency. With the help of seven qualitative interviews we investigate the opportunities and the hindrance for cooperation on the base of the new so called workfare and rehabilitation chain. Our theoretical frame takes its starting point in particularly the theory of street level bureaucracy, sectorisation within the public sector and different ideas about cooperation and domain conflict. To build a platform for the study, we also take part of topical science that is relevant for the study. The result showed that there are several common experiences of opportunities and hindrance of cooperation. All of the respondents brought up the fact that cooperation is something positive that, from the client perspective, elucidates the authorities’ responsibility. The majority of the respondents also experienced that the rehabilitation chain counteract passivity, which existed within the rehabilitation sphere.