Abstract Uppsatsen Barn och ungdomars gudsbild är en c-uppsats, med didaktisk inriktning inom ämnet religionskunskap. Den handlar om barns och ungdomars gudsuppfattning.  Åldern på barnen och ungdomarna i min undersökning är 6, 7 och 18 år gamla. Efter att ha läst olika teorier om barn och ungdomars gudsbild, har jag gjort intervjuer med barn i förskoleklass samt i första klass.  När det gäller ungdomarnas gudsbild ställde jag 10 frågor i ett frågeformulär, till 18-åriga gymnasister i årskurs 3, angående deras gudsbild. Efter inledning, syfte, material, metod, tidigare forskning samt teoridel, redovisar jag resultatet av intervjuerna och ungdomsfrågorna. Därefter följer en analys av dem, tillsammans med de teorier jag har läst om och behandlat i min uppsats. Till sist följer en friare och mer allmän diskussion om resultatet och ämnet barns och ungdomars gudsbild. Den avgörande skillnaden mellan barn och ungdomars gudsuppfattning ligger i skillnaden mellan det konkreta och abstrakta. För ett barn är Gud något mer konkret och påtagligt vardagligt än för en 18-åring. En 18-åring ser på den här frågan med kritiska ögon, samt på ett mer abstrakt sätt än vad barnen gör. Gud är mer en naturlig del i ett barns vardag, i och med den antropomorfa gudssynen, än hos en 18-åring. En 18-åring har även kommit längre i sina funderingar om livsfrågor än vad barnen har gjort och har därigenom bildat sig egna uppfattningar utanför den närmaste omgivningen, vilket har utvidgat deras gudsuppfattning. Gemensamt för både barn och ungdomar i de här ålderskategorierna är att de förkunskaper i till exempel hemmiljön de har med sig, spelar roll när det gäller vilken gudsuppfattning de har. Den syn ungdomar har på Gud är monistisk, inte dualistisk. Många tonåringar och unga vuxna vill nu för tiden heller inte acceptera bilden av Gud som en förstorad fadersgestalt. De vill istället få lov att bilda sig sin egen uppfattning om vad eller vem Gud är. Endast för att man inte tror på Gud som en gubbe i himlen, behöver man inte vara ateist, som Olle Carlsson skriver i boken Kristendom för ateister, 2007, s 29.

Denna uppsats undersöker den feministiska agitatorn och anarkisten Emma Goldman i syfte att identifiera en radikal teori om samarbete och gemenskaper som tillåter individuell frihet utan konflikt med det sociala. Framförallt fokuserar den på Goldmans upplevelser av Sovjetunionen och det Spanska inbördeskriget, och på hennes idé om den »konstruktiva revolutionen « som hon utvecklar i interaktion med dessa. Själva undersökningen sker i fyra delar med fyra olika fokus: individen, massan, revolutionen och organisationen i den ordningen. Som material används framförallt Goldmans två böcker om Sovjetunionen – med fokus på efterordet i den senare boken – samt textsamlingen Vision On Fire med Goldmans texter om det spanska inbördeskriget och den anarkistiska organiseringen där. Uppsatsen fokuserar huvudsakligen på problemen med individens beroende av omvärlden, anarkismens roll i revolutionen, individens relation till massan – både i rent ontologisk bemärkelse och i aspekter av kön och makt – och på hur samhället bör organiseras. Goldmans konstruktiva revolution handlar framförallt om samhällsorganisation, och uppsatsen följer de spänningar mellan den reellt existerande individen och det potentiella tillståndet av individualitet som finns i hennes teorier, där den fria individen inte är utgångspunkten för- utan målet med samhällsorganisationen, vilket öppnar för en potentiellt könstranscenderande individualitet. Upplösningen av denna spänning innebär att den konstruktiva revolutionens samhällsorganisation får en kompensativ karaktär: den handlar inte bara om att organisera ett bättre samhälle, utan också om att kompensera exempelvis ekonomiska eller könsbaserade maktrelationer hos det förrevolutionära samhället. Den individ under tillblivande som Goldman diskuterar är också relevant för feminismens kritik av hur kvinnor historiskt och i samtiden förvägrats individualitet bl.a. genom institutioner som familjen eller äktenskapet, och visar på behovet av andra individualiseringsprocesser.

Urination is a biological need but the routines surrounding urination are culturally specific and ever changing. This makes the organization of public space an important part in deciding what actions are made possible for the people in it. This paper considers women’s public urination and the possibilities to merge the need to urinate and the construction of the female body as feminine. A number of texts that describe the construction of the female body and identity as both gendered and socially produced are analysed in relation to women’s experiences of incontinence. Incontinence as a medical diagnosis is by this becoming possible to question, and may be seen as one of several strategies used to manage both the organization of the public space and the expectations of the female body to be a docile body. The conclusion is that a woman who wants to enter public space has the following options when it comes to the need to urinate: To strive for the feminine ideal. This means planning, limiting and disciplining the body to create a docile female body. To use the medical diagnosis of incontinence. This may lead to lesser demands of bodily control but will construct the body as disabled. To exceed the boundaries. This means disobeying the demands of bodily control and leads to social and physical retribution.

Uppsatsen består av nio flickors berättelser om hur det är att vara flicka idag. Flickorna ingår i ett pågående transnationellt EU-projekt om flickors särskilda utsatthet på grund av särskolediagnos. Fyra av flickorna har etniskt svenskt ursprung och fem av flickorna har annat etniskt ursprung. Flickorna är mellan 18-20 år gamla och det som flickorna har gemensamt är att de är intellektuellt funktionshindrade. Frågor som besvaras i studien är dels vad flickorna anser att det innebär att vara en normal flicka när det gäller kropp, själ, sexualitet och sätt att vara på. Dels hur flickorna konstruerar femininitet och normalitet i relation till kön, etnicitet, utsatthet och intellektuellt funktionshinder. Studien visar att flickorna konstruerar femininitet utifrån föreställningar om normalitet där heteronormen är starkt styrande. Det är en stereotyp traditionell femininitet med flickan som oskuldsfull, känslosam och passiv som illustreras. Studerar vi dem individuellt så yttrar sig tendenser till att ta sig ur den stereotypa femininiteten, genom att säga ifrån, att vara bestämd och att ikläda sig en hip-hop stil, för att dölja kroppens former, som är ett försök till att bemötas som människa och inte som kropp. Etnicitet är av betydelse när det gäller sexualitet och synen på en partner där maktaxlarna etnicitet och kön interagerar och intellektuellt funktionshinder tycks frånvarande. Flickorna beskriver situationer där de blivit utsatta på olika sätt. Framförallt är det i vardagsnära situationer. Det är även i deras vardag och vardagliga relationer som studien belyser flertalet risksituationer för utsatthet som bottnar i att flickornas sätt att vara normal, är genom att vara kropp. Studien belyser spänningen mellan att betraktas som normal samtidigt som onormal och den ständiga kampen att hålla sig innanför gränserna för det normala och hur det känns att misslyckas. Studien illustrerar även spänningen mellan kropp och själ där flickorna bemöts som normala när de är kropp men som onormala när de är person och svårigheterna av att inte ses som en hel människa, vilket innebär paradoxen av att ses som normal samtidigt som att ses som onormal. Det vill säga funktionshindrad i en funktionsduglig kropp (disabled in an abled body). Flickorna utnyttjas och stirras på. I samhället och av männens blickar är de endast kroppar. Som kropp är de åtråvärda men som person stirras de på. Som kropp är de normala men som person bemöts de som annorlunda och konstiga.

No description available.

Uppsatsen syftar till att kritiskt granska vilka normer, paradoxer och tvetydligheter som finns i begreppet familj, mer specifikt kring förbindelser mellan föräldrar, och hur dessa produceras i tidskriften ”vi Föräldrar”. Metoden är kritisk diskursanalys, vilket har sin grund i ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, något som lämpar sig väl för en uppsats i genusvetenskap. Metoden passar ihop med de teorier som används i analysen: Poststrukturalism och queerteori. Tillhörande teoribegrepp är kategorisering, assimilering, performativitet, ambivalens och subversivitet. Undersökningen är uppbyggd kring fem delar med olika teman. Dessa behandlar ämnen som skilsmässa, boende, adoption, tvåsamhet, ensamstående och kärleksideal. Diskussionen kring dessa ämnen grundar sig alla i en kritik av vad som exkluderas av heteronormen.Något som i analysen tidigt lyfts fram är hur tidningens profil är inriktad mot problem och problemlösning. Den bild av familjen som explicit produceras i tidningen är med andra ord inte den lyckliga kärnfamiljen. Däremot visar sig ändå de artiklar som förekommer ta sin grund i familjekonstellationer som bygger på formen mamma-pappa-barn. Bildan av den lyckliga familjen positionernas snarare på föräldraskap som i någon mån avviker från heteronormativa ideal. Exempelvis berör en artikel ett samkönat par som lever lyckliga ihop. Trots den interna lyckan så förblir paret ett undantag. De heterosexuella paren som dominerar tidningen blir snarare på grund av sina problem mer trovärdiga. Andra exempel i tidningen gav liknande slutsatser. Något som ytterligare diskuteras är sprickor i den heteronormativa diskursen. Flertalet artiklar har en ambivalent ton. Vissa citat erbjuder skärningspunkter mellan konkurrerande diskurser. Dessa skärningspunkter finner jag svårdefinierade, men de kan ändå utgöra tänkbara zoner för subversiv förändring av familjebegreppet. Avslutningsvis konstateras hur ambivalensen i tidningen ligger väl i den postmoderna tiden. Genom tillbakablickar på tidningshistoria visar sig en skillnad mellan då och nu. Tidningen gör idag få explicita värderingar, något jag inte finner oproblematiskt. Idag visar sig normer och värderingar snarare döljas under en mer implicit retorik.

Begreppet intersektionalitet beskriver den ömsesidiga påverkan som sker mellan överlappande diskrimineringsgrunder, vilket är en aktuell fråga i Diskrimineringskommitténs slutbetänkande som föreslår en sammanslagning av diskrimineringslagarna. Utifrån den definition av intersektionalitet som jag har valt att använda undersöker jag hur kommittén respektive remissinstanserna behandlar intersektionalitet och de problem som är förknippade med användningen av begreppet. Jag utreder hur kommittén definierar de fenomen mellan vilka interaktion sker (här diskrimineringsgrunder) och deras förhållande sinsemellan. Eftersom tidigare forskning visar på att diskrimineringsgrunderna är olika till sin konstruktion undersöker jag även hur detta ska hanteras när utsatta grupper ska ges lika skydd. Trots att kommittén till viss del uppmärksammar denna problematik diskuterar de inte hur detta ska hanteras. Vad gäller begreppet intersektionalitet behandlas det vid enstaka tillfällen i utredningen utan att sättas i samband med lagstiftningen, detta trots att kommittén påpekar vikten av ett intersektionalitetsperspektiv i sammanhanget. Jag går även igenom remissinstansernas kritik, eller brist därav, eftersom de har inflytande över det slutgiltiga lagförslaget.

Utgångspunkten för denna magisteruppsats har varit att undersöka hur diskurser om teknikoch kön artikuleras i informationssamhället Sverige. Jag har riktat mitt huvudsakliga intresse mot mediernas konstruktioner av teknik och kön i tre svenska tidningsmedier, Aftonbladet, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, för att därefter kunna koppla dessa konstruktioner till en politisk och offentlig förståelse av teknik och kön i informationssamhället Sverige. Till min hjälp för att undersöka mediernas konstruktioner av teknik och kön har jag använt mig av den kritiska diskursanalysen som är särskilt användbar inom just feministisk forskning då den kopplar språket till frågor om makt och sociala processer. Analysen är upplagd efter Norman Faircloughs diskurskritiska modell som innebär att texten analyseras utifrån tre dimensioner: text, diskursiv praktik och social praktik. De teoretiska utgångspunkter som är centrala för uppsatsen är socialkonstruktivismens tankar om att språket formar vår verklighet och en feministisk övertygelse om att kön är socialt konstruerat. Informationssamhället Sverige utgör i uppsatsen den samhälleliga kontext varigenom diskurser om teknik och kön konstrueras och reproduceras. De svenska IT-politiska diskurser om teknik och kön som uppmärksammats visar att en teknikdeterministisk och könsneutral förståelse av informationsteknik diskursivt utesluter kvinnors tekniska erfarenheter och kompetenser i informationssamhället Sverige, vilket leder till ett fokus på kvinnors utanförskap. Analysen av den diskursiva praktiken har visat att när två samhällsinstitutioner med anspråk på att vara objektiva sanningsförmedlare, medierna och vetenskapen, samarbetar finns det skäl att tro att deras verklighetskonstruktioner normerar kvinnors och mäns relationer till teknik. Mediernas diskurser om teknik och kön har i textanalysen visat sig ge uttryck för en förståelse av teknik och kön som är både statisk och dualistisk. Detta beror på att det är den manligt präglade och ”könsneutrala” definitionen av teknik som styr hur vi uppfattar teknik och informationsteknik. Den manliga dominansen bland utbildningar och yrken som enligt denna definition klassificeras som informationstekniska knyts till redan dominerande föreställningar om män som tekniskt kunniga och intresserade. Kvinnors frånvaro från dessa utbildningar och yrken reproducerar föreställningar om kvinnor som tekniskt okunniga och ointresserade. Mediernas diskurser återspeglar alltså i hög grad den officiella bilden av teknik och kön och bidrar därmed till att vidmakthålla normativa föreställningar om teknik och kön i det svenska informationssamhället. Talet om kvinnors utanförskap i informationssamhället Sverige blir således en självuppfyllande profetia.

I svensk lagtext regleras blickar och kommentarer med sexuell anspelning i Lagen om sexuella trakasserier (se Lag 2003:311). Lagen reglerar dock endast ett fåtal offentliga rum. Gator, torg och parker är några rum som lämnas oreglerade. Syftet med denna studie är att undersöka hur unga heterosexuella kvinnor upplever blickar och kommentarer med sexuell anspelning från manliga främlingar i det ”oreglerade” offentliga rummet. Med utgångspunkt i individens subjektiva upplevelse är syftet vidare att studera hur kvinnan hanterar situationer med dessa inslag samt att undersöka om, och hur, upplevelserna påverkar henne. Genom intervjuer med fyra kvinnliga studenter och den kvalitativa analysmetoden Interpretive Phenomenolocigal Analysis har informanternas subjektiva meningsskapande inom ramen för dessa situationer analyserats. Som analysen föreslår är rummet (kontexten), betraktaren (mannen) och kvinnans egna attityder och föreställningar av central betydelse för hur dessa situationer upplevs och tolkas. Kvinnans hantering av situationen bör förstås i förhållande till hennes upplevelse. Ju mer obehaglig och hotfull situationen upplevs desto mer passivt tenderar kvinnan att hantera den. En konsekvens av dessa upplevelser är att kvinnan blir mer medveten om sitt yttre, vilket främst tar sig uttryck i hennes sätt att klä sig. Detta kan göras genom att anpassa klädseln efter feminina normer eller undvika vissa klädesplagg i syfte att motsätta sig dessa normer.

<p> </p><p>Det här är en reflexiv rapport som hör till det verk jag har skapat i mitt examensarbete på Högskolan i Skövde. Verket består av ett trettiotal animationer skapade för fyra olika <em>Mobs</em> (Movable Objects), det vill säga icke-spelbara, fientliga karaktärer i datorspel. Rapporten beskriver min arbetsprocess och mina tankar kring verket, och har som syfte att ge en inblick i och om möjligt även ge lärdomar om hur man animerar karaktärer för realtidsstrategispel (RTS) i fantasy-miljö. Det centrala datorspelet för den här rapporten samt verket är Dreamlords – The Reawakening (Lockpick Entertainment, 2008).</p><p> </p><p>De huvudsakliga frågorna jag tar upp i den här rapporten avser hur den generella grafiska stilen i Dreamlords påverkar animationerna, samt hur dessa bör te sig i spelet – dels de grafiska och designmässiga kraven som har funnits från Lockpick Entertainments sida men även i relation till andra spel av liknande genre. Jag drar paralleller till det framgångsrika datorspelet Warcraft III (Blizzard Entertainment, 2002), och tar även upp litteratur som har hjälpt mig i såväl mitt teoretiska som mitt praktiska arbete. Den inkluderar tidigare examensarbeten samt böcker om klassisk och 3d-animation, och jag har även funnit relevans i att studera teorier om genre och kroppsspråk.</p><p> </p><p>De viktigaste lärdomarna jag har erhållit från det här arbetet har grundats främst i mitt praktiska arbete och inkluderar bland annat användningen av animationsprincipen <em>exaggeration</em> (överdrift), som har visat sig vara mycket viktig för att tydliggöra animationerna i spelet – någonting som är av särskild vikt i RTS-spel där perspektivet innebär att karaktärerna blir mycket små på skärmen.</p>