Majority of the swimming facilities in Sweden are facing some form of renovation or total substitution. The report analyses cracks in two different public bath facilities namely Eriksdalsbadet and Enskedehallen. The text also discusses different solution strategies for cracks in concrete. The aim with this thesis is to discuss how facility managers can extend the service life of these facilities by taking measures against the crack damages. Since renovation can be expensive, it is important to study cracks early on when they appear. This thesis also emphasizes on how important it is to add resources for preventing cracks, already during casting. Resources should also be added for maintaining the basins, managing repair methods for all types of cracking problems. This thesis is more of a generalized study for cracks in concrete, however it concludes with taking a more specific approach by discussing the problems in swimming basins. Causes of cracks, different types of cracks and evolution of cracks are studied and discussed with emphasis on the structural damages that can occur. With pictures taken and analyzed from the two facilities and a visitation with a experienced concrete investigator from CBI, this thesis concludes with a decision to immediately take repair actions against cracks that are shown in the report. The report discusses two perspectives, one where the authors of the thesis discusses solutions derived from information given in the report, and the other perspective is derived from guided inspection with consultant from CBI. / Neris projektet

In Sweden, there are about 64,000 shelters in different places in the country. There is a shortage of shelters, and they arenot enough for the entire country's population, but only about 7 million civilians can be accommodated. Shelters havebecome a highly topical topic lately, but the maintenance of these shelters is still neglected. Many of the existing sheltersneed to be renovated or modernized. This thesis has been carried out in collaboration with Ramboll AB in Uppsala withthe aim of developing possible proposals for future upgrades of a population shelter in Katarinaberget in Stockholm andstudying the construction and its associated problems. The work was based on the following questions; what damage isthere in the concrete structures? and what technical solutions are required to ensure the strength of the concrete structures?  The result of the work was based on the empirical material consisting of previously completed concrete inspections andtechnical documentations, as well as interviews with some experts in the subject. The results showed that there are severaldifferent types of concrete damage in Katarinaberget's population shelter. It also showed several repair methods to ensurethe construction, the method that is most suitable to use to fix the established concrete damage is the dry spraying method. / I Sverige finns cirka 64 000 skyddsrum på olika platser i landet. Det råder brist på skyddsrum och de räcker ej till hela landets befolkning, utan endast cirka 7 miljoner civila får plats. Skyddsrum har blivit ett högst aktuellt ämne på senaste, men underhållet av dessa skyddsrum är fortfarande eftersatt.  Många av de befintliga skyddsrummen behöver renoveras eller moderniseras. Detta examensarbete har utförts i samarbete med Ramboll AB i Uppsala med syftet att ta fram möjliga förslag för framtida uppgraderingar av ett befolkningsskyddsrum insprängt i Katarinaberget i Stockholm och studera konstruktionen samt dess tillhörande problem. Arbetet utgick från följande frågor; vilka skador finns det i betongkonstruktionerna? och vilka tekniska lösningar krävs för att säkerställa hållfastheten hos betongkonstruktionerna?  Resultatet av arbetet baserades på det empiriska materialet som utgörs av tidigare genomförda betongbesiktningar och tekniska dokumentationer, samt intervjuer med några experter inom ämnet. Resultatet visade att det finns flera olika typer av betongskador i Katarinabergets befolkningsskyddsrum. Det visade även flera reparationsmetoder för att säkerställa konstruktionen, den metoden som mest lämplig att använda för att åtgärda de fastställde betongskadorna är torrsprutnings metod.

Cette recherche s’inscrit dans le courant de l’analyse conversationnelle d’inspiration ethnométhodologique et intègre la perspective socioculturelle. Nous faisons une description située des pratiques d’apprentissage des membres des groupes de conversation du Centre de Ressources pour l’Apprentissage de Langues Étrangères en Autonomie. Sur les bases de données empiriques issues des enregistrements audio et vidéo de conversations exolingues entre apprenants de français et d’espagnol avec de locuteurs francophones et hispanophones, nous avons analysé le phénomène de la réparation (Schegloff, Jefferson & Sacks, 1977) pour décrire les « méthodes » (Garfinkel, 1967) utilisées par les participants, dans le but d’apporter des éléments à la conception de l’apprentissage dans l’action. Certaines caractéristiques des séquences de réparation sont montrées, ainsi que les orientations des participants vers l’expertise d’un des locuteurs. Nous avons pu constater la façon dont les partenaires exhibent une identité d’expert ou d’apprenant, catégories toujours changeantes au cours de l’interaction où la réparation est un outil indispensable. Nous montrons que la réparation dans les conversations exolingues est aussi une méthode d’apprentissage utilisée par les apprenants. L’interaction et particulièrement « l’interaction acquisitionelle » est un outil qui favorise l’appropriation de la L2 (« cognition in practice » Lave & Wenger, 1988 ; « community of practice », Wenger 1998) et nous permet en même temps d’observer le processus « on line » de l’appropriation des ressources linguistiques ainsi que la façon dont les participants résolvent les problèmes qui menacent l’intersubjectivité. Nous avons pu constater plus généralement, que l’apprentissage ne peut pas être défini à priori mais qu’il est contingent et contextuelle et émerge de la dynamique des activités dans l’interaction. / This research is based upon Conversation Analysis (CA) and integrates a sociocultural perspective. It describes the situated learning practices and conversations of a social group of people of a Self-Access Center. Based upon empirical data from audio and video recordings of exolingual conversations between French and Spanish learners with French and Spanish native speakers, the phenomenon of “repair” (Schegloff, Jefferson & Sacks, 1977) is analyzed to describe “methods” (Garfinkel, 1967) used by the participants in order to provide elements to understand the notion of learning-in-action. Some features of repair sequences are shown, as well as the orientations of one participant to the expertise of another participant. It is noticed that the speakers exhibit an identity of expert or learner, and I argue that category is a transitional and dynamic entity in the interaction where repair mechanism is an indispensable tool. I show that the repair mechanism in exolingual conversations is also a learning method used by learners. Interaction and particularly the "interaction for acquisition" is a tool that promotes L2 acquisition ("cognition in practice", Lave & Wenger, 1988; "community of practice", Wenger, 1998) and allows us to simultaneously observe the process "on line" of the appropriation of linguistic resources and the way participants resolve problems that risk intersubjectivity. I notice more generally, that learning cannot be defined a priori but it is contingent and contextual and emerges from the dynamic activities of interaction.

Byggindustrin har i dagsläget en negativ klimatpåverkan och infrastrukturen likaså. Många länder har därför försökt undersöka möjligheten att hitta ett långsiktigt och hållbart alternativ till det konventionella reparationsmaterialet. Olika material undersöks, olika optimerade betongrecept testas för att förstå hur miljöpåverkan har minimeras för att förlänga livslängden hos betongkonstruktioner. Vid reparation av en bro är det viktigt att ta hänsyn till både kostnader och miljöpåverkan under hela dess livscykel. Kostnader som uppstår är investeringskostnader samt drift- och underhållskostnader. Miljöpåverkan från betongkonstruktioner i produkt skedet består av materialframställning, byggtransporter och produktion på byggarbetsplatserna. totala växthusgasutsläppet summeras och beräknas i kg CO2-ekv. Syftet med detta examensarbete är att studera den långsiktiga hållbarheten hos UHPC med hjälp av beräkningsmodeller såsom livscykelanalys och livscykelkostnadsanalys med avsikt att applicera reparationstekniken. Flera UHPC recept ställs mot det konventionella reparationsmaterialet detta för att kunna bedöma miljöpåverkan och kostnadseffektiviteten hos materialen. Dvs om det går det att minska klimatutsläppet och kostnaderna. De jämförda recepten är olika UHPC-recept samt traditionell betong. Recepten appliceras slutligen på en befintlig bropelare för att undersöka de olika receptens tillämpbarhet som reparationsmaterial ur ett hållbarhetsperspektiv. Det saknas tillräckligt med kunskap om UHPC:s långtidseffekter, speciellt om reparationsintervall. Med åtanke på materialets höga draghållfasthet och beständighet tillsammans med UHPC:s strukturella egenskaper har antaganden gjorts att materialet är reparationsfri under konstruktionens livslängd. Det vill säga att bropelaren som undersökts med UHPC i studien inte behövt repareras under sin livslängd. Resultatet från livscykelkostnadsanalysen visar att UHPC är dyrare i både kubikmeter (m3) och kvadratmeter (m2) med tanke på täckskiktets tjocklek än traditionell betong i materialpriset. Men med tanke på att UHPC är underhållsfritt har den en mindre livscykelkostnad. Resultatet från livscykelanalysen visar att UHPC blandningarna har större miljöpåverkan per kubikmeter. Då de olika täckskiktetstjocklek relateras till pelarens längd erhålls resultat där UHPC medför slankare konstruktioner och besparingar upp emot 50% mindre betongvolym (för den 6 m långa pelaren i fallstudien). Med UHPC som reparationsmaterial medför det till att bron inte behöver repareras under dess livslängd. Bropelaren som repareras med UHPC kommer därför ha en mindre miljöpåverkan än den traditionella betongen. Långsiktig hållbarhet och mindre totala växthusgasutsläpp (som är i riktlinje med EU:s och regeringens klimatkrav) erhålls för anläggningskonstruktioner med UHPC. / The construction industry has a negative climate impact and so does the infrastructure. Which is due to frequent repairs that are not sustainable. Many countries have therefore tried to explore the possibility of finding a long-term and sustainable alternative to conventional repair materials. Different materials are examined, different optimized concrete recipes are tested to understand how the environmental impact can be minimized and the service life of concrete structures extended. When repairing a bridge, it is important to take into account both costs and environmental impact throughout its life cycle. Costs that arise are investment costs as well as operating and maintenance costs. The environmental impact from concrete structures in the product phase consists of material production, construction transports and production at construction sites. The total greenhouse gas emissions are summed up and calculated in kg CO2 eq. The purpose of this thesis is to study the long-term sustainability of UHPC using calculation models such as life cycle analysis and life cycle cost analysis with the intention of applying the repair technique. Several UHPC prescriptions are set against the conventional repair material in order to be able to assess the environmental impact and cost-effectiveness of the materials. That is, if it is possible to reduce climate emissions and costs. The compared recipes are different UHPC recipes and traditional concrete. The recipes are finally applied to an existing bridge pillar to investigate the applicability of the various recipes as repair materials from a sustainability perspective. There is a lack of knowledge about the long-term effects of UHPC, especially about repair intervals. Given the high tensile strength and durability of the material together with the structural properties of the UHPC, it has been assumed that the material is repair-free for the life of the structure. That is, the bridge pillar examined with UHPC in the study did not need to be repaired during its lifetime. The results from the life cycle cost analysis show that UHPC is more expensive in both cubicmeters (m3) and square meters (m2) given the thickness of the cover layer than traditional concrete in the material price. However, given that UHPC is maintenance free, it has a lower lifecycle cost. The results from the life cycle analysis show that the UHPC mixtures have a greater environmental impact per cubic meter when the cover layer varies. As the thickness of the different cover layers is related to the length of the pillar, results are obtained where UHPC leads to slimmer constructions and savings of up to 50% less concrete volume (for the 6 m long pillar in the case study). With UHPC as repair material, this means that the bridge does not need to be repaired during its service life. The bridge pillar that is repaired with UHPC will therefore have a smaller environmental impact than the traditional concrete. Long-term sustainability and smaller total greenhouse gas emissions (which are in line with EU and government climate requirements) are obtained for plant constructions with UHPC.