Resiliens är en aspekt av hållbarhet som avser att bedöma ett systems förmåga att motstå eller återhämta sig från störningar. Detta kandidatexamensarbete handlar om hur introduktionen av en inomhusodling påverkar resiliensen i Högdalen Centrum. För att bedöma resiliensen av Högdalen Centrum har en resiliensanalys utförts enligt Assessing Resilience in Social-Ecological Systems: Workbook for Practitioners. Handboken är från början anpassad för naturresursförvaltning. På grund av detta undersöks också hur handboken lämpar sig för kommunal förvaltning och planering. Metoden för denna uppsats baseras på handboken. Handboken består av fem kapitel som syftar till att analysera systemets resiliens. För att kunna fylla i handboken har information samlats in. Detta har gjorts genom intervjuer, observationer och litteratur. Resultatet av studien visar att inomhusodlingen förbättrar flera faktorer som är viktiga för Högdalen Centrums resiliens. Dock finns det utmaningar i Högdalen Centrum som inte odlingen erbjuder några lösningar för. Denna uppsats undersöker inte hur andra strategier skulle kunna påverka dessa utmaningar. Även om inomhusodlingen påverkar Högdalen Centrums resiliens, så är det till en begränsad omfattning. Av resultatet framkom också att handboken bör uppdateras. Det krävs hög kompetens inom området för att kunna efterfölja handboken även fast den utges vara riktad mot utövare. Dessutom saknar metoden vissa perspektiv för att passa kommunal förvaltning och planering. En del tabeller och figurer är inte lämpade för kommunal förvaltning och planering. Att fylla i dessa är antingen inte möjligt eller meningslöst för vidare analys. Trots detta har handboken givit inblick i både Högdalen Centrum som system och hur det påverkas av inomhusodlingen. / Resilience is an aspect of sustainability which is used to understand a systems ability to resist or recover from disturbances. This thesis is about the resilience of Högdalen Centrum, and how it is affected by the newly started indoor cultivation. To determine the resilience of Högdalen Centrum, a resilience assessment has been conducted. The assessment is based on the workbook Assessing Resilience in Social-Ecological Systems: Workbook for Practitioners. Originally, the workbook was meant for natural resource management. In light of the purpose of the workbook, this thesis also attends to the applicability of the workbook on municipal management and planning. The method is based on the workbook mentioned above. The workbook is divided into five chapters, which aim to analyze the system. To be able to complete this workbook, information had to be collected. This was done through a literature study, interviews and observations. The results show that the indoor cultivation contributes with some valuable factors of importance for the resilience in Högdalen Centrum. However, there are some identified challenges in Högdalen Centrum that the cultivation does not provide any solutions for. Furthermore, this thesis does not examine whether other strategies could be more effective to enhance the resilience in Högdalen Centrum. Even though the cultivation improves the resilience of Högdalen Centrum, it is to a limited extent. From the results it is also obvious that the workbook needs to be updated. It requires high competence to understand, even though it is said to be designed for practitioners. Furthermore, it lacks some perspectives to be an accomplished method for municipal management. A few tables and figures from the workbook are not suitable for municipal planning, and filling them out is either not possible or does not contribute to the assessment. Although the workbook has its failings, it has provided us with an understanding of Högdalen Centrum as a system and how it is affected by the cultivation.

Detta examensarbete består av en resiliensanalys av ett stadbyggnadsprojekt i området Ulleråker, straxsöder om Uppsalas stadskärna. Resiliensanalysen kan bidra med perspektiv till planeringen för att säkraUppsalas dricksvattenförsörjning då stadsbyggnadsprojektet, enligt programförslaget, är planerat attligga på känsliga delar av Uppsalas grundvattentäkt och därför riskerar att förorena grundvattnet.Området Ulleråker ligger inom zon för vattenskyddsområde. Resiliensanalysen har tidigare inte använts i stor utsträckning för planeringkontexten och metoden hardelvis kritiserats för brister i praktisk användbarhet. Examensarbetet ämnar därför till att fylla håletmellan teori och praktik och därför testa metoden på ett praktiskt planeringsfall (Ulleråker) och ommöjligt föreslå förbättringar för dess användbarhet. Dessutom ska examensarbetet bidra till denpraktiska fallstudien för Ulleråker där Sweco och Uppsala kommun får nya perspektiv kring vilkaaspekter som är relevant att inkludera i planeringen. Metoden följer Resilience Alliance praktikerns handbok ”Assessing Resilience in Social-EcologicalSystems: Workbook for Practitioners”, vilken används för att analysera systemet utifrån handbokensfem steg, inkluderat vägledande frågor. Det första steget fokuserade på att definiera systemgränser samtidentifiera huvudproblem. Det andra steget handlade om systemdynamik i form av den adaptiva cykelnoch önskvärda eller icke önskvärda systemlägen. Det tredje steget fokuserade på tvärvetenskapligasamverkansprocesser mellan andra system på högre och lägre nivåer. Det fjärde steget handlade omaktörssamverkan. Slutligen, i det femte steget, sammanfattades analysen och adaptiva lösningar försystemet diskuteras vilka kan användas för att bygga ett resilient system. Analysen avstadsbyggnadsprojektet Ulleråker gjordes utifrån tillgängligt underlag från planprocessen samtintervjuer av nyckelpersoner, och fokuserade på riskerna för grundvattentäkten och ytvattnet i Fyrisån. Slutsatserna från resiliensanalysen är att metoden är svår att använda i en komplex planeringkontextutifrån handbokens utformning och fokus på mindre komplexa system. Även om det finns vissabegränsningar i analysmetodens praktiska användbarhet finns det faktorer som kan bidra tillplaneringskontexten, t.ex. ett ökat systemtänkande (Ulleråker som system), risktänk kringtröskeleffekter (irreversibel förorening av grundvattentäkten) samt längre tidsperspektiv (framtidaosäkerheter). Modellen ball-in-the-basin med systemlägen är relevant för att förstå ett systems önskade,oönskade eller irreversibla förändring liksom den adaptiva cykeln för att systemet ständigt utvecklas.Dessutom är en viktig poäng med de tvärvetenskapliga interaktionerna att kunskapen från systemetsminne bör utnyttjas i större grad. Finns redan kunskapen inom kommunen bör det social-ekologiskasystemet mycket snabbare kunna återhämta sig och återgå till ett fungerande dricksvattensystem (högresystemnivå). Resiliensanalysen har också identifierat och diskuterat strategiska åtgärder, som skullekunna skapa ett mer resilient Ulleråker, bland annat i form av att öka samverkansprocesserna(governance) och att initiera förändring. Avslutningsvis är de viktigaste slutsatserna kopplade till de tre pelarna: Social-ekologiska system(systemtänk), komplexa adaptiva system (risker för tröskeleffekter och att utvecklingen inte alltså skerlinjärt och förutsägbar utan inkluderar stora osäkerheter) samt utveckling över skalor av tid och rum(långa tidsperspektiv, men också olika geografiska skalor). Eftersom det utifrån handbokens utformningkrävs kunskap kring resiliens från analysören och dessutom mycket tid och resurser som det sällan finnsgott om i planeringsprocessen bör dessa tre pelare, tillsammans med anpassningsbarhet,omställningsbarhet och specifik samt generell resiliens, implementeras i traditionell planering. / This master thesis contains of a resilience assessment of an urban development project in the area called Ulleråker, a bit south of the center of Uppsala city. The resilience assessment aims to give newperspectives for obtaining water security in Uppsala, since the program proposal affects sensitive areasof the groundwater aquifer of Uppsala and is posing risks of contaminating the ground water aquifer.The area of Ulleråker is highly sensitive and therefore secured by a water protection area. The resilience assessment has not earlier been used to a large extent in the urban planning context andthe method has earlier been criticized for lack of practical usefulness. The thesis aims to fill the gapbetween scientific studies of practical cases. The method is therefore used on a practical case (Ulleråker)and propose improvements connected to the usability. The thesis should also contribute to the case,Ulleråker, where Sweco and the municipality of Uppsala are given new perspectives of what should beimportant to consider in planning. The method is based on the Resilience Alliance’s workbook ”Assessing Resilience in Social-EcologicalSystems: Workbook for Practitioners”, which is used to analyze the system based in five steps, includingguiding questions. The first step of the workbook focused on defining the system and limiting the systemtogether with identifying main problems. The second step of the assessment focused on the systemdynamic exploring the adaptive cycle as well as desired and undesired system regimes. The third stagefocused on interactions between different hierarchical levels of time and scale. The fourth stage focusedon governance, and on how actors cooperate with decision-making. The last stage focused onsyntezeising the assessment findings and adaptive solutions for building resilience. The analysis ofUlleråker is based on already completed investigations and material from the planning process togetherwith interviews of main actors and is focused on risks connected to ground- and surface water. The conclusions are that the resilience assessment is hard to use in a planning context with theconformation of today. Even though there are difficulties, the assessment can contribute with factors asthe resilience thinking about social-ecological systems (Ulleråker as a system with social and ecologicalsystems interacting), risks of thresholds (contaminating the groundwater) and the longer timeperspective (future uncertainties), to the planning context. The model ball-in-the-basin with systemregimes are relevant to understand the systems desirable, undesirable or irreversible development andthe adaptive cycle for the constant development (adaptation and transformation) of the system. Anotherimportant aspect with the cross-scale interactions (between levels) are to a higher extent use the memoryof the system. If the knowledge already exists in the municipality, the social-ecological system wouldbe able to reorganize faster and return to a functional drinking water system (on higher level). Theresilience assessment has also identified strategic actions that possibly could create a more resilientUlleråker, by for example increase the governance and initiating change. In conclusion, the most important aspects of the assessment to bring in to the planning process are thethree aspects: Social-ecological system (resilience thinking), complex adaptive system (risks connectedto thresholds and non-linear development including uncertainties) and cross-scale interactionsdevelopment (long time perspectives and geographical scales). The conformation of the workbookrequires great knowledge about resilience from the assessor, and there are seldom enough time andresources available in the conventional process. The three aspects together with adaptability,transformability and specified and general resilience should be implemented in conventional planning.