<p>Genom en kvantitativ studie av 60 aktier på Stockholmsbörsen har följande fråga besvarats. Hur kan en investerare utnyttja historisk information för att nå riskjusterad överavkastning? En teknisk analys för att testa den svaga formen av informationseffektivitet genomfördes. Aktiernas faktiska avkastning jämfördes med den förväntade enligt CAPM, och de alfavärden som observerades testades genom variansanalys. Resultaten från studien visade att de undersöka aktierna har alfavärden som är signifikant skilda från noll, när endast skillnaden studerades. Sett till längre perioder, såsom tre och tolv månader, tenderar dock de genomsnittliga alfavärdena att jämnas ut, varför endast ett fåtal har kunnat säkerställas statistiskt. Slutsatsen blir därför att den svenska aktiemarknaden åtminstone är halvstarkt effektiv, då historien inte innehåller information om framtida prestation.</p>

Genom en kvantitativ studie av 60 aktier på Stockholmsbörsen har följande fråga besvarats. Hur kan en investerare utnyttja historisk information för att nå riskjusterad överavkastning? En teknisk analys för att testa den svaga formen av informationseffektivitet genomfördes. Aktiernas faktiska avkastning jämfördes med den förväntade enligt CAPM, och de alfavärden som observerades testades genom variansanalys. Resultaten från studien visade att de undersöka aktierna har alfavärden som är signifikant skilda från noll, när endast skillnaden studerades. Sett till längre perioder, såsom tre och tolv månader, tenderar dock de genomsnittliga alfavärdena att jämnas ut, varför endast ett fåtal har kunnat säkerställas statistiskt. Slutsatsen blir därför att den svenska aktiemarknaden åtminstone är halvstarkt effektiv, då historien inte innehåller information om framtida prestation.

<p>I denna studie undersöks huruvida man som investerare kan erhålla riskjusterad överavkastning på den svenska aktiemarknaden genom att utnyttja ett mått som baseras på graden av periodiseringars storlek. Detta då tidigare forskning visar på att marknaden ofta feltolkar periodiseringars inverkan på bolags resultatrapport, vilket i sin tur leder till att investerare felvärderar bolagen. Genom att utforma aktieportföljer med en ettårig investeringsperiod och i form av en köpportfölj innehållande bolag med en låg grad av periodiseringar, en blankportfölj innehållande bolag med hög grad periodiseringar och en hedgeportfölj som kombinerar de två portföljerna, testas huruvida det går att erhålla riskjusterad överavkastning genom användandet av modellen Jensens alfa. Resultatet tyder på att strategin är framgångsrik beträffande identifiering av förväntat köpstarka aktier, men att den däremot misslyckas med att särskilja svaga aktier.</p>

I denna studie undersöks huruvida man som investerare kan erhålla riskjusterad överavkastning på den svenska aktiemarknaden genom att utnyttja ett mått som baseras på graden av periodiseringars storlek. Detta då tidigare forskning visar på att marknaden ofta feltolkar periodiseringars inverkan på bolags resultatrapport, vilket i sin tur leder till att investerare felvärderar bolagen. Genom att utforma aktieportföljer med en ettårig investeringsperiod och i form av en köpportfölj innehållande bolag med en låg grad av periodiseringar, en blankportfölj innehållande bolag med hög grad periodiseringar och en hedgeportfölj som kombinerar de två portföljerna, testas huruvida det går att erhålla riskjusterad överavkastning genom användandet av modellen Jensens alfa. Resultatet tyder på att strategin är framgångsrik beträffande identifiering av förväntat köpstarka aktier, men att den däremot misslyckas med att särskilja svaga aktier.

<p><strong>Syfte:</strong></p><p>Uppsatsens syfte är att testa den svaga formen av marknadseffektivitet på ett antal aktiemarknader genom teknisk analys i form av system med glidande medelvärden.</p><p> </p><p><strong>Teoretisk referensram:</strong></p><p>Den teoretiska referensramen utgår ifrån den effektiva marknadshypotesen men omfattar även behavioral finance och teknisk analys.</p><p> </p><p><strong>Metod:</strong></p><p>Uppsatsen är av förklarande karaktär med ett positivistiskt synsätt och ett deduktivt angreppssätt. Testen av marknadseffektivitetens svaga form sker genom en kvantitativ undersökning av sekundärdata. I undersökningen genomförs en hypotesprövning där en passiv investeringsstrategi jämförs mot aktiva investeringsstrategier byggda på system med glidande medelvärden. Undersökningen omfattar åren 2002-2009 och sker på tio väletablerade aktieindex, i Norden samt på tillväxtmarknader och på etablerade marknader, vilket ger cirka 17 500 observationer.</p><p> </p><p><strong>Empiri:</strong></p><p>Hypotesprövningen visar att system med glidande medelvärden har kunnat skapa riskjusterad överavkastning samt kunnat förutse framtida kursrörelser på aktiemarknaderna i Danmark, Norge, Sverige och Hong Kong. På aktiemarknaderna i Finland, Brasilien, Indien, Japan, Tyskland och USA har systemen som testats inte kunnat skapa riskjusterad överavkastning och/eller inte kunnat förutse framtida kursrörelser.</p><p> </p><p><strong>Analys:</strong></p><p>Det finns flera faktorer som påverkat resultaten i olika grad vilket gör att endast indikationer om grad av effektivitet på de olika marknaderna ges i slutsatsen.</p><p> </p><p><strong>Slutsatser:</strong></p><p>På aktiemarknaderna i Danmark, Norge, Sverige och Hong Kong ges indikationer om att kraven för svag marknadseffektivitet inte uppnåtts. Medan det på aktiemarknaderna i Finland, Brasilien, Indien, Japan, Tyskland och USA ges indikationer om att kraven för svag marknadseffektivitet varit uppfyllda.</p>

Syfte: Uppsatsens syfte är att testa den svaga formen av marknadseffektivitet på ett antal aktiemarknader genom teknisk analys i form av system med glidande medelvärden.   Teoretisk referensram: Den teoretiska referensramen utgår ifrån den effektiva marknadshypotesen men omfattar även behavioral finance och teknisk analys.   Metod: Uppsatsen är av förklarande karaktär med ett positivistiskt synsätt och ett deduktivt angreppssätt. Testen av marknadseffektivitetens svaga form sker genom en kvantitativ undersökning av sekundärdata. I undersökningen genomförs en hypotesprövning där en passiv investeringsstrategi jämförs mot aktiva investeringsstrategier byggda på system med glidande medelvärden. Undersökningen omfattar åren 2002-2009 och sker på tio väletablerade aktieindex, i Norden samt på tillväxtmarknader och på etablerade marknader, vilket ger cirka 17 500 observationer.   Empiri: Hypotesprövningen visar att system med glidande medelvärden har kunnat skapa riskjusterad överavkastning samt kunnat förutse framtida kursrörelser på aktiemarknaderna i Danmark, Norge, Sverige och Hong Kong. På aktiemarknaderna i Finland, Brasilien, Indien, Japan, Tyskland och USA har systemen som testats inte kunnat skapa riskjusterad överavkastning och/eller inte kunnat förutse framtida kursrörelser.   Analys: Det finns flera faktorer som påverkat resultaten i olika grad vilket gör att endast indikationer om grad av effektivitet på de olika marknaderna ges i slutsatsen.   Slutsatser: På aktiemarknaderna i Danmark, Norge, Sverige och Hong Kong ges indikationer om att kraven för svag marknadseffektivitet inte uppnåtts. Medan det på aktiemarknaderna i Finland, Brasilien, Indien, Japan, Tyskland och USA ges indikationer om att kraven för svag marknadseffektivitet varit uppfyllda.

Tidigare forskning har kunnat påvisa att aktier med låga P/E-tal genererar en högre genomsnittlig och en bättre riskjusterad avkastning än såväl marknaden som aktier med höga P/E-tal. Fenomenet benämns P/E-effekten och syftet med denna uppsats är att undersöka om P/E-effekten existerar på den svenska aktiemarknaden och testa om en investeringsstrategi baserad på att köpa aktier med låga P/E-tal kan användas för att uppnå en överavkastning. I studien inkluderades bolag listade på Nasdaq OMX Stockholm Large Cap under tidsperioden 2007-2014. Jensen’s Alpha Approach användes för att utreda om någon statistiskt signifikant riskjusterad överavkastning uppnåddes. I likhet med tidigare forskning indikerar resultaten att P/E-effekten, åtminstone under tidsperioden för undersökningen, existerade på Stockholmsbörsen och att det var möjligt att uppnå en riskjusterad överavkastning genom att investera i aktier med låga P/E-tal. Resultaten kan även anses ifrågasätta huruvida marknaden uppfyllde kraven för den halvstarka formen av marknadseffektivitet då en investeringsstrategi baserad på offentlig information användes för att uppnå en riskjusterad överavkastning.

Det har genom åren skett många försök att utmana den effektiva marknadshypotesen, som säger att aktiemarknaden är effektiv och att det därav inte bör gå att använda sig av aktiestrategier för att uppnå riskjusterad överavkastning. En faktor som använts i försök att utmana hypotesen är momentum, som innebär hur starkt en tillgångs pris trendar.  Många studier existerar kring momentumfaktorn som generellt kommer fram till att det går att erhålla en positiv riskjusterad överavkastning genom användningen av momentum i aktiestrategier (se t.ex: Jegadeesh &amp; Titman, 1993; Bird &amp; Casavecchia, 2007; Antonacci, 2014). Samtidigt finns det strategier som beroende på börsen som helhets absoluta momentum väljer allokering mot antingen aktiemarknaden eller räntebärande värdepapper. Men hur blir det om man kombinerar dessa strategier, och hela tiden är investerad i aktieportföljer, men skiftar mellan mer offensiva och defensiva portföljer beroende på börsens momentum?  Genom att undersöka hela Stockholmsbörsen mellan åren 1998-2022 kommer denna studie fram till att kvantitativa aktiestrategier med omallokering mellan offensiva och defensiva aktieportföljer beroende på börsens momentum kan leda till en bättre riskjusterad avkastning än börsen, med avsevärt högre årlig avkastning och endast något högre standardavvikelse. Studien använder sig av kvantitativa aktiestrategier för att testa enskilda nyckeltal men också kombinationen av dessa nyckeltal, och om det är bättre att skifta mellan större och mindre bolag baserat på börsens momentum eller inte göra någon omallokering alls. Aktieportföljerna i studien har utvärderats utifrån trefaktormodellen utvecklad av Fama &amp; French (1992). Trefaktormodellen har använts istället för den mer traditionella modellen CAPM eftersom trefaktormodellen gav en högre förklaringsgrad och därmed bör vara bättre lämpad för att studiens resultat ska ha hög tillförlitlighet.  Studien kom alltså fram till att en aktieportfölj där man skiftar mellan en offensiva och defensiva portföljer baserat på börsens momentum kan generera en riskjusterad överavkastning, då alla portföljer med omallokering gav ett positivt alfa-värde, och mer än hälften av dessa (4 av 7) fick ett signifikant alfa på 5% signifikansnivå. Däremot är det inte statistiskt säkerställt att omallokeringen efter börsens momentum varit gynnsam, då de andra portföljerna med samma nyckeltal utan omallokering också genererat positiva alfa-värden. Dock hade de offensiva portföljerna med endast småbolag högre standardavvikelse och något lägre alfa-värden, vilket tyder på att omallokeringen ger en något högre riskjusterad avkastning. Mer forskning behövs dock för att kunna dra några slutsatser kring detta.

Börshandlade fonder (ETF:er) blir alltmer populära som spar- och investeringsalternativ. Antalet ETF:er och variationen av dessa ökar stadigt. Denna studie ser på ETF:er likställda aktier (ur ett värdepappersperspektiv) och syftar till att applicera momentumstrategier på den amerikanska ETF-marknaden, likt Jegadeesh och Titman (1993), för att testa sambandet mellan ETF:ers kapitalvärde och riskjusterad överavkastning, estimerat genom Jensens alfa. Med utgångspunkt från Banz (1981) som visar på samband mellan investeringar i småbolagsaktier och högre riskjusterad avkastning (än motsvarande investeringar i stora bolags aktier). Testet har baserats på portföljer sammansatta på momentum- och contrarianstrategier för att utröna om en ETFs storlek på kapitalvärde är avgörande för en ETFs avkastning. Populationen har delats upp efter kapitalvärde i grupper om 25% största respektive 25% minsta, varefter portföljer skapats med momentumvinnare och momentumförlorare inom respektive grupp. Resultaten är mångtydiga och är i en del fall i linje med forskning som stödjer teorier om sambandet mellan lågt kapitalvärde och hög riskjusterad överavkastning. I andra fall är resultatet motsatt. Dock ger de flesta observationer inte statistisk signifikans och sambandet kan därför inte styrkas statistiskt. Resultatet tyder snarare på att ett samband mellan dessa två variabler inte föreligger.

Bakgrund &amp; Problemformulering: Momentumeffekten på fondmarknaden är ett relativt outforskat område där dess existens på senare tid har blivit omtvistad. Eftersom kunskapen om pensionssparande och det svenska pensionssystemet är låg, samtidigt som de sociala skyddsnäten i samhället minskar är det viktigt att undersöka om momentumstrategier kan ge överavkastning för privatpersoners pensionssparande. Således ställs frågan: Kan momentumstrategier skapa överavkastning på fondmarknaden? Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka momentumeffekten på fondmarknaden och om momentumstrategier kan utnyttjas av svenska pensionssparare för att skapa överavkastning i PPM-systemet. Metod: Uppsatsen har ett kvantitativt tillvägagångssätt och en deduktiv utgångspunkt tillämpas. För att undersöka momentumeffekten på fondmarknaden tillämpas en multipel regressionsanalys med Fama French-Trefaktormodell, samt Sharpekvot. Uppsatsens urval är PPM-fonder under perioden 2010-2017. Slutsatser: Uppsatsen finner inget statistiskt stöd för en momentumeffekt på fondmarknaden genom Fama French-Trefaktormodell. Detta är ett tecken på att fondmarknaden kan vara svagt effektiv då historisk information inte har kunnat användas för att skapa riskjusterad överavkastning. Uppsatsen finner således ingen momentumeffekt för fondmarknaden efter finanskrisen 2008, trots att en momentumeffekt har kunnat påvisas dessförinnan inom tidigare forskning. Med hänsyn till det har författarna anledning att misstänka att marknadens effektivitet kan variera, vilket skulle kunna förklaras av den Adaptiva Marknadshypotesen. / Background &amp; Problem: The momentum effect in the fund market is relatively unexplored were its existence has been controversial. Due to the lack of knowledge in retirement savings and the Swedish Premium Pension Agency system, alongside the weakening of a social safety net, it is important to examine if momentum strategies give excess returns and can be used for retirement savings. Therefore, the authors question: Do momentum strategies give excess returns in the fund market? Purpose: The aim of the thesis is to examine the momentum effect in the fund market and if momentum strategies can be used to create excess return in the Premium Pension Agency system. Method: The thesis takes a deductive research approach with a quantitative methodology. To examine the momentum effect in the fund market, a multiple regression analysis model from Fama French-Three factor model is applied, and the Sharpe ratio. The sample for the study is Swedish Premium Pension Agency funds, which is examined over the period of 2010-2017. Conclusions: The thesis does not find support for a momentum effect in the fund market through the Fama French-Three factor model. This indicates that the fund market is weak form efficient, as historical information cannot be used to create risk adjusted excess return. Thus, the thesis does not find a momentum effect for the fund market after the financial crisis in 2008, even though a momentum effect is proven to exist before then. In view of this, the authors have reason to suspect the market efficiency to vary, which could be explained by the Adaptive Market Hypothesis.