Arkitektens uppgift är att gestalta den fysiska miljö som utgör fonden för vårt vardagsliv, där samhällets sociala strukturer formas och omformas. Mot bakgrund av den kritik som i samhällsdebatten riktats mot arkitekter – som antas stå bakom ’själlösa’ byggnader, ’fyrkantiga lådor’ eller miljonprogrammets höghus som antas påverka brukare negativt – ämnar den här uppsatsen undersöka arkitekters egen uppfattning av sin roll i att påverka samhällsstrukturer. Den ämnar också undersöka vilka verktyg de upplever att de har till sitt förfogande och hur det tar sig uttryck i den fysiska miljön. Det empiriska underlaget består av fyra semi-strukturerade intervjuer med arkitekter från Sveriges största arkitektkontor. Utgångspunkten har varit två teoretiska ramverk av Pierre Bourdieu och Henri Lefebvre som erkänner en dominerande samhällsklass respektive superstruktur vilkas makt och inflytande dominerar utformningen av den fysiska miljön – och i förlängningen samhällets sociala strukturer. Fyra återkommande teman har identifierats i intervjuerna i relation till arkitektens sociala funktion; diskussionen om det estetiska, ekonomi, relationen till andra aktörer (kund, politiker och byggherre), samt arkitektens agens. Resultatet pekar på att arkitektrollen är starkt knuten till andra aktörer vars inflytande är avgörande för bebyggelsens effekt på sociala strukturer, även om resultatet skiljer sig åt i fråga om effekten av den byggda miljön upplevs ha på samhället. Resultatet visar att framför allt ekonomiska och politiska förutsättningar sätter agendan för projekten som arkitekten sedan måste underordna sig. Trots det pekar resultatet också på ett starkt socialt engagemang hos yrkeskåren och en tro på arkitektens ansvar att arbeta för och lyfta fram samhällsnyttan i sina projekt. Trots uppfattningen att det huvudgripande ansvaret ligger på politiska och ekonomiska faktorer och att problem som segregation inte kan byggas bort, menar arkitekterna att de ändå bör arbeta aktivt för samhällsnytta och bidra med de medel som går, genom att utmana de villkor som getts eller genom små medel som att skapa trygga, trivsamma vardagsmiljöer.

Denna fallstudie berör tre fastigheter i Malmö som genom tillämpningen av tidsbegränsade bygglov kunnat möjliggöra att byggnader används för ett nytt syfte ställt mot vad befintliga ändamålsbestämmelser antyder enligt detaljplan. Fastigheternas planbestämmelser relaterar till användning inom industri och lever idag inte upp till aktuella behov från fastighetsägare och verksamheter, som via det tidsbegränsade lovet kunnat ändra användningen vilket skildrar ett flexibilitet tillvägagångssätt.  Malmö stad har även formulerat intentioner med att använda sig av temporär användning i områden som står inför utveckling i färd med att testa nya flexibla metoder i stadsutvecklingsprocessen. De tre fastigheter som studerats ligger inom områden som Malmö stad har påbörjat planering och utveckling för. Av den anledningen har fastigheterna med tidsbegränsade lov undersöks i relation till Malmö stads intentioner om den temporära användningen och huruvida tidsbegränsade lov kan användas som ett flexibelt verktyg i sådana processer.  Användningen som de tidsbegränsade byggloven bidragit till har bringat nytt liv i fastigheterna som nu inrymmer etablerade och erkända verksamheter vilka bringar dynamik till dess respektive områden och staden. Användningen baseras i stort på kulturverksamheter vilka är öppna, tillgängliga och uppskattade av dess användare. Användningen bidrar både till ekonomiska och kulturella värden men kommer inte helt utan risker. Då både temporär användning och tidsbegränsade bygglov initialt förhåller sig till en bestämd tidsram finns risken att skapade värden går förlorade då användningen inte kan garanteras att bli bestående. / This case study concerns three properties in Malmö that by using time-limited building permits were able to enable buildings to be used for new purposes, contrary to what the existing land regulations say. The properties whose land regulations relate to industrial purposes do not currently meet the current needs of property owners and businesses, who were able to change the use via the time-limited permits, which depicts a flexibility in use.  The city planning department of Malmö has also formulated intentions to make use of temporary planning in areas that are facing development in the process of testing new flexible methods in the urban development. The three properties studied are located in areas for which the city planning department has begun planning and development. For that reason, the properties with time-limited permits have been examined in relation to the intentions of the city planning department regarding the temporary use and whether time-limited permits can be used as a flexible tool in such processes.  The use to which the time-limited building permits have contributed has brought new life to the properties which now house established and recognized businesses which bring dynamism to their respective areas and the city. The use is largely based on cultural activities which are open, accessible and appreciated by their users. The use contributes to both economic and cultural values but does not come entirely without risks. As both temporary use and time- limited building permits initially relate to a fixed time frame, there is a risk that created values are lost as the use cannot be guaranteed to be permanent.