International human rights committees and special rapporteurs on the situation for indigenous peoples have criticised Sweden for the domestic treatment of Sámi people and for not fully complying with indigenous rights on participation and consultation under international law. Participatory rights and consultation duties for indigenous peoples are important as they function as means of ensuring indigenous influence in decision making, giving effect to their substantive rights to land resources and culture. Swedish law acknowledges rights for Sámi people to be consulted in decision making. However, these peoples still do not have effective influence on issues that affect them in their role as indigenous peoples. As the extraction of natural resources and industrial and other development projects continues, the protection of indigenous Sámi rights in Swedish law need to guarantee that Sámi people have enough influence over land issues and in decision-making processes on matters that concern them. With their traditional knowledge, indigenous peoples may have an important role in environmental management and in efforts on climate change adaptation.

This essay investigates sami thematics within the national school curricula of Sweden, Norway and Finland. It is a comparative essay with a focus on how the Sami are represented, using Olsen’s (2017) theoretical concepts of absence, inclusion, and indigenization. The essay is limited to studying sami representation within the subjects of social science, religion and history. Furthermore, the study aims to find possible causes of variation in the result. The results show that the Norwegian curricula have a broader inclusion of sami thematics compared to the Swedish and Finnish curricula. Additionally, the Norwegian curricula show more content of indigenization than that of the Swedish and Finnish curricula.

The Exploitation of land for economic growth has been an ongoing issue for locals’ rights to land, especially indigenous people. In Sweden, EU’s largest producer of Iron ore, the conflict between the State, indigenous Sámi, and mining industries have caused many controversies over the years, where mining projects repeatedly infringe upon land inhabited by Sámi. It is argued that exploitation is a “common good” for economic and social development, arguments which are rooted in the historical oppression and colonialist thoughts of the past. Recently, the argument has shifted, adding environmental concerns, where development projects claim to be an indispensable part of the national and global green transition. Ideas stemming from green growth narratives, such as technological solutions, are consistently put forward as the right path towards a green transition, with little consideration paid towards communities who pay the price. One such instance is the case of the proposed mine in Gállok, which was granted a processing concession in 2022. The project is asserted to be a necessity for producing green iron ore for a sustainable future, while opposing parties argue that it will cause irredeemable consequences on the environment and the Sámi village Jåhkågasska tjiellde. This Master thesis investigates these narratives through Critical Discourse Analysis and an Environmental Justice framework to elucidate misrecognition within green growth politics and how arguments contrived from ideologies and beliefs shape the mainstream narrative. It is not to impart an absolute truth but to highlight one potential contributing factor to the current situation. Documents provided by the Company, the State and Sametinget are used as a basis for the analysis, where they are analysed through themes based on perceived recognition, narratives, and power structures, Namely Language, Representation, and (De)politicisation. It is found that while some progress has been made concerning Sámi rights generally in Sweden, little of it can be observed within the discourse regarding the mine. Both company and the State still lean heavily on technical solutions to create coexistence between the mine and Sámi, something which the Sámi affirms is not a possibility. It is further concluded that a green transition which claims to be sustainable needs to consider the social repercussions against the indigenous experience, heritage, livelihood, and culture to be truly sustainable. / Exploatering av mark för ekonomisk vinning och urbefolkningars rättigheter är ett kontroversiellt ämne globalt. I Sverige, EU:s största producent av järnmalm, har konflikten mellan staten, samer och gruvindustrin orsakat många kontroverser genom åren, varav gruvprojekt kontinuerligt inkräktar på land som brukas av samer. Det hävdas att sådan exploatering genererar en "allmännytta" för ekonomisk och social utveckling, argument som har sina rötter i gamla koloniala världsbilder och historiska förtryck av samer. På senare tid har argumenten för exploatering även inkluderat miljöfrågor, varav utvecklingsprojekt hävdar att de är en väsentlig del av den nationella och globala gröna omställningen. Idéer som härrör från grön tillväxtteori, såsom tekniska lösningar, presenteras konsekvent som den rätta vägen mot en grön omställning, med lite hänsyn till dem som betalar priset. Ett sådant exempel är fallet med den föreslagna gruvan i Gállok, som beviljades en bearbetningskoncession 2022. Projektet hävdas vara en nödvändighet för att producera grön järnmalm för en hållbar framtid, medan motparter hävdar att det kommer att orsaka oåterkalleliga konsekvenser för miljön och samebyn Jåhkågasska tjiellde. Detta examensarbete syftar till att undersöka aktörers olika narrativ genom kritisk diskursanalys och ett ramverk för miljörättvisa för att belysa felerkännande av samiska rättigheter inom grön tillväxtpolitik, och hur argument formade av ideologier påverkar den breda diskussionen. Dokument som hämtats från Beowulf Mining PLC, Staten och Sametinget används som underlag för analysen, där de analyseras genom teman hämtade från upplevd igenkänning, narrativ och maktstrukturer, Nämligen Språk, Representation och (Av)politisering. Det visar sig att även om vissa framsteg har gjorts när det gäller samernas rättigheter generellt i Sverige, kan lite av detta ses i diskursen gällande gruvan. Både företaget och staten lutar sig fortfarande hårt mot tekniska lösningar för att skapa samexistens mellan gruvan och samerna, något som samerna hävdar inte är en möjlighet. Vidare dras slutsatsen att en grön omställning som gör anspråk på att vara hållbar måste ta hänsyn till de potentiella konsekvenserna för samiska erfarenheter, arv, försörjning och kultur för att verkligen kunna bedömas som hållbar.