Bakgrund: Obstruktiv sömnapné (OSA) innebär luftflödeshinder under sömnen vilket leder till andningsuppehåll. OSA är vanligast förekommande vid övervikt och hos män. Individer med OSA lider oftare av depression än övriga befolkningen. Fysisk aktivitet har visat sig vara en effektiv behandlingsmetod för depression. Syfte: Att undersöka om förändring av fysisk aktivitet korrelerar med förändring av självskattade depressiva symptom, samt om det finns skillnader gällande kön eller intensitetsnivå. Metod: En retrospektiv, deskriptiv, korrelerande och jämförande studie. Data inhämtades från en tidigare studie. Fysisk aktvitet och självskattade depressiva symptom mättes med SenseWear Pro3 Armband respektive MADRS-S vid baslinjen och vid 6 månaders uppföljning. Resultat: Ett samband mellan ökning av fysisk aktivitet och minskning av MADRS-S-poäng förelåg, r= -0,27, p=0,04. Uppdelat på kön förstärktes sambandet hos männen, r= -0,35 (p=0,02). För kvinnorna förelåg ett samband mellan en ökning av fysisk aktivitet och en ökning av MADRS-S-poäng, r=0,7 ej statistiskt signifikant, p=0,16. Det fanns ingen skillnad i MADRS-S-poäng mellan grupperna på måttlig 5 (5,5) median (kvartilavstånd), respektive hög fysisk intensitetsnivå 4,5 (9,25), p= 0,68. Konklusion: Det förelåg ett samband mellan ökning av fysisk aktivitet och minskning av MADRS-S-poäng. Gällande skillnader mellan kön och intensitetsnivå gjorde det låga antalet kvinnor och högintensivt aktiva att inga slutsatser gick att dra. / Background: Obstructive sleep apnea (OSA) is obstruction of airflow during sleep leading to respiratory arrest. OSA is most common with obesity and among men. Individuals with OSA have a higher depression rate than the rest of the population. Physical activity (PA) has proven to be an effective treatment for depression. Aim: To investigate whether change in PA correlates with change in self-assessed depressive symptoms and if there are differences regarding gender or intensity levels. Method: A retrospective, descriptive, correlative and comparative study. Data was obtained from a previous study. PA and self-assessed depressive symptoms were measured with SenseWear Pro3 Armband and MADRS-S at baseline and at 6 months follow-up. Results: There was a correlation between an increase of PA and a decrease of MADRS-S score, r = -0.27, p = 0.04. The correlation for men was stronger r = -0.35 (p = 0.02). Women had a correlation between an increase in PA and an increase of MADRS-S score, r = 0.7 not statistically significant, p = 0.16. There was no difference in MADRS-S score between the groups performing PA at moderate intensity 5 (5.5) median (interquartile), respectively high intensity 4.5 (9.25), p=0.68 Conclusion: The results showed a correlation between an increase in PA and a reduction of MADRS-S score. Regarding differences between genders or intensity levels the low number of women and physically active at high intensity meant no conclusions could be drawn.

BAKGRUND: Sömn är ett regelbundet återkommande tillstånd som är livsnödvändigt för att kroppen skall återhämta sig på ett korrekt vis. Personer med insomni och sömnapné är två patientgrupper som lider utav långvariga sömnproblem. Orsakerna till den dåliga sömnen kan vara många, och därför är det viktigt för sjuksköterskan att vara lyhörd och kunna stötta patienterna med hjälp av sina kunskaper gällande de åtgärder och behandlingar som finns att använda sig av. SYFTE: Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa vilka åtgärder sjuksköterskan kan tillämpa för att stödja patienter med långvariga sömnproblem. METOD: En litteraturöversikt där 13 vetenskapliga artiklar granskades och analyserades. Fribergs (2006) modell för litteraturöversikter användes vid datainsamling och analysförfarande. RESULTAT: Fyra kategorier framkom ur analysen av de vetenskapliga artiklarna: egenvård, akupunktur, kognitiv beteendeterapi, och stödprogram. Dessa kategorier gör det möjligt för sjuksköterskan att tillämpa stöd till patienterna. Hos patienter med långvariga sömnproblem har de stödjande åtgärderna visat sig ge ökad sömn- och livskvalitet. SLUTSATS: Forskningen kring de långvariga sömnproblemen har ökat under de senaste åren men trots det finns det bristande kunskap om hur sjuksköterskan kan ge de behandlingar och det stödet som patienterna med insomni och sömnapné behöver. / BACKGROUND: Sleep is a periodic state which is essential for the body to recover in a proper manner. Insomnia and people with sleep apnea are two groups of patients out of long-term sleep problems. There are many causes of poor sleep, and that’s why there are so important for the nurse to be sensitive and support patients through their knowledge concerning the actions and processes that exist to use. AIM: The purpose of this literature review was to illustrate which measures nurse can apply to support patients with long-term sleep problems. METHOD: A literature overview, including 13 reviewed and analyzed articles. Fribergs (2006) model for literature overview were used in data collection and analysis procedure. RESULT: Four categories emerged from the analysis of the articles: self-care, acupuncture, cognitive behavioral therapy, and support program. These categories make it enable for the nurse to apply support to patients who suffer out of prolonged sleeping problem. Patients perceive that both their sleep and quality of life improves with the help of different treatments. CONCLUSION: Research into long-term sleep problems has increased in recent years. Despite this, there is a lack of knowledge about how nurse can provide treatment and support for patients with insomnia and sleep apnea.

Sömnapné karaktäriseras av korta andningsuppehåll som inträffar under sömnen och resulterar i en störd nattsömn. Svårighetsgraden av sömnapné kan anges med hjälp av ett index som kallas för apné-hypopné index (AHI), där summan av alla andningsuppehåll divideras med den totala sömntiden. Vanligtvis sker sömnregistreringen under endast en natt men i denna studie ska registreringen ske under två nätter i stället. Syftet med studien är att undersöka skillnaden i AHI-värde och därmed skillnaden i den diagnostiserade svårighetsgraden av sömnapné mellan de två registreringstillfällen. Observationsstudien bestod av 25 patienter, varav 14 män, som blivit remitterade för sömnapnéutredning på Fysiologkliniken vid Västmanlands sjukhus Västerås. Sömnen registrerades i hemmet med hjälp av den ambulatoriska sömnregistreringsapparaten NOX T3s. All insamlad data analyserades manuellt i programmet NoxTurnal. Ett Wilcoxons signed-rank test med signifikansnivå 0,05 användes för att se om det förelåg signifikant skillnad i AHI-värde mellan de båda registreringarna. Den statistiska analysen visade ingen statistiskt signifikant skillnad i AHI mellan första respektive andra registreringen. På individnivå sågs smärre skillnader. För 3 av 25 patienter var skillnaderna mellan registreringarna sådana så att den kliniska handläggningen skulle ha kunnat förändras. / Sleep apnea is characterized by short pauses in breathing that occur during sleep and result in disrupted sleep. The severity of sleep apnea can be indicated by an index called the apnea-hypopnea index (AHI), where the sum of all breathing pauses is divided by the total sleep time. Typically, sleep monitoring occurs for only one night, but in this study, monitoring will take place over two nights. The purpose of the study is to investigate the difference in AHI value and therefore the difference in the diagnosed severity of sleep apnea between the two monitoring occasions. The study consisted of 25 patients, of whom 14 were men and 11 were women, referred for sleep apnea evaluation at the Physiology Clinic at Västmanland Hospital in Västerås. Sleep was recorded at home using the ambulatory sleep registration device NOX T3s. All data was manually analyzed using the NoxTurnal software program. A Wilcoxon signed-rank test with a significance level of 0,05 was used to determine if there was a significant difference. There was no statistically significant difference in AHI between the first and second recordings. On an individual level, minor differences were observed. For 3 out of 25 patients, the differences between the registrations were significant enough to potentially change the clinical management.

No description available.

Syfte: Apné/hypopné index (AHI), antalet apnéer/hypopnéer per sömntimma, är den vanligaste parametern som används för att beskriva graden av sömnapné. Syftet med studien är att undersöka effekten av olika hypopnékriterier för AHI, med desaturationsnivå 3% eller 4% d.v.s. om det finns en signifikant skillnad i AHI vid användning av hypopnékriterier 3% jämfört med 4 %. Metod och material: Polygrafiska registreringar från 40 patienter analyserades retrospektivt. Hypopnéer definierades först som 30–90% minskning av luftflödet under >10 sekunder förknippat med 3% desaturation. Därefter definierades hypopnéer med 4% desaturation. Patentregistreringarna tolkades manuellt på Fysiologkliniken vid Västmanlands sjukhus Västerås. Resultat och slutsats: En signifikant skillnad föreligger i AHI vid användning av de olika hypopnékriterierna, (p <0,001). AHI varierade från medianvärdet 8,5 (2,9–17,6) för vid användning av tolkningskriterium 4% desaturation till 15,7 (6,5–24) vid användning av tolkningskriterium 3%. Det är viktig att följa de nya uppdaterade kriterierna från American Academy of Sleep Medicine och Svenska sömnapnéregistret för att kunna ställa rätt diagnos och behandling för patienten. / Purpose: The apnea/hypopnea index (AHI) is the most common parameter used to describe the severity of sleep apnea. The purpose of this study was to examine the effect of different oxygen desaturation levels (3% and 4%) on AHI i.e. if there is a significant difference in the AHI when using different hypopnea-criteria. Method and material: Polygraphic recordings of 40 patients were analyzed retrospectively. Hypopneas were first defined as 30-90% drop in airflow for >10 s associated with 3% oxygen desaturation. Then hypopneas were defined as with 4% oxygen desaturation. Results and conclusion: There is a significant difference in AHI when using different hypopnea criteria, i.e. 4% or 3% desaturation. AHI varied from 8,5 (2,9–17,6) when using hypopnea criteria 4% to 15,7 (6,5–24) when using 3%. It is important to follow the new updated criteria from the American Academy of Sleep Medicine and the Swedish Sleep Apnea Register in order to provide the right diagnosis and treatment for the patient.