Bakgrund och problemformulering: Tjänsten SMS-livräddnings syfte är att i händelse av hjärtstopp ta hjälp av frivilliga personer som kan påbörja livräddande insatser innan ambulansens ankomst. SMS-livräddning fyller en viktig funktion i samhället då tidig hjärt-lungräddning och tidig defibrillering ökar överlevnaden för patienten. SMS-livräddaren kan ses som en ny partner till ambulanssjuksköterskan och därför är det av stor vikt att undersöka hur samarbetet mellan ambulanssjuksköterskan och SMS-livräddaren fungerar samt hur ambulanssjuksköterskan upplever SMS- livräddarens roll. Syfte: Att undersöka hur ambulanssjuksköterskan upplever SMS-livräddarens roll samt hur samarbetet mellan dessa fungerar vid misstanke om hjärtstopp. Metod: Studien genomfördes med en elektronisk enkät. Enkäten skickades ut till 166 sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvården Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Svarsfrekvensen var 43 % varpå 44 respondenter hade varit på ett ärende med SMS-livräddare vid misstanke om hjärtstopp. Resultatet baseras på dessa 44 respondenter. Resultat: Majoriteten av respondenterna upplevde SMS-livräddarens roll som positiv och ansågs vara en stor tillgång i samband med hjärtstopp. Respondenterna ansåg att SMS-livräddaren kunde bidra med viktig information om hjärtstoppet och hjälpa till med kompressioner samt övriga praktiska saker. Oftast fungerade samarbetet mellan ambulanssjuksköterskan och SMS-livräddaren bra. De flesta respondenter trodde att patientens överlevnad kunde öka genom ett bra samarbete. Diskussion: Ett väl fungerande samarbete mellan SMS-livräddaren och ambulanssjuksköterskan ligger till grund för att förbättra utgången i händelse av hjärtstopp. Att utveckla samarbetet kan förbättra omhändertagandet av patienten.

Idag ställs allt högre krav på prehospital akutsjukvård och dess tillgänglighet. Forskning visar att samhället är allt mer beroende av frivilliga resurser, som SMS-livräddare. Dock är frivilliga insatser som utförs vid akuta situationer av icke professionella personer ett relativt outforskat område. Det behövs fördjupad kunskap om vad som motiverar livräddarna att oegoistiskt hjälpa en för dem främmande människa. Syftet i föreliggande studie är att beskriva SMS-livräddarens upplevelse av att vara först på plats vid en hjärtstoppssituation. Studien är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats och åtta kvalitativa intervjuer. I resultatet redovisas huvudkategorin "Medmänsklighet och samhällsansvar". Drivkraften bakom kan förstås som ett ansvar för medmänniskan, relaterat till det lokala samhället och ett ofrånkomligt beroende av att vara solidarisk med varandra. Både ett intresse för individen och ett intresse för orten tycks finnas. Den bakomliggande drivkraften kan ytterligare förstås som empati och handlingskraft som manifesteras i en stolthet över att kunna hjälpa en drabbad människa. Då tycks det inte ha någon avgörande betydelse att uppskattningen uteblir. Följande fyra generiska kategorier med citat från informanterna framkommer i resultatet: Handlingsfokusering; Otillräcklighet och frustration; Empati och engagemang samt Bekräftelse och egen stolthet. Studiens slutsats är: att då professionell vård saknas finns det frivilliga människor som i akuta situationer utanför sjukhus är beredda att agera. En känsla av att göra någonting är bättre än att inte göra någonting alls. Ytterligare forskning behövs om insatstid och utfall vid hjärtstopp utanför sjukhus i relation till SMS livräddares insatser.

Bakgrund: Årligen drabbas cirka 5000 personer i Sverige av ett hjärtstopp utanför sjukhus. Tidig start av hjärt- och lungräddning är en förutsättning för ökad överlevnad vid ett hjärtstopp, samtidigt visar forskning på att ambulansens framkörningstid har ökat. I väntan på ambulans har sms-livräddare implementerats för att påbörja livräddande åtgärder. I dagsläget finns få studier gjorda på sms-livräddares erfarenheter och insatser vid accepterat hjärtstoppslarm, för att synliggöra hinder och eventuella fysiska och psykiska påfrestningar som de kan möta. Vid ett hjärtstopp arbetar ambulanssjuksköterskan och sms-livräddare tillsammans i team, detta gör det viktigt för ambulanssjuksköterskan att ha en ökad förståelse för sms-livräddares erfarenheter.  Syfte: Studiens syfte var att beskriva sms-livräddares erfarenheter och insatser i samband med ett accepterat hjärtstoppslarm. Metod: En blandad metod enkätstudie med en explorativ sekventiell design användes. Materialet utgick från 1231 enkäter som samlats in av Heartrunner Sweden. Materialet analyserades i tre faser. Resultat: Resultatet visade på att sms-livräddare möttes av flera hinder som medförde att deras insatser försvårades eller uteblev. Resultatet resulterade i fyra kategorier: Erfarenheter av utlarmning, Hjärtstartare, Samverkan i team och emotionella reaktioner. Sms-livräddare upplevde många känslor i samband med larmet som visade på ett eventuellt behov av debriefing. Slutsats: Trots negativa erfarenheter var 99,9% av sms-livräddarna motiverade att fortsätta sina insatser i framtiden. Resultatet tyder på att sms-livräddare hade en viktig roll i samverkan med ambulans och räddningstjänst. Sms-livräddare kunde behöva mer bekräftelse för deras insatser och stöttning för eventuella känslor som kunde uppkomma vid larm om misstänkt hjärtstopp utanför sjukhus. / Background: Every year, approximately 5000 people in Sweden suffer an out-of-hospital cardiac arrest. Early start of cardiopulmonary resuscitation is a prerequisite for increased survival in a cardiac arrest, while research shows that ambulance arrival time has increased. While waiting for an ambulance, mobile-phone dispatch of laypersons has been implemented to initiate life-saving measures. At present, few studies have been conducted on the experiences and interventions of mobile-phone dispatch of laypersons in the event of an accepted cardiac arrest alarm, in order to highlight obstacles and any physical and psychological stresses that they may face. In a cardiac arrest, the ambulance nurse and mobile-phone dispatch of laypersons work together in teams, this makes it important for the ambulance nurse to have an increased understanding of mobile-phone dispatch of laypersons ' experiences. Aim: The aim of the study was to describe mobile-phone dispatch of laypersons experiences and interventions in connection with an accepted cardiac arrest alarm. Method: A mixed method survey study with an explorative sequential design was used. The material was based on 1231 questionnaires collected by Heartrunner Sweden. The material was analysed in three phases. Results: The results showed that mobile-phone dispatch of laypersons were faced with several obstacles that made their interventions difficult or absent. The study resulted in four categories: Experience in emergency response, defibrillators, teamwork and emotional reactions. Mobile-phone dispatch of laypersons experienced many emotions in connection with the alarm, indicating a possible need for debriefing. Conclusion: Despite negative experiences, 99.9% of mobile-phone dispatch of laypersons were motivated to continue their interventions in the future. The result suggests that mobile-phone dispatch of laypersons had an important role in collaboration with ambulance and rescue services. Mobile-phone dispatch of laypersons could benefit from more acknowledgement of their interventions and support for any emotions that may arise when a suspected cardiac arrest is reported outside a hospital.