Syftet med denna uppsats var att granska de argument och förväntningar som låg till grund för den lagändring som trädde i kraft i januari 2020 om sabotage mot blåljusverksamhet. Lagändringen innefattar ett stärkt straffrättsligt skydd för blåljusverksamhet som svar på att angrepp och hindrande av dessa verksamheter de senaste åren kommit att uppmärksammas som ett allvarligt samhällsproblem. Polis, räddningstjänst och ambulanssjukvård möts av en större hot och våldsbild som medför en utmaning för dem att arbeta i framför allt utsatta områden. Dessa områden präglas av vissa geografiska och sociala faktorer, där kriminella har en inverkan på lokalsamhället med en intern normöverföring som upprätthåller en alternativ ordning. Sabotage mot blåljusverksamhet grundar sig i en social oro och det har diskuterats huruvida straffrättsliga åtgärder verkligen kommer till bukt med problemen. Uppsatsen innehåller en kvalitativ innehållsanalys av regeringens proposition som låg till grund för lagen om sabotage mot blåljusverksamhet. Ur den kunde vi hitta olika teman på argument och urskilja vilka förväntningar som låg på lagen. Dessa satte vi i perspektiv utifrån situationell handlingsteori och i sin sociala kontext för att nå en djupare förståelse i vad de innebär. Vi fann att argumenten och förväntningarna inte främst rörde förebyggande av själva beteendet i sig, utan snarare om ett utökat straffrättsligt skydd för polis, räddningstjänst och ambulanssjukvård. Men även en slags markering för att de ska kunna upprätthålla en hög kvalitet i sitt samhällsviktiga uppdrag. Ur ett teoretiskt perspektiv fann vi att straffets avskräckande effekt endast får betydelse i viss utsträckning. Utifrån de sociala förklaringar som ligger bakom sabotagen fann vi att det livstids fängelsestraff som lagen om sabotage mot blåljusverksamhet innefattar bäst står i proportion till det argument vi fann gällande hot mot människors liv och hälsa. Vidare krävs det andra sociala åtgärder för att komplettera en sådan lag med. / The purpose of this paper was to review arguments and expectation leading to the law amendment that was executed in january 2020 about sabotage against rescue service activities. The law amendment holds a further protection for the rescue service activities as a response to increased violence and obstruction against them that has gained its attention the latter years as a severe social issue. The police, rescue and ambulance services are faced by increased threats and violence which entails difficulties for them in their services, especially in deprived areas. These areas are deviant in respect to some geographic and social factors, where criminals have an influence on the local society that maintains an alternative order with alternative norms. Sabotage against rescue service activities take roots in an social anxiety and it has been discussed whether criminal measures can be justified to solve the issues. This paper contains a qualitative analysis of the swedish government's proposal that was considered in respect of the amendment. We found that there where different themes of arguments and some certain expectations about the law. Taking these into a Situational Action Theory perspective and into a social context, to reach a deeper insight of their significance, we found that the arguments and expectations not only included preventional attempts but were mainly about a stronger protection for police, rescue and ambulance services. In addition, we found arguments about the need for justification to maintain a high quality in the societal important rescue service activities. From a theoretical perspective we found that the deterrence effect can only be limited. From a social perspective we found that the arguments most in proportion to lifetime sentence was those about a threat to people's life. Finally, we highlight the need of social actions as a complement to the law.