Syftet med denna uppsats var att granska de argument och förväntningar som låg till grund för den lagändring som trädde i kraft i januari 2020 om sabotage mot blåljusverksamhet. Lagändringen innefattar ett stärkt straffrättsligt skydd för blåljusverksamhet som svar på att angrepp och hindrande av dessa verksamheter de senaste åren kommit att uppmärksammas som ett allvarligt samhällsproblem. Polis, räddningstjänst och ambulanssjukvård möts av en större hot och våldsbild som medför en utmaning för dem att arbeta i framför allt utsatta områden. Dessa områden präglas av vissa geografiska och sociala faktorer, där kriminella har en inverkan på lokalsamhället med en intern normöverföring som upprätthåller en alternativ ordning. Sabotage mot blåljusverksamhet grundar sig i en social oro och det har diskuterats huruvida straffrättsliga åtgärder verkligen kommer till bukt med problemen. Uppsatsen innehåller en kvalitativ innehållsanalys av regeringens proposition som låg till grund för lagen om sabotage mot blåljusverksamhet. Ur den kunde vi hitta olika teman på argument och urskilja vilka förväntningar som låg på lagen. Dessa satte vi i perspektiv utifrån situationell handlingsteori och i sin sociala kontext för att nå en djupare förståelse i vad de innebär. Vi fann att argumenten och förväntningarna inte främst rörde förebyggande av själva beteendet i sig, utan snarare om ett utökat straffrättsligt skydd för polis, räddningstjänst och ambulanssjukvård. Men även en slags markering för att de ska kunna upprätthålla en hög kvalitet i sitt samhällsviktiga uppdrag. Ur ett teoretiskt perspektiv fann vi att straffets avskräckande effekt endast får betydelse i viss utsträckning. Utifrån de sociala förklaringar som ligger bakom sabotagen fann vi att det livstids fängelsestraff som lagen om sabotage mot blåljusverksamhet innefattar bäst står i proportion till det argument vi fann gällande hot mot människors liv och hälsa. Vidare krävs det andra sociala åtgärder för att komplettera en sådan lag med. / The purpose of this paper was to review arguments and expectation leading to the law amendment that was executed in january 2020 about sabotage against rescue service activities. The law amendment holds a further protection for the rescue service activities as a response to increased violence and obstruction against them that has gained its attention the latter years as a severe social issue. The police, rescue and ambulance services are faced by increased threats and violence which entails difficulties for them in their services, especially in deprived areas. These areas are deviant in respect to some geographic and social factors, where criminals have an influence on the local society that maintains an alternative order with alternative norms. Sabotage against rescue service activities take roots in an social anxiety and it has been discussed whether criminal measures can be justified to solve the issues. This paper contains a qualitative analysis of the swedish government's proposal that was considered in respect of the amendment. We found that there where different themes of arguments and some certain expectations about the law. Taking these into a Situational Action Theory perspective and into a social context, to reach a deeper insight of their significance, we found that the arguments and expectations not only included preventional attempts but were mainly about a stronger protection for police, rescue and ambulance services. In addition, we found arguments about the need for justification to maintain a high quality in the societal important rescue service activities. From a theoretical perspective we found that the deterrence effect can only be limited. From a social perspective we found that the arguments most in proportion to lifetime sentence was those about a threat to people's life. Finally, we highlight the need of social actions as a complement to the law.

Ungdomar rapporterar i en högre utsträckning än övriga befolkningen att de har blivit utsatta för brott. Trots detta bygger studier mestadels på att kartlägga vuxnas upplevelser av utsatthet. Detta är en kvantitativ studie som på ett övergipande plan undersöker ungdomars utsatthet för stöld och våld i relation till flera faktorer som är kopplade till olika kriminologiska teorier. Inledningsvis undersöks sambandet mellan ungdomars exponering för kriminogena miljöer samt deras utsatthet för våld och stöld utifrån situationell handlingsteori (SAT). Därefter kontrolleras även om sambandet mellan kriminogen exponering och utsatthet, påverkas av den informella kontrollen från föräldrarna. Detta sker utifrån Hirschis teori om sociala band. Avslutningsvis undersöks även om eventuella samband mellan kriminogen exponering och utsatthet, samt föräldrakontroll och utsatthet, skiljer sig mellan könen. Resultatet tolkas även utifrån ett genusperspektiv. Materialet som används är hämtat från forskningsprojektet Malmöbarn (MINDS) som totalt omfattar 525 ungdomar födda 1995 och bosatta i Malmö. Undersökningen finner inget samband mellan kriminogen exponering och utsatthet för stöld. Däremot visar resultatet ett samband mellan en viss typ av kriminogen exponering och utsatthet för våld. Enligt studien har de ungdomar som uppger att de flera kvällar i veckan spenderar tid i centrala Malmö ett dubbelt så stort odds att utsättas för våld. Detta samband kvarstår även när vi kontrollerar föräldrakontroll och kön. Resultatet visar även att ungdomar som rapporterar en låg föräldrakontroll har ett nästintill dubbelt så stort odds att utsättas för våld, i jämförelse med dem som uppger en hög föräldrakontroll. Dessa samband påverkas inte av kön. Studiens resultat går delvis i linje med Wikström och Hirschis teoretiska antaganden. Den genusteoretiska analysen lyfter dock fram att det kan finns en rad svårigheter när det kommer till att mäta utsatthet. / Young people report to a greater extent than the rest of the population that they have been victims of crime. Despite this, studies are mainly based on mapping adults experiences of victimization. This is a quantitative study that explores young people's vulnerability to theft and violence in relation to several factors that are linked to different criminological theories. Initially the study investigates the relationship between young people's exposure to criminogenic environments, and their vulnerability to violence and theft on the basis of situational action theory (SAT). Subsequently the study controls if the relationship between criminogenic exposure and vulnerability, is affected by informal control from parents. This is derived from Hirschi's social bonding theory. Finally the study examines if the correlation between criminogenic exposure and vulnerability, as well as parental control and vulnerability, differs between the sexes. The result is also interpreted from a gender perspective. The data used is taken from ”The Malmö Individual and Neighbourhood Development Study” (MINDS) covering a total of 525 adolescents born in 1995, living in Malmö. The study finds no link between criminogenic exposure and vulnerability to theft. In contrast results show a correlation between a certain type of criminogenic exposure and vulnerability to violence. According to the study young people who several nights a week spend time in central Malmö has twice as large odds of being exposed to violence. This relationship persists even when we insert parental control and sex. The results also show that adolescents who report a low parental control has almost twice the odds of being exposed to violence, in comparison with those who report a high level of parental control. These relationships are not affected by gender. The study's results are partly in line with Wikstrom and Hirschi's theoretical assumptions. The gender theory analysis shows that there may be a number of difficulties when it comes to measuring vulnerability.

Denna studie undersöker bidragsbrottsligheten i Malmö och dess utveckling. Utifrån en kvantitativ ansats med tvärsnittsdesign syftar studien till att belysa utvecklingen av bidragsbrott samt hitta bidragande faktorer till utvecklingsförloppet. Bidragsbrott är relevant utifrån dess frekvens, konsekvenser för välfärdssystemet och kopplingen till den organiserade brottsligheten. På uppdrag av Malmös avdelning för ekonomiskt bistånd och boende har forskningsfrågorna besvaras med statistik från dem samt Brottsförebyggande rådet. Efter en deskriptiv univariat analys fann denna studie att bidragsbrottsutvecklingen i Malmö inte påvisar en stabil ökande eller minskande trend utan är fluktuerande. Med hjälp av Strainteorin och Situationella handlingsteorin förklarades denna ojämna utveckling utifrån ekonomiska faktorer, extern/intern kontroll samt motivation och frestelser. / This study investigates the social welfare crime development in Malmö. Using a quantitative approach with a cross-sectional design this study aims to illustrate the development of social welfare crime and also find contributing factors to the development. Social welfare crime is relevant due to its frequency, consequences to the welfare system and connection to organized crime. At the request of Malmö City department of economic aid and housing, the research questions have been answered using data from the department and Brottsförebyggande rådet. After a descriptive univariate analysis, this study found that the social welfare crime development is neither showing a stable rising or decreasing trend but a fluctuation curve. The uneven development was explained using Strain theory and the Situational action theory and was able to identify contributing factors such as economic factors, internal/external control, motivation and temptations.

Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem och ett hot mot kvinnors mänskliga rättigheter. Kommunerna har en central roll i det våldspreventiva arbetet, men i dagsläget finns inget lagstöd för hur detta arbete bör bedrivas. För att öka kommunernas ansvar inom det brottspreventiva arbetet, relaterat till våld i nära relation har regeringen påbörjat en utredning av införandet av ett nytt lagförslag. Detta lagförslag skulle innebära att kommunerna får ett större ansvar i att arbeta mer brottsförebyggande. För att undersöka hur det preventiva arbetet avseende våld i nära relation bedrivs i de skånska kommunerna i dagsläget, har en kartläggning utförts i denna studie. Kartläggningen har gjorts genom en triangulering av kommunernas webbplatser, befintliga dokument och enkäter. Utifrån en tematisk analys av denna data framkommer det att samtliga kommuner bedriver ett våldspreventivt arbete av sekundär och tertiär karaktär. Det finns inom kommunerna insatser inriktade mot både offer och förövare, dock riktas insatserna främst till den utsatta. Insatser som oftast erbjuds till den utsatta är skyddat boende, samtalsstöd och ekonomiskt bistånd. Samtalsstöd är den insats som oftast erbjuds den som utsätter. Utifrån resultatet i denna studie kan det utläsas att kommunerna på grund av resursbrist inte har möjlighet att arbeta med primär prevention i större utsträckning, trots en önskan om detta. En lagförändring kring kommunernas ansvar i det våldspreventiva arbetet hade kunnat innebära ökade resurser och därmed ett större fokus kring primär prevention av våld i nära relation. / Men´s violence against women is a serious societal problem and a threat against the human rights of women. Municipalities play a central part in prevention work, but at the moment there is no law in Sweden that regulates how this work should be practiced. To increase the responsibilities of municipalities in the prevention work of intimate partner violence, the government commenced the introduction of a new bill. The implementation of this bill would lead to a greater responsibility for municipalities in working with crime prevention. To examine how the prevention work related to intimate partner violence is conducted in the municipalities of Scania in the current situation, a mapping was conducted in this study. The mapping was done through a triangulation of the municipalities websites, available documents and a survey. Based on a thematic analysis of this data it appears that every municipality conducts their prevention work against violence in a secondary and tertiary way. In the municipalities there are efforts targeting both the victim and the offender, although most of the efforts are developed for the person exposed of violence. The most commonly offered efforts are protected residence, aid through dialog and financial support. Aid through dialogue is the commonest offered effort to offenders. Based on the results of this study it can be understood that municipalities, because of lack of resources, do not have the ability to work with primary prevention, although there is a desire to do so. The implementation of a new bill regarding the responsibilities of municipalities in prevention work, could increase resources and thereby enable a greater focus in primary prevention against intimate partner violence.