Författare:      Klara Westerlund Titel:              Våldsamt vag. En intervjustudie om maskulinitet och våld i det lokalpolitiska                       samtalet.   Syftet med denna studie är att undersöka lokalpolitikers uppfattningar om våld och se om dessa uppfattningar kan ge några förklaringar till varför det inte bedrivs ett våldspreventivt arbete inom ramen för det kommunala jämställdhetsarbetet. Grundad teori är den kvalitativa och induktiva metod som har använts vid datainsamling och databearbetning i denna studie. Fem lokalpolitiker intervjuades och ur detta intervjumaterial framkom följande tre huvudkategorier: våldsdefinition, våldsprevention och mäns överrepresentation. Resultatet visar att våld är ett brett begrepp där fysiskt våld och psykiskt våld är de två huvudsakliga definitionerna som görs. Däremot framkom inte sexualiserat våld att uppenbart ingå i definitionen av våld. Våldspreventionens tydligaste riktningar är det kommunala arbetet som syftar till att öka tryggheten i den offentliga miljön för invånarna i kommunen. Lika tydlig är avsaknaden av ett riktat våldspreventivt arbete där maskulinitet och dess koppling till våld står i fokus. Allra tydligast blir denna avsaknad då våldsprevention för våld i nära relation avhandlas. Då fokuseras ljuset mot brottsoffren och vikten av ett kommunalt stöd till ideella organisationers insatser. Mäns överrepresentation i brottsstatistiken är den huvudkategori till vilken det gick att urskilja tre kategorier som var för sig utgjorde delförklaringar. Delförklaringarnas centrala teman var: biologi, makt och kultur.  Orsaksförklaringar till mäns överrepresentation i brottsstatistiken kunde härledas till att handla om en komplex social och kulturell process med vissa biologiska inslag. Huvuddragen utgjordes av mäns avsaknad av ansvar för sina egna handlingar, i kombination med en samhällelig struktur som internaliserat och normaliserat mäns våldsutövande. Därtill framkom förklaringar till mäns bruk av våld som ett uttryck för en ojämn maktfördelning mellan könen. Inga direkta svar på varför den aktuella kommunen inte bedriver ett våldspreventivt arbete inom ramen för jämställdhetsarbetet framkom.

Titel: Våldet mot vårdaren i akutsjukvården. Effekter av preventiva åtgärder för våld riktat mot akutvårdspersonal – En kvantitativ litteraturstudie Bakgrund: Flertalet studier visar på att vårdpersonal är utsatta för våld på arbetsplatsen. Vilket kan leda till minskad livskvalitet, stress, sämre omvårdnad och sjukskrivningar. Syfte: Att beskriva åtgärder för att förebygga våld, riktat mot sjukvårdspersonal på akutvårdsavdelningar samt värdera dess effekt. Metod: En litteraturstudie som omfattar nio kvantitativa artiklar. Artiklarna granskades utifrån relevans och kvalitét och resultatet kategoriserades. Resultat: Sammantaget finns det lite forskning som stödjer att det är möjligt att minska hur sjukvårdspersonal är utsatta för våld. Varken lagstiftning, utbildning eller andra konkreta åtgärder har långsiktigt positiva effekter. Vissa kortsiktiga effekter samt effekter på verbalt våld kan skönjas. Konklusion: Resultatet tyder på att om utbildning repeteras kan långsiktiga resultat påvisas. Eftersom få studier har långsiktigt perspektiv med repetitiv design behövs mer forskning för att kunna hitta en fungerande strategi för att tackla problemet: Våldet mot vårdaren.

Syftet med denna studie är att undersöka hur det förebyggande arbetet med mänsvåld mot kvinnor tar sig uttryck på olika nivåer i samhället. Studien undersökervilka arbetet riktas mot på dessa nivåer och vilka konsekvenserna av detta blir settut ett genusperspektiv och ur ett intersektionellt perspektiv. För att uppfyllastudiens syfte har vi använt oss av följande frågeställningar: Hur arbetarprofessionella för att förebygga mäns våld mot kvinnor på primär nivå? Hurarbetar professionella för att förebygga mäns våld mot kvinnor på sekundär nivå?Vilka grupper riktas det förebyggande arbetet emot på dessa nivåer? Vilkakonsekvenser får detta ur ett genusperspektiv samt ett intersektionellt perspektiv?Studien bygger på kvalitativa riktat öppna intervjuer med sex yrkesverksammainom området. Vi har använt oss av genusteori samt ett intersektionellt perspektivför att analysera och förstå vårt material.Mäns våld är ett utbrett fenomen i hela världen som orsakar stort lidande föroffren. Användandet av våld har inte minskat över tid och män står för enövervägande del av våldet. En grundläggande förklaring till mäns våld är attvåldet har sitt ursprung i ojämlika förhållanden mellan män och kvinnor och attdenna ojämlikhet bör motverkas för att våldet ska minska. Resultaten av vårstudie visar att det inte arbetas på primär- eller sekundärpreventiv nivå i någonstörre utsträckning då det gäller mäns våld mot kvinnor. För att det förebyggandearbetet mot mäns våld mot kvinnor ska bli effektivt behöver män engageras att taett kollektivt ansvar för våldet. Än så länge verkar det inte finnas fungerandemetoder för att åstadkomma just detta. Idag är det vissa grupper av män som detvåldspreventiva arbetet riktar sig mot. Risken med att endast arbetasekundärpreventivt är att majoriteten av män inte behöver ta ansvar för våldetsamt att vissa grupper av män stigmatiseras och får ta ansvaret för alla mäns våld.Studien visar att det behövs ett genusförändrande förebyggande arbete påprimärpreventiv nivå om mäns våld mot kvinnor ska minska. / The aim of this study is to examine how the measures taken to prevent maleviolence against women manifest themselves on different social levels. This studyexamines, from a gender perspective and an intersectional perspective, thepossible effects of the target group conception on those different levels. Toachieve the aim of this study we ask the following questions: How doprofessionals work on a primary level to prevent male violence against women?How do professionals work on a secondary level to prevent male violence againstwomen? Which is the target group for the preventive measures taken? What arethe possible consequences thereof from a gender perspective and an intersectionalperspective? This study is based on qualitative, semi structured, interviews withsix professionals in this field. To analyze and understand the material, we haveapplied gender theories and taken an intersectional perspective. Male violence is auniversal phenomenon that causes immense suffering for the victims. Maleviolence is frequently seen as an effect of the social inequality between men andwomen. Effective work against this inequality is consequently regarded as aprerequisite for a decrease in male violence. The results of this study shows thatthere are almost no such preventive measures taken on a primary- or secondarylevel. To achieve an effective prevention of male violence against women menneed to be motivated to take collective responsibility for the male violence. Thereappears to be a lack of functioning methods to achieve this. Nowadays thepreventive measures taken are aimed at certain groups of men. Preventive workon a secondary level entails certain risks: the majority of all men are not made totake responsibility for the violence and specific groups of men are stigmatized andmade to take all the responsibility for the male violence. The result of this studybrings forth the need for prevention work aimed at adjusting gender roles if adecrease in male violence against women is to be achieved.

Bakgrund: Sjuksköterskan riskerar i sin yrkesroll att utsättas för våld på sin arbetsplats. Enligt lag skall arbetsgivaren tillse att personal har tillräcklig utbildning för att motverka ohälsa och olycka på arbetsplatsen. Våldspreventiva utbildningar är en metod som kan användas för att minska problemet med våld på arbetsplatsen. Dock finns det begränsat med forskning som visar vilken effekt våldspreventiva utbildning har. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka vilka faktorer i våldspreventiva utbildningar av sjuksköterskor som påverkar effekten av genomförd utbildning. Metod: Studien har genomförts som en litteraturstudie med en kvantitativ ansats. Data har samlats ur tio kvalitetsgranskade vetenskapliga artiklar. Tre teman av betydelse för våldspreventiva utbildningar identifierades i analysen; undervisningsmetod, utbildningsinnehåll och undervisningstid vilka användes för att kategorisera resultatet. Resultat: Effekten av våldspreventiv utbildning diskuterades i relation till respektive tema där det framkom signifikanta samband mellan att utbilda i deskalering samt effekt av utbildning. Även utbildning i riskbedömning genom användandet av en riskbedömningsskala gav effekt. Workshops visade sig vara en effektiv form av undervisning. Inget samband kunde hittas mellan tidsfaktorn och effekten av utbildningen. Konklusion: Resultatet i litteraturstudien visade att utbildning i våldsdeskalerade metoder samt riskbedömning av patienter var effektivt och att våldsförebyggande utbildningar företrädesvis bör ges i form av workshops. / Background: Nurses are at risk of being subjected to workplace violence. By Swedish law, the employer is obligated to prevent the risk of work-related injuries and accidents. Courses in violence prevention is a way of reducing these risks but little research is done on the effectiveness in prevention. Aim: The aim of this study was to investigate which factors in violence prevention courses for nurses that affect the effectiveness of the courses. Method: A literature review with a quantitative approach was used to investigate the subject. The sample was ten published empirical studies that were assessed for quality by the authors. Results: The result was categorized in course content, course method and course time. Effect was discussed in conjunction with each category and the results showed that courses with de-escalation gave significant results. Also courses that included risk assessment showed significance. Courses that used workshops as a primary method of training participants were effective. How long the courses were did not seem to affect the effectiveness. Conclusion: Results show that courses including de-escalation and risk assessment are effective in training nurses to avoid workplace violence and workshops are an effective method to teach violence prevention.

Syftet med studien är att undersöka föräldrarådgivares upplevelser av möjligheter och begränsningar i sitt arbete med att upptäcka och förebygga våld i familjerna. Detta för att uppmärksamma deras funktion för våldsprevention och bidra med kunskap till det kriminologiska fältet, samt synliggöra utvecklingsmöjligheter, för att förbättra arbetet i framtiden. Studien utgår från semistrukturerade intervjuer med sju föräldrarådgivare i Malmö och materialet analyseras genom tematisk analys. Resultatet visar att deltagarna upplever att deras tidiga kontakt med familjerna, tillgänglighet, samverkan och rutinmässiga fråga om våldsutsatthet ger möjlighet att upptäcka och förebygga våld. De belyser även sin kunskap om våldets karaktär och aktiva förhållningssätt till våldsproblematiken. Vidare framkommer begränsningar med fördomar, stigmatisering och att våldets breda innebörd kan göra att våldsutsatta inte upptäcks, samt att det finns svårigheter att nå vissa samhällsgrupper. Studien presenterar flera förslag på förbättringar som innefattar att lära sig mer om våld, förtydliga arbetsrutiner kring våld och stärka marknadsföringen om stödfunktioner vid våldsutsatthet. Avslutningsvis bidrar studien med att uppmärksamma föräldrarådgivares viktiga funktion för det våldspreventiva arbetet inom familjer. Framtida studier bör inkludera ytterligare perspektiv och forskningsdesigner, för att komplettera studiens resultat och utveckla föräldrarådgivares våldspreventiva arbete. / The aim of the study is to examine parental counselors' experiences of opportunities and limitations in their work to detect and prevent violence in families. This is to accentuate their function in violence prevention and ability to contribute knowledge to the criminological field, as well as showing development opportunities, in order to improve the work in the future. The study is based on semi-structured interviews with seven parental counselors in Malmö and the material is analyzed through thematic analysis. The result shows that the participants experience that their early contact with the families, availability, cooperation and routine questioning of exposure to violence gives the opportunity to detect and prevent violence. They also highlight their familiarity with the nature of violence and their active approach to the problem of violence. Further, there are limitations with prejudice, stigmatization and that the broad definition of violence can mean that victims of violence are not detected, and that there are difficulties in reaching certain social groups. Several suggestions for improvements are presented, which include learning more about violence, clarifying work routines around violence and better marketing of support functions in cases of violence. In conclusion, the study contributes by drawing attention to the important functions of parental counselors for violence prevention within families. Future studies should include additional perspectives and research designs, to complement the study's results and develop the violence prevention of parental counselors.

Våld i olika former beskrivs av många vara ett omfattande och ihållande samhällsproblem, ett som skapar en uppsättning av negativa påföljder; psykiska, fysiska och ekonomiska. Hur våldet ska motarbetas blir därför på grund av dess komplexitet svårt att ge tydliga direktiv på. Olika vetenskapliga ställningstaganden kring vilka interventioner som är effektiva kan vara något motsägelsefulla för den som försöker sätta fingret på vad våldsförebyggande arbete inom skolan betyder. Denna studie syftar därför till att undersöka lärares och skolkuratorers sätt att prata om våldsprevention; vad det innebär och hur det ser ut för dem i deras vardag. Studien utfördes utifrån en kvalitativ metodansats där datan samlades in genom semistrukturerade intervjuer med lärare och kuratorer från skolor inom olika utbildningsnivåer. Resultatet analyserades genom en diskursanalys för att få fram essensen i deltagarnas svar, men även för att undersöka vilken betydelse dessa svar har i det praktiska våldspreventiva arbetet. Resultatet visar att en god elev-lärare relation, tillsammans med samverkan mellan skolkuratorer och lärare, kan vara viktiga aspekter i det våldspreventiva arbetet; liksom att undersöka konstruktionen av våld utifrån ett genusperspektiv. / Violence in various forms is often described by many as a widespread and persistent social problem, one that creates a range of negative consequences; psychological, physical and economic. Because of its complexity, it is difficult to give clear directives on how to combat violence. Different scientific positions on which interventions are effective can be somewhat contradictory for those trying to pinpoint what violence prevention work in schools means. The purpose of this study is therefore to investigate teachers' and school counselors' way of talking about violence prevention, what it means and how it looks for them in their everyday lives. The study was carried out using a qualitative approach, where the data was collected through semi-structured interviews with teachers and counselors from schools at different education levels. The results were analyzed through a discourse analysis to bring out the essence of the participants' responses, but also to examine the significance of these responses in practical violence prevention. The results show that a good student-teacher relationship, along with collaboration between school counselors and teachers, can be important aspects in violence prevention; as well as examining the construction of violence from a gender perspective.

Denna kvalitativa studies syfte är att lyfta fram vikten av att arbeta våldsförebyggande i lågstadiet och vilka hinder som kan finnas. Att arbeta våldsförebyggande handlar om att agera innan något hänt och att lära ut redskap och definitioner av vad våld är och innebär. Utifrån Vygotskijs syn på inlärning har materialet tolkats för att försöka få fram om och i så fall på vilket sätt lärarnas syn på våld påverkar deras våldspreventiva arbete. Som stöd i teoridelen har vi också använt oss av våldspyramiden samt normaliseringsprocessen, detta för att ytterligare försöka förstå det komplexa ämne våld är. Skolans syfte är inte enbart att lära ut skolämnen utan är också en plats där barn skall vara trygga och kunna tillgodose sig den kunskap som förmedlas.Vi vill med denna uppsats undersöka hur lärare i lågstadiet ser på våld mellan elever och om deras syn påverkar det våldsförebyggande arbetet i skolan. Vi vill också försöka bidra men att öka kunskapen kring våldets komplexitet och vad skolan och lärare kan göra för att försöka minska detta. Vi har intervjuat lärare för att försöka identifiera på vilket sätt de arbetar våldsförebyggande och vad de anser vara våld men också försöka få reda på om lärarnas syn på våld kan påverka sättet de arbetar våldsförebyggande. / The purpose of this qualitative study is to highlight the importance of working with violence prevention in primary school and what obstacles may exist. Working with violence prevention is about acting before something has happened and teaching tools and definitions of what violence is and means. Based on Vygotsky's view of learning, the material has been interpreted to try to find out if and if so how teachers' views on violence affect their violence prevention work. As support in the theory part, we have also used the violence pyramid as well as the normalization process, this to further try to understand the complex subject of violence. The purpose of the school is not only to teach school subjects, but is also a place where children should be safe and able to satisfy the knowledge that is conveyed.With this paper, we want to investigate how primary school teachers view violence between pupils and whether their views affect violence prevention in schools. We also want to try to contribute but to increase knowledge about the complexity of violence and what the school and teachers can do to try to reduce this. We have interviewed teachers to try to identify how they work with violence prevention and what they consider to be violence, but also to try to find out whether teachers' views on violence can affect the way they work with violence prevention.

Våld i ungas partnerrelationer är ett stort problem i dagens samhälle. Det har traditionellt sett fokuserats mer på våld i vuxna partnerrelationer och våld mot barn, vilket har lett till att våld bland unga länge har normaliserats och inte tagits på allvar. Syftet med studien är att få kunskap om samhällsaktörers upplevelser av arbetet med att informera ungdomar om partnervåld samt hur denna information tas emot från ungdomars perspektiv. För att undersöka detta har semistrukturerade intervjuer med samhällsaktörer genomförts samt fokusgruppsintervjuer med elever i årskurs 9. Datamaterialet har analyserats genom tematisk analys där fyra teman identifierades; ansvar, utmaningar, ungdomars informationskällor och förbättringsmöjligheter samt tillhörande subteman. Resultatet visade att samhällsaktörer ser våld i nära relation bland unga som en viktig fråga men att det inte får tillräckligt mycket fokus på grund av okunskap och avsaknad av forskning inom ämnet. Aktörerna beskriver även att de vill göra mer men att de resursmässigt inte räcker till och att annat därmed prioriteras. Utifrån fokusgruppsintervjuerna framkom det att samhällsaktörerna inte lyckats att nå ut med information om partnervåld i den utsträckning som ungdomarna hade önskat. Ungdomarna kände liten tillit till vuxenvärlden och berättade att de inte kände sig bekväma med att vända sig till personal på skolan eller andra samhällsaktörer vid potentiell utsatthet för partnervåld. De efterfrågade att aktörer lyfte frågan mer och ansåg själva att detta kan förebygga att ungdomar blir utsatta för våld i partnerrelationer. En slutsats som kan dras är att det behövs mer forskning om våld i ungas partnerrelationer och att frågan behöver prioriteras mer av samhällsaktörer för att färre ungdomar ska falla offer för partnervåld. / Youth intimate partner violence is a major problem in the society today. Traditionally there has been more focus on violence in adult partner relationships and violence against children, which has led to violence among adolescents being normalized and not taken seriously for a long time. The aim of the study is to investigate how stakeholders experience the work of informing adolescents about intimate partner violence and how this information is received from the perspective of adolescents. To investigate this, semi-structured interviews with stakeholders have been conducted, as well as focus group interviews with pupils in year 9. The data has been analyzed through a thematic analysis where four themes were identified: responsibilities, challenges, adolescents' sources of information and opportunities for improvement, with associated subthemes. The results showed that stakeholders value youth intimate partner violence as an important question. However, despite that importance the question does not receive much focus due to ignorance and a lack of research on the subject. The stakeholders also describe the desire to do more but that they do not have enough resources and other things are prioritized. Based on the focus group interviews, it emerged that the stakeholders do not succeed in reaching out with information about partner violence to the extent that the adolescents had wished. The adolescents had little trust in the adult world and said that they did not feel comfortable turning to employees at the school or other stakeholders in case of potential victims of intimate partner violence. They requested the stakeholders to raise the issue more and believed this could prevent adolescents from being exposed to violence in partner relationships. A conclusion that can be drawn is the need of more research in youth intimate partner violence and that the issue needs to be prioritized more by stakeholders to prevent adolescents from being victims of partner violence.

Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem och ett hot mot kvinnors mänskliga rättigheter. Kommunerna har en central roll i det våldspreventiva arbetet, men i dagsläget finns inget lagstöd för hur detta arbete bör bedrivas. För att öka kommunernas ansvar inom det brottspreventiva arbetet, relaterat till våld i nära relation har regeringen påbörjat en utredning av införandet av ett nytt lagförslag. Detta lagförslag skulle innebära att kommunerna får ett större ansvar i att arbeta mer brottsförebyggande. För att undersöka hur det preventiva arbetet avseende våld i nära relation bedrivs i de skånska kommunerna i dagsläget, har en kartläggning utförts i denna studie. Kartläggningen har gjorts genom en triangulering av kommunernas webbplatser, befintliga dokument och enkäter. Utifrån en tematisk analys av denna data framkommer det att samtliga kommuner bedriver ett våldspreventivt arbete av sekundär och tertiär karaktär. Det finns inom kommunerna insatser inriktade mot både offer och förövare, dock riktas insatserna främst till den utsatta. Insatser som oftast erbjuds till den utsatta är skyddat boende, samtalsstöd och ekonomiskt bistånd. Samtalsstöd är den insats som oftast erbjuds den som utsätter. Utifrån resultatet i denna studie kan det utläsas att kommunerna på grund av resursbrist inte har möjlighet att arbeta med primär prevention i större utsträckning, trots en önskan om detta. En lagförändring kring kommunernas ansvar i det våldspreventiva arbetet hade kunnat innebära ökade resurser och därmed ett större fokus kring primär prevention av våld i nära relation. / Men´s violence against women is a serious societal problem and a threat against the human rights of women. Municipalities play a central part in prevention work, but at the moment there is no law in Sweden that regulates how this work should be practiced. To increase the responsibilities of municipalities in the prevention work of intimate partner violence, the government commenced the introduction of a new bill. The implementation of this bill would lead to a greater responsibility for municipalities in working with crime prevention. To examine how the prevention work related to intimate partner violence is conducted in the municipalities of Scania in the current situation, a mapping was conducted in this study. The mapping was done through a triangulation of the municipalities websites, available documents and a survey. Based on a thematic analysis of this data it appears that every municipality conducts their prevention work against violence in a secondary and tertiary way. In the municipalities there are efforts targeting both the victim and the offender, although most of the efforts are developed for the person exposed of violence. The most commonly offered efforts are protected residence, aid through dialog and financial support. Aid through dialogue is the commonest offered effort to offenders. Based on the results of this study it can be understood that municipalities, because of lack of resources, do not have the ability to work with primary prevention, although there is a desire to do so. The implementation of a new bill regarding the responsibilities of municipalities in prevention work, could increase resources and thereby enable a greater focus in primary prevention against intimate partner violence.