Bakgrund: Fysioterapi omfattar en holistisk syn på människans hälsa. Det mest välkända är att fysioterapeut kan hjälpa till med besvär från rörelseapparaten som exempelvis nacke, axlar och rygg. Dock är fysioterapeutens verksamhet-och arbetsområden mycket mer omfattande än så med 17 specialistinriktningar som till exempel specialist inom arbetshälsa och ergonomi, hjärt- och kärlsjukdom, mental hälsa, onkologi, ortopedi, primärvård, äldres hälsa med flera. Trots ökad tillgänglighet till sjukgymnaster efter 2009 och remissfrihet, visar forskning på bristande medvetenhet bland allmänheten om denna möjlighet. Internationella studier indikerar en generell kunskapsbrist om fysioterapeuters arbete, vilket betonar behovet av ökad information och medvetenhet i både professionella och allmänna sammanhang. Syfte: Syftet med studien var att beskriva unga vuxnas uppfattning om fysioterapi som yrke och dess roll inom hälso-sjukvården. Metod: För att besvara syftet valdes en kvalitativ ansats med en semi-strukturerad intervju och en kompletterande enkät med slutna frågor och flervalsfrågor. För att rekrytera deltagare användes ett bekvämlighetsurval. Kriterierna för deltagande var män och kvinnor mellan åldrarna 18-29 som behärskar det svenska språket samt inte studerar eller jobbar med ett hälsovetenskapligt ämne. Tre deltagare rekryterades, 1 man och 2 kvinnor i åldrarna 22-23. Innehållet av intervjuerna transkriberades och analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Innehållet från deltagarnas uppfattningar och perspektiv på fysioterapi och fysioterapeuter resulterade i fyra kategorier: Fysioterapeuten - en rehabiliteringsaktör, Fysioterapeutens “typiska” arbets- och verksamhetsområden, Fysioterapi och mental hälsa och Kunskap om fysioterapi är viktigt. Konklusion: Det finns ett behov av att öka medvetenheten om fysioterapins potential och att övervinna hinder för att effektivisera fysioterapi som första vårdinstans.

Bakgrund: Motiverande samtal (MI) är ett evidensbaserat samtalsverktyg som används för att underlätta livsstilsförändringar kopplade till beteende. För personer med hjärt-kärlsjukdom kan risken att återinsjukna minskas genom att behandla livsstilsrelaterade och beteendemässiga riskfaktorer, som exempelvis fysisk inaktivitet, rökning och ohälsosamma matvanor. Bland denna patientgrupp är följsamheten av vidmakthållandet av livsstilsförändringar låg och därmed kan MI fylla en viktig funktion. Fysioterapeuter har en viktig hälsofrämjande roll i arbetet med levnadsvanor för denna patientgrupp där motivation spelar en betydande roll. Det finns därför ett intresse av ökad kunskap om hur fysioterapeuter använder sig av MI kliniskt. Syftet med studien var att belysa fysioterapeuters erfarenheter och upplevelser av att använda MI inom hjärtrehabilitering.   Metod: Datainsamlingen gjordes genom fem semistrukturerade intervjuer med legitimerade fysioterapeuter som arbetar inom hjärtrehabilitering. Frågorna ställdes med utgångspunkt i en tematiserad inervjuguide och intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Studien resulterade i temat Stärkt autonomi via personcentrering skapar partnerskap i balans, som bildades av de fyra kategorierna: En främjande och engagerande process, Ett flexibelt och empatiskt förhållningssätt, Prestigelöst förhållningssätt öppnar dörrar samt Samtalet påverkas av resurser och yttre omständigheter. Resultatet belyser fysioterapeuters erfarenheter och upplevelser av MI som främjande av autonomin vilket påverkar arbetsalliansen positivt vid hjärtrehabilitering. Diskussion/konklusion: Studien har tillfört ökad förståelse för fysioterapeuters erfarenheter och upplevelser av MI inom hjärtrehabilitering. Temat speglar deltagarnas syn på MI som ett samarbetsfrämjande arbetssätt som tillämpas mer som ett förhållningssätt än en metod. Vidare betonas betydelsen av fysioterapeutens självreflekterande samt vikten av patientens självbestämmande och delaktighet vid planering av en livsstilsförändring

Bakgrund: I Sverige drabbas årligen 28 000 personer av traumatisk hjärnskada där majoriteten är av lätt karaktär. Återhämtningsgraden är hög men en del lider av kvarvarande restsymtom med rehabiliteringsbehov. Rehabiliteringen har idag inga kliniska riktlinjer på grund av bristande vetenskapligt stöd.  Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva patienters tankar och erfarenheter av rehabilitering efter lätt traumatisk hjärnskada. Metod: Studien utfördes med hjälp av kvalitativ metod. Sex semistrukturerade intervjuer genomfördes med patienter i den sydöstra sjukvårdsregionen som genomgått hjärnskaderehabilitering under 2022. Materialet analyserades med en innehållsanalys och en induktiv ansats tillämpades.  Resultat: Det framkom blandade erfarenheter kring den rehabiliteringsmedicinska vården efter lätt traumatisk hjärnskada. Ett bra bemötande och god kompetens skapade trygghet medan informationsbrist kring sjukdomens prognos, riktlinjer och förlopp i kombination med kompetensbrist skapade oro och påverkade framtida livsval. Analysen av resultatet presenteras i två huvudkategorier; upplevda erfarenheter av hjärnskaderehabilitering samt självutvärdering. Varje huvudkategori presenteras i fyra respektive tre underkategorier.  Konklusion: Erfarenheter som framkommit är både positiva och negativa. För att säkerställa studiens resultat krävs ytterligare forskning inom området. Denna kunskap kan i nästa steg bidra till behandlingsriktlinjer inom området med syfte att förbättra kvaliteten och jämlikheten på den rehabiliteringsmedicinska vården för patienter med lätta traumatiska hjärnskador.  Nyckelord: kvalitativ intervjustudie, lätt traumatisk hjärnskada, patienterfarenheter, rehabilitering

Background: The present study evaluated physiotherapists' clinical reasoning focused on clients’ behaviour change and treatment orientation in the transition from university to work. It further investigated how self-efficacy, attitudes and contextual factors influence clinical reasoning and treatment orientation. Methods: In a longitudinal design, the clinical reasoning focused on clients’ behaviour change and treatment orientation of physiotherapists (n = 24) were assessed over approximately two years, using the R4C instrument and the PABS-PT. Non-parametric statistical analysis was applied as well as a simple regression model. Results: Participants showed a significant decrease in the clinical reasoning focused on clients’ behaviour change regarding the R4C domains assessment, analysis and treatment. Physiotherapists’ self-efficacy at graduation showed no influence on their assessment, analysis and treatment in clinical practice. Their attitudes at graduation explained 35,1% of the variation in assessment ability. Treatment orientation showed no significant changes. The contextual factors in clinical practice and attitudes at graduation showed no influence on treatment orientation. Conclusion: The physiotherapists in this study show a persistent tendency to apply the biopsychosocial model. Due to the decrement in clinical reasoning focused on clients’ behaviour change, research is warranted regarding determinants of physiotherapists’ clinical reasoning skills in this transition.

Bakgrund Kliniskt resonemang anses vara en viktig färdighet för fysioterapeuter att bemästra och innebär att kunnaanalysera en stor mängd information och göra säkra bedömningar utifrån den. Utbildningen börförbereda studenterna för det kliniska arbetet och kliniskt resonemang bör således vara en grundsten iutbildningen. Trots detta finns ingen enhetlig utbildningsstrategi. Det finns därför ett behov av attkartlägga vilka pedagogiska metoder som används i dagsläget för att kunna förbättra undervisningen förkliniskt resonemang. Syfte Syftet med denna scoping review är att belysa pedagogiska metoder för kliniskt resonemang inomfysioterapiutbildningar. Metod En scoping review valdes som studiedesign då syftet var att belysa ett forskningsområde. Studien utfördesenligt Preferred Reporting Item for Systematic Reviews and Meta Analyses (PRISMA). Sökningarnagjordes i PubMed och Cinahl. Resultat Sökningarna gav totalt 60 träffar, varav sex artiklar inkluderades i den här studien. Från resultatet har enrad pedagogiska metoder identifierats. Vanligast förekommande var problembaserad inlärningtillsammans med praktik och patientsimulering. Pedagogiska metoder där studenter får möjlighet attträffa riktiga patienter verkar mer gynnsamt för deras utveckling av kliniskt resonemang än metoder därelever inte får träffa riktiga patienter. Slutsats SlutsatsFrån resultatet av den här studien ses en tydlig brist på forskning kring pedagogiska metoder för klinisktresonemang inom fysioterapeututbildningar. Dock ses en uppåtgående trend av forskning inom det härområdet. Som exempel kan den ökade digitaliseringen i samhället möjliggöra utvecklingsmöjligheter avnya pedagogiska metoder. Mer forskning behövs för att utveckla nya effektiva och praktiska pedagogiskametoder.

No description available.

No description available.

No description available.

The majority of people affected by stroke are older however one fifth of all persons with stroke are younger than 65 years. In Sweden the mean age at the time of a stroke is 75 years and about 5 % of those who suffer a stroke are 55 years or younger. The aim of this thesis was to describe and analyse the consequences of stroke in the younger population in terms of experiences of the rehabilitation process, return to work, self-reported physical and cognitive function and life satisfaction. Sex differences, as well as gender specific associations regarding factors of importance for return to work, deteriorated physical ability and satisfaction with life as a whole, were also studied. This thesis was based on an in-depth interview study and self reported data collected from a questionnaire answered by 1068 individuals, 18-55 years old with a first ever stroke registered in Riks-Stroke, the Swedish national quality register for stroke care. The questionnaire concerned aspects of current health condition, living and social arrangements, physical and cognitive functions, activities in daily life, relationships, social life, leisure pursuits, self-perception, participation, work and life satisfaction. Most of the questions aimed to investigate differences between the present time and before stroke onset. In-depth interviews with two men and three women aged 37-54, living at home after their stroke generated the hypotheses that younger persons with stroke are frustrated and feel invisible and outside. Rehabilitation for the young was perceived as in adequate due to the fact that the rehabilitation setting does not acknowledge the specific needs that younger persons with stroke have. Prior to the stroke 855 of 1068 (80%) of the participants, had been in paid employment. After the stroke, 65% of the men and 66 % of the women returned to work. Factors of importance for return to work were associated with the self-reported data: the feeling that it was important to work (OR 5.1), not perceiving oneself as a burden to others (OR 3.3), not having a deteriorated ability to run a shorter distance (OR 2.8) and having support for return to work (OR 3.7). Changes in self-reported physical and cognitive functions as compared with pre-stroke condition was explored in 867 (513 men and 354 women) P-ADL independent persons with stroke. Deteriorated physical abilities were reported in 56-79% and deteriorated cognitive abilities in 48- 68% of the participants. Women were significantly more affected in terms of both physical and cognitive deterioration than the men. Seventy-two percent of the participants did not know how much they could physically exert themselves after their stroke, women significantly more than men. In addition, significant associations were found between deteriorated physical function and deteriorated cognitive function as well as fear of physical exertion. The strongest association for deteriorated ability to move in crowded environments was the risk factors deteriorated cognitive ability (OR of 5.4) and being afraid of physical exertion (OR of 3.1). Life Satisfaction and factors associated with not being satisfied with life as a whole in 1068 (631 men and 437 women) persons with stroke was assessed with the LiSat 9, baseline data from Riks- Stroke and self-reported answers from the questionnaire. Fifty-three percent of the participants were not satisfied with life as a whole. Men and women were analyzed separately in terms of associations with not being satisfied with life as a whole. Women who had a haemorrhage (OR 3.9) and a deteriorated ability to concentrate (OR 2.1) had a higher risk of not being satisfied. For men the risk was associated with living without a significant other (OR 3.2), not working (OR 2.3) and deteriorated ability to concentrate (OR 2.0). In conclusion, younger individuals who have experienced a stroke feel frustrated and invisible due to the fact that their needs are not acknowledged. Age and gender have an impact on outcome of present rehabilitation programs and the problems of younger persons with stroke can be detected at an earlier stage by developing appropriate instrument and delivering information directly aimed at physical functioning. Further studies on gender specific differences in stroke outcome concerning physical and cognitive functions as well as life situation after stroke are needed. In order to optimize rehabilitation in terms of return to work, external support and motivation seem to be important factors to consider. Key words: Adult, cognition disorders, gender differences, middle aged, motor activity, quality of life,questionnaires, stroke, work

This study explores the immanent paradigm in clinical physiotherapy, a professional field where knowledge to a large extent is demonstrated in skilled action whose embodied character prevents this kind of knowledge from being completely articulated. The following is a hermeneutic study in which a first person perspective, based on years of professional experience, is employed as the basis for interpretation and analysis. The knowledge and insights derived from this approach are often framed through the deliberate methodological use of analogy and metaphor. The practice of clinical physiotherapy is often modelled on the mechanic's workshop inasmuch as bodily problems and diseases are putatively repaired through a technically skilled approach. This study explores the problematic nature of this dualist paradigm in relation to the professional challenge of encountering bodily experiences such as absence and alienation.This instrumental model of knowledge and practice leaves little room for the physiotherapist's own professional experience to be a source of knowledge through reflection. The study points at phenomenological perspectives on the living body as an alternative epistemological framework of the practice of physiotherapy. / QC 20100910