Physiotherapy is essential to optimize the results of shoulder joint replacement, but requires a close monitoring and co-operation between patient and physiotherapist. The development of telerehabilitation brings opportunities for distance-spanning and home-based physiotherapy interventions. The aim of this thesis is to explore effects and to describe experiences among patients participating in interactive video-based physiotherapy at home after shoulder joint replacement. A series of 22 patients underwent shoulder joint replacement and initial physiotherapy at the hospital. After discharge, 12 patients were referred to conventional out-patient physiotherapy (control), while 10 patients participated in a telerehabilitation intervention in the form of interactive video-based physiotherapy at home. Shoulder function, activity limitations and health-related quality of life were assessed before surgery and two months after surgery. The experiences of participating in the telerehabilitation were described using open interviews and qualitative content analysis. Two months post surgery, members of the telerehabilitation group had participated in more physiotherapy sessions (p<.001) and showed significantly better recovery regarding shoulder pain (p<.001), shoulder joint external rotation (p=.002), shoulder function and activity limitations (p<.001) and in two dimensions of health-related quality of life (p=.004 and p=.001) compared to the control group. All telerehabilitation group participants expressed that they were satisfied with the rehabilitation and that they had experienced technique and exercise as safe. In the interviews seven categories of the participants' experiences were revealed: An odd reinforced communication; Pain-free exercising as an effective routine; The home as an exercising arena; Closeness at a distance; From a dependent patient to a strengthened person; Facilitated daily living; Continuous rehabilitation process. The identified theme was: Achieving prerequisites for recovery competence. In conclusion, interactive video-based physiotherapy at home after shoulder joint replacement was experienced positively by the participating patients and seemed more effective than conventional post-discharge rehabilitation procedures concerning short-time recovery. This could be explained by the fact that the telerehabilitation group participated in more patient-physiotherapy sessions compared to the control group, but the interviews also indicate that the modality might have promoted continuity and patient participation and competence.

Bakgrund: Många svenska patienter genomgår årligen thoraxkirurgi. Initial postoperativ rehabilitering riktas främst till att förbättra patienternas grad av dyspné samt rörlighet i thorax, och patienterna rekommenderas att vidmakthålla rehabiliteringsprogrammen även efter hospitaliseringstillfället. I hälsopsykologiska teorier beskrivs att biopsykosociala faktorer simultant inverkar på vidmakthållande av rehabilitering, något som inte tidigare har studerats på patienter som genomgått thoraxkirurgi. Syfte: Denna deskriptiva tvärsnittsstudie undersökte samband mellan vidmakthållande av rörlighets- samt andningsträning och psykologiskt stöd samt emotionellt tillstånd hos patienter 3 månader efter thoraxkirurgi. Metod: Kvantitativa data insamlades av en forskargrupp genom ett frågeformulär som undersökte vidmakthållande av rehabiliterande insatser samt mätinstrumenten Modified Medical Research Council dyspnea scale (mMRC) och Quality of Recovery -15 Sweden (QoR-15swe). Insamlade data analyserades av författaren med Spearman’s korrelationskoefficient i SPSS. Resultat: Resultaten visade inga signifikanta samband mellan vidmakthållande av rehabiliteringsprogrammen och grad av dyspné, psykologiskt stöd eller emotionellt tillstånd. Resultaten hade genomgående liten spridning kring medianen. Slutsatser: Studien påvisade inte att centrala biopsykosociala faktorer korrelerade med vidmakthållande av rehabilitering efter thoraxkirurgi. Majoriteten av patienterna uppgav ett gott postoperativt mående. Dock kunde förväxlingsfaktorer ha påverkat resultaten vilket tyder på att det krävs fler studier med större kontroll över förväxlingsfaktorer för att säkerställa att det inte finns någon korrelation. / Background: Many Swedes go through thoracic surgery every year. Initial postoperative rehabilitation is primarily focused on improving the patient’s dyspnea and thoracic range of motion, and the patients are recommended to maintain the rehabilitation programs after hospital discharge. Health psychology theories describe that biopsychosocial factors simultaneously influence the maintenance of rehabilitation, something that has not previously been studied in patients who have undergone thoracic surgery. Aim: This descriptive cross-sectional study investigated the relationship between maintenance of movement and breathing rehabilitation with psychological support and emotional state in patients 3 months after thoracic surgery. Methods: Quantitative data were collected by a research group through a questionnaire that explored the maintenance of rehabilitation as well as with the Modified Medical Research Council dyspnea scale (mMRC) and the Quality of Recovery -15 Sweden (QoR-15swe) and were analyzed by the author with Spearman's correlation coefficient in SPSS. Result: The results showed no significant relationships between maintenance of rehabilitation programs and extent of dyspnea, psychological support, or emotional state. The results had a consistently small spread around the median. Conclusions: The study did not show that relevant biopsychosocial factors correlated with maintenance of rehabilitation after thoracic surgery. Most of the patients reported a good postoperative well-being. However, confounding factors could have affected the results, which suggests that more studies with greater control over confounding factors are required to ensure that there is no correlation.

No description available.

No description available.

Background: Low Back Pain (LBP) presents a global health challenge. Physical activity (PA) is a standard component of LBP management. The maintenance of long-term PA adherence in LBP patients remains complex.   Aim: This works aim is to give an overview over which behavior change techniques (BCTs) are used in a rehabilitation program in patients with LBP and which long term effects (>6 months) this had on the participants.    Method: Guidelines from Cochrane for systematic review of interventions and the Swedish “Statens beredning för medicinsk och social utvärdering” guided the systematic review. The PICO scheme framed the inclusion criteria: LBP patients who underwent a rehabilitation program in which PA was measured at least at baseline and after 6 months. PubMed and CINAHLplus were search for RCTs. The interventions content was labelled according to the BCTTV1 taxonomy, outcome measurements and their psychometric properties as well as the measured effects are presented.   Results: Interventions were movement coaching, pedometer, PA sessions, graded activity, and digital methods. Common BCTs included goal setting, providing health-related information, feedback on outcomes, prompts, and self-monitoring. Outcome measurements involved PA, disability and pain. Although different outcome measurements were employed, PA questionnaires demonstrated limited, disability and pain measurements displayed acceptable validity and reliability. The majority of interventions did not result in significant differences in PA outcomes when compared to control groups or other interventions after six months.   Conclusion: These findings highlight the need for future research with a detailed descriptions of interventions and development of valid PA measurements for LBP patients.

Bakgrund: Ländryggs- och bäckensmärta är en normal konsekvens av graviditet och har identifierats hos cirka 50% av kvinnor, men problematiken kan leda till både mentala och fysiska påfrestningar för modern. Efter förlossning fortsätter ländryggs- och bäckensmärta vara ett problem hos många kvinnor. Sju procent kan ha kvarvarande symtom upp till sex år. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att göra en uppdaterad sammanfattning av fysioterapeutiska behandlingsmetoder mot ländryggs- och bäckensmärta postpartum och dess effekt på smärtintensitet. Material/Metod: En litteratursammanställning utfördes för att få en samlad bild över kunskapsläget. Sökningen utfördes mellan 3 mars och 1 maj 2022 i databaserna PubMed, CINAHL, PEDro och Cochrane. Sökningen gav 206 träffar varav 11 inkluderades. Resultat: De behandlingsmetoder som hittades var stabiliserande träning, bäckenbottenträning, generell träning, neuromuskulär stimulering, ultraljudsterapi och röd laserterapi, utbildning, instabila skor, kinesiologitejp och mobilisering. En kombination av stabiliserande träning och bäckenbottenträning hade signifikant effekt på smärta. Även att använda passiva behandlingsmetoder i kombination med träning hade signifikant effekt på smärta. Konklusion: Samtliga behandlingsmetoder som hittades har effekt på smärtintensitet. Dock kan de enskilda interventionernas effekt ej utläsas eftersom de användes i kombination, därför rekommenderas en kombination av metoder. Mer forskning behövs som undersöker varje intervention var för sig för att få en tydligare bild av dess effekt när det kommer till självskattad smärta samt om vikten av tidig intervention.

Background: Physical activity (PA) for individuals with axial spondyloarthritis (axSpA) is highly recommended for the management of the disease. However, maintaining physical activity is challenging for individuals with axSpA.Aim: The aim was to explore perceived facilitators and barriers to PA in relation to stages of change (SOC) in individuals living with axSpA in South Africa. Methods: A mixed method design involving 65 participants with axSpA was used. A web-based survey assessed facilitators and barriers with the Inflammatory Arthritis Facilitators and Barriers questionnaire, SOC, and demographic data. 10 participants were contacted for follow-up interviews and data were analysed with content analysis. Results: Knowledge about the PA benefits to health (69,2%) and mood (60%) were predominant facilitators and levels of symptoms (66.2%) and lack of mindset (64.5%) were barriers indicated in the survey. Lower levels of education were associated with higher barriers. The interview analysis uncovered four barriers: interaction of symptoms, inappropriate care, unsupportive external environment, mindset and three facilitators: mental strength, symptom relief and supportive external environment. Conclusion: There is a complex interplay between physical symptoms, psychological, interpersonal, and environmental barriers and facilitators to physical activity. Since physical activity in axSpA is important for management, future research should involve behavioural medicine approaches.

Introduktion: Goniometrar har en viktig roll inom rörlighetsmätning för fysioterapeuter inom vården och forskning. Mätning med goniometer klassificeras som ”golden standard”. Mätmetoden kan utföras med en universell goniometer eller med en digital goniometer. Det finns lite forskning gällande interbedömarreliabilitet vid mätning av passiv höftrörlighet med goniometer. Syfte: Utvärdera interbedömarreliabiliteten mellan två fysioterapeutstudenter vid deras mätning med goniometer i passiv höftrörlighet. Undersöka huruvida interbedömarreliabiliteten skiljer sig vid mätning på individer med lång erfarenhet inom styrketräning och individer som inte har det.  Metod: Passiv höftrörlighet mättes med universell goniometer i höftens alla rörelseriktningar efter standardiserade utföranden på en grupp av 23 deltagare. 14 hade mer än 12 månaders erfarenhet inom styrketräning och 9 hade mindre än 6. Mätresultaten från de olika bedömarna jämfördes med hjälp av Spearman’s korrelationskoefficient. Korrelationsvärdena mättes separat för de olika subgrupperna och för huvudgruppen. Resultat: Stora skillnader uppkom i korrelation beroende på vilken rörelseriktning som mättes. Extensionen hade lägst korrelationsvärde medan abduktionen hade det högsta korrelationsvärdet. En trend pekade mot högre korrelationensvärden vid mätning på personer med ≤6 månaders erfarenhet av styrketräning än på personer med ≥12 månaders erfarenhet men på grund av låga signifikansvärden kunde ingen klar slutsats dras för subgrupperna. Slutsats: Reliabiliteten skiljer sig mycket beroende på vilken rörelse som mäts på grund av krav som ställs på bedömarens teknik och fysiska styrka. Ingen klar slutsats kan dras från de mindre grupperna då flera av resultaten är icke-signifikanta. Mer forskning skulle behövas på en större grupp med mer variation och analyseras med mer avancerad statistik, exempelvis ICC.

Background An altered position of the scapula on the thoracic spine has been shown as a part of both shoulder and neck pain and therefore it is suggested that the position is thoroughly assessed as a part of the evaluation and the following treatment. However, while there is research that shows reliability using instruments for determining the scapulas position, it is lacking regarding assessment through visual inspection and palpation.  Method 11 participants (3 men and 8 women) with a mean age of 43 years were recruited. The position of the scapula was clinically assessed by two physiotherapists using visual inspection and palpation. The purpose of the assessment was to determine whether the scapula was considered neutral, rotated, tilted or ab-adducted. The result was presented in Cohen´s kappa calculated in SPSS. Result The intra-rater reliability is generally slight and only ab-adduction was considered moderate reliable (0.41). The two positions where the position is determined by degrees (the medially- and laterally rotation and tilt) were the hardest to assess and had the lowest kappa value.  Conclusion The result shows a slight to moderate inter-rater reliability in four positions and two positions were poor. Meaning that this method is not considered inter-rater reliable to determine the position of the scapula. Key words Cohen´s kappa, inter-rater reliability, landmarks, scapula, position

Introduktion: Idag lever ungefär 18 000 personer i Sverige med Parkinsons sjukdom. Sjukdomen gerupphov till både motoriska och icke-motoriska symtom och den rekommenderade behandlingen ärmedicinering och fysioterapeutisk rehabilitering som gång-, balans, och förflyttningsträning. Undersenare år har dans för personer med Parkinsons sjukdom (pmPs) etablerat sig världen över. Tidigareforskning har visat att dans på plats ger positiva effekter på flera symtom medan forskningen på digitaldans ännu är sparsam. Syfte: Syftet med denna systematiska litteraturöversikt är att granska och sammanställa forskningenavseende genomförbarhet och potentiella effekter av digitalt förmedlad dans som rehabilitering för pmPs. Metod: Denna systematiska litteraturöversikt utfördes med stöd av SBU:s metodbok och PRISMA.Artikelsökning genomfördes på fyra databaser: Pubmed, Web of Science, Cinahl och Scopus.Söksträngarna formulerades genom PICOS-modellen och studierna kvalitetsgranskades enligt tregranskningsmallar. Resultat: I denna systematiska litteraturöversikt inkluderades sex studier. Resultatet visade att digitaltförmedlad dans för pmPs är genomförbart, säkert och har positiv effekt på ADL-förmåga, motorik, balans,benstyrka och depressiva symtom. Resultatet visade inga entydiga förbättringar avseende livskvalitet,gångförmåga och upplevd tillit till balans. Konklusion: Digitalt förmedlad dans är genomförbart, säkert och kan ge positiva effekter på motoriskaoch icke-motoriska symtom. Således kan digitalt förmedlad dans öka möjligheten att medverka pårehabilitering för personer med mild till måttlig grad av Parkinsons sjukdom. Vidare forskning behöverundersöka eventuella skillnader mellan dans på plats och digitalt förmedlad dans avseende effekter påsymtom samt för digitalt förmedlad dans för personer med svårare grad av Parkinsons sjukdom.