No description available.

No description available.

The overall aim of this thesis was to study physiotherapy at a distance in the home after surgery on the shoulder joint as well as conditions for (physical examination) palpation at a distance. Technical developments have contributed to shorter hospital stays and more care and rehabilitation outside the hospital and in the patient’s home. Distance-spanning technology can be a tool to this development to take place while providing the same or better quality. Study I was a controlled quantitative study. A series of 25 patients underwent shoulder joint replacement and initial physiotherapy at the hospital. After discharge, 12 patients were referred to conventional out-patient physiotherapy (control), while 10 patients participated in a telerehabilitationintervention of interactive video-based physiotherapy at home with the physiotherapist situated at the hospital. Shoulder function, activity limitations and health-related quality of life were assessed before surgery and two months after surgery. The telerehabilitation intervention group was also interviewed twomonths after the surgery and physiotherapy at distance at home.Study I showed that the telerehabilitation group members had participated in more physiotherapy sessions and showed significantly better recovery regarding shoulder pain, shoulder joint external rotation, shoulder function and activity limitations in two dimensions of health-related quality of life, compared to the control group.In study II the content analysis of interviews with the telerehabilitation group members showed that all participants expressed that they were satisfied with the rehabilitation and that they had experienced the videocommunication technique and the exercise as safe. The analysis of the interviews showed that participants experienced accessibility to specific frequent physiotherapy at a distance at home as a prerequisites for recovery competence. Participantsexperienced closeness to the physiotherapist at distant. The analysis revealed a process from dependent patients to strengthened responsible persons.In study III and IV seven experienced physiotherapists and one technical engineer with experience of video communication technique participated in qualitative focus group interviews. The aim was to describe the concept palpation (study III) and to describe conception of palpation at a distance (study IV). Qualitative content analysis showed that palpation was an important part of the physiotherapy assessment and examination. The study points to an intrinsic relationship between “manual and technical skills”, and “the relationship between the physiotherapist and the patient”. The analysis of the focus group interviews showed an important aspect of palpation where the physiotherapist and the patient communicate and interact with each other. In the focus group interviews, participants view on robotic palpation was developed, revealing a change from doubts and skepticism to interest and fascination. The physiotherapists saw a potential for palpation at a distance to meet their needs and their conceptions of their patients’ needs. The interviews revealed thoughts of technical demands on design of the robot. A future with robotic palpation as the “physiotherapists extended arm” should change the physiotherapists’ professional role.Furthermore, in study IV, these descriptions of palpation and conceptions of robotic palpation were used when developing a prototype for robotic palpation, which, in turn, was the subject of a field trial among four participants of the focus groups. A prototype master-slave system was built using budget haptic robots. It included a palpation force measurement system and a force/position controller using open-source software. The field trial of the prototype developed revealed accordance in the palpation force used between manual and robotic palpation. Despite the technical shortcomings and lack of sensory feedback appeared a feeling similar to manual palpation of and to during the test. In conclusion, a novel working prototype for robotic palpation was produced, and focus group interviews as well as field trial experiences resulted in a description of the potential of distance palpation and needs for further development.In summary, this thesis shows that physical therapy at a distance after surgery with shoulder prosthesis is feasible and may have particular advantages. The explanation for this may be several: more physiotherapy sessions, access to physiotherapist with specialized skills and an involved patient. Palpation at a distance is a challenging development, which can stimulate and enhance distance-spanning technologies in physiotherapy and provide an additional complement in contact with the patient. The technology needs to be further developed adjusted to patient´s and physiotherapist´s needs and benefits. Furthermore ethical and safety issues need to be addressed in more recent studies. / Det övergripande syftet med avhandlingen var att studera sjukgymnastik på distans i hemmet efter genomgången operation av axelled samt förutsättningar för palpation på distans. Teknisk utveckling har bidragit till kortare vårdtider och mer vård och rehabilitering utanför sjukhus och i patientens eget hem. Distansöverbryggande teknik kan vara ett hjälpmedel för att denna utveckling ska ske med oförändrad eller bättre kvalitet. Delarbete I var en kontrollerad studie. Patienterna i studien (n=25) genomgick en operation av axelled och påbörjade därefter sjukgymnastik med stöd av sjukgymnasten på sjukhuset. Efter utskrivning deltog interventionsgruppen (n=10) i sjukgymnastik i hemmet och sjukgymnasten befann sig på sjukhuset och kommunicerade via videokommunikation. kontrollgruppen (n=12) remitterades till vedertagen sjukgymnastik hos sjukgymnast i öppenvården. Resultatet visade fler möten med sjukgymnast, snabbare tillfrisknande och större förbättring av funktionsförmåga i den opererade axeln samt högre skattning av hälsorelaterad livskvalitet för distansgruppen jämfört med kontrollgruppen två månader efter operation.I delstudie II genomfördes individuella kvalitativa intervjuer med deltagarna i distansgruppen efter avslutad intervention. Kvalitativ innehållsanalys visade på tillgång till specifik frekvent sjukgymnastik i hemmet som en förutsättning för tillfrisknande efter genomgången operation. Deltagarna upplevde närhet till sjukgymnasten på distans. Analysen visade en process från passiva och beroende patienter till aktiva ansvarstagande personer. I delstudie III deltog sju erfarna sjukgymnaster i fokusgruppsintervju för att ge detaljerade beskrivningar av begreppet manuell palpation. Kvalitativ innehållsanalys visade att palpation ansågs vara en viktig och betydelsefull del i sjukgymnastens bedömning/undersökning. Analysen visade att skickligt utförd palpation omfattas av både praktisk palpationsteknik samt en respektfull relation mellan sjukgymnast och patient, där kommunikation och interaktion spelar stor roll, och att dessa delar hör nära samman. I delstudie IV studerades dels föreställningar om robotpalpation i fokusgruppsintervjuer med sju erfarna sjukgymnaster och en ingenjör. Kvalitativ innehållsanalys av intervjuerna ledde fram till en process från skepticism och svårigheter att föreställa sig palpation med hjälp av en robot, till ett flöde av idéer, tankar, fascination och intresse. Tankar om tekniska utmaningar vid design av roboten framkom ur intervjuerna. En framtid med robotpalpation som ”sjukgymnastens förlängda arm” ansågs förändra sjukgymnastens professionella roll. Vidare gjordes ett fältprov med en prototyp för robotpalpation med fyra erfarna sjukgymnaster. Fältprovet visade en stor samstämmighet vid jämförelse av kraft vid manuell och robotpalpation. Trots tekniska brister och brist på sensorisk feedback infann sig en känsla liknande manuell palpation av och till under testet.Sammanfattningsvis visar denna avhandling att sjukgymnastik på distans efter operation med ersättning av axelleden till protes är möjlig och kan ha särskilda fördelar. Förklaringen till detta kan vara flera: fler sjukgymnastiksessioner, tillgången till sjukgymnast med specifik kompetens och en delaktig patient. Palpation är en kommunikation och interaktion mellan sjukgymnast och patient. Palpation på distans är en utmanande utveckling, som kan stimulera och stärka distansöverbryggande teknik inom sjukgymnastik och ge ytterligare ett komplement i kontakten med patienten. Tekniken behöver dock utvecklas vidare utifrån patientens och sjukgymnastens behov och nytta samt etiska aspekter behöver belysas mer i nya studier. / Godkänd; 2011; 20110915 (liseri); DISPUTATION Ämnesområde: Sjukgymnastik Opponent: Professor Karin Harms-Ringdahl, Karolinska Institutet, Stockholm Ordförande: Universitetslektor Mai Lindström, Luleå tekniska universitet Tid: Torsdag den 20 oktober 2011, kl. 13.00 Plats: D770 (Deltasalen), Luleå tekniska universitet

Bakgrund:Hälften av alla kvinnor och ca två tredjedelar av allamän har minst en ohälsosam levnadsvana.”Rådgivande samtal om fysisk aktivitet samt utfärdande av recept på fysiskaktivitet, FaR,” står högst på Socialstyrelsens prioriteringslista över vad somska göras inom området otillräcklig fysisk aktivitet hos vuxen (grad 3). Detbör finnas en outnyttjad potential hos fysioterapeuten att samtala medpatienter om levnadsvanor, men det saknas systematik och tydliga rutiner för dettaarbete. Syftet med studien var att beskriva hur fysioterapeuterintegrerar frågor om levnadsvanor i den fysioterapeutiska undersökningen. Metod: Med kvalitativ ansats gjordes intervjuer medfysioterapeuter inom primärvården utifrån en frågeguide med öppna frågor. Resultat: Intervjuerna resulterade i följande fyra kategorier: 1) Fysioterapeutens förutsättningar, 2)Fysioterapeutens arbetssätt, 3) Fysioterapeutens yttre drivkrafter, 4)Fysioterapeutens inre drivkrafter Konklusion: I fysioterapeutens arbete med sjukdomsförebyggande metoder finns olika hinderoch möjligheter som bör identifieras och beaktas. För att samtal om patienterslevnadsvanor ska integreras i den fysioterapeutiska undersökningen behövsstrategier och rutiner som utgår ifrån de möjligheter och hinder somfysioterapeuterna beskriver.

Introduktion: Smärta är den vanligaste orsaken till att människor i Sverige söker vård inom primärvården idag. Smärta kan delas in i smärtklassifikationer där den vanligast förekommande är nociceptiv smärta. Två behandlingsmetoder svenska fysioterapeuter använder kliniskt vid behandling av smärta är akupunktur och dry needling. Vid akupunktur används nålar i specifika akupunkturpunkter och vid dry needling används nålar direkt i aktiva triggerpunkter eller smärtsam- och stel muskulatur. Det är inte bevisat hur akupunktur och dry needling fungerar men samma verkningsmekanismer tros förklara båda behandlingsmetoderna. Åsikterna är delade inom forskningsvärlden och bland svenska fysioterapeuter huruvida behandlingsmetoderna överhuvudtaget ska användas kliniskt till följd av bristande evidens. Syfte: Syftet var att undersöka svenska fysioterapeuters användning samt uppfattning om behandlingsresultat av dry needling och akupunktur. Metod: För att besvara syftet genomfördes en enkätundersökning med två urvalsmetoder. En egenkonstruerad e-enkät användes som utformades efter källor, inkluderingskriterier och andra enkäter. Resultat: 60 svar analyserades. 51 fysioterapeuter hade utbildning i akupunktur, av dessa använde 22% aldrig behandlingsmetoden. 19 fysioterapeuter hade utbildning i dry needling, av dessa använde 11% aldrig behandlingsmetoden. Bäst behandlingsresultat upplevdes vid behandling av nociceptiv smärta. Det fanns inget statistiskt samband mellan ålder och användning av behandlingsmetoderna eller användning och tid med utbildning i metoderna. Konklusion: Ett större antal fysioterapeuter använde akupunktur jämfört med dry needling. Främsta anledningen till att de med utbildning inte använde behandlingsmetoderna var bristen på evidens. Gemensamt för behandlingsmetoderna var att bäst behandlingsresultat upplevdes vid behandling av nociceptiv smärta. Baserat på denna studie finns behov av fler studier som undersöker dry needling och akupunktur i syfte att påverka evidensgraden.

Sjukskrivningstiden har ökat dramatiskt sedan 1990 talet, utmattningssyndrom kan vara en orsak till detta. Den behandling som oftast rekommenderas är multimodal rehabilitering för utmattningssyndrom. Studier visar dock att rehabiliteringen inte verkar minska sjukskrivningstiden. Syftet med studien är att beskriva upplevelsen och erfarenheten av Multimodal rehabilitering vid utmattningssyndrom. Metoden som användes var en kvalitativ ansats med individuella semistrukturerade intervjuer. Det gjordes ett ändamålsenligt urval föratt syftet skulle kunna besvaras. Det blev totalt sex deltagare, där en användes som en pilotintervju och exkluderades från analysen. Resultatet bestod av fyra kategorier; känsla av gemenskap, bibehållen effekt, teamarbete och medvetenhet. Slutsatsen är att MMR är en komplexbehandling på en komplex problematik. Där flera av komponenterna upplevdes värdefulla av deltagarna. Det kan därmed finnas ett värde i att studera sjukskrivningstid i korrelation med andra utfallsmått.

Bakgrund: Inom svensk sjukvård används medicinsk yoga som behandling. Tidigare forskning har visat på positiva effekter hos patienter med olika symtom och sjukdomstillstånd men den tillgängliga evidensen är låg till måttlig. Fysioterapeuters erfarenhet av behandlingen har tidigare inte studerats.  Syfte: Att beskriva fysioterapeuters erfarenheter och tankar om yoga som behandling inom primärvården. Metod: En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer genomfördes under 2023 med fem kvinnliga fysioterapeuter med 7-10 års erfarenhet av yoga som behandling inom primärvården i Östergötland. Studiens intervjumaterial analyserades enligt en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.  Resultat: Analysen resulterade i huvudkategorierna; “Fysioterapeutens roll vid yoga”, “Genomförande av yoga som behandling”, “Patienten beskriven utifrån fysioterapeutens perspektiv” och “Yoga som behandling”, med tillhörande underkategorier. Yoga beskrevs som en tillåtande behandling som passar flera patientgrupper då den går att individanpassa. Kunskapen om yoga behöver stärkas för att öka förståelsen av behandlingsformen. Konklusion: Fysioterapeuterna uppfattar yoga som en tillåtande behandlingsform med ett biopsykosocialt perspektiv som är användbar vid behandling av flertalet patientgrupper. Fysioterapeuterna ser att de har en viktig roll i att individanpassa behandling och att personliga egenskaper och pedagogisk förmåga är betydande för upplevelsen av behandlingen. Det finns ett värde i att öka kunskapen om yogans effekter.

Bakgrund: Att vara ny på arbetsmarknaden kan för många vara både krävande och påfrestande, dels med nya kollegor och miljöer, dels att man direkt får ett stort ansvar. Kännedomen om övergången från fysioterapeutstudent till fysioterapeut är svag, men i de få studier som gjorts är ett återkommande tema som ses hos både fysioterapeuter och sjuksköterskor att man som nyexaminerad känner att den egna kunskapsnivån ska vara densamma som erfarna yrkesutövare. Syftet: Syftet med studien var att beskriva nyexaminerade fysioterapeuters upplevelse av utbildningen som förberedelse inför arbetslivet. Metod: Sex semistrukturerade intervjuer genomfördes med nyexaminerade fysioterapeuter. Materialet av de inspelade intervjuerna analyserades sedan genom kvalitativ innehållsanalys. Resultatet: Den kvalitativa analysen resulterade i fyra kategorier samt underkategorier. Kategorierna blev kurser som varit till fördel för yrket, kursmoment som saknas med behövs i utbildningen, de största utmaningarna som nyexaminerad och strategier för att klara yrket. Konklusion: Praktiken och de praktiska kurserna upplevdes viktigast för att lägga grunden till fysioterapiyrket men det finns förbättringspotential. Nyexaminerade fysioterapeuter upplevde att det var ett stort steg från student till fysioterapeut men att ta hjälp av sina mer erfarna kollegor och även lära sig att identifiera, prioritera och begränsa sig var av stor vikt för att motverka stress.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka upplevelsen av fysisk aktivitet hos personer med tarmstomi. Frågeställningarna var: Hur ser den fysiska aktivitetsnivån ut bland personer med tarmstomi? Upplever personer med tarmstomi att det sker en förändring i fysisk aktivitet efter operation? Vilka faktorer upplever personer med tarmstomi påverkar den fysiska aktiviteten? Vilken information samt uppföljning kring fysisk aktivitet får personer som genomgår en tarmstomioperation? Metod För att besvara syftet och frågeställningarna har en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer använts. 12 personer med tarmstomi, rekryterade genom ett lämplighetsurval från tre sjukhus i Stockholms län, deltog i studien. Deltagarna var mellan 30 och 84 år och var opererade för minst tre månader sedan vid tillfället för intervjun. Intervjuerna transkriberades och analyserades därefter genom en induktiv innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultat Innehållsanalysen resulterade i tre stycken huvudkategorier; tiden före operation, tiden efter operation samt information. Huvudresultaten var 1) att studiedeltagarna hade en hög fysisk aktivitetsnivå efter operationen. 2) Att den fysiska aktivitetsnivån hos studiedeltagarna var densamma eller något högre efter operationen men att vissa hade gjort ändringar i aktivitets eller miljöval. 3) Att studiedeltagarna inte såg stomin som ett hinder för fysisk aktivitet mer än i vissa särskilda miljöer men att den fysiska aktiviteten kunde påverkas av andra sjukdoms och operationsrelaterade orsaker. 4) Att studiedeltagarna hade fått information kring fysisk aktivitet i det direkt postoperativa stadiet men upplevde en avsaknad av information samt uppföljning i ett senare stadie efter operationen. Slutsats Resultaten i studien tyder på att en stomi inte behöver vara ett hinder för fysisk aktivitet. Vidare visar resultaten att det är viktigt med information och uppföljning för att personer med stomi ska kunna återgå till sin preoperativa nivå av fysisk aktivitet. / Aim The aim of the study was to investigate the experience of physical activity among people with intestinal stoma. The research questions were: What is the level of physical activity among people with intestinal stoma? Do people with intestinal stoma experience a change in physical activity after surgery? What factors affect physical activity in people who have intestinal stoma? What kind of information and follow-up on physical activity do people receive who have had intestinal stoma surgery? Method To answer the aim and research questions, a qualitative method of semi-structured interviews have been conducted. 12 people with intestinal stoma participated in the study and were recruited from three hospitals in Stockholm County using a non-random sample with astrategic selection. The participants were between 30 and 84 years old and were operated for at least three months before the time of the interview. The interviews were transcribed and then analysed by an inductive content analysis according to Graneheim and Lundman (2004). Results The content analysis resulted in three main categories; the time before surgery, the time after the operation as well as information. The main results were 1) the participants had a high level of physical activity after the surgery. 2) The physical activity level of the participants was the same or slightly higher after the surgery. However some participants had made changes in their activity or the environment of where the activity took place. 3) The participants did not see the stoma as a barrier to physical activity more than in certain specific environments. Physical activity could however be affected by other illness- and surgery-related causes. 4)The participants had received information regarding physical activity in the direct postoperative stage but experienced a lack of information and follow-up at a later stage after surgery. Conclusions The results of the study indicate that a stoma does not need be a barrier for physical activity. Furthermore, the results show the importance of information and follow-up for people with stoma in order for them to be able to return to their preoperative level of physical activity.

SAMMANFATTNING Bakgrund På grund av prestationskrav kan elitidrottare utsätta sig för att träna trots hög smärtintensitet. Flertalet kvantitativa studier har undersökt vilka copingstrategier som används av idrottare med smärta. Däremot är elitidrottares egna upplevelser av smärta ännu ett outforskat område.   Syfte Att undersöka en grupp elitidrottares upplevelser av smärta och deras strategier för att träna i närvaro av smärta.    Metod Fyra semistrukturerade intervjuer med elitidrottare har utförts. Databearbetningen har skett med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.   Resultat Det framkom tio kategorier. Smärta beskrevs som uppmärksamhetskrävande och något som kunde ge negativa konsekvenser. Yttre faktorer såsom omgivningens utformning samt inre faktorer såsom förväntningar och fokus tycktes påverka smärtupplevelsen under träning. Hanteringen av smärta skedde genom sätt att tänka och agera, såsom positivt självprat och uppvärmning.   Konklusion Smärta upplevdes som ett hinder som kunde påverkas av yttre och inre faktorer. Inom träning kunde smärta hanteras genom olika sätt att tänka och agera. Vidare forskning kan leda till klinisk nytta för fysioterapeuter i kontakt med elitidrottare. / ABSTRACT   Background Because of demands of performance elite athletes can expose themselves to train regardless of pain intensity. Several quantitative studies have examined coping strategies used by athletes with pain. However, the elite athlete's own experiences of pain is still an unexplored area.   Aim To investigate a group of elite athletes' experiences of pain and their strategies for training in the presence of pain.   Methods Four semi-structured interviews with elite athletes have been conducted. Data processing has been done by using qualitative content analysis.   Results Ten categories emerged. Pain was described as attention-consuming and something that could have negative consequences. External factors such as environment and internal factors such as expectations and focus seemed to affect the pain experience during training. The pain was managed through ways of thinking and acting, like positive self talk and warming up.   Conclusion Pain was perceived as an obstacle that may be affected by factors in the environment and within themselves. Within training pain could be managed through different ways of thinking and acting. Further research can lead to clinical benefit for professionals in contact with elite athletes.