Introduktion/bakgrund:Situp är troligtvis den övning de flesta generellt relaterar till vid träning av magen och det är en övning som de flesta provat på. Forskningen visar olika resultat vad gäller muskelaktivitet i bålen vid övningen situp beroende på övningens utförande och om man fixerar fötterna eller inte.  Syfte:Syftet med studien var att undersöka muskelaktiveringen i bålen vid olika former av situps.  Metod:Fyra personer rekryteras till studien där de fick genomföra 3 stycken olika former av situps. Den första formen av situps genomfördes med ett motståndsband runt fötterna och där en kontraktion i hamstringsmuskulaturen genomfördes. I övning nummer tvåfixerades fötterna mot golvet och i tredjeövningen fick deltagarna genomföra situpsen på valfritt sätt men med samma knävinkel som de två tidigare.  Resultat:Samtliga deltagare följde ett mönster där muskelaktiviteten i rectus femoris var lägst i den övning där kontraktion i hamstrings utfördes och högst under övningen med fixerade fötter. Tre av 4 deltagare fick högst muskelaktivitet i rectus abdominis vid övningen där fötterna fixerades mot underlaget men 3 av 4 deltagare uppnådde lägst muskelaktivitet i obliquus externus under samma övning.  När deltagarna fick genomföra situps på valfritt sätt så blev resultaten väldigt varierande. En deltagare fick högst muskelaktivering i både rectus abdominis och obliquus externus medans 2 deltagare fick lägst aktivitet i rectus abdominis. Konklusion: Kontraktion i hamstrings innebär lägst aktivitet i rectus femoris. Fixerade fötter skapar störst muskelaktivitet i rectus abdominis. Fria fötter är att föredra för störst muskelaktivitet i obliquus externus.

Bakgrund Som den näst vanligaste orsaken att uppsöka primärvård är nackbesvär ett vanligt förekommande besvär i Sverige och andra delar av världen. Nackbesvär följs ofta av förändringar i proprioception, både medveten och omedveten, vilket kan leda till avvikelser i rörelsebeteenden inklusive den posturala kontrollen. Kliniska test av nackproprioception inkluderar vanligtvis undersökning genom ex positionssinnestest. I denna studie undersöks proprioception hos personer med nacksmärta genom mätning av posturalt svaj vid lokal vibration av nack-, underarms respektive vadmuskulatur. Studiedesign Tvärsnittsstudie. Syfte Syftet med denna studie var att beskriva skillnader i omedveten proprioception genom vibrationsstimulering av olika muskelgrupper vid mätning av posturalt svaj i stillastående hos personer med nacksmärta jämfört med personer utan nacksmärta samt att undersöka om smärtintensitet korrelerar med storleken på svajet. Metod Mätning av posturalt svaj gjordes på 50 personer, 25 med nackbesvär och 25 kontroller med och utan vibration av vadmuskulatur, underarmsmuskulatur och nackmuskulatur vid stillastående med slutna ögon på Wii Balance Board. Skattning av smärta gjordes genom NRS just nu respektive medel senaste veckan, dessutom skattades smärta vid nackrörelse. Resultat Vid vibration av nackmuskulatur ses signifikanta skillnader där nackgruppen har ett större svaj i antero-posterior och medio-lateral riktning både innan under och efter vibration av nacke (p<0,05). Innan vibration av vader ses ett signifikant större svaj hos nackgruppen i antero-posterior och medio-lateral riktning (p<0,05) men ej under eller efter vadvibration. Vissa gruppskillnader sågs före, under och efter underarmsvibration. Ett större svaj har ett samband med en högre smärtskattning på NRS genomsnitt senaste veckan (p<0,05). Konklusion Skillnader i posturalt svaj visar sig i form av ett större svaj hos personer med nacksmärta jämfört med kontrollgrupp. Vid högre smärtskattning ses ett större posturalt svaj. / Introduction. Neck pain is often followed by changes in proprioception, both conscious and unconscious, which can lead to deviations in movement behaviours including postural control.  Clinical testing of neckproprioception usually includes assessment of consiuos and unconscious proprioception, such as repositioning sence.  In this study unconsious proprioception is being assessed in people with neck pain through measuring of postural sway during local vibration of calf, forearm- and neckmuscles. Design Cross-sectional study. Aim The purpose of this study was to describe differences in unconscious proprioception by vibration stimulation of different muscle groups when measuring postural sway during static standing in people with neck pain compared to people without neck pain and to investigate whether pain intensity correlates with the size of the sway. Method Measurement of postural sway was conducted on 50 people, 25 with neck pain and 25 healthy controls with and without vibration of the calfs, forearms and neck when standing with eyes closed on the Wii Balance Board. Self-rated pain was recorded through NRS now and average last seven days, in addition to this pain was rated during neck movements. Results Significant differences are seen in which the neck group has a larger sway in the anterior posterior and medial lateral direction both before, during and after vibration of the neck (p<0.05). Before vibration of TSM, a significantly bigger sway of the neck group appears in the anterior posterior and medial lateral direction (p <0.05) but not during or after vibration of the calfs. Some differences between groups were observed before, during and after vibration of the forearms. A larger sway is associated with a higher self-rated pain on NRS average last week (p<0.05). Conclusion Differences in postural sway appear in the form of a greater sway in people with neck pain compared with control group. Higher self-rated pain correlates with a larger postural sway.

Introduktion/bakgrund: Dagens ungdomar är stillasittande stora delar av dygnet, framför allt i skolan. Rygg- och nacksmärta uppkommer på grund av dysfunktioner i rörelseapparaten, men påverkas även negativt av psykiska faktorer. Studier har visat att kvinnor har ont i större utsträckning än män. Alla elever som läser på gymnasienivå ska erhålla viss del undervisning gällande ergonomi samt hur man kan arbeta för att främja en god hälsa och arbetsmiljö. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga förekomsten av rygg- och nacksmärta hos gymnasieelever samt jämföra om det fanns någon skillnad mellan kvinnor och män. Dessutom syftade undersökningen till att ta reda på om elever tillämpar kunskap om ergonomi i sin vardag. Metod: För att besvara syftet valdes en kvantitativ kunskapsansats. Undersökningen är en enkätstudie med tvärsnittsdesign. Åtta skolor i olika kommuner kontaktades med efterfrågan av gymnasieklasser årskurs tre med god läs-och skrivförståelse i svenska. En deskriptiv analys gjordes på den insamlade datan avseende kön, ålder, upplevelse, lokalisation och skattning av smärtan. Resultat: Av 49 tillfrågade elever svarade 73% att de upplevde smärta i rygg, nacke eller i både rygg och nacke. Av kvinnorna svarade 79% att de upplevde smärta och 65% av männen. Av de elever som hade medverkat i undervisning av ergonomi angav 69% att de använde sig av kunskapen från lektionerna. Konklusion: Utbredning av rygg- och nacksmärta bland de tre inkluderade gymnasieklasserna är hög. Kvinnorna har smärta i större utbredning än männen. Många, men långt ifrån alla, av eleverna använder sig av kunskapen från lektionerna om ergonomi.

Introduktion: Ländryggssmärta (eng: Low back pain, LBP) utan specifik orsak är vanligt förekommande över hela världen. Personer med LBP uppvisar ofta ett obalanserat muskelengagemang med nedsatt aktivering av lokal musklatur i bålregionen. Levatorplattan (LP) är en lokal muskulatur med många funktioner, däribland upprätthållande av bålstabilitet. LP tillhör samma lokala och funktionella muskelgrupp som diafragman, transversus abdominis och multifidus som arbetar i muskelsynergier för att upprätthålla bålstabilitet. Segmentell stabilitetsträning och bålmuskelaktivering är behandlingsmetoder som används vid LBP. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka vilket vetenskapligt stöd träning av levatorplattan har avseende effekt på smärta och funktion vid LBP. Metod: Litteratursökningen gjordes i Pubmed, CINHAL, AMED, Physiotheraphy Evidense Database (PEDro), MEDLINE, Scopus och Web of Sience. Sammanställning av resultat gjordes efter smärta och funktion. Resultat: Sju studier visade signifikanta resultat där träning av LP minskade smärta, fem studier visade signifikant förbättring av funktion vid LBP. Konklusion: Denna litteraturöversikt indikerar att träning av levatorplattan kan minska smärta, samt öka självskattad funktion hos patienter med LBP. Som behandlingsmetod skulle interventionen kunna anses användbar kliniskt, ur ett fysioterapeutiskt perspektiv. Fler studier inom området behövs.

Bakgrund: Människan spenderar en stor del av sin vakna tid på sin arbetsplats. Arbetsmiljölagen har som syfte att uppnå en god arbetsmiljö samt att förebygga ohälsa och olycksfall på arbetet. Barn har samma rättigheter till en god arbetsmiljö som vuxna då skollagen omfattas av arbetsmiljölagen. Var tionde skolbarn är vänsterhänt och skrivteknik kan vara  utmanande för vänsterhänta personer. Vuxna vänsterhänta personer verkar uppleva en ökad belastning, smärta och oro när de försökte anpassa sig till den fysiska miljön. Syftet: Syftet var att undersöka hur vänsterhänta personer upplever anpassningen av den fysiska miljön. Material: Studiegruppen bestod utav 48 vänsterhänta eller ambidexta personer som gick i grundskolans årskurs 1-3 under åren 1996-2009. Metod: En tvärsnittsstudie med kvantitativ metod och elektronisk enkät användes för att besvara syftet. Resultat: Närmare hälften av deltagarna ansåg att studiesituationen var den situation där vänsterhäntheten märktes av som mest. Majoriteten av deltagarna ansåg inte att deras vänsterhänthet utgjorde någon begränsning för dem. De flesta deltagarna hade inga strategier för att minska belastningen på nacke, skuldror och axlar varken under grundskolan eller idag. Konklusion: Arbetsmaterialet i grundskolan verkade vara anpassad till vänsterhänthet i större utsträckning än undervisning av skolaktiviteter. Därför kan pedagogisk tillämpning och undervisning av aktiviteter vara en ergonomisk åtgärd som med fördel skulle kunna utvecklas i framtidens skolor.

Bakgrund: Träning under en graviditet är viktigt både ur ett fysiologiskt samt psykologiskt perspektiv. Bristande fysisk aktivitet är en stor riskfaktor för hälsan. Livshändelser såsom graviditet och förlossning kan utgöra en större risk för bristande fysisk aktivitet hos kvinnor. Gravida kvinnor rekommenderas att vara fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag. Informationen kring fysisk aktivitet och träning är ofta bristfällig inom mödrahälsovården varför det efterlyses ett närmare samarbete mellan till exempel barnmorskor och fysioterapeuter. Genom att förbättra kvantiteten och kvaliteten på informationen angående fysisk aktivitet hos gravida finns det en möjlighet att korrigera felaktiga uppfattningar och på så sätt främja en god hälsa. Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors egen uppfattning om fysisk aktivitet och träning under och efter en graviditet samt upplevelse av mottagen information från sjukvården angående ämnet. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med fem kvinnor, vilka rekryterades via ett strategiskt urval. Därefter genomfördes en innehållsanalys av intervjuerna. Resultat: Analysen av intervjutexterna resulterade i en huvudkategori “Den gravida kroppen - individens eller sjukvårdens ansvar?”. Huvudkategorin innehöll följande kategorier “Kunskapsinhämtning - individens ansvar” samt “Aktivitetsnivå - individens val” med tillhörande underkategorier. Konklusion: Studien visade positiva upplevelser och uppfattningar av fysisk aktivitet och träning i samband med graviditeten. De intervjuade kvinnorna upplevde bristande information från sjukvården gällande detta ämne. De råd som kvinnorna hade fått från sjukvården upplevdes som osäkra och väldigt generella, därför fanns en önskan om att individanpassa råden.

Bakgrund: Autismspektrumsyndrom (ASD) är en medfödd nedsättning som påverkar barnets sociala och kommunikation förmåga, dock har forskning visat att den motoriska utvecklingen är försenad hos barn med ASD i jämförelse med barn utan diagnosen. Symtombehandlingen är ofta farmakologisk trots att fysisk träning kan minska frekvensen av stereotypiskt beteende och förbättra motorisk förmåga. Syfte: Syftet med studien var att genom en systematisk litteraturstudie kartlägga och beskriva olika typer av fysisk träning, samt dess eventuella effekter avseende individ-, omgivnings- och beteendefaktorer för barn med ASD. Vidare var syftet att bedöma kvaliteten på studierna. Metod: En systematisk litteraturstudie där datainsamlingen skedde genom fem databaser och de åtta inkluderade artiklarna analyserade sedan av författarna. Resultat: Studierna undersökte flera olika interventioner och utfall, och använde därför 29 olika mätinstrument för att bedöma eventuella effekter av interventionen. Studierna analyserade totalt 242 barn i åldrarna 3-16. De signifikanta värdena redovisas ha effekt på stereotypiskt beteende, fysisk förmåga, kognitiv förmåga och kommunikation. Studierna visade ha en medelhög till hög kvalitet enligt SBU:s granskningsmall. Slutsats: Fysisk träning kan ge en positiv kort- och långvarig effekt på vanligt förekommande symtom vid ASD.

No description available.

Inledning Muskuloskeletala besvär inklusive nackbesvär är vanligt förekommande. Besvären är associerade med neurofysiologiska förändringar som påverkar motoriska kontrollen genom förändrade neuromuskulära synergier mellan global och stabiliserande muskulatur. Försämrad sensomotorisk funktion i nacken kan även försämra balansförmågan. Motoriskt svåra uppgifter via instabila system som kräver anpassad kraft och/eller precision har potential att användas i behandling av nackbesvär. Syftet var att utvärdera två träningsmetoders effekt på nackens proprioception respektive balansfunktion i stående. Båda träningsmetoderna involverar instabila system, den ena via kontroll av en kula placerad på en platta på huvudet och den andra genom ståendes på ett instabilt underlag. Metod Åtta deltagare rekryterades, fyra slumpades till nackkoordinationsträningsgruppen (NT) och fyra till balansträningsgruppen (BT). Sju deltagare fullföljde hela studien. Tre tester utfördes före och efter träningsperioden – proprioception undersöktes med repositioneringstest av nacken och balans undersöktes med test av posturalt svaj i stillastående på stabilt respektive instabilt underlag. Resultat visade en förbättring hos NT i form av minskning i nackrepositioneringstestet på 20,43% och vid balanstesten sågs en minskning på 11,45% på hårt underlag och en minskning på 12,11% mjukt underlag i totalt svaj. I gruppen som utförde balansträning sågs en ökning med 21,19% i nackrepositioneringstestet men en förbättring vid balanstesten i form av minskning på 2,92% på hårt underlag och en minskning på 8,93% på mjukt underlag i totalt svaj. Konklusion Resultatet indikerar att NT med instabilit system kan ha positiva effekter på nackproprioception och balans. Fler studier med större deltagarantal krävs för att möjliggöra statistiska analyser.

Bakgrund: En ökad trend i extremsporter har bidragit till konceptet skyrace. Utförslöpning har påvisat större belastning på höft-, fot- och knäled, vilket ökar risken för skador. Tidigare studier har granskat lutningar på maximum -12° men i skyrace förekommer lutningar på -30° till -40°. En viktig del av löparens utrustning är skorna då det är kontaktytan gentemot underlaget. Syfte: Syftet med studien var att undersöka dels fotens tryckkraft gentemot underlaget och dels rörelseomfång i fot, knä, höft och ländrygg vid utförslöpning i olika lutningsvinklar med två olika löpskor. Metod: Testet utfördes på en sex meter lång ramp där deltagare sprang utför i olika lutningsvinklar från 0° till maximalt -43°. Deltagarna använde sig av två par löparskor. Fotens tryckkraft mättes med innerskosulor. Rörelseomfång i fot-, knä-, och höftled samt ländrygg mättes med IMU. Data för tryckkraft analyserades från två pilotstudier. Rörelseomfång testades enbart i pilotstudie 2. Resultat: Resultatet från trycksulorna visade minskad belastning som följer brantare löpning i 0° till -43°. Skon, Inov8, visade mer tryckkraft i samtliga lutningar jämfört med Salomonskon. Rörelseomfång i fotled minskade vid brantare lutning medan rörelseomfång i ländrygg ökade. Höftled hade störst rörelseomfång vid lutning -12° till -26°. Knäleden visade liten skillnad mellan lutningarna. Inov8 gav mer rörelseomfång i majoriteten av alla leder och lutningar. Konklusion: Resultaten tyder på minskad tryckkraft vid brantare lutning. Rörelseomfånget ökade i lumbalen medan den minskade i fotleden. Inov8 visade generellt ökad tryckkraft och rörelseomfång jämfört med Salomonskon. Skillnader mellan skor kan bero på olika sula, häldropp och passform, mer studier behövs.