Bakgrund: Cancerrelaterad fatigue (CRF) är en vanlig konsekvens av cancer och cancerbehandling som påverkar patienter starkt negativt. Att hitta en behandling med låg risk för biverkningar som även är resurseffektiv är angeläget för att dessa patienter ska få bättre livskvalitet. Syfte: Att kartlägga evidensen och effekten av yoga som behandling av CRF hos människor som avslutat cancerbehandling. Metod: Studien var en litteraturstudie med systematisk sökning i databasen PubMed. Studierna kvalitetsgranskades med PEDro scale och tillförlitligheten till det sammanvägda resultatet graderades med GRADEstud. Resultatsammanfattning: Sex av åtta studier visade en signifikant minskning av CRF efter en yogaintervention jämfört med väntelista eller annan behandling. PEDro-granskningen visade på hög kvalitet på samtliga studier. GRADEstud-granskningen av sammanvägningen gav låg eller mycket låg tillförlitlighet. Konklusion: Evidensen av yoga som behandling av CRF har låg (++) eller mycket låg (+) tillförlitlighet enligt GRADEstud. Fler studier behövs för att undersöka specifika yogaformers effekt i syfte att standardisera interventionen samt öka det vetenskapliga underlaget. Sökord: cancer related fatigue, yoga, physiotherapy, randomized controlled trial.

Introduktion: Fysisk aktivitet har stor betydelse för ett hälsosamt åldrande genom dess hälsofrämjande effekter. För äldre individer rekommenderas minst 150 minuters fysisk aktivitet per vecka. En inaktiv livsstil ökar risken för flertalet sjukdomar och funktionsnedsättande åkommor, vilket fysisk aktivitet minskar risken för. En kartläggning av äldres fysiska aktivitet är användbart för fysioterapeuters dagliga arbete samt utifrån ett folkhälsoperspektiv för att se den nuvarande statusen. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga den fysiska aktivitetsnivån hos personer över 70 år i Luleå kommun. Metod: Data baserad på IPAQ-E från 45 individer som insamlats i en tidigare studie användes för att besvara denna studies syfte. Analys av data och beräkningar av deltagarnas totala fysiska aktivitet genomfördes i Microsoft Excel. Deltagarna kategoriserades i aktivitetsnivåerna låg, måttlig eller hög baserat på deras totala fysiska aktivitet. Resultat: 64% av deltagarna uppnådde rekommendationerna för fysisk aktivitet. 36% av deltagarna kategoriserades i låg aktivitetsnivå 22% i måttlig aktivitetsnivå och 42% i hög aktivitetsnivå, högre andel kvinnor än män uppnådde hög aktivitetsnivå. Deltagarna som uppnådde rekommendationerna var mer aktiva i samtliga ansträngningsnivåer i jämförelse med de som ej nådde upp till dessa. Ett svagt negativt samband framkom mellan ålder och total fysisk aktivitet. Konklusion: Majoriteten av deltagarna uppnådde rekommendationerna för fysisk aktivitet. Kartläggningen kan bidra med ökad kunskap och förståelse för fysioterapeuter. Kartläggningen bidrar även med kunskap ur ett folkhälsoperspektiv och kan utgöra ett verktyg för det fortsatta arbetet med äldres hälsa.

Bakgrund: Långvarig smärta är ett vanligt förekommande besvär och de flesta patienterna söker vård i primärvården, vilket betyder att primärvården har en viktig roll i att identifiera och bedöma smärtproblematik. MMR har visat sig vara den mest effektiva behandlingen vid långvariga smärttillstånd, men det är oklart hur fysioterapeuter väljer ut patienter för behandling med MMR. Syfte: Att beskriva fysioterapeuters erfarenheter och tankar kring om och när multimodal rehabilitering ska erbjudas som behandling i primärvården hos patienter med långvarig smärta. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats bestående av semistrukturerade intervjuer med sex legitimerade fysioterapeuter inom primärvården i Region Östergötland. Datan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier: MMR i relation till unimodal behandling; faktorer som stödjer eller motsäger erbjudande av MMR; primärvårdens roll vid erbjudande av MMR och slutgiltigt beslut till remittering av MMR. Konklusion: Fysioterapeuter i primärvården hade både lika och olika erfarenheter och tankar gällande arbetet med erbjudande av MMR. Förbättring på individ- och verksamhetsnivå skulle kunna skapa samsyn i hur remitteringen ska bedrivas och kan bidra till säkrare fysioterapeuter och en mer kvalitativ och jämlik vård för patienter med långvarig smärta. Resultatet av studien kan därför vara värdefull för fysioterapeuter och verksamhetsansvariga i primärvården.

Introduktion/bakgrund: Rektusdiastas är ett tillstånd som sker i takt med graviditeten där den raka bukmuskeln delar på sig. Efter förlossningen brukar musklerna dra ihop sig igen. I de flesta fall brukar det ske utan några problem, men i vissa fall kan den raka bukmuskulaturen förbli separerad och skapa besvär. Behandling av rektusdiastas består främst av fysioterapi. Den fysioterapeutiska träningen är framförallt fokuserad på att stärka bäckenbotten, buk- och ryggmuskulaturen. Upplevelsen av träning har visat sig vara positiv i flertalet studier där bland annat kvinnornas livskvalitet ökat med ett minskat avstånd i rektusdiastasen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva upplevelsen av fysisk träning efter en graviditet hos kvinnor med kvarvarande besvär från rektusdiastas. Metod: Fem semistrukturerade intervjuer genomfördes där kvinnor med kvarvarande besvär av rektusdiastas deltog. Intervjumaterialet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Innehållsanalysen resulterade i tre huvudkategorier; Fysiskt och psykiskt välbefinnande, Kroppslig svaghet och Begränsad kroppslig kontroll och sju underkategorier; Känslan av att må bra, Fysisk förbättring, Instabilitet, Minskad kroppskontroll, Önskan att återfå sin fysiska förmåga, Förändrad kroppsuppfattning och Undvikande beteende. Samtliga informanter upplevde träning som positivt både fysiskt och psykiskt. Det framkom att träning var ett behov i det vardagliga livet. Konklusion: Träning påverkar kvinnor med kvarvarande besvär från rektusdiastas positivt ur flera aspekter. Däremot upplevde många av informanterna att de var begränsade i vilka träningsformer de klarade av att genomföra. Känslor som ledsamhet och förtvivlan kopplat till träning framkom. Därför är det viktigt att fortsätta belysa detta för att utveckla rehabiliteringen och stödet till dessa kvinnor.

Bakgrund: Sportklättring är en gren som fått allt mer uppmärksamhet de senaste åren. Postactivation Potentiation (PAP) ger en akut prestationshöjande effekt på tränade individers muskulatur vid exempelvis hopp, knäböj och sprint. PAP ger störst potentiering vid en maximal volontär isometrisk kontraktion (MVIK) på tio sekunder. PAP har inte studerats i lika stor utsträckning på klättrare tidigare. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om PAP kan ge en akut prestationshöjande effekt på klättrares underarmsmuskulatur vid submaximal anaerobisk uthållighetsträning på en fingerbräda. Metod: För att kunna utvärdera effekten av PAP jämfördes deltagarnas (n=8) submaximala anaeroba kapacitet med och utan PAP. Den submaximala anaerobiska kapaciteten mättes med ett submaximalt test(SMT) baserat på 70% av MVIK10 med repetitionsupplägget repeaters, där deltagaren hänger i sju sekunder, följt av tre sekunders vila, repeterat så många gånger som möjligt. Studiedesignen var av crossover-design, där effekten av PAP jämfördes i sekunder, mellantestdag 2 och 3. Resultat: Fem av deltagarna fick en ökning medans tre fick en minskning i antal sekunder under SMT efter initiationen av PAP. Medianvärdet för PAP SMT var 95,5sekunder och medianvärdet för No-PAP SMT var 86 sekunder. Medianvärdet i PAP SMT jämfört med No-PAP SMT hade en differens 9,5 sekunder, med fördel i PAP. Konklusion:PAP kan ge en prestationshöjande effekt av underarmsmuskulaturens uthållighet hos erfarna klättrare på en fingerbräda. Det krävs dock större urvalspopulation för att fastställa effekten på gruppnivå. Mer forskning krävs för att undersöka om PAP kan ge långvariga adaptioner.

Bakgrund: Ländryggssmärta är ett vanligt förekommande problem hos den generella befolkningen och orsakar stora samhällskostnader. Fysioterapeuter kan behandla ländryggssmärta med olika interventioner och McKenziemetoden är en välkänd behandlingsmetod som bygger på att klassificera smärtan, derangement är den vanligaste huvudgruppen. Ett reducerbart derangement kännetecknas av att smärtan centraliseras eller minskar vid statiska positioner eller upprepade rörelser i individens riktningspreferens. Syfte: Att undersöka effekterna av McKenziemetoden på smärtintensitet och självskattad funktion vid behandling av ländryggssmärta klassificerad som derangement. Metod: Litteratursökningen gjordes i PubMed, Web of Science, Scopus, CINAHL with fulltext och SportDiscus. Randomiserade kontrollerade studier som undersökt effekten av McKenziemetoden vid ländryggssmärta klassificerad som derangement inkluderades. PEDro-skalan användes vid kvalitetsgranskning. Resultat: Totalt inkluderas sju RCT-studier, två studier uppfyllde optimal kvalitet enligt PEDro, fyra studier uppfyllde god kvalitet och en studie uppfyllde måttlig kvalitet. Två studier hade signifikant bättre effekt inom McKenziegruppen gällande både smärta och självskattad funktion. Fyra studier visade på signifikant skillnad mellan grupperna gällande smärta och fem studier visade på signifikant skillnad mellan grupperna gällande funktion, samtliga med bättre effekt för McKenziemetoden. McKenziemetoden hade bättre effekt både inom och mellan grupperna när behandlingen jämfördes med passiv elektrofysisk behandling och evidensbaserad vård. Konklusion: Det finns studier med god till optimal kvalitet som talar för att McKenziemetoden kan ha goda effekter på smärta och självskattad funktion vid ländryggssmärta klassificerad som derangement. Det krävs dock mer forskning inom området.

Introduktion: Cirka 30 % av alla idrottare oavsett idrott har någon gång under deras karriär haft skador i skulderpartiet. Inom styrkelyft och Crossfit är förekomsten av skador i skulderpartiet relativt hög. Styrkelyft innebär att atleten utför träning av flerledsövningar (basövningar) med en stor extern belastning både på träning och tävling. CrossFit baseras på flertalet olika styrkeidrotter/kondition/gymnastikövningar och träning och tävling och går ut på att utföra olika funktionella rörelser med en hög intensitet. Tidigare studier visar på att skadeförekomsten inom dessa idrotter är relativt låg jämfört med kontaktsporter. Dock är axel/skuldran utsatt och är en vanligt förekommande skada inom styrkelyft och CrossFit. Syfte: Syftet med studien var att jämföra prevalensen av axelskador mellan CrossFit-atleter och styrkelyftare. Metod: En onlineenkät användes som datainsamlingsverktyg där CrossFit-atleter från hela Sverige och styrkelyftare från Luleå i Sverige besvarade enkäten. Enkäten bestod av frågor angående studiegruppens bakgrund, träningsvanor, skada/skador i axeln/skuldran under 2019/2020 kopplat till individens idrott. Resultat: Totalt inkluderades 132 personer i studien varav 60 kvinnor och 72 män. Antal CrossFit-atleter var 90 personer, varav 44 kvinnor och 46 män. Antal styrkelyftare var 42 personer, varav 16 kvinnor och 26 män. Bland dem som utövade CrossFit hade 42,2 % och bland styrkelyft hade 26,2 % skadat axeln/skuldran en eller flera gånger under 2019-2020. Konklusion: Skadefrekvensen bland deltagarna i CrossFit-gruppen visade på en betydligt högre förekomst av skador än i styrkelyftsgruppen. I båda grupperna tränade kvinnorna mer frekvent och längre pass. Trots det visade männen en högre frekvens av skador än kvinnorna. Skadans lokalisation på axeln var snarlik i båda grupperna.

Introduktion: Medialt tibiasyndrom - eller MTS är en vanligt förekommande skada hos löpare. Syndromet är karaktäriserat av smärta över tibiae och nedsatt fysisk funktion som följd. Fysioterapeuter arbetar kliniskt med olika behandlingsmetoder för MTS i dagsläget. Det finns idag ingen gemensam överenskommelse för behandlingen av MTS och den forskning som presenterats på olika behandlingsmetoder är av låg vetenskaplig kvalité. Det leder till svårigheter att rekommendera lämplig behandling. Syfte: Syftet med studien var att granska och sammanställa det vetenskapliga stödet för fysioterapeutiska behandlingsmetoder vid medialt tibiasyndrom. Metod: Studien var en allmän litteraturöversikt där databaserna PubMed, Scopus, PEDro, Web Of Science, DiVA, SportDiscus, BJM och Cinahl användes. Avgränsningar av sökningen gjordes enligt PICO-modellen. Kvalitetsgranskningen utfördes med PEDro-skalan. Enbart studier mellan åren 2010–2020 och RCT/CT-studier inkluderades. Resultat: Totalt inkluderades 5 studier. Samtliga studiers poäng på PEDro-skalan motsvarade en kvalitetsnivå från “fair” till “Excellent”. Tre av fem studier använde smärta som primärt utfallsmått, varav två av de studierna påvisade en signifikant skillnad i smärta till fördel för interventionsgruppen. Tre av fem studier påvisade en signifikant skillnad i fysisk funktion till fördel för interventionsgruppen, där utfallsmåtten utgjorde antingen en fysiskt uppmätt funktionsförbättring eller självskattad förbättring via ett formulär. Konklusion: Det fanns indikation till måttlig vetenskaplig kvalité för beforskade fysioterapeutiska behandlingsmetoder för MTS de senaste 10 åren. Små tendenser till att stötvågsbehandling hade en positiv, terapeutisk effekt gällande smärta och fysisk funktion kunde ses. I dagsläget behövs fler studier som undersöker och jämför olika behandlingsmetoder för MTS.

Background Shoulder pain and injury is common in both the general population and among athletes. Overhead athletes, such as handball players, are at an even higher risk of shoulder injury. There is currently no consensus regarding how or if these injuries can be prevented.  Purpose The aim of this review was to examine whether preventive training programs reduce acute and/or overuse injuries in overhead athletes. Another aim was to examine if training programs increase the strength of the rotator cuff in overhead athletes.  Method Searches were made in PubMed, Cinahl, and Sport Discus in March and April 2021. Ten studies were included in the study. The PEDro-scale was used to assess methodological quality and GRADE was used to determine level of evidence.  Results The methodological quality was “moderate to high” for five of the studies. The remaining five studies were of lower quality. The level of evidence was “limited” for prevention and “inadequate” for rotator cuff strength.  Conclusion The evidence for prevention of shoulder injuries was “limited” and the evidence for rotator cuff strength was “inadequate”. A narrower focus on one sport might result in more robust evidence.  Keywords overhead athlete, prevention, shoulder, strength

Introduktion/bakgrund: Idag beräknas ca 250 000 kvinnor i fertil ålder ha endometrios, en sjukdom som särskilt förknippas med smärta i buk och bäckenbotten. Socialstyrelsen skapade 2018 Nationella riktlinjer för vård vid endometrios och lyfter att fysioterapeuter bör finnas med i grundbemanningen i den teambaserade behandlingen vid långvarig smärta. Fysioterapeuter med särskild kompetens om bäckenbotten kan vid en vaginal undersökning bedöma muskelobalanser och behandla muskelspänningar som är bakomliggande de sekundära smärtor som många kvinnor med endometrios har. Så hur ser det i Region Norrbotten? Finns den kompetensen? Syfte: Syftet var att kartlägga tillgång till fysioterapeut inom verksamheter i Region Norrbotten där kvinnor kan få behandling för endometrios. Metod: Studien har utgjorts av en empirisk observationsstudie med tvärsnittsdesign där data samlades in via en egen formulerad e-enkät och analyserades deskriptivt. Studien har inkluderat verksamheter inom Region Norrbotten som omfattas av gynekologisk vård och fysioterapi så som hälsocentraler, gynekologmottagningar samt privata aktörer med vårdtaxa. Totalt svarade 29 verksamheter av 53 tillfrågade. Resultat: 13 verksamheter i Region Norrbotten (48 % av de svarande) erbjuder tillgång till fysioterapeut vid behandling av endometrios, sex av dessa (20 % av de svarande) har kunskap om- och behandlar bäckenbotten. 25 verksamheter (86 %) har kunskap och insikt i sjukdomen och fem verksamheter (17 %) har kännedom om de nationella riktlinjerna. Konklusion: En indikation kan ges om att det inom flera verksamheter i Region Norrbotten finns tillgång till fysioterapeut som kan erbjuda en kunskapsbaserad behandling av endometrios.