Bakgrund: En person som lider av psykisk störning och har begått ett allvarligt brott kan dömas till rättspsykiatrisk vård, enligt lagen om rättspsykiatrisk vård (LRV). Rättspsykiatrisk vård har som syfte att förbättra patienternas välbefinnande och psykiska hälsa, som i sin tur ska leda till att återfall av brott inte sker. Tidigare forskning belyser patienters delaktighet och låga fysiska aktivitetsnivå som en utmaning i vårdandet av patienterna. Studier har visat på värdet av fysioterapeutiska insatser och hur det kan bidra till att förbättra den fysiska statusen, kognitiva funktioner, samt minska risken för att utveckla kardiovaskulära sjukdomar hos patienter. Syfte: Syftet med studien är att beskriva fysioterapeuters erfarenheter och upplevelser av att arbeta inom rättspsykiatrin. Metod: En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerad intervjuguide har genomförts. Fyra stycken verksamma fysioterapeuter inom rättspsykiatrin rekryterades genom ett ändamålsenligt urval. Intervjuerna genomfördes och spelades in över Zoom. Materialet analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Den kvalitativa analysprocessen resulterade i fyra stycken kategorier “Tid och erfarenhet utvecklar fysioterapeutens specialkompetens”, “Teamet har en viktig roll för vårdprocessen”, “Utmaningar i mötet och vid behandling av patienter” och “En utmanande arbetsmiljö”. Konklusion: Resultatet visar på att arbetet inom rättspsykiatrin är komplext och att det finns många delar som har betydelse för att kunna ge en bra vård för patienterna. Viktiga delar som lyftes fram var: samarbete med andra professioner i teamet, ett lugnt bemötande, anpassad kommunikation, fysisk aktivitet, levnadsvanor, utmaningar med följsamhet och motivation samt säkerhetsmässiga aspekter.

Bakgrund: Ländryggs- och bäckensmärta är ett vanligt graviditetsrelaterat besvär som kan uppstå under graviditet och fortsatt orsaka besvär postpartum hos kvinnorna. Stabilitets- och bäckenbottenträning används av fysioterapeuter idag som en behandlingsmetod, men det saknas tillräcklig evidens för vilken träningsmetod som är mest effektiv för behandling av besvären. Syfte: Undersöka om stabilitets- och/eller bäckenbottenträning har någon effekt på självskattad smärta, självskattad- och fysisk funktion vid ländryggs- och bäckensmärta under graviditet och postpartum jämfört mot annan träning. Metod: En litteratursökning genomfördes i databaserna PubMed, SCOPUS, CINAHL, SportDiscus och Web of Science. Sökordskombinationerna bestod av MeSH-termer, subject headings och fritextord. PEDro scale användes för kvalitetsgranskning. Resultat: Totalt inkluderades sex studier i resultatet som uppnådde studiens inklusions- och exklusionskriterier. Samtliga studier såg att stabilitets- och bäckenbottenträning kan förbättra smärtintensitet och funktion vid ländryggs- och bäckensmärta under graviditet och postpartum. Två av sex studier såg en signifikant förbättring av smärtintensitet. Tre av sex studier såg en signifikant förbättring av fysisk funktion och tre av sex studier visade signifikant förbättring av självskattad funktion vid stabilitetsträning och bäckenbottenträning jämfört mot annan träning. Gällande bäckenbottenträning såg ingen studie en signifikant förbättring av smärtintensitet eller funktion jämfört mot annan träning. Konklusion: Stabilitets- och bäckenbottenträning kan förbättra smärtintensitet och funktion vid ländryggs- och bäckensmärta under graviditet och postpartum och kan anses minst lika effektiv som annan träning. Det krävs fortsatt fler studier som jämför interventionerna mot annan träning.

No description available.

Bakgrund: Fysisk aktivitet har flera hälsofördelar, men trots detta är en stod del av Europas befolkning inte fysiskt aktiva. Fysioterapeuter kan främja hälsa genom ökad fysisk aktivitet och ett verktyg för det är självmonitorering, vilket har framgått i systematiska litteraturöversikter. Däremot framgår inte hur självmonitoreringen har utformats, vilket begränsar dess kliniska tillämpning. Syfte: Syftet med denna studie är att sammanställa befintlig forskning för att beskriva utformningen av självmonitorering i studier som har som mål att öka fysisk aktivitet och bedöma inkluderade studiers kvalitet. Metod: En systematisk litteraturöversikt genomfördes och sju RCT-studier inkluderades efter litteratursökningar i Pubmed, Cinahl och Psycinfo. Studierna granskades utifrån examensarbetets syfte och frågeställningar samt med granskningsmall för kvalitet och preliminär evidensstyrka från SBU. Resultat: I samtliga studier kombinerades självmonitorering av fysisk aktivitet med andra beteendeförändringstekniker. Metoder var pedometer, accelerometer och självskattning som mättes med olika mått. Duration och frekvens varierade. Utvärderingsinstrumentet accelerometer och självskattning användes med flera utfallsmått. Fysiska aktivitetsnivån ökade statistiskt signifikant i fyra av studierna. Sammanvägda studiekvalitéten bedömdes som medelhög och preliminär evidensstyrka som måttligt stark. Slutsatser: Självmonitorering som intervention ökade fysisk aktivitet vid användning av pedometer med mått antal steg, i kombination med feedback och målsättning. Däremot är det osäkert att uttala sig om övrig utformning.

Syfte och frågeställningar: Syftet med studien var att kartlägga hur fysioterapeuter i Sverige tillämpar rehabiliteringen efter en primär, främre korsbandsrekonstruktion. Vidare var syftet även att kartlägga huruvida tillämpningen av rehabiliteringen skiljer sig beroende på fysioterapeuters kliniska egenskaper.  Metod: En kvantitativ, deskriptiv tvärsnittsstudie med en kvalitativ komponent, där deltagares fritextsvar analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys tillämpades. En enkät, framtagen tillsammans med en expertgrupp, skickades ut till fysioterapeuter med erfarenhet av korsbandsrehabilitering runt om i Sverige. För att ta reda på eventuella skillnader i tillämpningen av rehabiliteringen beroende på kliniska egenskaper hos fysioterapeuterna användes Chi2-test.  Resultat: Enkäten besvarades av 146 fysioterapeuter. Rehabiliteringen efter en främre korsbandsrekonstruktion skiljer sig främst åt när det gäller rekommendationer kring gymbaserad träning under rehabiliteringens inledande fas, samt under vilka rehabiliteringsfaser balans-, koordination- och idrottsspecifik träning bör vara prioriterade att träna. Fysioterapeuter i Sverige har även delade åsikter gällande om, eller hur, övningar i öppen kinetisk kedja för quadriceps bör praktiseras under rehabiliteringens två första faser. Fysioterapeuter som träffar ett större antal patienter som genomgått främre korsbandsrekonstruktion per år, och fysioterapeuter med specialistkompetens, förefaller träffa patienterna mer frekvent samt använda valida och reliabla styrketest i större utsträckning än vad fysioterapeuter som träffar färre patienter och fysioterapeuter som ej innehar specialistkompetens gör.  Slutsats: Resultaten visar att fysioterapeuter i stor utsträckning tillämpar främre korsbandsrehabilitering likartat. Det framkommer emellertid aspekter där tillämpningen skiljer sig åt. Resultaten antyder att rehabiliteringen efter en korsbandsrekonstruktion är komplex, och därmed skiljer sig individer emellan. / Aim: The purpose of this study was to investigate how physiotherapists in Sweden rehabilitate patients who has undergone an anterior cruciate ligament reconstruction. Further, the purpose was to investigate whether there are differences in the practical implementation of rehabilitation depending on clinical characteristics among the physiotherapists. Method: The study was a descriptive, quantitative cross-sectional study with a qualitative component, where open-response questions were analyzed by using a qualitative content analysis. A survey was developed together with an expert group and was then sent to physiotherapists in Sweden with experience of anterior cruciate ligament rehabilitation. In order to find out possible differences in the practice of the rehabilitation depending clinical characteristics among the physiotherapists, the Chi-square test was used. Results: The survey was answered by 146 physiotherapists. The practice mainly differs in terms of recommendations regarding gym-based training during the initial phase of rehabilitation, and regarding when balance-, coordination- and sport-specific training should be implemented. There are also different opinions concerning how, and when, exercises in open kinetic chain should be initiated. Physiotherapists treating higher volumes of anterior cruciate ligament reconstructions per year, and physiotherapists with specialist certification, appears to have more frequent visits from patients and use reliable and valid objective strength measures in a greater extent compared to physiotherapists treating lower volumes of patients and physiotherapists without specialist certification.  Conclusion: The results of the present study show that physiotherapists in Sweden to a great extent practice rehabilitation after an anterior cruciate ligament reconstruction in a similar way. Although certain parts of the practical implementation differ among physiotherapists. These results indicate that the rehabilitation after an anterior cruciate ligament reconstruction is complex, and therefore varies among individuals.

No description available.

Bakgrund: ACL-skador är vanligt förekommande inom handboll vilket kan leda till lång tids frånvaro för spelaren. ACL-skador drabbar oftare kvinnor än män, orsaken till detta är fortfarande oklar men kan tros bero på anatomiska och hormonella skillnader. Tidigare studier har visat att vid genomförande av preventionsträningsprogram kan man reducera mängden ACL-skador bland kvinnliga handbollsspelare. Syfte: Syftet var att kartlägga i vilken utsträckning tränare använder sig av preventiva träningsprogram mot ACL-skador i SHE och Damallsvenskan. Metod: Tolv handbollstränare inom Svensk handbollselit (SHE) och 12 handbollstränare inom Damallsvenskan erbjöds deltagande i studien. Enkäten bestod av frågor som berörde kännedom om och användandet av "Knäkontroll" och annan preventiv träning mot ACL-skador. Resultat: Sju tränare svarade på enkäten, samtliga verksamma inom SHE. Av dessa kände samtliga till begreppet preventionsprogrammet "Knäkontroll" och 4 av 7 använde sig av programmet "Knäkontroll" i sin helhet eller delvis. Konklusion: Kännedomen om skaderisken och programmet "Knäkontroll" var god bland de deltagande tränarna inom SHE. Samtliga deltagande tränare använde sig av någon typ av preventionsträning mot ACL-skador varav 57.1% använde sig av "Knäkontroll" enligt rekommendation eller till viss del. Den låga svarsfrekvensen är en begränsning för studien. Framtida liknande studier bör inkludera insatser som möjliggör bättre svarsfrekvens.

Bakgrund: Renägande samer tillhör en av Sveriges minoriteter, vars arbetssituation kan medföra skador/besvär i rörelseapparaten. Tidigare studier visar att renskötande samer inte uppsöker vård, trots behov, till stor del på grund av bristande kompetens inom sjukvården och förtroendebrist. Fysioterapeuter har en betydande roll inom rehabilitering och skadeprevention, det förekommer inga studier i dagsläget om renägande samer och fysioterapi. Syfte: Syftet var att undersöka i vilken utsträckning renägande samer i Västerbotten har skador och/eller problem i rörelseapparaten och om de söker fysioterapeutisk vård för sina skador. Metod: En webbenkätstudie innehållande frågor gällande skador/besvär, uppsökande av vård, orsak till ej uppsökt fysioterapeut och om de kunde tänka sig besöka fysioterapeut i framtiden sammanställdes. Enkäten skickades till Västerbottens sju samebyars ordföranden vilka skickade vidare den till samebymedlemmarna. Resultat: 21 renägande samer (10 män, 11 kvinnor) besvarade enkäten. 90% sa sig ha/haft skada/besvär, 68,4% skadade sig i renskötselarbetet med en påverkan på renskötselarbetet median 5, IQR 2,5. 19% hade uppsökt fysioterapeut, 66,7% hade ej uppsökt akutsjukvård/primärvård, 85% hade inte uppsökt annan behandlingstyp och 76,2% kunde tänka sig uppsöka fysioterapeut i framtiden. De vanligaste anledningarna till att ej uppsökt fysioterapeut uppgavs vara tidsbrist och förtroendebrist tillsammans med dåliga tidigare erfarenheter. Konklusion: Majoriteten hade skador/besvär men uppsökte inte fysioterapeut trots behov, största orsaken angavs vara tidsbrist. Fler studier behövs för att undersöka varför besök uteblir och hur en individanpassad vård för renägande samer bör se ut för att fler ska kunna nyttja fysioterapi.

Introduktion: Höftledsartros är en vanligt förekommande ledsjukdom hos hundar. Där prevalencen ökar med hundarnas ålder. Orsaken till höftledsartros varierar, men särskilt framträdande hos hundar med höftledsartros är höftledsdysplasi, tidigare trauma eller övervikt. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt är att undersöka vilka fysioterapeutiska interventioner som har klinisk relevans för hundar med höftledsartros. Samt vilken effekt dessa har på smärta och funktion. Metod: En litteratursammanställning utfördes för att kunna svara på syftet. För att finna relevanta artiklar utfördes en systematisk sökning i databaserna Web Of Science, Scopus, Journal of the American Veterinary Medical Association och PubMed. Resultat: Sammanlagt inkluderades tio artiklar i denna litteraturöversikt, varav nio stycken var RCT studier och en prospektiv klinisk studie. Dessa artiklar involverar interventioner som hydroterapi, stötvågsbehandling, viktminskning, akupunktur och rörelseträning. Trots relativt korta interventionsperioder kunde goda resultat ses på interventionerna. Där exempelvis enbart viktreduktion som intervention minskade hundarnas VAS och NRS minskade inom 19 veckor. Detta kombinerades även med träning i en studie, vilket bidrog till en förlängd effekt av grundinterventionen. Konklusion: Denna litteraturstudie visar på att vissa fysioterapeutiska interventioner såsom hydroterapi, stötvågsbehandling, viktminskning, akupunktur och rörelseträning förefaller ha en positiv effekt på smärtminskning, ökat rörelseomfång och ökad aktivitet hos hundar med höftledsartros. Mer studier krävs för att fastställa dessa interventioner och även stärka säkerheten för det kliniska arbetet.

No description available.