Bakgrund: Att förmedla medkänsla ses som en etisk grund i sjuksköterskans omvårdnadsarbete. Tidigare forskning tyder dock på att den personliga relationen mellan sjuksköterska och patient inte alltid upplevs hinnas med eller prioriteras. Att arbeta som sjuksköterska inom hjärtsjukvård innebär möten med patienter där en ökad oro och ångest kan förekomma och höga krav på prioritering ställs på sjuksköterskan. Dessutom kan medkänsla i sig vara krävande för sjuksköterskan, en profession som innehar ökad risk att drabbas av compassion fatigue. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att arbeta med medkänsla inom hjärtsjukvård. Metod: Kvalitativ metod tillämpades och utgjordes av semistrukturerade intervjuer med sju allmänsjuksköterskor, verksamma inom hjärtsjukvård. Materialet analyserades induktivt med stöd av Graneheim och Lundmans beskrivning av innehållsanalys. Resultat: Tre huvudkategorier växte fram: Sjuksköterskors syn på medkänsla, sjuksköterskors erfarenhet av att arbeta med medkänsla och sjuksköterskors erfarenhet av compassion fatigue. Helhetssyn, information, närvaro och fysisk beröring var viktiga aspekter av att förmedla medkänsla. Arbetsmiljön i form av tid, arbetsbelastning samt samarbete i arbetsteamet framhölls som viktiga faktorer. Symtom av compassion fatigue beskrevs kunna förekomma där strategier som att ta en paus, ta stöd av kollegor och ha gemensamma reflektioner på arbetsplatsen beskrevs kunna minska risken att drabbas av utmattning. Slutsats: Sjuksköterskor beskriver medkänsla som att se helheten samt visa förståelse för patient, likväl anhörig. Sjuksköterskan använder medkänsla som en del av omvårdnaden i sitt yrke. Arbetsmiljön påverkar och kan både begränsa och gynna sjuksköterskans möjlighet att förmedla medkänsla. Vidare kan symtom av compassion fatigue förekomma hos sjuksköterskor som arbetar inom hjärtsjukvård.

Bakgrund: Vårdrelationen tycks ha stor betydelse för patientens välbefinnande och många faktorer kan påverka utvecklingen av relationen i en positiv riktning. Relationen ses främst som ett medel för att uppnå omvårdnadsmålen, men kan även utgöra ett mål i sig. Tidigare forskning fokuserar på när och hur vårdrelationen innebär ett vårdande för patienten. Studier som har ett helhetsperspektiv och en generell utgångspunkt i patienters preferenser avseende hur sjuksköterskan kan utveckla en god vårdrelation är få. För att kunna utveckla goda vård- relationer till sina patienter behöver sjuksköterskor förstå de faktorer som patienter upplever som betydelsefulla i den goda vårdrelationen. Syfte: Att beskriva faktorer som ur ett patientperspektiv har betydelse för en god vårdrelation mellan patient och sjuksköterska. Metod: För att få fördjupad kunskap om de faktorer patienter finner betydelsefulla för att en god vårdrelation ska utvecklas genomfördes en litteraturstudie av vårdvetenskapliga artiklar om patienters erfarenheter av vårdrelationen. Resultat: Studien resulterade i sex teman som beskriver patienternas förväntningar på sjuk- sköterskans kunskaper, egenskaper och handlingar inom ramen för den goda vårdrelationen. Patienterna värdesätter fysisk närvaro vid omvårdnaden, ett medmänskligt och respektfullt bemötande, att sjuksköterskan är professionell och förtroendeingivande, har ett personcent- rerat engagemang samt kommunikationsförmåga. Av sjätte temat framgår att patienten, och inte bara sjuksköterskan, lägger ner stora ansträngningar på att en vårdrelation ska utvecklas. Diskussion: Patienter vill bli sedda och respekterade som unika individer, med sina behov och förutsättningar. De vill möta en sjuksköterska som är intresserad och engagerad, inte bara i patienten som person, utan även i sin profession och utvecklingen av den, för att uppnå patientens främsta mål – nämligen förbättrad hälsa. Patienterna vill uppleva symmetri i engagemanget för relationen och utifrån detta gemensamt arbeta mot ökat välbefinnande. Resultatet har många beröringspunkter med Travelbees teori om mellanmänskliga relationer.