No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Uppsatsen behandlar fastighetsmäklarens allmänna skyldigheter och roll som opartisk mellanman för att utreda grunderna för dennes utomobligatoriska skadeståndsansvar. Utgångspunkten är 25 § fastighetsmäklarlagen (2011:666) (FML) som reglerar mäklarens skadeståndsansvar inom lagens direkta tillämpningsområde. Det utomobligatoriska skadeståndsansvaret bortom 25 § FML direkta tillämpningsområde är inte reglerat i lag. För att FML:s regler, och således skadeståndsgrunder, ska vara direkt tillämpliga kräver det att alla rekvisit i 1 § FML är uppfyllda. Genom prejudikat, praxis från underinstanserna, nämndpraxis och förarbeten har det dock etablerats en gällande rätt som gör det möjligt att tillämpa FML analogt på flera situationer även om alla rekvisit i 1 § FML inte är uppfyllda. En mäklare kan exempelvis utföra begränsade uppdrag, som skrivuppdrag, och ändå vara skyldig att iaktta god fastighetsmäklarsed, vilket Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) nyligen slagit fast. Att FML kan tillämpas analogt gör att även skadeståndsgrunderna och det utomobligatoriska skadeståndsansvar som mäklaren har enligt FML, även kan tillämpas när FML inte är direkt tillämpligt. En mäklare som utför ett skrivuppdrag måste därför iaktta alla de skyldigheter som finns reglerade i FML. Förutom att speciallagstiftning kan vara skadeståndsgrundande för utomobligatoriskt skadeståndsansvar finns det andra allmänna skadeståndsgrundande principer, en av dessa är befogad tillit. I uppsatsen utreds om principen om befogad tillit kan utgöra en skadeståndsgrund i det fall FML inte är direkt tillämplig. Eftersom analog tillämpning av FML vid begränsade uppdrag avgörs från fall till fall och avgörande är hur stark anknytning handlandet har till förmedling, drar vi slutsatsen att det är svårt att föreställa sig att befogad tillit ska kunna uppstå om mäklaren utfört ett uppdrag som inte direkt tillhör dennes kompetensområde. Av 25 § FML och förarbetena till lagen framgår att den skadeståndsberättigade kretsen sträcker sig till presumtiva köpare och säljare. Rätts- och nämndpraxis på området är knapphändig och vi använder därför två teoretiska exempel för att visa på situationer som skulle kunna aktualisera en presumtiv köpares berättigande till skadestånd. Slutsatsen utifrån de två teoretiska exemplen är att det även i teorin är svårt att föreställa sig någon med en än mer avlägsen relation till mäklaren skulle kunna vara berättigad till skadestånd.

The gig economy has made it possible for individuals to capitalize on the surplus value in a product or their spare time. However, the companies who operate in the gig economy see themselves as tech companies and state that they only provide an intermediary platform where a customer and a gig worker can meet. Other than that, they don’t assume any responsibility for the performance of the service. This position is also possible to discern in the companies terms of service, who the customer needs to accept to be able to use the platform.                        Tort law states a vicarious liability in general for the employees of the company. However, this raises the question regarding who is to be seen as a worker.  Therefore, the purpose of this thesis is to place the gig economy in the context of traditional tort law. As this is a new societal phenomenon, it is of interest to further analyze the socio-economic consequences of the result.                        To fulfill the purpose, the thesis applies the accepted legal sources, namely, legislation and its legislative history, court practice and literature of jurisprudence. The legislation does not define the term worker, therefore other legal sources need to be applied. Necessary material from doctrine and practice is also used in the description of whether contractual clauses can be adjusted. This material then forms the basis for a concrete application of the law. Based on this result, a legal economic perspective is then applied to answer whether the current legal situation entails an effective cost distribution in society.                       Gig work as such is not a uniform type of work but consists of two different categories that are also sorted into sub-categories that also differ depending on the platform. However, the vicarious liability should be possible to apply in all cases. What has mainly led to that conclusion is that the financial reasons behind the vicarious liability must have a material effect.                          In two cases vicarious liability has not been applicable due to the effect of the companies terms of service. In the first case since the cost of damage is likely to be of a low value. Therefore, no intervening effect occurs. In the second case, compensation is already paid to the injured party as in these cases there is a requirement that the gig worker has valid insurance.                       The gig economy consists of various possibilities for the principal to monitor the work. This creates an incentive for the gig worker to exercise the necessary caution as otherwise he or she risks losing his job. Thus, an overall economic efficiency arises in society as the platform can internalize this cost within the company instead of placing it on the injured party hence the worker assumes to be insolvent under a rule of personal liability. Surprisingly, the companies in those cases where a rule of personal liability occurs are also the ones who take the most measures to prevent injury. However, the worker assumes to demand to be compensated for the risks that he or she undertakes. Therefore, the cost of production increase and economic welfare decline as a result as the companies needs to charge higher prices.

Det har under en lång tid varit omdiskuterat vilka företeelser som ska omfattas av grovvårdslöshet och det finns idag ingen enhetlig definition eller tillämpning av begreppet i detsvenska rättssystemet. Grov vårdslöshet har diskuterats och analyserats i flera tidigarerättsfall där bedömningen av omfattningen skiljer sig. I augusti 2023 gavs domslutet förrättsfallet Mösseberg II, NJA 2023 s. 680, som är ett mycket uppmärksammat fall just pågrund av bedömningen av grov vårdslöshet. Bedömningen skiljde sig mellan instanserna ifallet och kan anses ha sänkt nivån för när en näringsidkare anses handlat grovt vårdslöst.Syftet med uppsatsen är att utreda vilka företeelser och situationer som omfattas av grovvårdslöshet i olika rättsområden, hur det har ändrats genom historien såväl som hur den nyabedömningen i Mösseberg II kan komma att påverka tillämpningen av begreppet i framtiden.Som en del i att uppnå syftet diskuteras och förtydligas exempelvis begrepp såsomvårdslöshet och uppsåt som har nära anslutning till begreppet grov vårdslöshet. För attytterligare uppnå syftet med uppsatsen diskuteras och analyseras olika typer av källor såsomlagar, förarbeten, doktrin och rättspraxis. Rättsfallen som granskas och analyseras i uppsatsengrundar sig på olika rättsregler och lagrum från både entreprenadrättsliga situationer ochtransporträttsliga, samtliga med stark anknytning till skadeståndsrättsliga principer och medförsäkringsrättsliga inslag.I uppsatsen belyses både skillnader och likheter mellan olika rättsregler som tillämpats irättsfallen som granskats. Analysen av rättsfallen, såväl som doktrin och förarbeten, visar attdet finns återkommande kriterier som nämns i samband med bedömning att grov vårdslöshetföreligger. Kriterierna som belyses i uppsatsen är normavvikelser, uppenbar risk föromfattande person-/sakskada, medvetet risktagande och yrkesmässig verksamhet. Dessakriterier utreds och diskuteras i uppsatsens analys. Ytterligare reflektioner av eventuellakonsekvenser och problem som kan komma att följa efter bedömningen av HD i rättsfalletMösseberg II redogörs även för i uppsatsens analys och avslutande slutsats. En slutsats somfastställs är att grov vårdslöshet fortsatt bör vara ett odefinierat begrepp där Hellnersindividualiserade metod används i det enskilda fallet. Konsekvenserna av utfallet i MössebergII kan bli att fler näringsidkare riskerar att förlora sitt försäkringsskydd och att grovvårdslöshet kan komma att yrkas i fler situationer i framtiden på grund av att tröskeln, sombehöver uppnås för att en näringsidkare kan anses handlat vårdslöst, har sänkts.

<p>I denna uppsats utreds och analyseras om och i så fall på vilket sätt, utvidgningen av kretsen skadeståndsberättigade enligt 33 § konkurrenslagen kan förväntas påverka de konsumenter som därmed omfattas, samt hur företag kan komma att agera efter lagändringen. Syftet är även att, i förhållande till de slutsatser om lagändringens betydelse som presenterats i förarbetena samt de i uppsatsen framförda slutsatserna, analysera hur dessa samtliga slutsatser förhåller sig till en effektiv tillämpning utifrån perspektiv om ekonomisk effektivitet och rättssäkerhet.</p><p>De slutsatser som nås i uppsatsen är huvudsakligen att konsumenter även efter lagändringen kommer att ges för få incitament för att de skall finna det värt ansträngningarna att tillvarata sin skadeståndsrätt. Varken förarbetenas mål om en mindre skillnad i rättskyddet mellan företag och konsumenter, eller strävan efter en ökad ekonomisk effektivitet kommer således att uppnås. Sammanfattningsvis är det således tveksamt om lagändringen bidrar till en mer effektiv rättstillämpning av skadeståndsparagrafen.</p>