Under Swedish tax law; the general clause in the Tax Avoidance Act is a method to prevent tax evasion. The purpose of the general clause is to prevent any tax avoidance procedures that the legislator has not been able to foresee. For the general clause to be applicable, four prerequisites need to be met. This thesis analyses the fourth prerequisite based on the principle of legality. The prerequisite concludes that a determination of the tax base, based on the procedure in question, is in conflict with the purpose of the legislation. The prerequisite has been criticized for being difficult to apply. As tax laws are applied beyond the scope of the legislation, it has also been considered that taxation is made without statutory basis, which is conflicting with the principle of legality. The principle of legality requires the application of law to be predictable and without arbitrary. Therefore, in order to collect taxes there is a requirement of legal authority. Of this requirement, it has been deduced a prohibition on application by analogy of tax laws. Of relevance to the relation between the fourth prerequisite and the principle of legality is what legal value the principle is considered to have. It has been discussed whether the principle of legality can be codified in the constitution. It has been found that the principle of legality is expressed in the Instrument of Government. It is not considered to be any controversies between the fourth prerequisite and the principle of legality, as there is a legal authority for the taxation that occurs under the general clause. It is also not considered to be any illicit delegations, as the courts only rule on whether the practice is in contrast to tax legislation purposes, and not legislate. The taxpayer therefore has to take the purpose of the legislation into consideration when measures are taken for tax avoidance purposes.

In order for the public sector within a nation to function properly, there is a dependence on taxes to finance it; however, taxpayers often want to pay the least amount of tax required. An issue arises where, on the one hand, the public sector needs taxes and in contrast, the state cannot collect taxes without having the legal mandate to do so. The legal authority over state collection of taxes is sometimes unclear, certain situations are difficult to understand, and this can jeopardize validity. Therefore, if taxpayers take legal action that results in a tax reduction on the state, then the issue of tax evasion is raised. For several decades, Swedish legislation has included a general provision in the Law (1995: 575) on tax evasion. The general clause contains four provisions that must be met to be applicable. The purpose of the clause is to prevent taxpayers from withholding tax on the state in ways that are not considered legal.  At the same time, the state, through the Swedish Tax Agency, cannot arbitrarily request tax from taxpayers mainly because certain legal acts have been undertaken to reduce their taxation. This would reduce the rule of law, which is an important part of a functioning legal system. In addition to the national tax legislation, the EU legislation also has a strong influence in the area of taxation. Given the fact that, In 2019, the EU issued a directive on tax evasion, which has direct application to Swedish law. The following thesis will examine, through cases, how the tax evasion legislation has been applied and whether it can be assumed to be legally appropriate or valid. In addition, the EU directive on tax evasion will also be compared to national legislation. The conclusion is that there are  similarities between national legislation and the EU directive, but they also differ to some degree. / En väl fungerande offentlig sektor i en nation är avhängig skattemedel för att finansiera det. Samtidigt vill skattskyldiga, oftast, betala så lite skatt som krävs. I denna motsättning uppkommer en problematik där å ena sidan det offentliga behöver skattemedel å andra sidan kan staten inte kräva in skatt utan att ha lagstöd för det. Vissa situationer är vanskliga då rättsläget är oklart huruvida staten har rätt att kräva in skatt eller ej. Oklara rättslägen kan äventyra rättssäkerheten. Om skattskyldiga företar sig rättshandlingar som minskar skatten till staten kan det aktualisera frågan om skatteflykt ligger för handen. I Svensk lagstiftning finns sedan flera decennier en generalklausul i lag (1995:575) mot skatteflykt. Generalklausulen har fyra rekvisit som ska uppfyllas för att kunna tillämpas. Syftet med klausulen är att förhindra skattskyldiga från att undanhålla skatt för staten på sätt som inte anses lagliga. Samtidigt kan det allmänna, genom Skatteverket, inte godtyckligt kräva in skatt av skattskyldiga endast för att vissa rättshandlingar företagits för att minska sin beskattning. Det skulle inskränka rättssäkerheten som är en viktig del i en fungerande rättsstat. Förutom nationell skattelagstiftning har även EUs lagstiftning starkt inflytande på skatteområdet. Sedan 2019 finns ett skatteflyktsdirektiv utgivet av EU som har direkt tillämpning på svensk rätt. I följande uppsats kommer det, genom praxis, granskas hur lagstiftningen mot skatteflykt har tillämpats och huruvida den kan antas vara rättssäker eller ej. Finns det skillnader mellan den svenska lagstiftningen mot skatteflykt och EUs direktiv mot skatteflykt? EUs skatteflyktsdirektiv kommer därför jämföras med nationell rätt. Konklusionen är att nationell lagstiftning och direktivet innehåller likheter men skiljer sig också åt i vissa delar där den nationella lagstiftningen är något striktare.

Rättshandlingarnas verkliga innebörd har under de senaste årtionden blivit väl uppmärksammat i frågan om rätta tolkningen, antingen fråga om genomsyn eller verklig innebörd. Där vissa menar att det beskriver en händelse av viss korsvisa transaktioner som avtalat för att minimera skatten. Där tanken är att den skattskyldige väljer att ge avtalen en annan innebörd än vad avtalens beteckning utvisar i syfte att uppnå en skatteförmån. Där den skatteskyldige har gett rättshandlingarna en viss beteckning för att de ska framstå som något annat, eller juridisk form i syfte att undgå skatt eller i vart fall minska på skatten. Dock finns det inte i IL några bestämmelser eller regler som reglerar hur rättshandlingarna ska bedömas, antingen efter sin civilrättsliga form (Formella tolkning) i vilket syfte som avtalet har upprättats eller på grundval av rättshandlingarnas verkliga innebörd en skatterättslig omklassificering (reella tolkning). Där rätten bestämmer om en enskild rättshandling ska granskas eller sammanvägt av alla rättshandlingar, för att få fram den verkliga innebörden. Det ligger helt på de rättsliga instanserna att avgöra på vilket sätt rättshandlingarnas ska tolkas och ses på för att komma fram till avtalens syften, om det anser att det verkligen finns en annan tolkning av rättshandlingarna. Om det verkligen är det som den skattskyldige framhäver eller om det finns en bakomliggande tanke med upplägget för att påverka skatten. Eller om lagen (1995:575) mot skatteflykt är tillämplig när rätten inte anser att rättshandlingarna har en annan innebörd än den angivna.

Skatteflykt är ett allvarligt samhällsproblem som förekommer på alla inkomstnivåer och i alla samhällsgrupper. Det är således viktigt att staten upprättar och upprätthåller adekvata åtgärder för att förhindra skatteflykt. En av de metoder som anammats för att förhindra skatteflykt är införandet av speciallagstiftning, vars syfte är att förhindra skatteflykt i vissa särskilt angivna fall. Ytterligare en metod som anammats är etablerandet av en lagstiftad generalklausul, föreskriven i 2 § lag (1995:575) mot skatteflykt. Skatteflyktslagen är omdiskuterad samt kritiserad och det föreligger många frågetecken kring lagens tolkning och tillämpning. Förevarande uppsats syftar till att klargöra några av dessa frågetecken. Det fjärde rekvisitet i 2 § skatteflyktslagen är det mest omdebatterade rekvisitet i skatteflyktslagen och det rekvisit som föranleder mest svårighet i rättstillämpningen. I förevarande uppsats undersöks således dels hur det fjärde rekvisitet i 2 § skatteflyktslagen fastställs, dels hur denna bedömning påverkas av att ett område har detaljreglerats genom speciallagstiftning. Vidare undersöks möjligheten att tillämpa skatteflyktslagen för att täta luckor i speciallagstiftningen. Luckor i lagstiftningen föreligger när en skattskyldig finner en möjlighet att genom gällande lagstiftning uppnå en lägre beskattning än vad som varit lagstiftarens intention. Undersökningen i uppsatsen belyser de viktigaste faktorerna för bedömningen av det fjärde rekvisitet. Av stor vikt är bland annat om ett förfarande är avsett eller förutsett av lagstiftaren. Vidare visar undersökningen att bedömningen av det fjärde rekvisitet kan påverkas av att ett område har detaljreglerats genom speciallagstiftning. Anledningen till detta är att vissa förfaranden som uppkommer på detaljreglerade områden anses vara förutsedda av lagstiftaren, då lagstiftaren i stor utsträckning förutsetts ha beaktat vilka förfaranden som kan uppkomma på området under lagstiftningsarbete. Det anförda innebär att skatteflyktslagen inte kan tillämpas då fjärde rekvisitet i 2 § skatteflyktslagen inte är uppfyllt. Undersökningen visar även på att både lagstiftningsluckor som lagstiftaren har kännedom om och lagstiftningsluckor som lagstiftaren inte har kännedom om, kan tätas genom en tillämpning av skatteflyktslagen. Slutligen diskuteras de lege ferenda om skatteflyktslagen borde få tillämpas för att täta luckor i lagstiftningen.

<p>Sveriges inträdelse i EU år 1995 har påverkat skatterätten. Särskilt inom de delar som styrs av EG-direktiv, som till exempel sjätte mervärdesskattedirektivet. EG-rätten är direkt tillämplig i medlemsländerna och den har företräde framför nationella lagar. När en nationell lag strider mot en EG-rättslig bestämmelse, skall den nationella lagen inte tillämpas. EG-domstolen står för den yttersta tolkningen av direktiven och förordningarna.</p><p>Transaktioner är ett led av handlingar som ingår i ett stort sammanhang. Det finns olika typer av transaktioner som kan delas upp i förutsedda - och icke förutsedda skattetransaktioner. Den godtagbara typen av skatteplanering är en förutsedd skatteanpassad transaktion. Det är de icke förutsedda transaktionerna som utgör problem för lagstiftaren. Det är när dessa transaktioner utnyttjas till bristningsgränsen som det talas om skatteundanvikande förfarande.</p><p>När en skattskyldig har flera olika alternativ att välja mellan som var och ett leder till olika skattekonsekvenser, kommer den skattskyldige att välja det alternativ som ger den lägsta skattebördan. Detta riskerar dock att ge upphov till olika typer av skatteplanering. I Sverige har vi lagen mot skatteflykt som har till syfte att motverka att icke förutsedda skatteanpassade transaktioner genomförs. Denna lag tillkom år 1981 och har tillämpats sedan dess, med undantag för åren 1992-1995 på grund av regeringsskifte. Lagen har under åren varit omdiskuterad, främst på grund av politiska skäl.</p><p>Utöver skatteflyktslagen finns ytterligare ett sätt att motverka icke förutsedda skatteanpassade transaktioner, detta kan ske med tillämpning av genomsynsprincipen. Principen går ut på att handlingars verkliga innebörd, istället för dess formella, läggs till grund för taxering. Tillämpningen av denna princip har aktualiserats i ett antal avgöranden i Regeringsrätten.</p><p>Syftet med denna uppsats var att undersöka om den svenska skatteflyktsklausulen respektive genomsynsprincipen är förenlig med de senaste årens domar från EG-domstolen gällande skatteflykt och förfarandemissbruk. Enligt vår tolkning är svaret på denna fråga ja. EG-domstolen har i ett antal domar från senare år redogjort för öppningar gällande lagstiftning i syfte att förhindra förfarandemissbruk och transaktioner som enbart har till syfte att undkomma skatt.</p>

Sveriges inträdelse i EU år 1995 har påverkat skatterätten. Särskilt inom de delar som styrs av EG-direktiv, som till exempel sjätte mervärdesskattedirektivet. EG-rätten är direkt tillämplig i medlemsländerna och den har företräde framför nationella lagar. När en nationell lag strider mot en EG-rättslig bestämmelse, skall den nationella lagen inte tillämpas. EG-domstolen står för den yttersta tolkningen av direktiven och förordningarna. Transaktioner är ett led av handlingar som ingår i ett stort sammanhang. Det finns olika typer av transaktioner som kan delas upp i förutsedda - och icke förutsedda skattetransaktioner. Den godtagbara typen av skatteplanering är en förutsedd skatteanpassad transaktion. Det är de icke förutsedda transaktionerna som utgör problem för lagstiftaren. Det är när dessa transaktioner utnyttjas till bristningsgränsen som det talas om skatteundanvikande förfarande. När en skattskyldig har flera olika alternativ att välja mellan som var och ett leder till olika skattekonsekvenser, kommer den skattskyldige att välja det alternativ som ger den lägsta skattebördan. Detta riskerar dock att ge upphov till olika typer av skatteplanering. I Sverige har vi lagen mot skatteflykt som har till syfte att motverka att icke förutsedda skatteanpassade transaktioner genomförs. Denna lag tillkom år 1981 och har tillämpats sedan dess, med undantag för åren 1992-1995 på grund av regeringsskifte. Lagen har under åren varit omdiskuterad, främst på grund av politiska skäl. Utöver skatteflyktslagen finns ytterligare ett sätt att motverka icke förutsedda skatteanpassade transaktioner, detta kan ske med tillämpning av genomsynsprincipen. Principen går ut på att handlingars verkliga innebörd, istället för dess formella, läggs till grund för taxering. Tillämpningen av denna princip har aktualiserats i ett antal avgöranden i Regeringsrätten. Syftet med denna uppsats var att undersöka om den svenska skatteflyktsklausulen respektive genomsynsprincipen är förenlig med de senaste årens domar från EG-domstolen gällande skatteflykt och förfarandemissbruk. Enligt vår tolkning är svaret på denna fråga ja. EG-domstolen har i ett antal domar från senare år redogjort för öppningar gällande lagstiftning i syfte att förhindra förfarandemissbruk och transaktioner som enbart har till syfte att undkomma skatt.

<p>Rättsläget idag är att skatteflyktslagen (1995:575) består av en generalklausul med fyra rekvisit som är kumulativa. När de fyra rekvisiten i generalklausulen är uppfyll-da är det möjligt för domstolarna att döma uttagande av skatt trots att det inte regle-ras i den aktuella lagen. En konflikt uppstår med den skatterättsliga legalitetsprinci-pen som säger att ingen skatt får uttagas utan stöd i lag. Det uppstår en paradox där det i teorin förespråkas för rättsdemokrati och förutsebarhet men i praktiken är fullt möjligt att kringgå dessa grundläggande rättsprinciper med en generalklausul. Skatte-flyktslagen är omdebatterad och har gett upphov till många åsikter i praxis och dokt-rin. Skatteflyktslagen har behövts eftersom skatteflykt bland fysiska och juridiska personer har ansetts vara ett problem. Sverige som är välkända för sin offentliga sek-tor är beroende av skatteintäkter för sin välfärd vilket är ett skäl till att skatteflyktsla-gen infördes år 1980 och har sedan dess modifierats flera gånger.Den skatterättsliga legalitetsprincipen är en rättssäkerhet till skydd för medborgarna mot statligt maktmissbruk av uttagande av skatt. Principen uttrycker kravet på följ-samhet till de föreskrifter som den lagstiftande makten instiftat.Rättsväsendet är försiktiga med att tillämpa den skatterättsliga legalitetsprincipen, de hänvisar till generalklausulen i skatteflyktslagen som är tillämplig på många skatte-rättsliga områden utan att diskutera och motivera sitt beslut, vilket har visat sig i de flesta praxisfall i denna uppsats. Denna uppsats visar vidare på att rättsväsendet utgår från att de tre första rekvisiten i generalklausulen är tillämpliga utan vidare diskus-sion och lägger målets tyngdpunkt på syftesrekvisitet.Mitt förslag till hur generalklausulen i skatteflyktslagen inte längre ska strida mot den skatterättsliga legalitetsprincipen och bör tillämpas är att i skattelagarna, t.ex. in-komstskattelagen eller mervärdesskattelagen införa en inledande paragraf som stad-gar att om en handling från ett skattesubjekt skulle strida mot de fyra rekvisiten i ge-neralklausulen så ska dess tillämpning ha företräde. Jag anser vidare att skatteför-månsrekvisitet bör omformuleras.</p>

Through the rulings RÅ 2010 ref. 11, HFD 2011 ref. 75 and HFD 2011 not 88 the Swedish Supreme Administrative Court have extended the concept of same or similar activities which can be found in section 57, clause 4 of the Swedish Income Tax Act. Through the ruling the Court has partly clarified the application area of the regulation but question marks still remains. In the statutory text there is no definition of what shall be regarded as same or similar activity and the preparatory work does not give any further direction on how the concept should be interpreted. Ever since the amendment in 1995 the general view has been that activities can be transferred between different companies without affecting the waiting period in the company of origin. This view have changed through the Swedish Supreme Administrative Courts latest ruling which may result in great tax consequences for partners that own so called passive asset management company in order to be able to retrieve capital from the company after five years, taxed as capital gains. The regulation essentially becomes applicable when the entire or part of a business is transferred to another close company and the receiving company’s business activity is within the framework of the transferring company’s business activity or when the companies have a similar connection. It is sufficient that the activity consist of capital management in order for the regulation to be applicable. How the capital is transferred between the companies is not of importance. The capital can be transferred both as bonus allocation and purchase price. The Swedish Supreme Administrative Court has also opened up the possibility to deskill shares through a so called “double insider”. The question has been raised if the double insider will fall within the application area of the Swedish Tax Avoidance Law but the uncertainty still remains. / HFD har genom avgörandena RÅ 2010 ref. 11, HFD 2011 ref. 75 samt HFD 2011 not 88 utvidgat begreppet samma eller likartad verksamhet i 57 kap 4 § 1 st. 1 p. IL. Domstolen har genom avgörandena delvis klargjort bestämmelsens tillämpningsområde men än kvarstår en del frågetecken. Vad som skall avses med ”samma eller likartad verksamhet” har inte definierats i lagtexten och förarbetena ger ingen vidare ledning för hur begreppet skall tolkas. Därav har rättsläget varit oklart. Den allmänna uppfattningen har sedan lagändringen 1995 varit att verksamheten kan flyttas runt mellan bolag utan att det påverkar karenstiden i det ursprungliga bolaget. Genom HFD:s senaste avgöranden har den här uppfattningen kommit att ändras vilket kan medföra stora beskattningskonsekvenser för delägare som innehar så kallade trädabolag i syfte att plocka ut kapitalet efter fem år till en beskattning i inkomstslaget kapital. Bestämmelsen blir i huvudsak tillämplig då hela eller delar av en verksamhet i ett fåmansföretag förs över till ett annat sådant bolag och där verksamheten i det övertagande bolaget ligger inom ramen för den tidigare bedrivna verksamheten. Det är tillräckligt att verksamheten består av kapitalförvaltning för att bestämmelsen skall bli tillämplig. Vidare är det inte av betydelse hur kapitalet förs över mellan bolag, det kan ske både i form av vinstutdelning och i form av köpeskilling. Genom RÅ 2010 ref. 11 har HFD även öppnat upp för möjligheten att avkvalificera aktier genom en så kallad dubbel internare. Frågan har ställts ifall den dubbla internaren kan falla in under tillämpningsområdet för Skatteflyktslagen men än råder osäkerhet i frågan.

Rättsläget idag är att skatteflyktslagen (1995:575) består av en generalklausul med fyra rekvisit som är kumulativa. När de fyra rekvisiten i generalklausulen är uppfyll-da är det möjligt för domstolarna att döma uttagande av skatt trots att det inte regle-ras i den aktuella lagen. En konflikt uppstår med den skatterättsliga legalitetsprinci-pen som säger att ingen skatt får uttagas utan stöd i lag. Det uppstår en paradox där det i teorin förespråkas för rättsdemokrati och förutsebarhet men i praktiken är fullt möjligt att kringgå dessa grundläggande rättsprinciper med en generalklausul. Skatte-flyktslagen är omdebatterad och har gett upphov till många åsikter i praxis och dokt-rin. Skatteflyktslagen har behövts eftersom skatteflykt bland fysiska och juridiska personer har ansetts vara ett problem. Sverige som är välkända för sin offentliga sek-tor är beroende av skatteintäkter för sin välfärd vilket är ett skäl till att skatteflyktsla-gen infördes år 1980 och har sedan dess modifierats flera gånger.Den skatterättsliga legalitetsprincipen är en rättssäkerhet till skydd för medborgarna mot statligt maktmissbruk av uttagande av skatt. Principen uttrycker kravet på följ-samhet till de föreskrifter som den lagstiftande makten instiftat.Rättsväsendet är försiktiga med att tillämpa den skatterättsliga legalitetsprincipen, de hänvisar till generalklausulen i skatteflyktslagen som är tillämplig på många skatte-rättsliga områden utan att diskutera och motivera sitt beslut, vilket har visat sig i de flesta praxisfall i denna uppsats. Denna uppsats visar vidare på att rättsväsendet utgår från att de tre första rekvisiten i generalklausulen är tillämpliga utan vidare diskus-sion och lägger målets tyngdpunkt på syftesrekvisitet.Mitt förslag till hur generalklausulen i skatteflyktslagen inte längre ska strida mot den skatterättsliga legalitetsprincipen och bör tillämpas är att i skattelagarna, t.ex. in-komstskattelagen eller mervärdesskattelagen införa en inledande paragraf som stad-gar att om en handling från ett skattesubjekt skulle strida mot de fyra rekvisiten i ge-neralklausulen så ska dess tillämpning ha företräde. Jag anser vidare att skatteför-månsrekvisitet bör omformuleras.

Since 2015, the tax avoidance rule in the Amending Directive 2015/121 imposes minimum requirements on the EU member states to take measures to prevent abuse of the withholding tax exemption granted under the Parent-Subsidiary Directive 2011/96/EU. The applicable Swedish abuse rule in section 4(3) of the Swedish Withholding Tax Act, according to which the Amending Directive in this respect has been implemented, has been criticised for not meeting the minimum requirements of the directive. This investigation shows that the Swedish abuse rule is deficient, which is why an adjustment and adaptation of the Swedish tax abuse law to the EU law is necessary. It has been argued that the Swedish Tax Avoidance Act (STAA), which is not applicable in the context of withholding tax, in this respect would better meet the minimum requirements of the Amending Directive than the current abuse rule. The aim of this study is to determine the possibility of applying the STAA to avoidance of withholding tax. This is achieved by examining the relationship of the STAA with EU law in two steps. Firstly, the study investigates whether section 2 of the STAA meets the minimum requirements of the Amending Directive. However, the scope of the Amending Directive is ultimately determined by the general principle of EU law, according to which abuse of rights is prohibited, and the public interest in preventing tax avoidance is applied as a justification under the rule of reason doctrine for restricting treaty freedoms. Secondly, the study therefore investigates whether an application of the STAA in the context of withholding tax would be compatible with the free movement of capital. The study indicates that there is a risk that an application of the STAA in the context of withholding tax would neither fully meet the minimum requirements of the Amending Directive nor be fully compatible with the free movement of capital. For this reason, the conclusion is that it would not be possible to make the STAA, as its section 2 is currently formulated, applicable in the context of withholding tax. To ensure the impact of EU law and the compliance of Swedish law with both primary and secondary EU law there are, in my opinion, two effective alternatives. One is to adjust section 2 of the STAA to comply with the EU abuse rules and make the STAA applicable also in the context of withholding tax. Alternatively, the Supreme Administrative Court of Sweden could clarify that the general prohibition of abuse of rights under EU law should always be applied on abuse of the Parent-Subsidiary Directive.