High plant species diversity depends on a landscape that provides enough habitual space,functional connectivity and heterogeneity. Habitat destruction and land use change is recognizedas the biggest threat to biodiversity of today. The Swedish landscape has not only undergonedramatic changes in land-use the last 60 years, it also contains some of the last fragments inEurope of the highly valuable hay-meadows. Many of the Swedish hay-meadows are consideredto hold high ecological values and are protected by Natura 2000 regulations. Yet there are nosystematic conservation strategies for the hay-meadows and most of the work is done byvolunteers. This study aims to further investigate how the surrounding landscape affects thetotal plant species richness on Swedish hay-meadows. A local scale GIS-analysis on landscapessurrounding 21 hay-meadows across two time steps was carried out. The historical land-use wascompared with the present landscapes and with species data from the same areas. Results showthat the forest cover has grown almost 12% in 60 years. There is a negative correlation betweenforest and the plant species richness of both time steps. The total area of arable fields hasdropped 19%, although no statistical correlation with the plant species richness of either timestep was found. The ex-arable fields of 1950 however, did show a negative impact, both aloneand together with open pasture. Open pasture has decreased 17%, although no statisticalcorrelation was found between this land-cover category and plant species richness. The overallresults indicate that the historical land-use on the local scale is of greater importance on thecurrent plant species richness than present land-use. This should be considered within landscapeplanning and when designing conservation strategies. / En hög plantdiversitet är beroende av ett landskap som erbjuder tillräckligt stora habitat,funktionell konnektivitet och heterogenitet. Habitatförlust och förändrad markanvändning utgördet största hotet mot biodiversitet idag. Det svenska landskapet har inte bara förändratsdramatiskt de senaste 60 åren, det innehåller också några av Europas sista fragment av demycket värdefulla slåtterängarna. Många av de svenska slåtterängarna är upptagna i Natura2000-områden. Trots detta finns inga systematiska bevarandestrategier för dessa slåtterängaroch arbetet hänger mestadels på volontärer. Den här studien ämnar bidra till en ökad förståelseför hur omgivande landskap påverkar plantdiversiteten på svenska slåtterängar. GIS-analyser avlokala landskap som omger 21 svenska slåtterängar har utförts. Nedslag vid två tidpunkter hargjorts; år 1950 och 2015. Genom digitalisering av kartor från 1950-talet har arean av marktyperkunnat beräknas och sedan jämföras med dagens markanvändning och artdata i sammaområden. Resultaten visar att den totala skogsarealen har ökat med 12% sedan 1950-talet ochdet finns negativa samband mellan både den historiska och den nutida skogsarealen ochartrikedomen på ängarna. Arean av åkermark har minskat med 19% i de undersökta områdena,men inga samband med artrikedomen kunde finnas. Däremot visade det sig att den före dettaåkermark som fanns på 1950-talet påverkar dagens artrikedomen negativ, både som ensamoberoende variabel och tillsammans med öppen mark. Öppen mark har minskat med mellan17% och 24%, men inga samband mellan denna landskapskategori och plantdiversiteten fanns.De sammanställda resultaten indikerar att den historiska markanvändningen på lokal skala harstörre påverkan på dagens plantdiversitet än den nutida markanvändningen. Detta bör tas ibeaktande vid utformande av bevarandestrategier och vid fysisk planering.

High plant species diversity depends on a landscape that provides enough habitual space, functional connectivity and heterogeneity. Habitat destruction and land use change is recognized as the biggest threat to biodiversity of today. The Swedish landscape has not only undergone dramatic changes in land-use the last 60 years, it also contains some of the last fragments in Europe of the highly valuable hay-meadows. Many of the Swedish hay-meadows are considered to hold high ecological values and are protected by Natura 2000 regulations. Yet there are no systematic conservation strategies for the hay-meadows and most of the work is done by volunteers. This study aims to further investigate how the surrounding landscape affects the total plant species richness on Swedish hay-meadows. A local scale GIS-analysis on landscapes surrounding 21 hay-meadows across two time steps was carried out. The historical land-use was compared with the present landscapes and with species data from the same areas. Results show that the forest cover has grown almost 12% in 60 years. There is a negative correlation between forest and the plant species richness of both time steps. The total area of arable fields has dropped 19%, although no statistical correlation with the plant species richness of either time step was found. The ex-arable fields of 1950 however, did show a negative impact, both alone and together with open pasture. Open pasture has decreased 17%, although no statistical correlation was found between this land-cover category and plant species richness. The overall results indicate that the historical land-use on the local scale is of greater importance on the current plant species richness than present land-use. This should be considered within landscape planning and when designing conservation strategies. / En hög plantdiversitet är beroende av ett landskap som erbjuder tillräckligt stora habitat, funktionell konnektivitet och heterogenitet. Habitatförlust och förändrad markanvändning utgör det största hotet mot biodiversitet idag. Det svenska landskapet har inte bara förändrats dramatiskt de senaste 60 åren, det innehåller också några av Europas sista fragment av de mycket värdefulla slåtterängarna. Många av de svenska slåtterängarna är upptagna i Natura 2000-områden. Trots detta finns inga systematiska bevarandestrategier för dessa slåtterängar och arbetet hänger mestadels på volontärer. Den här studien ämnar bidra till en ökad förståelse för hur omgivande landskap påverkar plantdiversiteten på svenska slåtterängar. GIS-analyser av lokala landskap som omger 21 svenska slåtterängar har utförts. Nedslag vid två tidpunkter har gjorts; år 1950 och 2015. Genom digitalisering av kartor från 1950-talet har arean av marktyper kunnat beräknas och sedan jämföras med dagens markanvändning och artdata i samma områden. Resultaten visar att den totala skogsarealen har ökat med 12% sedan 1950-talet och det finns negativa samband mellan både den historiska och den nutida skogsarealen och artrikedomen på ängarna. Arean av åkermark har minskat med 19% i de undersökta områdena, men inga samband med artrikedomen kunde finnas. Däremot visade det sig att den före detta åkermark som fanns på 1950-talet påverkar dagens artrikedomen negativ, både som ensam oberoende variabel och tillsammans med öppen mark. Öppen mark har minskat med mellan 17% och 24%, men inga samband mellan denna landskapskategori och plantdiversiteten fanns. De sammanställda resultaten indikerar att den historiska markanvändningen på lokal skala har större påverkan på dagens plantdiversitet än den nutida markanvändningen. Detta bör tas i beaktande vid utformande av bevarandestrategier och vid fysisk planering.

Den biologiska mångfalden har det senaste seklet utarmats i Sverige. Det beror till stor del på moderniseringen av jord- och skogsbruk som medfört drastiska habitatminskningar. En av de artrikaste biotoperna är den traditionellt hävdade slåtterängen. Projektet Livslinjen har initierats för att återskapa en sammanhängande slåtteräng genom en hel kommun. Den ska vara cykelbar med pedagogiska inslag för allmänheten och samtidigt fungera som en spridningskorridor för flora och fauna. Denna studie har inventerat örtskikt och övergripande struktur längs med tänkta sträcka. Utifrån de olika områdenas förutsättningar har åtgärder för restaurering och nyetablering föreslagits för att återskapa slåtterängslika miljöer samt generellt verka för en ökad biodiversitet. Merparten av det drygt 10 km långa stråket är präglad av kvävetillförsel och igenväxning. Några områden innehåller arter som indikerar slåtterängslika förhållanden. Äldre grova träd, sandiga marker, stenmurar och andra småbiotoper har noterats. Lämpliga skötselregimer måste implementeras på de flesta områdena. Ett estetiskt förhållningssätt bör finnas med i restaureringsprocessen speciellt i de urbana områdena. De ytor som huserar populationer av ängsvegetation måste fortsätta skötas med traditionella metoder för att kunna bevaras. Att starta med informationsförmedling till allmänheten i början av projektet är viktigt för att skapa förståelse. Uppföljning och nya inventeringar för att utvärdera effekterna av åtgärder tillråds. / Over the past century biodiversity has declined in Sweden as in all other western countries. Mainly due to modernization of agriculture and forestry which has resulted in drastic habitat losses for many species when rural areas have become less diverse and more fragmented. One of the most species-rich habitat is the traditional hay meadow. The Project Livslinjen (the “Lifeline”) has been initiated to re-create a coherent meadow trough a municipality. The public should be able to bike along it the whole way and it should also feature educational elements. At the same time, it should work as a wildlife corridor. In this study an inventory of forbes and the overall structure of the area is performed. This to identify potential actions to re-create meadow-like vegetation and generally increase biodiversity along the route. The study has found that the 10 km long route passes varied grounds with a city center in the middle. Most areas are influenced by nitrogen surplus and overgrowth. Though some areas hosts species that indicates meadow like conditions. Old large trees, sandy slopes, stonewalls and other microhabitats are noted as well. The initial stage of the restoration will focus on depleting nitrogen surpluses in the ground and selectively clear trees and shrubs. Appropriate management regimes must be implemented in most areas. An esthetics eye should be involved in the restoration process since it is recommended that biodiversity should not look untidy. Landscape variation should be a keyword in the process. Gradually, different parts of the route can start to be managed with traditional methods. Then active re-establishment of desirable species can commence. The areas which still house preserved meadow vegetation must continue to be managed accordingly. It is advised to commence with information to the public already at the start of the project to create understanding for what they see. Follow-ups and new inventories to evaluate the effects of measures is advised.