Föreskrivs normprövningen i Uruguay och Sverige för att leva upp till rättsstatlighetens krav eller visar det på ett verklig skydd av de konstitutionella rättigheterna? Vårt syfte med denna uppsats har varit att beskriva Uruguays och Sveriges regelverk vad gäller den konkreta efterhandskontrollen av rättsreglers grundlagsenlighet samt att bedöma huruvida tillämpningen av den konkreta efterhandskontrollen ger ett rättsskydd för den enskilde. Vi har under arbetets gång presenterat båda systemen vad gäller den konkreta efterhandskontrollen ur ett komparativt perspektiv, för att på så sätt kunna identifiera och förklara de skillnader och likheter som föreligger. Av vår studie framgår att båda staterna betraktar normprövningen som en effektiv och nödvändig kontrollmekanism för att garantera att statsmakterna inte avviker från de föreskrivna reglerna och därmed tillförsäkra den enskilde ett rättighetsskydd. Problematiken ligger i om institutet resulterar i ett reellt skydd för den enskilde i båda rättsordningarna eller ej. Vi har kommit fram till att uruguayansk och svensk rättspraxis visar på ett reellt rättsskydd för de enskilda vid tillämpningen av den konkreta efterhandskontrollen och föreslår en kombination av de uruguayanska och svenska systemen för att på så sätt förstärka rättssäkerheten samt rättighetsskyddet, ur den enskildes perspektiv.

This article studies the expressions and the institutionalization of popular sovereignty in post-independent Bolivia (1825-1879) by analyzing two components of the democratic system: the subjects involved and the procedures for representation. As far as the former, the article underlines the fact that being a citizen was not limited to voting, but was also exercised by other activities connnected with work, taxation, public petitions and the use of arms. On the other hand, the study of the procedures for organizing and the carrying out of elections highlights two additional realities: first, voting had a regulatory function intended to level off competition and avoid conflicts, and secondly, the reduced number of the electoral body did not inhibit the development of political competition because political participation went beyond elections to include the use of violence and other illegal activities / Los procesos de expresión y de institucionalización de la soberanía popular en la Bolivia postindependiente (1825-1879) son estudiados en este artículo a partir del análisis de dos de los componentes del sistema democrático: los sujetos y los procedimientos representativos. Con respecto al primer punto, se subraya que ser ciudadano no se reducía a votar y que podía ejercerse tal estatus mediante otro tipo de acciones, vinculadas al trabajo, la contribución, las peticiones pú-blicas o las actividades armadas. De otro lado, el estudio de los procedimientos relativos a la implantación y el desarrollo de las elecciones remarca dos valores de los mismos: primero, el voto tuvo una función reguladora encaminada a dirimir competencias y evitar conflictos, y segundo, el tamaño reducido del cuerpo electoral no impidió el desarrollo de la competencia partidaria, ya que la participación política ligada a las elecciones tuvo otras posibilidades de acción relacionadas con la violencia y la ilegalidad