No description available.

Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares uppfattningar om den fria leken och dess betydelse för barns utveckling och lärande, och i vad mån dessa uppfattningar avspeglar sig i verksamheten. Detta för att jag anser att fri lek är ett begrepp som inte beskrivs särskilt tydligt i litteratur och läroplan för förskola. De frågeställningar jag har använt mig av är: Hur definierar förskollärare fri lek? Vad anser förskollärare att den fria leken har för betydelse för barns utveckling och lärande i förskolan? Hur ser förskollärare på sitt deltagande i barns fria lek? Hur avspeglar sig pedagogernas syn på den fria lekens betydelse för barns utveckling i hur de planerar verksamheten?  För att få svar på mina forskningsfrågor har jag använt mig av kvalitativa intervjuer och totalt har sex förskollärare intervjuats. Förskollärarna i denna studie uttrycker att fri lek är betydelsefull för barns utveckling och lärande utan att ha helt klart för sig hur de definierar begreppet. Jag upplever vidare en svårighet från de intervjuade förskollärarna att kunna förklara varför den fria leken är viktig. Det framhålls att den fria leken inte finns med i verksamhetsplaneringen och jag tycker mig märka att reflektion och diskussion av och kring begreppet är något som saknas för att förskollärare ska kunna utforma verksamheten så att den fria leken främjas för barns utveckling och lärande.

Syftet med detta arbete har varit att ta reda på hur arbetet kring social träning ser ut i några fritidshem. Vilka arbetsmetoder och arbetssätt har de i verksamheterna? Jag syftar också till att genom detta arbete utveckla mig själv som fritidspedagog inom detta område då den sociala träningen påverkar eleverna i deras framtid. Jag genomförde strukturerade intervjuer med kvalitativa svarsalternativ och enkätfrågor, pedagogerna valdes ut efter att de skulle ha en fritidspedagogutbildning. Resultatet av detta arbete är att jag har fått svar på hur det ser ut i några fritidshem angående den sociala träningen. Jag har fått veta vad pedagogerna anser att social träning är, de anser att det är viktigt och att det är en stor del av fritidshemmet. Informanterna menar att pedagogerna på ett fritidshem ska vara medvetna, rätt utbildade och ta sitt uppdrag på allvar. Slutsatserna av detta arbete är att fritidspedagogerna som jag har intervjuat har med den sociala träningen i sina verksamheter, med eller utan speciella metoder, och även om de inte är helt nöjda med hur allting ser ut idag är de positiva till att arbeta med social träning och vill förbättra sig. Jag har också fått fram att fritidspedagogernas tankar angående den sociala träningen i stor del överensstämmer med vad forskningen säger. För att ge ett exempel så tycker alla informanter som jag har intervjuat att den sociala träningen på fritidshemmet är viktig och Birgitta Kimber (2007, s 5) skriver ”Att kunna skapa och bevara relationer är något av det viktigaste vi kan lära oss för att få ett fullödigt liv”.

Att bemöta människor är en konst. Att bemöta med respekt och värdighet bör ingå i förskollärarens kompetens. Men verkligheten ser inte alltid ut så. Vad är det då som bidrar till att en pedagog skapar möten med god kvalité medan en annan signalerar i sitt bemötande okunskap och en ovilja att bemöta med respekt. Syftet med undersökningen var att bidra till förståelse av bemötandets konst utifrån erfarna pedagogers berättelser om vad som format deras syn på bemötande och sätt att bemöta andra. Med hjälp av följande frågeställning: Hur beskriver förskollärare ett gott bemötande av barn och vuxna? Vad har format förskollärarens syn på bemötande och sätt att bemöta? Undersökningen baseras på en kvalitativ forskning med ett fåtal informanters medverkan, även tidigare forskning och genomarbetad litteratur. I resultatdelen redovisas intervjupersonernas tillbakablick i sina liv och hur de tolkar vad som har gett en mening och betydelse för deras beteende, vad gäller deras bemötande av andra. De faktorer som kunde ses ha betydelse för informanternas bemötande av andra var deras uppväxt, utbildning, kultur och erfarenhet, samt deras familjeförhållande.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur rekryterarna värderar kandidaternas personliga egenskaper vid intervjumomentet i rekryteringsprocessen för civilingenjörer. Uppsatsen undersöker hur rekryterarna arbetar vid intervjutillfället för att på bästa sätt bedöma kandidaternas personliga egenskaper och sociala kompetens. Intervjumomentet är ett av rekryterarens viktigaste verktyg för att lära känna kandidatens sociala förmågor men intervjukonsten är inte bara väldigt viktig den är också svår att bemästra. Social kompetens kan definieras som effektivitet i social interaktion. Det ställs alltså idag högre grad på kandidaternas effektivitet i social interaktion, inte bara mot rekryterarna utan även senare mot arbetsgivare och kunder.   För att undersöka detta har totalt fem rekryterare med blandad bakgrund blivit intervjuade om det här fenomenet. Sociala förmågor blir mer och mer eftertraktade hos civilingenjörer då de väntas kunna arbeta mer mot kunder och hantera dem på ett bra sätt. Teknisk kompetens är ändå fortfarande klart viktigast i rekrytering av civilingenjörer. Än viktigare än att vara nyfiken och intresserad vid intervjumomentet som kandidat är det att vara ärlig och inte uppfattas som nonchalant då det är egenskaper som rekryterarna inte uppskattar.   Rekryterarna arbetar med strukturerade intervjuer där de fokuserar på öppna frågor. Frågornas utformning samt rekryterarnas agerande vid intervjumomentet är tänkt att ge kandidaten möjligheten att på bästa sätt presentera sig och sina styrkor. Personlighetstest har blivit vanligare och används som ett hjälpmedel vid rekrytering av civilingenjörer. Men testen ger inte en tillräckligt dynamisk bild av kandidaten för att rekryterarna ska lita fullt ut på dem.

Denna undersökning syftar till att undersöka några lärares syn på social kompetens och hur de arbetar med det. Enligt forskning har akademisk kompetens och social kompetens en ömsesidig påverkan på utvecklandet av varandra. Forskningen är dock övervägande till fördel för att social kompetens är en förutsättning för lärande. Detta utgår även läroplanen från i och med dess prägling av det sociokulturella perspektivet. Sex lärare intervjuades angående deras syn på begreppet, hur de arbetar med det och vilken betydelse det har för lärandet. Resultatet var i stort sett samstämmigt både med varandra och med teoribakgrunden. Respekt, empati, förmågan att kunna samspela, självkänsla var förmågor som kom upp under intervjuerna. Lärarna säger sig arbeta med detta genom t.ex. värderingsövningar, samarbetsövningar. Under intervjuerna uttrycktes svårigheter i att sätta ord på vad social kompetens innefattar och hur det kan påverka elevers lärande. Vi tolkar detta som att det är en tyst kunskap och behövs lyftas fram.

Pedagogers vision är att alla elever ska få uppleva trygghet och tillhörighet under sin utveckling i skolan, verkligheten ser dessvärre inte ut så för alla. För många elever handlar skolans vardag om att man är en osynlig elev, någon som ingen annan ser och vars enda mål är att komma in i gemenskapen.     Syftet med vår studie är att undersöka hur verksamma pedagoger i förskoleklass definierar begreppet utanförskap, vilka orsaker som ligger till grund för utanförskap, samt hur de arbetar inom detta område. Vår studie grundar sig på en kvalitativ forskningsintervju. Resultatet visar att pedagogernas definition av utanförskap är när någon inte känner grupptillhörighet eller är delaktig på samma villkor som de övriga i gruppen. En vanlig orsak till utanförskap menar de är bristande social kompetens såsom olika kommunikationssvårigheter. Det framkommer att pedagogerna främst arbetar med gruppstärkande samarbetsövningar för att främja trygghetskänslan hos eleverna.

Syftet med vår undersökning var att utforska, beskriva och jämföra hur förskollärare och barnskötare i förskolan upplever att de i aktiviteter möjliggör för barnen att utveckla social kompetens. Vi har använt oss av en kvalitativ metod som grundat sig i enkäter och intervjuer. Undersökningsresultatet visade att båda grupperna ser social kompetens likvärdigt men när det gäller att utveckla social kompetens och hur miljön påverkar så skiljer det sig mellan svaren. Miljön för förskollärare betyder att rumsligheten är påverkande och barnskötarna ser sin egen roll i miljön som starkast. När vi talar om barns dispositioner så anger förskollärare det som att barnen kan samspela med andra, både med barn i olika åldrar men också med vuxna, barn kan agera på olika vis beroende på var de befinner sig. Barnskötarna i undersökningsgruppen poängterar leken, där de menar att förskolebarnens dispositioner märks. När det gäller barns interaktivitet kan vi läsa ut att förskollärare och barnskötare har lite olika uppfattning om faktorer som påverkar och som har betydelse. Förskollärare menar att en trygg hemmiljö är en grundsten och att många olika kontakter är nödvändiga för barnet. Barnskötare pratar om det viktiga arbetet med språket och att också låta små barn bli hörda.

Diss. Karlstad : Karlstads universitet, 2007.

Detta är en studie där tio förskollärare på olika förskolor beskriver sina erfarenheter av social kompetens i förskolan. Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare arbetar med att stärka barns sociala kompetens i förskolan. I studien användes en kvalitativ metod och intervjuer genomfördes för att samla in studiens datamaterial. Resultatet visar att alla förskollärarna arbetar med att främja barns sociala kompetens på olika sätt. Att utveckla barns förståelse av sociala regler och att stödja barns empatiska utveckling är avgörande menar de intervjuade förskollärarna. De utmaningar som nämns av förskollärarna för att främja barns sociala kompetens är dels att utveckla barns verbal och icke-verbal kommunikation dels att utveckla samarbetet med barnens föräldrar.