Bakgrund: Kvinnor i fertil ålder har ett förhöjt behov av folsyra. Skulle de bli gravida utan tillräcklig mängd folsyra löper fostret risk för neuralrörsdefekter, NTD. Tillskott av folsyra minskar risken för NTD med 40-80 %. Internationell forskning visar att kunskapen om folsyra hos unga kvinnor är låg, samtidigt som intaget hos denna grupp i Sverige idag bara är cirka hälften av aktuella rekommendationer. Syfte: Att undersöka unga kvinnors kunskap om sambandet mellan folsyra och risk för fosterskador samt rekommendationen av supplementering. Metod: En webbaserad enkätundersökning via Facebook. Ett bekvämlighetsurval användes och 212 kvinnor i Sverige mellan 18-30 år deltog. Resultat: Kunskapen om folsyra hos deltagarna är låg. Ingen deltagare kände till samtlig fakta som efterfrågades. Endast 1 % hade rätt på fyra av fem kunskapsfrågor. 12 % hade fullständig eller viss kunskap om vilka livsmedel som är folatrika. 36 % kunde koppla folsyrasupplementering till en minskad risk för fosterskador. 13 % kände till att det finns en rekommendation av supplementering. 17 % visste när supplementeringen bör tas för bästa effekt. 11 % kände till den rekommenderade mängden av supplementering. 14 % tog folsyratillskott. Samband kunde ses mellan kunskapsnivå samt supplementering och ålder, sysselsättning och fysisk aktivitetsnivå. Slutsats: Kunskapen om folsyra och rekommendationen av supplementering bedöms vara för låg. Resultaten från denna undersökning ger ytterligare stöd till att kommunikationen om folsyra som ges till kvinnor i fertil ålder är otillräcklig.

Introduktion: Förekomsten av matförgiftningar orsakade i Sverige beräknas till drygt 500 000 fall per år. Flertalet internationella studier belyser kunskapsbrister och ofördelaktiga beteenden beträffande livsmedelshygien, varav vissa indikerar detta särskilt förekommande bland unga vuxna. Friska unga vuxna kan ha ansvar eller kan komma att ansvara för livsmedelshanteringen åt personer, exempelvis barn och äldre, med ökad risk för matförgiftning. Främjande av säker livsmedelshygien bland konsumenter är angeläget för folkhälsa och samhällsekonomi. Syfte: Syftet var att undersöka antal korrekta svar på kunskapsfrågor, självrapporterat beteende och inställning beträffande livsmedelshygien, hos studenter vid Uppsala universitet. Metod och material: Kvantitativ internetbaserad enkät som datainsamlingsmetod valdes då studenter vid Uppsala universitet ombads att delta. Enkäten publicerades på sociala mediet Facebook. Resultat: 123 enkätsvar erhölls. 8,9 procent angav att de varit matförgiftade under det senaste året. 78 procent hade fler än fem korrekta svar på totalt nio kunskapsfrågor. Antalet korrekta svar på kunskapsfrågorna skiljde sig signifikant beroende på kunskapskälla, inte beroende på kön. Ofördelaktigt beteende beträffande livsmedelshygien rapporterades av både respondenter med 0-4 respektive 5-9 korrekta svar på kunskapsfrågorna. 66,7 procent instämde helt med att kunskap om livsmedelshygien är viktigt. Slutsats: Att 78 procent av respondenterna hade fler än fem korrekta svar av totalt nio kunskapsfrågor kan bero på att en betydande del respondenter angav sig ha eftergymnasial utbildning i ämnet. De egna kunskaperna uppfattades som tillfredsställande av respondenterna. Trots detta angavs förekomst av riskfyllda beteenden. Det är relevant att kritiska moment kopplade till livsmedelshygien fortsatt lyfts, oavsett kunskapsnivå och tilltro till egen förmåga.

Bakgrund: Intag av sockerhaltiga drycker är förknippat med viktökning hos barn. Var femte barn i Sverige tas om hand av sina mor- och farföräldrar varje vecka, därför har den äldre generationen en betydande roll i utvecklingen av barns matvanor. Studier om föräldrars och mor- och farföräldrars uppfattning kring sockerhaltiga drycker till barn saknas. Syfte: Att undersöka föräldrars och mor- och farföräldrars uppfattning om olika drycker till barn i förskoleåldern. Metod: Tio kvalitativa semistrukturerade intervjuer med en förälder och en mor- eller farförälder i fem familjer från Stockholm med barn i åldern 3-5 år genomfördes. Intervjuerna transkriberades och analyserades med tematisk analys. Resultat: Analysen resulterade i tre teman: 1) hälsohierarki fanns mellan och inom drycker och ambivalens kring juicens hälsopositionering sågs i båda generationerna, medan föräldragenerationen var ambivalenta kring mjölk; 2) symboliskt värde hos drycker var tydlig, vardag, firande, avkoppling länkades med specifika drycker; 3) balansgång vid tillhandahållandet av sockerhaltiga drycker sågs genom begränsning och belöning, skapandet av vanor samt genom olika roller hos de två generationerna. Slutsats: Föräldrar och mor- och farföräldrar var i stort överens om att sockerhaltiga drycker är ohälsosamma, men hade olika åsikter om mjölk och olika roller vid serveringen. Juice sågs både som hälsosam och ohälsosam i båda generationerna. Dryckernas symboliska värde vägdes in vid beslutet om vilka drycker som skulle serveras till barn i förskoleåldern och vid vilka tillfällen.

Introduktion: Motiverande samtal (MI), en vanligt förekommande samtalsstil inom sjukvården, har uppmärksammats i flera forskningsstudier de senaste åren. Evidensen är blandad och få studier har involverat dietister. Syfte: Att undersöka dietisters erfarenhet av MI; när MI används, hur användbar metoden upplevs samt vilka hinder för användning som finns. Metod: 139 dietister besvarar en webbaserad enkätundersökning. 95 procent är kvinnor, 37 procent har mer än 10 års erfarenhet av dietistyrket. För databearbetning användes Excel och SPSS. Resultat: 96 procent av deltagarna använder MI i patientsamtal. Öppna frågor är det mest använda MI-verktyget (99 %), det minst förekommande är att ge information med patientens tillåtelse (63 %). 78 procent upplever att MI oftast eller alltid är användbart. De som känner sig mest säkra i MI har utbildning i form av påbyggande kurser över tio timmar. MI är vanligast till patienter med övervikt (78 %) och undervikt/undernäring (63 %). 37 procent är osäkra på metoden eller effekten av MI och anger detta som anledning varför MI inte används, övriga hinder är tidsbrist och om samtal involverar tolk. 77 procent har formell utbildning inom MI. 75 procent önskar mer utbildning, 80 procent önskar mer handledning i samtalsmetoden. Slutsats: MI används bland dietister inom öppenvård, framförallt till patienter med viktproblematik. Majoriteten av dietisterna är positiva till MI, önskar mer utbildning samt regelbunden handledning inom MI.

Bakgrund: Näringsdrycker utgör ett betydelsefullt komplement till den vanliga kosten för att undvika risk för undernäring hos patienter i slutenvården. Tidigare forskning gällande följsamheten av dietisters ordinationer av näringsdrycker inom slutenvården i Sverige saknas. Syfte: Att undersöka hur dietister upplever annan vårdpersonals följsamhet till ordinationer av näringsdrycker till vuxna patienter i slutenvården i Sverige. Ytterligare var syftet att ta reda på vilka faktorer och hinder som upplevs vara associerade med följsamheten i störst utsträckning. Metod & material: Dietister inom slutenvården i Sverige ombads via Facebook-grupper för dietister, Dietisternas riksförbunds hemsida eller e-mail att besvara en webbenkät gällande hur de upplever följsamheten av sina ordinationer. Resultaten baseras på 106 svar. Respondenterna utgjordes av 96 procent kvinnor, vilket är representativ inom dietistyrket. I Sverige finns 1700 yrkesverksamma dietister. Enkla och multipla linjära regressionsanalyser användes för att undersöka vilka hinder som associerades mest med följsamheten (beroende variabel). Resultat: Hälften av respondenterna uppgav att ordinationerna följs ”Ibland”, 38 procent att ordinationerna följs ”Ofta” eller ”Alltid” medan 12 procent valde alternativen ”Sällan” eller ”Aldrig”. Följsamheten uppskattades i genomsnitt till 56 procent. Den vanligaste faktorn till bristande följsamhet av ordinationer var att fel antal näringsdrycker delades ut. Bland undersökta hinder för följsamheten hade okunskap om näringsdrycker hos annan vårdpersonal ett signifikant negativt samband (p=0,001) och förklarade 15 procent av den totala variationen i följsamheten. Slutsats: Följsamheten hos annan vårdpersonal av dietisters ordinationer gällande näringsdrycker inom slutenvården i Sverige upplevs vara otillfredsställande. Utifrån resultatet bör åtgärder vidtas för att öka kunskapen gällande näringsdrycker hos annan vårdpersonal.

Bakgrund: Både barn och vuxna äter för mycket salt och ofta är man inte medveten om det. Det finns stark evidens för att ett för högt saltintag kan leda till högt blodtryck samt hjärt- & kärlsjukdomar och att sänka saltintaget är det mest kostnadseffektiva sättet att förebygga dessa sjukdomar. Barndomen är vidare en viktig tid för att befästa goda kostvanor inför framtiden och det finns även stöd för att barn bör minska sitt saltintag ur hälsosynpunkt. Syfte: Syftet är att undersöka medvetenheten kring barns saltkonsumtion, saltkällor, risker och rekommendationer bland föräldrar till förskolebarn. Metod: En kvantitativ internetbaserad enkätstudie genomfördes på 368 föräldrar till förskolebarn i Sverige. Deltagarna rekryterades via föräldragrupper på Facebook och svaren analyserades i Microsoft Office Excel med beskrivande statistik. Resultat: De flesta av respondenterna undviker att tillsätta salt vid matlagning men inte lika många har för vana att granska saltmängden i livsmedel de köper, alternativt välja Nyckelhålsmärkta produkter. Majoriteten känner till att det finns risker med ett för högt saltintag och känner till kopplingen mellan saltintag och högt blodtryck samt hjärt- & kärlsjukdomar. Flera anser att informationen om risker samt barns saltkonsumtion är bristfällig. Slutsats: Då stickprovet inte är slumpmässigt utvalt samt då inga statistiska analyser genomförts är det svårt att dra några direkta slutsatser. Resultatet tyder dock på att det finns viss medvetenheten hos föräldrarna men möjligen även luckor i informationen som når föräldrarna samt att ytterligare studier krävs för att kunna dra vidare slutsatser.

No description available.

In twentieth century we have witnessed an extensive growth of internet based services, from small merchant to multi-organizations that are developing online services. Online delivery channel performing the e-service quality is the prime challenging concern that is the significant for customer satisfaction and their purchasing decision. In this study, service quality is to be explored as the most important influential service quality factors of online purchasing that affects consumer satisfaction and makes their purchasing decision. The study begins with the earlier literature review to identify the influential service quality factors that affect customer satisfaction and to focus on other study area. Five e-service quality dimension were investigated the online shopping or purchasing in order to explore the influential factors of service quality and customer satisfaction. Quantitative research approach was applied to get better understanding of the present issue. Moreover, a small quantitative online survey was conducted on the random sample respondents. Data presentation and analysis were done by using the SPSS windows software. Finally, the discussion and conclusion were illustrated by finding of research question’s answers. Hence, the e-service quality factors i.e., efficiency, fulfilment, reliability, privacy and responsiveness was found to be the core service quality factors in online purchasing.

The study is divided into three parts. Part One consists of two chapters in which I situate the study theoretically and reflect on the personal consequences of the subsequent methodological undertaking. Chapter 1 introduces the conceptual and contextual frameworks utilised throughout this research. In it I chart the history of ethnographic educational research, from the Chicago School to the emergence of critical ethnography through the seminal work of the Birmingham-based CCCS, before rounding off by highlighting contemporary approaches offering new insights on the cultural landscape of social class inequalities. The current state of educational research in Ireland will also be touched upon, as I introduce the national setting for the comparative element of this study, which forms the location of the school in which I conducted further fieldwork. I also discuss the contemporary relevance of the concept of 'inclusive education' and contextualise its relevance in relation to a study of this nature. Chapter 2 presents a reflexive account of how the research conducted for this study was actually carried out, concentrating on my early forays into the field as a fledgling school ethnographer in the English setting of Bridgepoint High school. The chapter focuses on this initial stage of the enquiry because this is when the pitfalls and dilemmas associated with researching people in real world settings confront one for the first time, leading to a strategy of reflexive engagement that subsequently shaped and informed the comparative fieldwork in Ireland. Part Two contains two chapters that form the comparative case study element of this research. Chapter 3 offers a detailed description of life at Bridgepoint High, a large state-run secondary school situated on the Bridgepoint estate in the northeastern city of Crownport. In addition to describing the social and economic conditions that prevail on the estate, the chapter looks at the way that constant testing and surveillance combines with the pressures of the contemporary education market to privilege a meritocratic IQ-ism that results in a deficit-based attitude towards its pupils. A culture of interactional hostility and disillusionment with formal education is found to be a pervasive feature of Bridgepoint school experience, with largely negative consequences for everyone concerned. Chapter 4 presents a case study of secondary education in the Republic of Ireland, represented by St. Oliver's Community College in the coastal city of Cove. Again, the chapter details the local surroundings and points to similarities not just in the two cities themselves but also on the estates where the schools are located. However, in sharp contrast to Bridgepoint High, St. Oliver's was discovered to be a radically different kind of establishment, appearing on the surface to operate a more strict discipline code, but actually offering a calm, conducive and welcoming atmosphere characterised by surprisingly cordial social relations. The pressures of credentialism appear equally strong here too, but the willingness of staff to find alternate ways to celebrate pupil achievement, allied to shared investments in a positively ascribed local identity, are found to be at the heart of the outstanding sense of community witnessed at the school. Part Three consists of three chapters, forming the 'analysis' section of the study. Chapter 5 attempts to explain what I see as the reasons why Bridgepoint High school is not 'successful', both in the official terms proscribed by current government education policy, and in terms of the quality of school experience that it provides for its teachers and young people. Here, I point to the reinvigorated culture of 'machismo' exhibited by staff and pupils, partly as a rearticulated and insecure response to the diminished status of traditional forms of working-class, masculinity, and as a consequence of the 're-masculinizing' tendencies inherent in emerging forms of teacher subjectivities under the managerial regime of 'continuous improvement'. A school culture of strident homophobia, racism and compulsory heterosexuality is shown to present insurmountable barriers to improving school-based relations, without which the young people of the Bridgepoint estate will continue to prematurely disengage from education. Chapter 6 presents a comparative analysis of how the two schools differed in their approach towards educating the young people in their charge, paying particular attention to the many similarities in structural constraint both schools faced, and yet pointing to the varied responses within the schools to the challenges posed by these constraints. Chapter 7 offers a complimentary analytical perspective to that in Chapter 5, this time presenting a thorough explanation of the reason why St. Oliver's Community College was found by all of those involved, including staff, pupils and the local community of which it is very much an integral part, to be in every respect a 'successful' school, despite its relatively lowly status. While highlighting the substantial contribution that a 'Catholic' outlook on schooling undoubtedly plays in generating congenial working relationships between teachers and pupils, I also highlight the strategy of affirming value in locality as a major reason why the school has developed such strong links with the surrounding community. Ultimately, celebrating one's sense of belonging in a particular place is argued to have a huge impact on the self-confidence and esteem of pupils who responded by sharing ownership of St. Oliver's in a shining example of the potential offered by inclusive education. Finally, a brief Conclusion summarises the findings of the research and offers some tentative suggestions on how English schools, despite the policy constraints they face, need to apply a more community-centred model of schooling attuned to ensuring that people's concerns and realities are put at the centre of the educational agenda. Only then would members of those communities perceive themselves as active citizens, with their different ways of knowing valued as a resource in the shared enterprise of learning.

This study examines issues pertaining to the socio-economic integration of immigrants in Greece. Its focus is on two localities of the greater Athens area, Piraeus and Korydallos, and on three immigrant communities: Albanians, East Europeans and Asians. The research is set within the context of debates about immigration and integration, and more specifically within the economic, social and ethno-cultural context of Greece. This approach, which primarily recognises the specific significance of the host country’s structures, perceives immigrants as dynamic actors that develop competition strategies in the context of their own cultural references and sense-making. Through this perspective, it is argued that immigrants develop autonomous individual and/or collective integration strategies, which are largely a result of the bottom-up interaction of immigrants with both the native population and the sociopolitical institutions of the host country, at the local level. This thesis is the outcome of fieldwork research that involved probability quota sampling of 270 immigrants from Albania, Asia and Eastern Europe, interviewed in person using a structured questionnaire, with some room for collecting qualitative data. It examines the level of socio-economic integration of immigrants by applying quantitative methods (construction of the integration index, the use of one-way ANOVA, independent samples t-test and multiple linear regression analysis), and descriptive analysis. The integration indicators include: employment, housing, use of the Greek language, social interaction, social and political participation, self-evaluation of integration, and racism and discrimination. The findings provide an empirical account of the level of integration of immigrants, revealing a significant degree of heterogeneity among communities, a factor that has unavoidably conditioned integration patterns. East Europeans display the highest level of partial integration in comparison to the other immigrant groups. Albanians appear relatively stable at the level of partial integration, while the Asians display a marginal integration pattern. The integration index of socio-economic integration stands at the level of partial integration. The multiple linear regression analysis shows that citizenship, years of residence and educational are significant predictors of integration levels. The empirical findings corroborate the hypothesis of differentiated exclusion in the integration process of immigrants, with the relevant policies leaving room for partial integration only. Furthermore, the study suggests that the limited range of the state’s institutional intervention appears to offer increased space for local and individual micro-processes, confirming that micro-level practices and strategies of the immigrants themselves are the most effective channels in shaping the phenomenon of socio-economic integration.