<p>Den nya rehabiliteringskedjan med sina fasta tidsgränser för långtidssjukskrivna har fått stor uppmärksamhet i svensk media under senare tid. De nya reglerna fokuserar framförallt på tidiga insatser för långtidssjukskrivna med målet återgång i arbete. Intervjuerna i föreliggande studie utfördes med sju försäkrings-kassahandläggare på olika försäkringskontor. Syftet var att undersöka vilka erfarenheter och upplevelser handläggarna på Försäkringskassan har av den nya rehabiliteringskedjan och arbetslivsinriktad rehabilitering. Resultatet visade att det är en mängd olika faktorer som påverkar handläggarnas arbete. Som viktiga faktorer uppgav handläggarna ett ändrat regelverk med fasta tidsgränser, samarbetet mellan olika aktörer för den försäkrades återgång i arbete, handläggarnas och andra aktörers engagemang samt den försäkrades egna resurser. Vidare forskning inom området arbetslivs-inriktad rehabilitering behövs, om den nya rehabiliteringskedjans effekter på tidigare återgång till arbetslivet verkligen innebär ökat stöd till de långtidssjukskrivna. Även andra rehabiliterings-aktörers erfarenheter av de nya sjukskrivningsreglerna behöver utforskas.</p>

Den nya rehabiliteringskedjan med sina fasta tidsgränser för långtidssjukskrivna har fått stor uppmärksamhet i svensk media under senare tid. De nya reglerna fokuserar framförallt på tidiga insatser för långtidssjukskrivna med målet återgång i arbete. Intervjuerna i föreliggande studie utfördes med sju försäkrings-kassahandläggare på olika försäkringskontor. Syftet var att undersöka vilka erfarenheter och upplevelser handläggarna på Försäkringskassan har av den nya rehabiliteringskedjan och arbetslivsinriktad rehabilitering. Resultatet visade att det är en mängd olika faktorer som påverkar handläggarnas arbete. Som viktiga faktorer uppgav handläggarna ett ändrat regelverk med fasta tidsgränser, samarbetet mellan olika aktörer för den försäkrades återgång i arbete, handläggarnas och andra aktörers engagemang samt den försäkrades egna resurser. Vidare forskning inom området arbetslivs-inriktad rehabilitering behövs, om den nya rehabiliteringskedjans effekter på tidigare återgång till arbetslivet verkligen innebär ökat stöd till de långtidssjukskrivna. Även andra rehabiliterings-aktörers erfarenheter av de nya sjukskrivningsreglerna behöver utforskas.

Ett allt vanligare fenomen i dagens arbetsliv är att tjänsteproduktion organiseras efter modeller som i grunden är anpassade för varuproduktion. En av dessa organisationsmodeller är Lean, som har implementerats inom Försäkringskassan. Försäkringskassans byråkratiska organisation har därmed struktureras upp i ännu fler regler, rutiner och processer. Finns det något utrymme för lärande i en sådan organisation? Denna studie har som ambition att bidra till en ökad förståelse för hur lärande i det dagliga arbetet uppstår i en byråkratisk organisation där regler och rutiner är en del av jobbet. Syftet är att belysa personliga handläggares upplevelse av lärande i det dagliga arbetet. Utifrån syftet har följande frågeställningar formulerats; Hur upplever handläggare att styrande rutiner för arbetets utförande inverkar på deras lärande? Hur upplever handläggare att de lär sig av sina kollegor? I vilken utsträckning upplever handläggare att lärande sker över det egna teamets gränser? Studien bygger på en kvalitativ metodansats och åtta semistrukturerade intervjuer har genomförts med handläggare på försäkringskassan. Det empiriska materialet har analyserats utifrån Wengers teori om Communities of Practice. Resultatet visar att regler och rutiner används för att fylla kunskapsluckor och därmed bidrar till lärande. Handläggare lär också i det dagliga arbetet genom social interaktion som bland annat uppstår vid informella diskussioner och formella möten. Interaktionen leder till ett erfarenhetsutbyte mellan kollegor. Genom att ta del av andra myndigheters eller individers erfarenheter och kompetens har handläggarna möjlighet att utveckla ett lärande över gränser. Dock skiljer sig handläggarnas uppfattningar när det kommer till kunskaps- och erfarenhetsutbyte med aktörer utanför Försäkringskassan. / An increasingly common phenomenon in today's working life is that the production of services is organized through production models that originally was created to organize the production of things. One of these organizational models is Lean, which has been implemented within the Swedish Social Insurance Agency. This bureaucratic organization has thus been structured into even more rules, procedures and processes. Is there any room for learning in such an organization? This study is an attempt to contribute to an understanding of how learning in daily work occurs in a regulated organization where rules and procedures are part of the job. The aim of the study is to investigate the social insurance officers personal experience of learning in the daily work. To answer the purpose of the study the following questions has been formulated; How do social insurance officers experience that common routine descriptions of work design influence their learning? How do social insurance officers experience that they learn from their colleagues? To what extent do social insurance officers experience learning over the boundaries of their own team? The study is based on a qualitative method using eight semi-structured interviews with social insurance officers at the Swedish Social Insurance Agency. The empirical data has been analyzed from Wengers theory Communities of practice. The result shows that rules and procedures are used to fill knowledge gaps and thus contribute to learning. The social insurance officers also learn in daily work through social interaction by informal discussions and formal meetings. By studying other authorities or individuals' experiences, the social insurance officers can develop cross-border learning. However, the perceptions of the social insurance officers differ when it comes to knowledge and experience exchange with actors outside the Swedish Social Insurance Agency.