Försvarsmaktens resa har fram tills nyligen präglats av att myndigheten krymper. Vi har sett hur invasionsförsvaret övergick till ett insatsförsvar som i större uträckning fokuserade på verksamhet utomlands Insatsförbanden utrustades med modern materiel som i de flesta fall var i bruk hela tiden. Materielen fanns hos förbanden. Med få insatsförband förfogade Försvarsmakten över en tillräcklig mängd fordon för att kunna förse alla insatsförband med den utrustning de skulle ha. Stegvis förändrades säkerhetsläget i Sveriges omgivning. Under 2014 skedde en stor förändring när Sveriges ÖB undertecknade ett värdlandsavtal med NATO. Avtalet innebär bland annat att NATO kan bistå Sveriges Försvarsmakt med materiel såsom fordon i händelse av kris eller krig. Olika styrdokument har efter hand växt i omfattning och präglas i hög grad av att Försvarsmakten använder sina egna fordon. Detta ligger till grund för den tekniska utbildning som Försvarsmakten nyttjar. Den tekniska officeren förlitar sig på att det finns anvisningar, utbildning och kurser, regler och tillvägagångssätt för många av de situationer som uppkommer inom den tekniska tjänsten, men vad händer om teknikern plötsligt befinner sig utanför de ordinarie ramarna och måste agera utan anvisningar och anpassade regler? Försvarsmakten är nu inne i ett annat skede för första gången på länge, den växer. Tillväxten innebär att Försvarsmakten inte har fordon i tillräcklig mängd för att fylla insatsförbanden. Lösningen på fordonsbristen är att man krigsplacerar civila fordon som man anser vara ändamålsenliga. I framtiden kan det alltså se annorlunda ut där den tekniska specialistofficeren plötsligt stöter på fordon som har tillförts från det civila samhället eller kanske genom värdlandsstöd. Kan Försvarsmakten behöva se över sin utbildning och sitt tillvägagångssätt, för att bättre fostra det tekniska skrået för att möta morgondagens materiel? I denna studie använder vi oss av en induktiv, kvalitativ studie med intervjuer och workshop som vi sedan analyserar med Grounded Theory. Vår teoretiska referensram är lärandet genom olika perspektiv. Resultatet av vår studie har vi belyst genom att konstruera en modell för att bättre utveckla och skapa riktade förutsättningar för att i slutändan producera tekniska officerare som har bättre förutsättningar att lyckas vid en mobilisering än vad dagens tekniker har. / Until recently, the journey of the Armed Forces has been characterized by the shrinking of the organization. We have seen how the old invasion defence transitioned to a smaller more mobile response defence that focused to a greater extent on activities abroad. The Quick Respond Units were equipped with modern equipment, which in most cases was in use all the time. The equipment was with the units. With few units, the Swedish Armed Forces had a sufficient number of vehicles to be able to supply all units with the equipment they would need. Gradually, the security situation in Sweden's surroundings changed. In 2014, a major change took place when Sweden's ÖB signed a host country agreement with NATO. The agreement means, among other things, that NATO can aid the Swedish Armed Forces with material such as vehicles in case of a crisis or war. Various governing documents have gradually grown in scope and are characterized to a considerable extent by the Armed Forces using their own vehicles. This is the basis for the technical training that the Armed Forces use. The Technical Officer relies on the existence of instructions, training and courses, rules and procedures for many of the situations that arise in the technical service, but what happens if the technician suddenly finds himself outside the normal framework and must act without instructions, regulations and adapted rules? The Armed Forces are now in a different stage for the first time in a long time, the Armed Forces are growing. The growth means that the Armed Forces do not have vehicles in sufficient quantity to fill the need for expanding number of units. The solution to the vehicle shortage is to deploy civilian vehicles that are considered fit for purpose. In the future, then, things may look different where the technical specialist officer suddenly comes across vehicles that have been supplied from civil society or perhaps through host country support. Could the Armed Forces need to review their training and approach, to better nurture the technical guild to meet the equipment of the future? In this study, we use an inductive, qualitative study with interviews and workshops, which we then analyse with Grounded Theory. Our theoretical frame of reference is learning through different perspectives. We have summarized the results of our study by constructing a model to better develop and create targeted conditions to ultimately produce technical officers who have better conditions to succeed in a mobilization than today's technicians have.

Försvarsmaktens organisation har ett behov av ständig förändring för att kunna hantera de yttre och inre påverkansfaktorer som följer av det säkerhetspolitiska läget, samhällsutvecklingen och den teknologiska utvecklingen. Vi har genom en hermeneutisk kvalitativ studie undersökt hur organisationen förändrats genom implementeringen av ett flerbefälssystem. Vi har försökt att identifiera de drivkrafter som har legat bakom förändringarna och förstå de beslut som har fattats. Våra primärkällor har utgjorts av människor i organisationen; befattningshavare med olika roller, på olika nivåer och med olika bakgrund. Våra sekundärkällor har framförallt bestått av officiella dokument och skrivelser som organisationen nyttjat under implementeringen.Vi har analyserat inhämtad data mot flera olika organisationsteorier och kommit fram till att den långa sekventiella implementeringen haft olika fokus i olika sekvenser. Utmaningen för Försvarsmakten har varit att skapa balans mellan organisationens strukturella och individens mänskliga behov samt att kommunicera argument och incitament för organisations-förändringen. Maktpersoner i organisationen har löpande påverkat processen och systemdesignen har självmuterat från initial konfiguration till den beskrivning som finns idag.Försvarsmaktens strukturella slutinförande av Trebefälssystemet har orsakat suboptimering av implementeringen i dess sista sekvens, och motverkat möjligheterna för främst specialist-officersskrået att utvecklas mot en egen profession; skrået är fortsatt styvmoderligt behandlat av organisationen, och det finns en risk för en utveckling mot segregation och oönskade kulturer. Ytterst har detta haft en negativ effekt på den operativa förmågan.Överbefälhavarens beslut om slutligt införande var ett nödvändigt beslut för att forma den struktur som borde ha intagits för många år sedan, dock hade organisationens behov bättre kunnat omhändertas om även individens behov hade tillgodosetts.Försvarsmakten har nu ett enda system där samtligt befäl är inordnade, men arbetet är inte slutfört. Det finns fortfarande en del problemområden att ta tag i, men samtidigt också gyllene chanser att fortsätta utvecklingen av systemet för att nå än större effekt än det har idag. / The Swedish Armed Forces has a need for constant change in order to be able to handle the external and internal influencing factors that result from the changing security policy situation, societal development and technological development. Through a hermeneutic qualitative study, we have investigated how the organization has changed through the implementation of a multi-command system. We have tried to identify the driving forces behind the changes and understand the decisions made. Our primary sources have been people in the organization; personnel with different roles, at different levels and with different backgrounds. Our secondary sources have mainly consisted of official documents that the organization used during the implementation.We have analysed the collected data against several different organizational theories and concluded that the long sequential implementation had different focuses in different sequences. The challenge for the Armed Forces has been to create a balance between the organizations structural and the individual's human needs, and to communicate reasons and incentives for organizational change. People with power in the organization have continuously influenced the process, and the system design has self-mutated from the initial configuration to the description that exists today.The Armed Forces' structural finalization of the multi-command system has caused sub-optimization of the implementation in its final sequence, and thwarted the opportunities for mainly the specialist officer corps to develop towards a profession of its own; the category is still treated step motherly by the organization, and there is a risk of a development towards segregation and unwanted cultures. Ultimately, this has had a negative effect on The Armed Forces operational capability.The Chief of Defence decision on final implementation was necessary to shape the structure that should have been in place many years ago. However, the needs of the organization would have been better served if also the needs of the individual had been met.The Armed Forces today have a single system including all commanders on all levels, but the work is not complete. There are still some problem areas to tackle, but there are also excellent opportunities to continue the development of the system to reach an even greater effect than it has today.