För ca 10 år sedan genomförde Försvarsmakten en reformering av sin yrkesofficerskår. Den sedan 1983 enhetliga befälskåren delades i två kategorier med olika yrkesroller. Men omorganisationen verkar inte fungera på det sätt Försvarsmakten vill. Uppsatsens syfte är att klarlägga vad som inte blivit som man tänkt och försöka förklara varför. Studien nyttjar en kvantitativ enkätundersökning på yrkesofficerare i armén och kopplar resultatet till teorier som berör organisationsförändring. Resultatet visar inte på något större motstånd mot flerbefälssystem som koncept utan den största avvikelsen i omorganisationen kan hittas i hur officerskategorins inledande karriär ser ut. Det visar sig vara kopplat till starka yrkesmässiga värderingar och däri ligger också del av förklaringen: Försvarsmakten hade inte övertygat sin yrkesofficerskår om nödvändigheten att förändra officerens yrkesroll. / About 10 years ago the Swedish Armed Forces made a reformation of the officers corps. Since 1983 there were only commissioned officers in the armed forces and now it was time to change back into a system with both officers and non-commissioned officers. But the reorganization does not seem to go along with the Swedish Armed Forces intent. The purpose of this thesis is to find out what did not go as intended and try to explain why. This study uses a survey on the non-commissioned and commissioned officer in the army and analyze the result with the help of theories of organizational change. The results show that there are no big resistance against the reform as a general concept but the biggest deviations is to be found in how the officers early careers is manifested. It seems to be connected to strong opinions within the corps and there lies also part of the explanation: The Swedish Armed Forces failed to convince the corps of the necessity to change the role of the officers.

Försvarsmaktens organisation har ett behov av ständig förändring för att kunna hantera de yttre och inre påverkansfaktorer som följer av det säkerhetspolitiska läget, samhällsutvecklingen och den teknologiska utvecklingen. Vi har genom en hermeneutisk kvalitativ studie undersökt hur organisationen förändrats genom implementeringen av ett flerbefälssystem. Vi har försökt att identifiera de drivkrafter som har legat bakom förändringarna och förstå de beslut som har fattats. Våra primärkällor har utgjorts av människor i organisationen; befattningshavare med olika roller, på olika nivåer och med olika bakgrund. Våra sekundärkällor har framförallt bestått av officiella dokument och skrivelser som organisationen nyttjat under implementeringen.Vi har analyserat inhämtad data mot flera olika organisationsteorier och kommit fram till att den långa sekventiella implementeringen haft olika fokus i olika sekvenser. Utmaningen för Försvarsmakten har varit att skapa balans mellan organisationens strukturella och individens mänskliga behov samt att kommunicera argument och incitament för organisations-förändringen. Maktpersoner i organisationen har löpande påverkat processen och systemdesignen har självmuterat från initial konfiguration till den beskrivning som finns idag.Försvarsmaktens strukturella slutinförande av Trebefälssystemet har orsakat suboptimering av implementeringen i dess sista sekvens, och motverkat möjligheterna för främst specialist-officersskrået att utvecklas mot en egen profession; skrået är fortsatt styvmoderligt behandlat av organisationen, och det finns en risk för en utveckling mot segregation och oönskade kulturer. Ytterst har detta haft en negativ effekt på den operativa förmågan.Överbefälhavarens beslut om slutligt införande var ett nödvändigt beslut för att forma den struktur som borde ha intagits för många år sedan, dock hade organisationens behov bättre kunnat omhändertas om även individens behov hade tillgodosetts.Försvarsmakten har nu ett enda system där samtligt befäl är inordnade, men arbetet är inte slutfört. Det finns fortfarande en del problemområden att ta tag i, men samtidigt också gyllene chanser att fortsätta utvecklingen av systemet för att nå än större effekt än det har idag. / The Swedish Armed Forces has a need for constant change in order to be able to handle the external and internal influencing factors that result from the changing security policy situation, societal development and technological development. Through a hermeneutic qualitative study, we have investigated how the organization has changed through the implementation of a multi-command system. We have tried to identify the driving forces behind the changes and understand the decisions made. Our primary sources have been people in the organization; personnel with different roles, at different levels and with different backgrounds. Our secondary sources have mainly consisted of official documents that the organization used during the implementation.We have analysed the collected data against several different organizational theories and concluded that the long sequential implementation had different focuses in different sequences. The challenge for the Armed Forces has been to create a balance between the organizations structural and the individual's human needs, and to communicate reasons and incentives for organizational change. People with power in the organization have continuously influenced the process, and the system design has self-mutated from the initial configuration to the description that exists today.The Armed Forces' structural finalization of the multi-command system has caused sub-optimization of the implementation in its final sequence, and thwarted the opportunities for mainly the specialist officer corps to develop towards a profession of its own; the category is still treated step motherly by the organization, and there is a risk of a development towards segregation and unwanted cultures. Ultimately, this has had a negative effect on The Armed Forces operational capability.The Chief of Defence decision on final implementation was necessary to shape the structure that should have been in place many years ago. However, the needs of the organization would have been better served if also the needs of the individual had been met.The Armed Forces today have a single system including all commanders on all levels, but the work is not complete. There are still some problem areas to tackle, but there are also excellent opportunities to continue the development of the system to reach an even greater effect than it has today.