Bakgrund: Rapid sequence induction and intubation (RSII) används för att snabbt och säkert söva och intubera patienter som har en hotad eller ofri luftväg på grund av sjukdom eller trauma. Det är ett komplext ingrepp där potenta läkemedel används som slår ut den spontana andningsdriven. Att genomföra svåra interventioner i prehospital miljö i Sverige är något som behöver studeras för att skapa en förståelse för komplexiteten av den avancerade prehospitala sjukvården. Syfte: Syftet med studien var att beskriva specialistsjuksköterskans erfarenheter av att genomföra prehospital RSII inom helikopterverksamheten. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ studiedesign med induktiv ansats. Åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes med deltagare från olika helikopterbaser runt om i Sverige. Inhämtad data analyserades genom en manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysarbetet producerade tre kategorier: varje vårdtillfälle är unik i situationen, att skapa en optimal arbetsmiljö och vikten av kunskap, fortbildning och teamarbete. Slutsats: Att genomföra prehospital RSII upplevdes inte som en stressande intervention då besättningarna överlag besitter mycket erfarenhet och en hög formell och reell kompetens. Styrkan är att momentet övas kontinuerligt och att det finns rutiner med tydliga checklistor som efterföljs. Att bedöma om det är mest optimalt att genomföra interventionen i helikoptern och därmed lyfta snabbt mot sjukhus, eller stanna kvar på skadeplats och genomföra RSII tenderade att rendera i storlek på helikopter och sågs som en av de stora skillnaderna som påverkade erfarenheten. Att ständigt överväga det optimala tillvägagångssättet i varje intervention sågs som nödvändigt och anpassning av utrustning sågs som en viktig erfarenhet.

Bakgrund: Den ansträngda vårdverksamheten leder till negativa konsekvenser såsom att sjuksköterskor lämnar yrket, erfarenhetsbaserad kompetens försvinner och vårdens förutsättningar för god kvalitet försämras. Ökad kunskap om specialistsjuksköterskors upplevelser av sina arbetsförhållanden kan bidra till att de väljer att stanna kvar i yrket vilket kan leda till förbättrad patientsäkerhet. Syfte: Specialistsjuksköterskors upplevelse av rotationstjänstgöring mellan ambulans och annan instans inom akutsjukvården. Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats som analyserades med kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier: Fördelar med rotationstjänst; arbetsmiljön och arbetsbelastningen vid rotationstjänst samt Utmaningar med rotationstjänst. Specialistsjuksköterskorna beskrev fördelar med variationen i rotationstjänstgöring vilket gav arbetsglädje och trivsel, kombinationen av enheterna främjade självständighet och känslan av trygghet samt att rotationstjänsten var lärorik och utvecklande. Det framkom även att arbetsrelationer, arbetsbelastning och schema hade betydelse i hur rotationstjänsten upplevdes arbetsmiljömässigt. De utmaningar som beskrevs var framför allt svårigheter att driva uppdrag och verksamhetsutveckling. Slutsats: Baserat på resultatet är vår slutsats att rotationstjänst kan vara bra för kompetenshöjning och ökad trygghet i yrkesrollen, förutsatt att specialistsjuksköterskorna får vara delaktig i beslut om att arbeta med denna slags tjänstgöringsform då den inte kan förutsättas passa alla. Fortsatt forskning behövs dock med ett större urval av deltagare och med longitudinell ansats för att få ökad förståelse hur tjänstgöringsformen upplevs över tid.