Idag återfinns många särskolor och grundskolor i en gemensam skola där skolornas lokaler och omkringliggande miljöer delas. När särskoleklasser finns i den reguljära skolans byggnader kallas det för lokalintegration. Studiens syfte är att undersöka hur lärare, från både särskola och grundskola, upplever att arbeta i en verksamhet där båda skolformer finns. Genom halvstrukturerade intervjuer med åtta lärare har material samlats in rörande vilka svårigheter och möjligheter lärarna ser med lokalintegrerade särskoleklasser i grundskolan. Genom de teoretiska perspektiven Specialpedagogiskt dilemmaperspektiv och Översättning som organisationsmodell förs ett resonemang huruvida skolor där båda skolformerna verkar är inkluderande. Skolorna, där de intervjuade lärarna arbetar, anordnar specifika tillfällen och evenemang som frilufts- och temadagar där elever och personal från grund- och särskolan träffas. Utöver dessa gemensamma aktiviteter finns få tillfällen där skolformerna möts. Lärarna uttrycker att det kan bero på okunskap kring funktionsnedsättningar och en rädsla för ökad arbetsbörda. Samtidigt visar lärarna en bild som speglar en positiv inställning inför ett inkluderande arbetssätt.

Syftet med vårt examensarbete var att undersöka det specialpedagogiska stödet för elever i matematiksvårigheter i en kommun i södra Sverige. Vi ville undersöka vilket synsätt som råder på skolorna när det gäller elever i matematiksvårigheter. Vi ville även leta efter goda exempel i arbetet med elever i matematiksvårigheter. I arbetet beskrivs olika forskning kring specialpedagogens roll och uppdrag samt olika sätt att se på matematiksvårigheter. Vi genomförde en enkätundersökning med öppna frågor där informanterna själv fick formulera sina svar. Dessa bearbetades sedan kvalitativt. Undersökningen vände sig till skolledare, specialpedagoger, speciallärare och klasslärare i en kommuns alla F-6 skolor.Resultaten av vår undersökning visade att det saknas en gemensam definition på vad matematiksvårigheter är vilket leder till att det inte finns en samsyn ute i skolorna kring begreppet. Det innebär att de olika aktörerna agerar olika för att förhindra matematiksvårigheter. Det specialpedagogiska stödet i matematik ser olika ut för eleverna beroende på vilken skola de går på. Om den samlade kunskapen i kommunen sammanställs och delges till varandra så skulle arbetet med elever i matematiksvårigheter kunna utvecklas. Eftersom stödet ser olika ut för eleverna och att aktörerna har olika syn på hur det ska utformas så kan det uppstå olika dilemman i arbetet för en specialpedagog.

<p> </p><p>Specialpedagogiken och dess betydelse har förankrats i förskolan, men vem som ska ta ansvar för det specialpedagogiska arbetet och besitta kunskaper inom området, är fortfarande oklart. Syftet med studien är att belysa eventuella behov av specialpedagogisk kunskap och kompetens hos pedagoger inom förskolan, samt urskilja och beskriva hur behoven ser ut. Genom halvstrukturerade fokusgruppsintervjuer med sammanlagt tio pedagoger på tre förskolor undersöks upplevelser om behovet av specialpedagogisk kunskap och kompetens. Resultatet visar att det finns ett behov av ökad teoretisk kunskap inom det specialpedagogiska området i förskolan. Brister i den teoretiska kunskapen gör att den erfarenhetsbaserade specialpedagogiska kompetensen värderas högt. Det specialpedagogiska ansvar som vilar på pedagogerna upplevs vara stort eftersom de både har ansvar för att upptäcka och stödja barn i behov av särskilt stöd, men även för att erbjuda en verksamhet som kan tillgodose alla barns behov. Detta skapar ett specialpedagogiskt dilemma i pedagogernas arbete, vilket ytterligare försvåras i och med att de växande barngrupperna bidrar till ett ökat antal barn i behov av särskilt stöd. Dilemmat uppkommer till följd av de beslut som fattas på lednings- och organisationsnivåer och dessa påverkar verksamhetens miljömässiga utformning som storlekar på barngrupper och personalmängd. Studien visar att de förutsättningar pedagoger inom förskolan har i sitt arbete idag är svåra att förena med uppdragen som styrdokumenten beskriver. För att säkra ett fortsatt utvecklande av den specialpedagogiska kunskapen och kompetensen inom förskolan, behöver pedagoger erbjudas möjligheter till detta i form av fortbildning och ökade resurser. Om dessa villkor ska kunna uppfyllas och förverkligas i den praktiska verksamheten, krävs politiska beslut som kan skapa förutsättningar för specialpedagogikens utveckling i förskolan.</p><p> </p>

Specialpedagogiken och dess betydelse har förankrats i förskolan, men vem som ska ta ansvar för det specialpedagogiska arbetet och besitta kunskaper inom området, är fortfarande oklart. Syftet med studien är att belysa eventuella behov av specialpedagogisk kunskap och kompetens hos pedagoger inom förskolan, samt urskilja och beskriva hur behoven ser ut. Genom halvstrukturerade fokusgruppsintervjuer med sammanlagt tio pedagoger på tre förskolor undersöks upplevelser om behovet av specialpedagogisk kunskap och kompetens. Resultatet visar att det finns ett behov av ökad teoretisk kunskap inom det specialpedagogiska området i förskolan. Brister i den teoretiska kunskapen gör att den erfarenhetsbaserade specialpedagogiska kompetensen värderas högt. Det specialpedagogiska ansvar som vilar på pedagogerna upplevs vara stort eftersom de både har ansvar för att upptäcka och stödja barn i behov av särskilt stöd, men även för att erbjuda en verksamhet som kan tillgodose alla barns behov. Detta skapar ett specialpedagogiskt dilemma i pedagogernas arbete, vilket ytterligare försvåras i och med att de växande barngrupperna bidrar till ett ökat antal barn i behov av särskilt stöd. Dilemmat uppkommer till följd av de beslut som fattas på lednings- och organisationsnivåer och dessa påverkar verksamhetens miljömässiga utformning som storlekar på barngrupper och personalmängd. Studien visar att de förutsättningar pedagoger inom förskolan har i sitt arbete idag är svåra att förena med uppdragen som styrdokumenten beskriver. För att säkra ett fortsatt utvecklande av den specialpedagogiska kunskapen och kompetensen inom förskolan, behöver pedagoger erbjudas möjligheter till detta i form av fortbildning och ökade resurser. Om dessa villkor ska kunna uppfyllas och förverkligas i den praktiska verksamheten, krävs politiska beslut som kan skapa förutsättningar för specialpedagogikens utveckling i förskolan.