Syftet med detta arbete är att synliggöra fördelar och nackdelar för barn med språkstörning på språkförskola och språkavdelning. Vilka är fördelarna respektive nackdelarna med en placering på språkförskola respektive språkavdelning enligt pedagogerna? Hur ser det sociala samspelet ut för barn på en språkförskola respektive språkavdelning? Vad anser pedagogerna att det krävs för kompetens på en språkförskola respektive språkavdelning? För att undersöka dessa frågeställningar gjorde vi intervjuer med pedagoger på språkförskola och språkavdelning samt observationer av barn på en språkförskola och en språkavdelning. Resultatet visar att pedagogerna på språkförskolan har skilda åsikter när det gäller inkludering. De pedagoger som arbetar med barnen dagligen anser inte att deras verksamhet är inkluderande. Samtidigt ser pedagogerna inte någon möjlighet till ett inkluderat arbetssätt med barn som har grav språkstörning. Det gör däremot pedagogerna på språkavdelningen som inte ser några nackdelar med inkludering, tvärtom påpekar man att samspelet mellan barnen och den sociala kompetensen som barnen utvecklar är grundläggande för deras självkänsla och självförtroende. Språkförskolan befinner sig i närheten av andra förskoleavdelningar, men barnen har ingen kontakt med varandra. På språk avdelningen sker social samvaron spontant Språkförskolan har högre personaltäthet och högre kompetens i personalstyrkan än på språkavdelningen.

Föreliggande studie behandlar arbetet kring tvåspråkighet på en språkavdelning för barn i åldern 3-6 år som inte kan svenska innan de börjar. Syftet med studien är att studera hur pedagoger arbetar med andraspråksutveckling och i vilka situationer barnen själva väljer att tala på sitt modersmål respektive andraspråk. Frågorna som studien utgår från är i vilka situationer barnen väljer att använda sitt modersmål respektive andra språk, samt hur pedagogerna upplever att arbetet med tvåspråkighet fungerar. Dessutom har pedagogerna uppfattning kring vilka faktorer som kan underlätta respektive försvåra andraspråksutvecklingen undersökts. Studien utgår från kvalitativ forskningsmetodik och består av intervjuer med personal på en avdelning samt en modersmålslärare. Observationer av barnens språkval i dagliga aktiviteter har även genomförts.Tidigare forskning med relevans för föreliggande arbete behandlar skillnaden mellan successiv och simultan tvåspråkighet, modermålets betydelse och språkutvecklande arbetssätt.Resultaten visar att barnen skiftar mellan sina språk under samma observationstillfälle. Språkbyten är beroende av samtalspartnern. Enligt pedagogerna arbetar man mycket med svenska språket på flera olika sätt. De framhåller även att trygghet, gott om tid och nära samarbete med föräldrar är centralt. Pedagogerna accepterar att barnen använder sitt modersmål och att vägar till flerspråkighet kan se olika ut. Försvårande faktorer kan vara det omvända - otrygghet, en jobbig familjesituation eller språkstörning.Nyckelord: Andraspråksinlärning, förskola, tvåspråkighet, språkavdelning.

SammanfattningIvarsson, Thomas & Wengberg Mia (2018). Språkutvecklande arbetssätt hos förskolpedagoger – en jämförelse mellan språkavdelning och ordinarie förskola. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidragVi vill genom denna studie ta reda på om språkavdelningar har särskilda metoder eller arbetssätt för språkutveckling som inte används på ordinarie förskolor. Om så är fallet, är det möjligt att applicera dessa på en ordinarie förskola där barngruppen är större? Syfte och frågeställningarSyftet är att med hjälp av observationer och intervjuer inventera språkavdelningars arbetssätt och undersöka om detta går att applicera på en ordinarie förskoleavdelning. Finns det likheter eller skillnader mellan avdelningarnas arbetssätt? Genom intervjuer vill vi se vilka material och redskap som används. FrågeställningVilka material eller metoder använder språkavdelningarna som skulle kunna användas även i ordinarie förskoleverksamhet? Hur arbetar språkavdelningarna med att välja bland de metoder och material som de använder sig av? TeoriSom teoretisk förankring har vi använt oss av det sociokulturella perspektivet. Inom språkutveckling har vi använt Bloom & Laheys (1988) indelning av språkets olika delar. MetodBåde observation och intervjuer har används för att få en fördjupad insikt i hur de arbetar på de olika förskolorna. Vi har använt oss av ett evidensbaserat observationsprotokoll och en intervjuguide (bilaga 2). ResultatResultatet visar att språkavdelningar inte använder någon speciell metod eller något speciellt material. Den största skillnaden utgörs istället av en större medvetenhet hos pedagogerna på språkavdelningarna om barns språkutveckling, som inte finns hos pedagogerna på den ordinarie förskoleavdelningen. Specialpedagogiska implikationerEn kontinuerlig och tätare kontakt med specialpedagogen kan bidra till att göra medvetenheten större i vad som behövs och vad som kan förändras i arbetet med barns språkutveckling. Specialpedagogens roll blir att introducera olika språkredskap till pedagogerna för att öka likvärdigheten i förskolan. NyckelordAKK, likvärdighet, språkavdelning, språklig medvetenhet, språkstörning.

Samspel mellan barn med språkstörningar och barn utan några uppkomna språkstörningar. En studie på två integrerade språkavdelningar i förskolan. Syftet med examensarbetet är att ge en beskrivning av hur samspelet kan se ut mellan barn med språkstörningar och barn utan några uppkomna språkstörningar på två integrerade språkavdelningar i förskolan. Ett visst fokus ligger på att synliggöra hur den talade kommunikationen kan se ut. Litteratur och tidigare forskning kring; barns samspel, lek, kommunikation, barns språkutveckling, språkstörning och integrering presenteras. Kvalitativa observationer med hjälp av digitala videoinspelningar är utförda i respektive barngrupp på de båda integrerade språkavdelningarna. Barngrupperna är åldersblandade och består totalt av 25 barn varav tio av dem har någon form av språkstörning. Barnen befinner sig i åldrarna tre till sex år. Den insamlade empirin knyter an till den tidigare forskning som presenterats och empirin analyseras med hjälp av det resultat som framkommit. Resultatet visar på att barn med språkstörningar dominerar den talade kommunikationen i jämförelse med de barn som inte har någon uppkommen språkstörning. Vidare visar resultatet på att konflikter, missförstånd, korrigering gällande det talade språket och fysisk kroppskontakt förekommer i varierad grad i samspelen, samt att imitation är den absolut vanligaste samspelsformen barn emellan. Den viktigaste slutsatsen som kan dras i examensarbete är att det råder större skillnader i samspelen mellan olika individer än vad det gör mellan barn med en språkstörning och barn utan någon uppkommen språkstörning. / Social interaction between children with language disorder and children without any language disorder. A study in two integrated language divisions in preschool