In this report an MCNP (Monte Carlo N-Particle) model is described for the reactor vessel at Ringhals 2. The model is validated against the specific activity in neutron dosimeters, extracted in 1977, 1984 and 1994. The validation showed that the calculations of the model are within the requirements of a maximum of 20 percent uncertainty for every neutron dosimeter except one, extracted after the first cycle. The uncertainty of this cycle was mostly due to the operation data rather than to the MCNP model. The model has been used to investigate various questions concerning radiation damage. The reliability of the traditional measure of radiation damage, fast neutron flux (En > 1MeV) has been evaluated.  This has been done by taking the ratio for this and another measure of radiation damage, DPA (Displacement Per Atom), for various positions and layers. The results show good reliability, except for at the outer layers of the vessel wall, where the traditional measure underestimates the radiation damage. Inspections are carried out in connection with the change of fuel to investigate any possible cracking on the internal structures of the reactor vessel.  New data on local differences in the radiation of these have therefore been calculated for future evaluations.  This is in order to be able to focus the inspections mainly on those internal parts that are exposed to the highest dose of radiation. An estimation of the neutron dose after 40, 50 and 60 years of operation has been calculated for the surface of the reactor vessel that is being exposed to the highest neutron flux. The result confirms earlier appreciation that the radiation damage to the reactor vessel is not a limiting factor for the future operation of Ringhals 2. The report also presents which surface of the vessel wall that has been exposed to a neutron dose of 1017 n/cm2 for neutrons with En > 1 MeV.

Antalet datortomografiundersökningar (DT) ökar i Sverige och hela världen. En nackdel med denna undersökning är höga stråldoser som kan orsaka stokastiska skador (cancer) på patienter. Mest strålkänsliga patienter är barn. De har snabbare celldelning och längre livstid kvar vilket innebär att cancer har större möjlighet att utvecklas i framtiden. Syfte: Syfte med denna studie är att belysa hälsorisker som kan förekomma vid joniserande strålning inom DT med fokus på barn samt unga vuxna. Metod: En litteraturöversikt gjordes där artiklarna valdes från två databaser PubMed och CINAHL. 10 artiklar kvalitetsgranskades och resultaten av de utvalda artiklarna analyserades. Resultat:  Resultaten visade att DT-undersökning som genomförs under barndomen kan leda till ökad risk för malignitet och deterministiska skador. Det finns ett direkt samband mellan mängden av stråldos, ålder och kön vid exponering av joniserande strålning av DT och risken att drabbas av cancer. Ju högre dos och desto yngre patienten är, samt hos flickor överlag, finns större risk att drabbas av cancersjukdom. Slutsatser: På grund av hälsorisker som förekommer efter exponering med joniserande strålning krävs ett stort ansvar både hos radiologer och röntgensjuksköterskor, för att minimera skadorna hos barn. Därför är det även av stor vikt att alla undersökningar som utförs inom DT är berättigade och optimerade för att nyttan av att utföra undersökningen ska bli större än skadan. / The number of computed tomography (CT) examinations is increasing in Sweden and worldwide. A disadvantage of this method is high radiation doses that can cause stochastic effects (cancer) on patients. The most radiation-sensitive patients are children. They have faster cell division and longer life, which means that cancer has a greater chance of developing in the future. Aim: The aim of this study is to elucidate health risks that can occur in ionizing radiation in CT with focus on children and young adults. Method: A literature review was conducted where the articles were selected from the two databases PubMed and CINAHL. Ten articles were quality checked and the results of the selected articles were analyzed.Results: The results showed that CT examination conducted during childhood could lead to an increased risk of malignancy and deterministic injuries. There is a direct correlation between the amount of radiation dose, age and sex, when exposed to ionizing radiation from CT and the risk of cancer. The higher the dose and the younger the patient, and in girls overall, there is a greater risk of suffering from cancer. Conclusions: Due to health risks that occur after exposure to ionizing radiation, a great responsibility is required of both radiologists and X-ray nurses, to minimize the damage in children. Therefore, it is also of great importance that all investigations carried out within CT are justified and optimized so that the benefit of carrying out the investigation should be greater than the damage.

The effect of proton (H+) irradiation on uranium mononitride (UN) and UN compositefuel with 10 at.% ZrN (UN10at%ZrN) was examined. Protons of 2 MeV with fluences of1E17, 1E18, 1E19 and 1E20 ions/cm2 were accelerated towards the fabricated samples in orderto investigate the evolution of the micro-structure. Stopping and Range of Ions in Matter(SRIM) calculations were performed to determine the displacements per atom associatedwith the depth of the highest damage, for each fluence.X-Ray diffraction (XRD) was used in both samples to identify the chemical composition ofeach pellet, which revealed the low presence of oxygen. Based on scanning electron microscopy(SEM), deterioration of the samples surface was observed, as the proton fluence increased.The applied stress due to the irradiation, led to the cracking of the pellets at the highestfluences. Blisters and craters appear to surround the cracked region, which might originatefrom the significant levels of hydrogen implantation within the samples.From Electron backscatter diffraction (EBSD) analysis, the grain size of the UN10at%ZrNcomposite was found to be smaller than in UN, due to the nano-particle nature of the ZrNpowder. The latter technique was also used to observe the elevated irradiated regions, whichwere further investigated by atomic force microscopy (AFM). Nano-indentation detectedirradiation hardening for both samples in the irradiated regions. Focused ion beam (FIB)milling was applied to remove lamellas from the cracked regions in both UN and compositesamples in order to be analyzed by transmission electron microscopy (TEM). The latter mightreveals the formation of dislocation loops in the irradiated areas. / Effekten av protonbestrålning på urannitrid (UN) och UN-kompositbränsle med 10 at.% ZrN (UN10at%ZrN) undersöktes. Protoner på 2 MeV med total dos på 1E17, 1E18, 1E19 och 1E20 joner/cm2 accelererades mot de tillverkade proverna för att undersöka utvecklingen av mikrostrukturen under bestrålning. SRIM-beräkningar (Stopping and Range of Ions in Matter) utfördes för att bestämma profilen på skadan och jonimplanteringen i förhållande till djupet, för varje dosnivå.  Röntgendiffraktion (XRD) användes på båda proverna för att identifiera den kemiska sammansättningen av varje kuts, vilket visade att syrehalten var låg. Med hjälp av svepelektronmikroskopi (SEM) observerades en försämring av provernas yta när protonflödet ökade. Den resulterande mekaniska spänningen överskred provets brottstyrka på djupet, eftersom nitriderna inte är så duktila, vilket ledde till sprickbildning i proverna som utsattes för de högsta doserna. Blåsor och kratrar omger det spruckna området, vilket beror på betydande väteimplantering i provet.  Genom electron backscatter diffraction analys (EBSD) konstaterades att kornstorleken hos UN10at%ZrN-kompositen var mindre än hos UN, på grund av ZrN-pulvrets nanopartikelnatur. Den sistnämnda tekniken användes för att observera de högt bestrålade områdena, som undersöktes ytterligare med Atomic force microscopy (AFM). Genom nano-indientation upptäcktes bestrålningshärdning för båda proverna i de bestrålade områdena. Fräsning med en fokuserad jonstråle (FIB) användes för att avlägsna lameller från de spruckna områdena i både UN- och kompositprovet för att kunna analyseras med transmission electron microscopy (TEM). Det senare visade att det bildades dislokationer i de bestrålade områdena.