Syftet med uppsatsen är att undersöka hur svensklärarens professionella identitet och uppdrag formuleras och eventuellt förändras i ledarspalten i Svensklärarföreningens egen medlemstidskrift Svenskläraren från 1970-talet och fram till 2011. Undersökningens valda frågeställningar är: 1. Hur konstrueras svenskläraruppdraget i relation till styrdokument och politiska reformer?  2. Hur konstrueras svenskläraruppdraget i relation till elevsyn? 3. Hur konstrueras svenskläraruppdraget i relation till föreställningar om svenskämnet? Metoden för undersökningen är en närläsning av de 26 utvalda ledarspalterna utifrån en fenomenologisk ansats och resultatet visar så väl kontinuitet som förnyelse i konstruktionerna av svenskläraruppdraget, svenskämnet och svenskläraridentiteten. Återkommande är en frustration över brist på förenlighet mellan styrdokument, utbildningspolitik och faktiskt verksamhet. Styrdokument och politiska reformer betraktas då som hot och hinder snarare än vägledande för lärarnas professionsutövande. Uppgiften att möta elevernas behov konstrueras löpande som en kärna i svenskläraruppdraget även om innehållet i dessa behov formuleras olika vid olika tidpunkter. Svenskämnet ges en särskild status i relation till elevernas personliga utveckling, identitet och rättigheter liksom i relation till demokrati och framtidens samhälle – vilket i sin tur placerar svenskämnet i en särställning gentemot andra skolämnen och ger svenskläraren en särskild position i jämförelse med andra lärare.

<p>Kännetecknande för Lpf94 är bl.a. att svenskämnets två huvudpunkter: Litteraturen och språket, där ses som en helhet. Tydligt är också att styrdokumenten betonar utvecklandet av kritiska och analytiska färdigheter. Stilistik är en analytisk vetenskaplig metod där språk och innehåll möts och där den metaspråkliga förmågan är central.</p><p>Syftet med denna studie är att via litteraturstudier undersöka i vilken omfattning, vad och i vilka sammanhang artiklarna i tidskriften <em>Svenskläraren</em> och lektionsförslagen på internetsajten <em>lektion.se</em> behandlar stil och/eller språklig form ur ett mer språkligt perspektiv.</p><p>Den mest frekventa kategorin vari inkluderade artiklar/lektionsförslag kunde kategoriseras var ”Verifiering av stilintryck”. Resultatet i delundersökningarna visar att stil och stilanalys finns representerat men att de inkluderade exemplen ofta var av vag och generell art. Kopplingen mellan stil/språklig form i litterär text var det vanligast förekommande men representerades oftast av ytliga och generella frågor. I några fall kopplades stilen till upplevelsen av den litterära texten. Exempel på stilfigurer/troper som studerades utan kontext var gemensamt för båda undersökningarna.</p>

Kännetecknande för Lpf94 är bl.a. att svenskämnets två huvudpunkter: Litteraturen och språket, där ses som en helhet. Tydligt är också att styrdokumenten betonar utvecklandet av kritiska och analytiska färdigheter. Stilistik är en analytisk vetenskaplig metod där språk och innehåll möts och där den metaspråkliga förmågan är central. Syftet med denna studie är att via litteraturstudier undersöka i vilken omfattning, vad och i vilka sammanhang artiklarna i tidskriften Svenskläraren och lektionsförslagen på internetsajten lektion.se behandlar stil och/eller språklig form ur ett mer språkligt perspektiv. Den mest frekventa kategorin vari inkluderade artiklar/lektionsförslag kunde kategoriseras var ”Verifiering av stilintryck”. Resultatet i delundersökningarna visar att stil och stilanalys finns representerat men att de inkluderade exemplen ofta var av vag och generell art. Kopplingen mellan stil/språklig form i litterär text var det vanligast förekommande men representerades oftast av ytliga och generella frågor. I några fall kopplades stilen till upplevelsen av den litterära texten. Exempel på stilfigurer/troper som studerades utan kontext var gemensamt för båda undersökningarna.

<p>Denna uppsats har skrivits inom ramen för projektet ”Att hävda ett revir” i vilket några forskare söker finna gemensamma drag mellan tre ämnesföreningars arbete, knutna till det svenska skolväsendet. Svensklärarföreningen är en av dem.</p><p>Uppsatsen har studerat Modersmålslärarnas förenings/Svensklärarföreningens (MLF/SLF) argumentation i föreningens skrifter under åren 1960 till 2000. Syftet med undersökningen har varit att studera föreningens interna diskussion om svenskämnet för att se om argumentationen främst handlat om att hävda svenskämnets revir eller att förändra det. Intressant har varit att se om föreningens arbete förändrats i en förändrad kontext och i kontakten med andra aktörer på fältet svenskt skolväsende. Viktiga parametrar som varit föremål för förändring under dessa läroplansrevisioner har varit timmar till ämnenas förfogande, i ämnena ingående moment, påtalad samverkan mellan ämnen och ämnesuppfattning. Argumentationsanalysen har utgått ifrån Donald Broadys tolkning av Bourdieus fältbegrepp och ifrån Edmund Knutas tolkning av Basil Bernsteins begrepp klassifikation och inramning.</p><p>Undersökningen visar att föreningen tidvis upplever att svenskämnet i styrdokumenten tilldelas en svag klassifikation och man uttalar oro för att detta ska leda till att ämnet upplevs som vagt. Diskussionen om vilka moment som ska ingå i svenskämnet är levande under undersökningsperioden. Vid dessa tillfällen hävdar föreningen svenskämnets revir, uttalar en stark inramning av vad som, enligt dem, egentligen är svenskämnet. Argumentationen har också haft som syfte att mobilisera medlemmarna till ett utvidgande av svenskämnets revir. Svenskämnet får under undersökningsperioden fler timmar till förfogande. Under undersökningsperioden utvidgas också den grupp ur vilka man rekryterar medlemmar och den grupp som man i föreningen räknar till svensklärare. Föreningen utvecklar alltså sin bild av svenskläraren till att omfatta alla dem som undervisar i svenskämnet i hela skolan, inte bara på det teoretiska gymnasiet. Under undersökningsperioden pågår en diskussion om vilken ämnesuppfattning som ska styra svenskämnet, den föreningstraditionella synen på svenska som ett bildningsämne, eller synen på svenskämnet som ett färdighetsämne, ett kommunikationsämne eller som ett relativt ämne inriktat på individens behov. Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att betonandet av svenskämnets traditionella moment kvarstår i argumentationen under hela perioden men att bilden av svenskämnet ändå utvecklas.</p>

Denna uppsats har skrivits inom ramen för projektet ”Att hävda ett revir” i vilket några forskare söker finna gemensamma drag mellan tre ämnesföreningars arbete, knutna till det svenska skolväsendet. Svensklärarföreningen är en av dem. Uppsatsen har studerat Modersmålslärarnas förenings/Svensklärarföreningens (MLF/SLF) argumentation i föreningens skrifter under åren 1960 till 2000. Syftet med undersökningen har varit att studera föreningens interna diskussion om svenskämnet för att se om argumentationen främst handlat om att hävda svenskämnets revir eller att förändra det. Intressant har varit att se om föreningens arbete förändrats i en förändrad kontext och i kontakten med andra aktörer på fältet svenskt skolväsende. Viktiga parametrar som varit föremål för förändring under dessa läroplansrevisioner har varit timmar till ämnenas förfogande, i ämnena ingående moment, påtalad samverkan mellan ämnen och ämnesuppfattning. Argumentationsanalysen har utgått ifrån Donald Broadys tolkning av Bourdieus fältbegrepp och ifrån Edmund Knutas tolkning av Basil Bernsteins begrepp klassifikation och inramning. Undersökningen visar att föreningen tidvis upplever att svenskämnet i styrdokumenten tilldelas en svag klassifikation och man uttalar oro för att detta ska leda till att ämnet upplevs som vagt. Diskussionen om vilka moment som ska ingå i svenskämnet är levande under undersökningsperioden. Vid dessa tillfällen hävdar föreningen svenskämnets revir, uttalar en stark inramning av vad som, enligt dem, egentligen är svenskämnet. Argumentationen har också haft som syfte att mobilisera medlemmarna till ett utvidgande av svenskämnets revir. Svenskämnet får under undersökningsperioden fler timmar till förfogande. Under undersökningsperioden utvidgas också den grupp ur vilka man rekryterar medlemmar och den grupp som man i föreningen räknar till svensklärare. Föreningen utvecklar alltså sin bild av svenskläraren till att omfatta alla dem som undervisar i svenskämnet i hela skolan, inte bara på det teoretiska gymnasiet. Under undersökningsperioden pågår en diskussion om vilken ämnesuppfattning som ska styra svenskämnet, den föreningstraditionella synen på svenska som ett bildningsämne, eller synen på svenskämnet som ett färdighetsämne, ett kommunikationsämne eller som ett relativt ämne inriktat på individens behov. Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att betonandet av svenskämnets traditionella moment kvarstår i argumentationen under hela perioden men att bilden av svenskämnet ändå utvecklas.