No description available.

AI-programmet ChatGPT är ett nytt tekniskt fenomen som debatteras inom skolvärlden. Då programmet kan skriva alla möjliga slags texter åt den som frågar, uppstår frågan om vad detta innebär för skrivande i svenskämnet. Syftet med studien är att få en ökad förståelse för hur ChatGPT påverkar svensklärares uppfattning om vad som är viktigt gällande skrivande och skrivundervisning. För att besvara syftet intervjuas fyra svensklärare i gymnasiet och svensklärare i en Facebook-grupp tillfrågas. Intervjuerna och svarskommentarerna analyseras utifrån Ivanic didaktiska skrivdiskurser. Resultatet visar att svensklärarnas beskrivning av deras skrivundervisning framför allt färgas av färdighetsdiskursen, genrediskursen och processdiskursen, medan svensklärarnas syn på varför skrivande är viktigt trots verktyg som ChatGPT tydligast präglas av diskursen om tänkande och lärande och kreativitetsdiskursen. ChatGPT:s existens synliggör skillnader mellan vad som uppges vara viktigt i skrivundervisningen och varför skrivundervisning är viktigt, men dessa skillnader (eller ChatGPT) verkar än så länge inte påverka skrivundervisningspraktiken.

The aim of this study has been to examine which of Ivaničs discourses of writing and learning to write could be found in three popular textbooks for ages 8-9 in the subject Swedish, and which of these the books focused on the most. The study has focused on written tasks and texts that cover writing and have been analysed using Ivaničs framework in Discourses of writing and learning how to write. The analysis and results of the study has then been compared to results from research about the Swedish subject in the curriculum to see how the textbooks actually follow our current curriculum. That research was done by Caroline Liberg et al, and has been essential to reach the results, seeing as it directly connects with this study. By conducting this research, I have aimed to shine a light on what these textbooks actually contain regarding discourses of writing, and whether or not it corresponds with the current curriculum for Swedish.   The results have shown that writing tasks and other text that can manifest a discourse of writing in textbooks for the Swedish subject, ages 8-9, focuses mostly on the skills and genre discourses. It also excludes the discourse regarding a sociopolitical discourse completely. This tells us that even though all three examined textbooks contain elements of our current curriculum, not one of them follows everything in it. The results and analysis has also shown us that many interpretations of the curriculum exist, and that it is difficult to decode exactly how a textbook should follow it. To decide which parts of the curriculum that are vital to follow is also a difficult matter to determine from this textbook sample. As a result of this study I have also learned that the responsibility to decide which textbooks that are used and why, is up to the teacher, and that it demands a lot of her/him to make an informed decision.

Idén till denna kvalitativa studie hämtar inspiration från en aktuell debatt om pedagogik, i vilken förespråkare för två vitt skilda kunskapssyner möts. Syftet är att beskriva hur svensklärare, verksamma på gymnasiet, resonerar kring didaktiska ställningstaganden avseende skrivundervisningen. Undersökningen utgår från följande frågeställning:   ·      Vilka skrivdiskurser kommer till uttryck när svensklärare på gymnasiet resonerar om sin skrivundervisning?   Empirin till undersökningen hämtas från semistrukturerade intervjuer med fyra svensklärare på gymnasiet. Datan analyseras i ljuset av litteracitetsforskaren Ivanics ramverk över skrivdiskurser, som utgår från tanken om att lärares personliga synsätt på språk och skrivande påverkar deras förhållningssätt till undervisningen. Ramverket innefattar färdighetsdiskursen, kreativitetsdiskursen, processdiskursen, genrediskursen, socialpraktikdiskursen samt den sociopolitiska skrivdiskursen.     Resultatet visar att den skrivdiskurs som dominerar det skrivrelaterade arbetet är kreativitetsdiskursen. Även  processdiskursen och genrediskursen finns representerade i lärarnas redogörelser. Den socialpraktiska diskursen och färdighetsdiskursen kan i viss mån noteras medan den socialpolitiska diskursen emellertid inte går att identifiera.   Mot detta resultat dras slutsatsen att en korsbefruktning mellan olika skrivdiskurser genom sin variation bidrar till ett holistiskt synsätt på undervisning, vilket således är gynnsamt ur ett demokratiskt hänseende.

Syftet med denna studie var att utveckla förståelse för och kritiskt granska svensklärarstudenters beskrivna föreställningar, uppfattningar och erfarenheter av skolämnet svenska. Dessa svensklärarstudenter befann sig i slutet av lärarutbildningen. Studiens intresse för just denna målgrupp låg i antagandet att deras perspektiv skulle kunna erbjuda en möjlighet att utveckla förståelse för vilket svenskämne elever kommer att möta i framtidens gymnasieskola. Vidare bestod studiens empiriska material av elva svensklärarstudenters beskrivna föreställningar, uppfattningar och erfarenheter vilka samlades in genom den kvalitativa metoden fokusgruppsintervjuer. Studiens insamlade material analyserades och tolkades med hjälp av två olika teoretiska perspektiv: Sawyer och Van de Vens (2006) fyra olika ämnesparadigm och Ivanics (2004) sex skrivdiskurser. Studiens resultat indikerar att vissa paradigmatiska ämnesuppfattningar framstod som starkare än andra. Ett påfallande antal av informanterna gav uttryck för en syn på skolämnet svenska som korrelerar med den ämnesuppfattning som är typisk för det kommunikativa paradigmet, samtidigt som det fanns flera exempel på uttalanden som indikerade en medvetenhet om att det finns reglerande ramfaktorer som styr undervisningen mot ett annat slags svenskämne än det de själva vill undervisa i. En slutsats som drogs i studien var att informanternas uttalanden går att tolka som en oro över det utilitaristiska paradigmets ökade dominans, framförallt vad det gäller svenskämnets skrivundervisning. Vidare framstod genrediskursen som särskilt stark inom skolämnet svenska, men även återkommande invändningar från flera av informanterna mot en sådan föreställning och olika resonemang kring hur man kan utmana den. Dessa informanter gav uttryck för att kreativitetsdiskursen torde ha en minst lika självklar position inom svenskämnet och att det är viktigt att eleverna får utforska en rad olika sätt att uttrycka sig på. På den diskursiva nivån framstod även den sociopolitiska diskursen som en stark och självklar del av skolämnet svenska, vilket bedömdes vara ett av studiens mest anmärkningsvärda resultat. / ULF-nätverket: Svenskämnets didaktik

Denna studie undersöker vilken typ av skrivande och skrivuppgifter som ingår i kursen svenska 1 på gymnasiet. Studien är tänkt att bidra med kunskap om skrivpraktiker och skrivpedagogiska diskurser i gymnasieskolans kurs svenska 1, undersöka hur skrivpraktiker kan förstås som ämneskonceptionellt utformade och analytiskt undersöka vilka skrivpedagogiska diskurser som kan urskiljas i ämnesplanen för svenska 1. I denna studie ligger Ivaničs sex diskurser om skrivande (färdighetsdiskurs, processdiskurs, genrediskurs, kreativitetsdiskurs, diskurs för sociala praktiker och sociopolitisk diskurs) som huvudsaklig teoretisk grund för en undersökning om vilka skrivpedagogiska diskurser som återfinns i de olika skrivpraktiker som studiens informanter ämnar skapa. I den teoretiska bakgrunden finns även literacy och en ämnesplansanalys. Den metod som används är etnografiskt inspirerad och innebär kvalitativa intervjuer med tre inom svenska 1 verksamma svensklärare på gymnasienivå. I studien analyseras informanternas tal om skrivundervisningen, deras uppgiftsinstruktioner och planeringar för skrivande inom svenska 1. De skrivpraktiker som skapas kan förstås som ämneskonceptionellt utformade, där svenskämnets tre olika ämneskonceptioner utgör villkor för realiserandet. Denna studies huvudsakliga resultat kan sammanfattas i följande punkter: • Färdighetsdiskursen tillsammans med genrediskursen är de dominerande skrivpedagogiska diskurserna inom den skrivundervisning de intervjuade lärarna erbjuder. Kreativitetsdiskursen och den sociopolitiska diskursen saknas i stort sett inom svenska 1, enligt denna studie. • ”Svenska som färdighetsämne” är den dominerande ämneskonceptionen inom kursen svenska 1, där det finns två undergrupper: svenska som ”lägre färdighetsämne” på Vård och omsorgsprogrammet och delvis på Teknikprogrammet samt svenska som ”högre färdighetsämne” på Naturvetenskapsprogrammet, Samhällsprogrammet, Ekonomiprogrammet och delvis på Teknikprogrammet. • Endast några få av Ivaničs skrivpedagogiska diskurser kan analytiskt urskiljas i ämnesplanen för svenska 1, främst färdighetsdiskursen och genrediskursen.

Based on the democratic goals and mission in the Swedish curriculum and the rapidly changing media landscape, this study examines how textbooks, for pupils aged 13-15, present the writing of argumentative texts. Using content analysis and Ivanić's six discourses of writing and learning to write as a framework, fundamental aspects are reviewed: the writer, the reader, the media, the function attributed to the argumentative texts, and the writing discourse. The results show that the genre discourse dominates, closely followed by the skills discourse. If the same pattern also can be found in the practice it can be interpreted as a problem in relation to the democratic goals and mission. Furthermore the result depict the writer as a person with simple skills who write about ordinary issues (in contrast to the professional writer who can change major issues). In the textbook the reader is highlighted as important, but the pupil is not provided with any guidance to understand and find the reader. The textbooks also suggest that argumentative writing mainly has a dialogic function. However, this might be an issue in the classroom as writers will encounter difficulties conducting a dialogue with an unknown reader.

I dagens skola är skrivande en central del i undervisningen där skrivande kan ske på olika sätt och med skilda syften. Syftet med studien är att genom strukturerade observationer undersöka vilket skrivande som lärare använder i undervisningen i årskurs 3. Studien har utgångspunkt i Ivaničs diskursramverk som innehåller olika skrivdiskurser som utgår från föreställningar om att lära sig skriva där samtliga skrivdiskurser tillsammans bildar en helhetssyn på lärande. Resultatet visar att skrivande förekommer mestadels i skolämnet svenska, jämfört med andra skolämnen. Vidare visar resultatet att skrivandet förekommer i en mer begränsad utsträckning i de praktiskt-estetiska skolämnena. De mest framträdande skrivdiskurserna i undervisningen är diskursen för att tänka och lära och färdighetsdiskursen. Dessutom framgår det i resultatet att skolämnet svenska innehöll den största variationen av synliggjorda skrivdiskurser.

Syftet med föreliggande studie är att belysa hur verksamma svensklärare på högstadiet och gymnasiet uppfattar begreppet ”god skrivundervisning” samt hur deras uppfattningar och didaktiska val kan relateras till Ivaničs (2004; Sturk & Lindgren, 2020, s. 8) skrivdiskurser. Syftet realiseras genom att följande frågeställningar besvaras: • Vad innebär god skrivundervisning för verksamma svensklärare på högstadiet och gymnasiet? • Hur framträder Ivaničs (2004; Sturk & Lindgren, 2020, s. 8) skrivdiskurser i lärarnas didaktiska val och uppfattningar om vad som är god skrivundervisning? Studien utgår från en kvalitativ metodansats och datainsamling har gjorts genomskriftlig självrapportering från sex olika lärare. Empirin har analyserats med hjälp av Georgios analysmetod för självrapporterad data (Davidsson, 2007, s. 74f.) och kopplats till Ivaničs (2004; Sturk m. fl., 2020, s. 8) skrivdiskurser. Resultatet visar på sex olika, om än med många likheter, uppfattningar om vad god skrivundervisning innebär. Lärarnas didaktiska val och uppfattningar om skrivundervisning kan kopplas till samtliga av Ivaničs (2004; Sturk m. fl., 2020, s.8) diskurser. Dominerar gör dock processdiskursen (Ivanič, 2004, s. 231) och genrediskursen (Ivanič, 2004, s. 234). Dessa realiseras bland annat genom att lärarna arbetar med cirkelmodellen, feedback, stöttning och textsamtal. Studiens resultat indikerar att lärares didaktiska val och uppfattningar om vad som är god skrivundervisning i hög utsträckning präglas av didaktisk forskning. Det faktum att ingen informant presenterar exakt samma didaktiska val, eller exakt samma uppfattning om god skrivundervisning, som någon annan pekar dock på att resultaten inte kan generaliseras till att gälla en större grupp än den som medverkat i studien. Avslutningsvis lyfts behovet av forskning som synliggör elevers upplevelser av skrivundervisningen.

Syftet med denna studie är undersöka hur svensklärare på högstadiet förhåller sig till traditionell och funktionell grammatik i sin undervisning och vilka olika diskurser om grammatik som kan urskiljas i deras förhållningssätt. Studiens teoretiska utgångspunkt bygger på Ivanič (2004) skrivdiskurser och specifikt färdighetsdiskursen och diskursen om sociala praktiker. Metoden som använts i denna studie är kvalitativa intervjuer. Resultatet av studien visar att informanterna undervisar inom såväl den traditionella som funktionella grammatiken, men också att diskursen om sociala praktiker dominerade och därmed den funktionella grammatiken. Samtliga lärare menar samtidigt att de undervisar enligt den traditionella grammatiken för att de ska kunna bygga upp en begreppsbank och ett metaspråk hos eleverna. Majoriteten av informanterna vill bygga upp detta metaspråk för att sedan kunna arbeta funktionellt med grammatik.