<p>Sammanfattning</p><p>Flerstämmighet är ett återkommande begrepp i vår lärarutbildning. Vi anser att flerstämmighet är en viktig del för skolans kunskapsuppdrag. Vår avsikt med examensarbetet har varit att fördjupa vår kunskap om flerstämmighet och hur det gestaltas i elevernas läs- och skrivlärande och att undersöka vilka olika uttryck av flerstämmighet som framträder i klassrummet.</p><p>Metoden för arbetet är en etnografisk forskningsmetod, där vi valt att använda oss av deltagande observationer, kvalitativa intervjuer och i elevintervjuerna hade vi som utgångspunkt en mindmap. Vid analysen av vårt material framträdde sedan fyra olika kategorier av flerstämmighet som blev centrala i vårt resultat och vår diskussionsdel.</p><p>Utifrån vår undersökning och den forskningslitteratur vi tagit del av har vi funnit att det finns många tillfällen till flerstämmighet och att elevers erfarenhet tas tillvara på. Det som vi sett är att elevers erfarenheter i ännu större utsträckning borde ingå i undervisningen. Vi vill poängtera att lärarens didaktiska val för hur han eller hon skall skapa miljöer som främjar dialog, måste göras utifrån att läraren reflekterar över sin syn på människan och på lärandet.</p>

Sammanfattning Flerstämmighet är ett återkommande begrepp i vår lärarutbildning. Vi anser att flerstämmighet är en viktig del för skolans kunskapsuppdrag. Vår avsikt med examensarbetet har varit att fördjupa vår kunskap om flerstämmighet och hur det gestaltas i elevernas läs- och skrivlärande och att undersöka vilka olika uttryck av flerstämmighet som framträder i klassrummet. Metoden för arbetet är en etnografisk forskningsmetod, där vi valt att använda oss av deltagande observationer, kvalitativa intervjuer och i elevintervjuerna hade vi som utgångspunkt en mindmap. Vid analysen av vårt material framträdde sedan fyra olika kategorier av flerstämmighet som blev centrala i vårt resultat och vår diskussionsdel. Utifrån vår undersökning och den forskningslitteratur vi tagit del av har vi funnit att det finns många tillfällen till flerstämmighet och att elevers erfarenhet tas tillvara på. Det som vi sett är att elevers erfarenheter i ännu större utsträckning borde ingå i undervisningen. Vi vill poängtera att lärarens didaktiska val för hur han eller hon skall skapa miljöer som främjar dialog, måste göras utifrån att läraren reflekterar över sin syn på människan och på lärandet.

<p>Vår uppsats har två syften. Det första syftet är att vi skall utveckla kunskaper om de olika teorier och metoder som används för läs- och skrivinlärning. Det andra syftet är att undersöka två klasser i två olika skolor för att se hur dessa skolor arbetar med läs- och skrivinlärning.</p><p>I våra observationer mötte vi två skilda arbetssätt i de två klassrummen. Det som var gemensamt för de båda lärarna var att de utgick ifrån klassens behov och valde metoder som passar just deras klass. Deras val var erfarenhetsmässiga och inte i första hand baserade på teori.</p>

Vår uppsats har två syften. Det första syftet är att vi skall utveckla kunskaper om de olika teorier och metoder som används för läs- och skrivinlärning. Det andra syftet är att undersöka två klasser i två olika skolor för att se hur dessa skolor arbetar med läs- och skrivinlärning. I våra observationer mötte vi två skilda arbetssätt i de två klassrummen. Det som var gemensamt för de båda lärarna var att de utgick ifrån klassens behov och valde metoder som passar just deras klass. Deras val var erfarenhetsmässiga och inte i första hand baserade på teori.

Idén till denna kvalitativa studie hämtar inspiration från en aktuell debatt om pedagogik, i vilken förespråkare för två vitt skilda kunskapssyner möts. Syftet är att beskriva hur svensklärare, verksamma på gymnasiet, resonerar kring didaktiska ställningstaganden avseende skrivundervisningen. Undersökningen utgår från följande frågeställning:   ·      Vilka skrivdiskurser kommer till uttryck när svensklärare på gymnasiet resonerar om sin skrivundervisning?   Empirin till undersökningen hämtas från semistrukturerade intervjuer med fyra svensklärare på gymnasiet. Datan analyseras i ljuset av litteracitetsforskaren Ivanics ramverk över skrivdiskurser, som utgår från tanken om att lärares personliga synsätt på språk och skrivande påverkar deras förhållningssätt till undervisningen. Ramverket innefattar färdighetsdiskursen, kreativitetsdiskursen, processdiskursen, genrediskursen, socialpraktikdiskursen samt den sociopolitiska skrivdiskursen.     Resultatet visar att den skrivdiskurs som dominerar det skrivrelaterade arbetet är kreativitetsdiskursen. Även  processdiskursen och genrediskursen finns representerade i lärarnas redogörelser. Den socialpraktiska diskursen och färdighetsdiskursen kan i viss mån noteras medan den socialpolitiska diskursen emellertid inte går att identifiera.   Mot detta resultat dras slutsatsen att en korsbefruktning mellan olika skrivdiskurser genom sin variation bidrar till ett holistiskt synsätt på undervisning, vilket således är gynnsamt ur ett demokratiskt hänseende.

Mot bakgrund av debatten om bristande skrivkompetens i skola och högskola syftar föreliggande kunskapsöversikt till att belysa vad som kännetecknar gymnasieskolans skrivundervisning i svenska. I anslutning till det undersöks vilken påverkan skrivundervisningen har på elevernas skrivutveckling.   Via systematisk informationssökning i universitetets databaser togs tio empiriska forskningsstudier kring skrivdidaktik och metoder för skrivande fram, varav åtta inhemska och två internationella. Frågeställningen lyder: ”Vad kännetecknar skrivundervisningen i gymnasieskolans svenskämne och hur påverkar undervisningen elevernas skrivande?”   Resultatet visar på omfattande brister i skrivundervisningen avseende avsaknad av explicit undervisning, oklara instruktioner, svagt metaspråk, outtalade skrivtekniker och skrivstrategier, produktinriktad och betygsorienterad undervisning, bristande stöttning, låga förväntningar och tidsbrist, för att nämna några.   Utifrån dessa omständigheter dras slutsatsen att skrivprocessen inte får det utrymme i svenskundervisningen som motsvarar styrdokumenten och som krävs för att tillgodose elevernas behov för att utvecklas som skribenter. Att lärandet om skrivandets hantverk brister får därmed negativa konsekvenser för elevernas skrivutveckling.

Den föreliggande studiens syfte är att med utgångspunkt i svenskämnets didaktik relaterat till skrivprocessen undersöka aktuell forskning gällande hur generativ AI i olika former kan fungera som resurs för att främja elevernas lärande i skrivundervisningen på högstadiet. Denna systematiska litteraturstudie ämnar dels besvara hur generativ AI kan utveckla elevernas förmåga att skapa och bearbeta text inom ramen för skrivprocessen, dels hur generativ AI kan utgöra ett hinder för elevernas utveckling av kunskap och förmågor inom skrivprocessen. På grund av brist på forskning i en svensk högstadiekontext utgörs resultatet av internationella studier inom högre utbildning, som vi analyserar och kopplar till en svensk högstadiekontext i resultatdiskussionen. Å ena sidan visar resultatet att generativ AI kan utgöra möjligheter i skrivprocessen genom att fungera som idégenerator, skapa workflow, ge återkoppling, synliggöra lärandet, bidra till utveckling av metaspråk, samt skapa motivation och en känsla av sammanhang hos eleverna. Å andra sidan kan den generativa AI:n också vara ett hinder för utveckling av kunskap och förmågor genom att hämma elevernas kreativitet och personliga stil samt ge ensidig och felaktig återkoppling. Huruvida generativ AI utgör en möjlighet eller ett hinder visar sig i studierna vara delvis beroende av sammanhanget, delvis beroende av elevernas metakognitiva och självreglerande förmåga samt deras kritiska litteracitet. För att högstadieelevers lärande och kognitiva utveckling ska främjas av generativ AI konstaterar vi att lärarens didaktiska val blir avgörande. Om tillämpningen av generativ AI ska gynna elevernas lärande krävs det dessutom goda förutsättningar för att skrivundervisningen ska kunna fokusera på processen snarare än slutprodukten.

Mätningar av barn i skolåldern har visat en försämring inom läs- och skrivförmåga. Genom att utveckla och fördjupa lärarnas kompetenser om barns lärande inom språk-, läs- och skrivdidaktik, stärks barnens språkliga förmåga redan från tidig ålder. Denna utveckling och fördjupande av lärarnas kompetenser inom språk-, läs- och skrivdidaktik sker genom Läslyftet. För att synliggöra vad läslyftet har haft för påverkan på förskollärarna och verksamheten är det genom denna studie syftet att beskriva förskollärares uppfattningar om Läslyftet som metod för kompetensutveckling. Frågeställningarna för studien är: Vilka uppfattningar har förskollärare om Läslyftet? På vilket sätt har Läslyftets kollegiala lärande främjat kompetensutveckling inom språk-, läs- och skrivdidaktik? Hur påverkar förskollärares inställning till Läslyftet sin kompetensutveckling inom språk-, läs- och skrivdidaktik?  Ämnet undersöks genom kvalitativa intervjuer där sex förskollärare medverkade. Förskollärarnas uppfattningar om Läslyftet analyserades med hjälp av ramfaktorteorin och Learnings Studies två nivåer om lärande. Utgångspunkterna från ramfaktorteorin är personramen och den fysiska ramen och Learning Studies två nivåer om lärande, lärarens lärande och elevers lärande.  Resultatet visar att det kollegiala lärandet har varit en genomgående faktor för förskollärare att utveckla sina kompetenser inom språk-, läs- och skrivdidaktik. Läslyftets ämnesinnehåll och modell för kompetensutveckling har överskådligt uppfattats som positiv och givande. Förskollärarna uppfattar en förändring i sin inställning kring språk-, läs- och skrivdidaktik samt att det kollegiala har varit meningsfull för en gemensam utveckling för arbetslagen.

<p>Ett av skolans viktigaste uppdrag är att skapa goda möjligheter för barnens läs- och skrivutveckling, därav är det av största vikt för pedagoger att besitta en bred kompetens inom detta område. Syftet med denna uppsats är att diskutera några pedagogers didaktiska val i arbetet med barns tidiga läs- och skrivutveckling mot bakgrund av deras utbildning och arbetslivserfarenheter. Den empiriska studien belyser hur några pedagoger motiverar sina didaktiska val beträffande undervisningsinnehåll och arbetsformer samt vad som påverkat dessa val. Studien omfattar både kvalitativa intervjuer och observationer. Analysen sker utifrån det socialinteraktionistiska perspektivet vilket dominerar forskningen idag samt genomsyrar gällande styrdokument. De studerade pedagogerna arbetar i linje med det socialinteraktionistiska perspektivet när de i undervisningen tar hänsyn till barnens individuella skapande och använder sig av betydelsefulla arbetsuppgifter. Pedagogerna följer inte perspektivet fullt ut eftersom det kommunikativa samspelet inte erbjuds den framträdande platsen i undervisningen som det socialinteraktionistiska perspektivet förordar. Det som pedagogerna lyfter fram som varit avgörande för deras professionsutveckling är en kombination av både utbildning och arbetslivserfarenheter men arbetslivserfarenheter är det som motiverat mest till utveckling av didaktisk kompetens.</p>

Ett av skolans viktigaste uppdrag är att skapa goda möjligheter för barnens läs- och skrivutveckling, därav är det av största vikt för pedagoger att besitta en bred kompetens inom detta område. Syftet med denna uppsats är att diskutera några pedagogers didaktiska val i arbetet med barns tidiga läs- och skrivutveckling mot bakgrund av deras utbildning och arbetslivserfarenheter. Den empiriska studien belyser hur några pedagoger motiverar sina didaktiska val beträffande undervisningsinnehåll och arbetsformer samt vad som påverkat dessa val. Studien omfattar både kvalitativa intervjuer och observationer. Analysen sker utifrån det socialinteraktionistiska perspektivet vilket dominerar forskningen idag samt genomsyrar gällande styrdokument. De studerade pedagogerna arbetar i linje med det socialinteraktionistiska perspektivet när de i undervisningen tar hänsyn till barnens individuella skapande och använder sig av betydelsefulla arbetsuppgifter. Pedagogerna följer inte perspektivet fullt ut eftersom det kommunikativa samspelet inte erbjuds den framträdande platsen i undervisningen som det socialinteraktionistiska perspektivet förordar. Det som pedagogerna lyfter fram som varit avgörande för deras professionsutveckling är en kombination av både utbildning och arbetslivserfarenheter men arbetslivserfarenheter är det som motiverat mest till utveckling av didaktisk kompetens.