I föreliggande studie riktas uppmärksamheten mot elevers tidiga skrivande. Speciallärare har en viktig uppgift att berika och understödja lärares kunskaper i främjande skrivundervisning. Elevers skrivutveckling är komplex och inrymmer flera samverkande dimensioner, där undervisningen behöver anpassas efter varje elevs nivå. För att kunna bedriva en allsidig undervisning som gynnar alla elever behövs en medvetenhet om skrivundervisningens bredd, som här tydliggörs med hjälp av skrivdiskurser. Varje diskurs belyser olika aspekter av skrivande rörande språkliga val och handlingar. Mot bakgrund av införandet av grundskolans nya läroplan, Lgr22 (Skolverket, 2022b) och de krav på varierad skriftproduktion som förväntas av elever utifrån uppsatta kunskapskriterier, är studiens syfte att bidra med kunskap kring hur skrivundervisning ur ett specialpedagogiskt perspektiv understöds och kopplas till framträdande skrivdiskurser i styrdokument och stödunderlag. Studiens empiriska material inhämtades från Lgr22, delar som berör skrivande i grundskolans tidigare år, med tillhörande stödunderlag. Materialet kopplades till nationell och internationell forskning om skrivande, skrivdidaktik och skrivundervisning. Som teoretisk utgångspunkt och metod användes diskursanalys, som via diskurser undersöker hur världen konstrueras med hjälp av språket. Citat innehållande ordstammarna skriv och text i de aktuella dokumenten identifierades och kategoriserades utifrån ett analytiskt ramverktyg. Inledningsvis användes Ivaničs (2004) analytiska ramverktyg, innehållande de sex skrivdiskurserna Färdighetsdiskurs, Genrediskurs, Socialpraktisk diskurs, Kreativitetsdiskurs, Processdiskurs och Sociopolitisk diskurs kopplade till de fyra språklagren Text, Kognitiva processer, Situation samt Sociokulturell och politisk kontext. Under processens gång utökades det analytiska ramverktyget med Färdigdiskurs och Multimodal genrediskurs (Forsberg, 2021; Wohlvend, 2009). Relationen mellan diskurserna redovisas i form av diskursordning, där diskursernas förekomst rangordnas från högre till lägre. Vid betraktande av styrdokument och stödunderlag som helhet finns samtliga aktuella skrivdiskurser representerade, i motsats till när respektive del studeras var för sig. En slutsats är att en bredd i diskurser kan urskiljas när det kommer till de styrdokument som beskriver undervisningen, medan ett begränsat urval diskurser visas i de styrdokument som reglerar bedömning av elevers skrivförmåga. Eftersom ansvaret för hur läroplanen ska tolkas och omsättas i skrivundervisningen bärs av ansvarig lärare, kan en kontinuerlig dialog mellan lärare och speciallärare bidra till att skapa samsyn och ett gemensamt språk kring en skrivundervisning som gynnar alla elever. Tolkningar och värderingar av språkliga konstruktioner påverkar den pedagogiska praktiken i såväl negativ som positiv riktning. Ett specialpedagogiskt perspektiv hos lärare och speciallärare skapar en medvetenhet om effekten av språkliga konstruktioner, vilket kan främja förutsättningarna för likvärdighet i lärmiljön.

Sedan Chat GPT lanserades och tog fäste i skolan har stora förändringar skett. Lärare vittnar om ökat fusk men röster hörs också om förtjänster med artificiell intelligens i undervisningen. Förtjänster som språkstöd och skrivverktyg lyfts fram som två exempel. I debatten om AI och chattbottar har skrivundervisningen också tagit plats. I diskussionen om skrivundervisningen framträder röster om elevers skrivförmågor. Några röster menar att elevers skrivande försämrats över tid, medan andra röster menar att det i stället är samhällets krav på vad som avses med skrivande som ökat.  Digitaliseringen av skolan har pågått under en lång period och idag är det kutym att elever på gymnasiet skriver sina texter digitalt. Digitala verktyg skrivs även fram i kursplanen för svenskämnet på gymnasiet. Svensklärare förväntas utveckla elevers skrivande i ett digitalt skrivklimat, men nu också med chattbotten som ett digitalt responsverktyg. Utvecklande skrivdidaktik i undervisningens bygger på återkoppling, men bara om återkopplingen ges på rätt sätt och vid rätt tillfälle. Syftet med föreliggande systematiska litteraturstudie är att söka kunskap om förtjänster och utmaningar med chattbottar som återkopplande dialogiskt verktyg i skrivundervisning på gymnasiet, utifrån chattbottens egenskaper. Studien har gjorts genom en sökprocess som kännetecknades av teoritriangulering, där två perspektiv använts för att hitta relevant litteratur.  Resultatet av vår litteratursökning gav 19 relevanta avhandlingar, vilka redovisas och har analyserats genom studiens två så kallade huvudrubriker – chattbot och undervisningskontexten. Ett av flera resultat visade på bristen av heltäckande enskilda forskningsstudier för studiens syfte och frågor. Dock gav triangulering resultat som visar att en mängd förtjänster och utmaningar ändå framkommer. Vi visar i studien detta med ett exempel med triangulering av teman som återkoppling och skrivdidaktik, vilka finns indelade under var sin huvudrubrik. Delresultatet visade att det finns utmaningar om chattbottens funktion blir att ersätta lärares olika roller att coacha, rapportera, processa och fostra, eller elevens sociala roll i resonser med andra elever. Utmaningarna är då också att chattbottens funktion blir social istället för lärande, så återkopplingen inte fungerar. Samtidigt visar resultatet att lärarens övertygelser, nya regler, ett tvunget skrivande och att eleven måste ha mycket kunskap är andra utmaningar med chattbotten. Vi balanserar dock detta med förtjänster med chattbotten om rätt förutsättningar råder. Skrivandet kan utvecklas eftersom språkvetare varit med och utvecklat programvaran, vilket gör att den kan hålla en hög metaspråksnivå. Eleven kan också få mycket träning i både snabbhet och självreglering, samt den kanske viktigaste förtjänsten för vår studie – att chattbotten kan påskynda faktisk användning av återkoppling. Avslutningsvis ger vi också förslag på vidare forskning.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur verksamma grundlärare i årskurs 4–6 arbetar med elevers skrivande. Vi har undersökt hur lärarna följer upp elevers skrivutveckling, vilka didaktiska redskap och metoder de använder, vad skriftspråket är för dem samt vilka texttyper deras elever vanligast arbetar med. Vi har genomfört tio semistrukturerade intervjuer med verksamma grundlärare i årskurs 4–6 i Sandvikens kommun och Gävle kommun. Det framkom att den vanligaste texttypen är berättande text och det vanligaste undervisningsmaterialet är läromedel. Det förekom olika didaktiska redskap. Det vanligaste redskapet var uppbyggt av ett stegprogram med en tydlig progression i uppgifterna. Alla lärare var överens om att deras didaktiska redskap underlättar undervisningen av texttyper genom sin struktur. För elever är det enkelt att förstå hur de ska arbeta med texttypen om de har en tydlig struktur att följa. Utöver de didaktiska redskapen förekom olika didaktiska undervisningsmodeller, till exempel cirkelmodellen. Alla lärare var överens om att läsning och skrivning är sammanlänkade, ju mer en elev läser desto mer medveten blir eleven i sitt egna skrivande. När eleverna arbetar med sitt skrivande är det viktigt att skrivlusten inte försvinner, därför måste lärarens inblandning i texten hållas på en lagom nivå.

Forskning har visat att fritidsskrivandet för dagens ungdomar har förändrats. Kopplat till detta är syftet med studien att undersöka elevers och lärares uppfattningar om elevers skrivande på fritiden samt vilka didaktiska implikationer detta kan få för svenskundervisningen. Metoden var semistrukturerade intervjuer med fyra elever i årskurs 9 och två svensklärare på högstadiet. Urvalet utgjordes av ett bekvämlighetsurval och ett målstyrt urval. Data delades in i teman och analyserades utifrån ett didaktiskt perspektiv. Som teoretisk utgångspunkt har kognitivt, sociokulturellt och multimedialt skrivande, den didaktiska triangeln och Self Determination Theory använts. Resultaten visar att fritidsskrivandet har förändrats från att ha liknat skolskrivande till att bli en helt annan skrivpraktik. Dessutom har lärare och elever något olika uppfattningar om vad som motiverar elever att skriva. Medan eleverna föredrar skrivande i ett socialt sammanhang och möjligheten att kombinera text med andra uttryckssätt betonar lärarna även utvecklandet av olika färdigheter som genreskrivande och skrivregler. Trots att lärarnas kunskaper om elevers fritidsskrivande är begränsad visar de en vilja att anpassa skrivundervisningen i skolan. En slutsats är att lärarna behöver lära sig mer om elevernas fritidsskrivande och även förmedla till eleverna att utvecklandet av kognitiva resurser kan förbättra deras fritidsskrivande. I och med detta skulle en bro mellan skol- och fritidsskrivande kunna byggas. / Research has shown that leisure writing for today’s youth has changed. Connected to this, the purpose of the study is to investigate students’ and teachers’ perceptions of students’ leisure writing and the didactic implications this may have for education in the Swedish subject. The method involved semi-structured interviews with four ninth-grade students and two Swedish teachers in secondary school. The selection consisted of a convenience sample and a purposeful sample. Data were categorized into themes and analyzed from a didactic perspective. Three theories on writing were used as a theoretical framework: cognitive, sociocultural, and multimodal, along with the didactic triangle and Self Determination Theory. The results show that leisure writing has evolved from resembling school writing to becoming a completely different writing practice. Furthermore, teachers and students have somewhat different views on what motivates students to write. While students prefer writing in a social context and the opportunity to combine text with other forms of expression, teachers also emphasize the development of various skills such as genre writing and writing norms. Despite teachers’ limited knowledge of student’s leisure writing, they show a willingness to adapt writing lessons. One conclusion is that teachers need to learn more about students’ leisure writing and convey to students that the development of cognitive resources can enhance their leisure writing. Through this, a bridge between school and leisure writing could be built.