Användningen av digitala medier är stor och forskning har visat att barn och ungdomar tillbringar en allt större del av sin vardag med tv, mobil och dator. Syftet med undersökningen är att studera det som framträder i mötet mellan en bildlärares undervisning, vad det gäller digitala medier, och en elevs reflektioner över denna undervisning i relation till bildarbete på fritiden. Kvalitativ metod har används i studien. Insamlandet av empirisk data har gjorts genom två intervjuer, en bildlärare respektive elev har intervjuats. Studien utgår från det sociokulturella perspektivet vilket innebär att den sociala och kulturella situationen är i fokus, och att livsvärldar synliggörs. Resultatet visar att digitala medier präglar undervisningen i allt större utsträckning även då läraren menar att digitala medier inte är en stor del av bildundervisningen. Det sociokulturella perspektivet synliggör att vi i vardagssituationer lär oss. Även läraren ingår i en sociokulturell situation där den inte alltid reflekterar över vilka material och verktyg som används.  Om läraren blir uppmärksammad på sin egen undervisning så skulle detta kunna innebära att läraren reflekterar över användningen av digitala medier.

I denna studie undersöks elevers uppfattningar om bildämnets digitalisering. Detta görs utifrån Bernsteins teorier om “the sacred and the profane” och konceptet av ämnesparadigm. Studien baseras på en observation och kvalitativa respondentintervjuer med nio elever indelade i tre olika grupper.  Undersökningen visar att eleverna i studien anger traditionella tekniker, kreativitet och fritt skapande som kärnan i bildämnet och att de därmed främst sluter sig till det estetiskt- praktiska paradigmet. Dock nyanseras detta av att några elever i studien accepterar, och en elev som föredrar, digitalt orienterade uppgifter i bildämnet och en elev som anger kommunikativa aspekter som något en bör lära sig i bildämnet. Gemensamt är att eleverna vill arbeta praktiskt men att de accepterar digitala medier som verktyg bland andra verktyg i bildämnet. Elevernas förhållande till digitala medier i bildundervisningen präglas också av vilket program de arbetar i och den tid och kunskap de besitter under ett digitalt projekt.

Syftet med denna studie var att utveckla förståelse för och kritiskt granska svensklärarstudenters beskrivna föreställningar, uppfattningar och erfarenheter av skolämnet svenska. Dessa svensklärarstudenter befann sig i slutet av lärarutbildningen. Studiens intresse för just denna målgrupp låg i antagandet att deras perspektiv skulle kunna erbjuda en möjlighet att utveckla förståelse för vilket svenskämne elever kommer att möta i framtidens gymnasieskola. Vidare bestod studiens empiriska material av elva svensklärarstudenters beskrivna föreställningar, uppfattningar och erfarenheter vilka samlades in genom den kvalitativa metoden fokusgruppsintervjuer. Studiens insamlade material analyserades och tolkades med hjälp av två olika teoretiska perspektiv: Sawyer och Van de Vens (2006) fyra olika ämnesparadigm och Ivanics (2004) sex skrivdiskurser. Studiens resultat indikerar att vissa paradigmatiska ämnesuppfattningar framstod som starkare än andra. Ett påfallande antal av informanterna gav uttryck för en syn på skolämnet svenska som korrelerar med den ämnesuppfattning som är typisk för det kommunikativa paradigmet, samtidigt som det fanns flera exempel på uttalanden som indikerade en medvetenhet om att det finns reglerande ramfaktorer som styr undervisningen mot ett annat slags svenskämne än det de själva vill undervisa i. En slutsats som drogs i studien var att informanternas uttalanden går att tolka som en oro över det utilitaristiska paradigmets ökade dominans, framförallt vad det gäller svenskämnets skrivundervisning. Vidare framstod genrediskursen som särskilt stark inom skolämnet svenska, men även återkommande invändningar från flera av informanterna mot en sådan föreställning och olika resonemang kring hur man kan utmana den. Dessa informanter gav uttryck för att kreativitetsdiskursen torde ha en minst lika självklar position inom svenskämnet och att det är viktigt att eleverna får utforska en rad olika sätt att uttrycka sig på. På den diskursiva nivån framstod även den sociopolitiska diskursen som en stark och självklar del av skolämnet svenska, vilket bedömdes vara ett av studiens mest anmärkningsvärda resultat. / ULF-nätverket: Svenskämnets didaktik

Denna uppsats handlar om hur bildlärare i svensk gymnasieskola arbetar med nya och traditionella material, metoder och medier samt hur de förhåller sig till den utveckling och paradigmförskjutning som berör bildämnet idag. Uppsatsen är ett arbete medutgångspunkt i kvalitativa data och som ger en inblick i erfarenheter från tolv bildlärare över hela landet och söker svar på hur bildlärare tolkar och realiserar det centrala innehållet som berör nya och traditionella material, metoder och medier. Det empiriska materialet till uppsatsen är inhämtat genom frågeformulär med långsvarsfrågor, intervjuer och enstaka mejlkorrespondens. Dessa svar har sedan analyserats i enlighet med de fyra kategorier för integrering av digitala material, metoder och medier som sammanställts av Anders Marner och Hans Örtegren (2013b). Dessa fyra kategorier är motstånd, addering, inbäddning och dominans. I studien har det framkommit att deltagarna är erfarna vad gället att implementera digitala material, metoder och medier. De anser att digitala element är en självklar och väl integrerad del av undervisningen i bild. Studien visar också tecken på att den paradigmförskjutning som Marner och Örtegren (2013a) tar upp. Tillexempel i hur deltagarna använder begrepp som digitalt och analogt när de talar om olika bildframställningstekniker. Studien visar också hur deltagarna hanterar förhållandet mellan nytt och traditionellt, samt vilka konsekvenser det får för bildundervisningen.

I det här examensarbetet undersöks varför betygsdifferentieringen är större inom svenskämnet i jämförelse med övriga ämnen när det kommer till elevers genus och socioekonomiska bakgrund. Det tycks vara något “särskilt med svenskämnet” som är särskilt utmanande när det kommer till det kompensatoriska uppdraget och elevers olika språkerfarenheter. Vi närmar oss problemområdet genom att undersöka hur svenskämnet påverkas av en differentierad undervisning. Med hjälp av semistrukturerade intervjuer tar vi del av fyra lärares erfarenheter och berättelser om sin undervisning. Vi använder oss av teoretiska begrepp som ämnesparadigm, polyparadigm och normkritisk teori för att analysera materialet. Lärarna resonerar om de strategier de använder för att differentiera sin svenskundervisning och om de utmaningar de upplever och identifierar i spänningsfältet mellan läroplan och elevers utvidgade eller begränsade koder. I resultatet går det att urskilja differentiering som en strategi lärarna använder för att redan i planeringen förbereda för de olika svårigheter som kan uppstå i undervisningen, och därmed ge alla elever bästa möjliga förutsättningarna för att tillgodogöra sig ämnesundervisningen. Samtidigt är differentiering normerande till sin karaktär då det innebär att man kategoriserar eleverna på olika sätt. Ett normkritiskt förhållningssätt är därför en förutsättning för en lyckad differentierad undervisning. Vår slutsats är att det i svenskämnet tycks finnas erfarenheter och förmågor som premieras mer än andra och att dessa bidrar till normeringen av en idealelev, samtidigt som skolans resurser inte räcker för att understödja varje elevs utveckling.

The aim of this research compilation is to show and discuss aspects of the implementation of digital tools in the visual arts classroom in Sweden. The purpose is to find out what approach visual art teachers have to the use of digital tools in their classroom, and how this affects the lessons and interactions between the students and the teachers. The articles have been found through multiple sources, the ones used are ERIC, SwePub and DiVa-Portal. The articles are all peer-reviewed and published after 1996. The main amount of articles are in a Swedish context, but there’s also a few international articles to give a broader perspective. These other articles come from Australia, Canada and the United Kingdom. Some of the articles haven’t been found via the mentioned sites, but were nudged to us by our supervisor. The results show that visual art teachers are still to some degree reluctant to incorporate the use of digital tools in the visual arts classroom. This is mostly due to lack of knowledge, skills or resources available for the teacher. Another part is that the visual arts still are considered a creative hands-on subject, which makes it hard to implement digital tools since they mostly are considered theoretical tools. This research compilation concludes that there’s still further work to be done to implement digital tools in a way that visual art teachers can fully use. And there’s still a need for digital competence among both students and teachers. However, it’s already starting to turn, with more students gaining access to their own personal computers, consequently more opportunities for digital learning appearing.