The purpose of the study is to investigate whether schoolbooks in social science contribute to the development of students' participate competence regarding to politics. To succeed in this, the books need to cover political knowledge on the basis of three dimensions (polity, policy and politics). Furthermore, the books will need to present the EU from an internal political perspective, which includes three different criteria. This will increase the student’s credence to the European Union’s political system. A qualitative text analysis has been applied to the study and the material includes four social science books that are related to two courses in social sciences in upper secondary school. The reason is that participant competence is a goal that is included in the content of the courses. The study shows that all dimensions are present in the books, but that the authors choose to prioritize the polity and policy dimension. The result also shows that the authors do not choose to write about different parties and ideologies within the EU, which affects the other dimensions. This indicates that the books meet two of three criteria regarding the portrayal of the EU from a domestic policy perspective. The result shows that the writers fail to highlight the pluralism of views in the EU political system. The conclusion drawn is that schoolbooks can increase students' competence if used more frequently by teachers in EU-education.

Tänk dig att du läser lokaltidningen och slår upp en artikel om att ett häkte ska byggas i Sollentuna. Några sekunder senare inser du att det långt gångna förslaget innebär att det placeras mittemot ditt sovrumsfönster. Hur skulle du reagera? För snart 15 år sedan föreslog Kriminalvårdsstyrelsen ett nytt häkte i Sollentuna. Sollentuna kommun utredde då möjligheten att placera Häktet på samma mark som Turebergsskolan då fanns på. Idén var att skapa ett stort rättscentrum i ett centralt område. Planprocessen fick stor medial uppmärksamhet, till stor del på grund av att boende på intilliggande Malmvägen kände sig överkörda. Samtidigt deltog relativt få invånare i den formella planprocessen. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur Sollentuna kommun arbetade med medborgardeltagande för 15 år sedan och huruvida det har skett en förändring. Det gjordes genom att undersöka två projekt i Malmvägenområdet; Häktet och Malmparken. Dokument från Sollentuna kommuns arkiv, tidningsartiklar och intervjuer användes. I det senare projektet undersöktes även Sollentuna kommuns hemsida och sociala mediekanaler. Slutsatsen blev att kommunen följde PBL och praxis och att ingenting sticker ut med deras arbete under planeringen av Häktet. Samtidigt verkar det vara ett av problemen för de boende, eftersom de ständigt efterfrågade mer information och fler utredningar. Att planera i ett bostadsområde där valdeltagandet är markant lägre än i andra delar av Sollentuna kräver förmodligen ytterligare ansträngningar, främst från politikernas sida. Tilliten till kommunen verkar vara låg i området och minskade sannolikt när kommunägda Sollentunahem valde att avbryta renoveringarna i det slitna miljonprogramsområdet. I arbetet med Malmparken genomfördes en medborgardialog som främst ledde till positiva reaktioner från invånarna, även om det i några svar är tydligt att tilliten till kommunen fortfarande är bristande för vissa. Sollentuna kommun har tagit ett krafttag i arbetet med medborgardeltagande, men missar delvis att kommunicera den ambitionen till de invånare som gärna besöker hemsidan och sociala medier för information om deltagande. / Imagine reading the local newspaper and finding an article regarding a jail being built in Sollentuna. A few seconds later you realize the proposal means it will be placed right in front of your bedroom window. How would you react? Almost 15 years ago Kriminalvårdsstyrelsen proposed a new jail could be built in Sollentuna. The municipality of Sollentuna therefore investigated the possibility of placing it on the same location as Turebergsskolan. The idea was to form a big legal center in a central area. The planning process received a lot of attention from the media, mostly because tenants from nearby Malmvägen felt trampled on. At the same time few residents participated in the formal planning process. The aim with this thesis was to examine how the municipality of Sollentuna handled the question of citizen participation 15 years ago and if their take on it has changed. It was carried out by investigating two projects located in the area Malmvägen; the Jail and Malmparken. Documents from the archives of Sollentuna municipality, newspaper articles and interviews were used. For the latter project Sollentuna municipality’s webpage and social media channels were analyzed. The conclusion was that the municipality of Sollentuna followed the recommendations listed in PBL and common practice. There was nothing unusual regarding the planning of the Jail. Simultaneously that seemed to be the problem for the residents, since they constantly requested more information and further investigations. To plan physical changes in a residential area where significantly fewer people participate in elections than in other parts of Sollentuna probably calls for further effort, foremost from the politicians. The confidence for the municipality of Sollentuna seems to be low in the area and probably decreased when the municipally owned Sollentunahem terminated the ongoing renovations of the worn down “Million program” area. During the planning of Malmparken a citizen dialogue was carried out, that mostly led to positive reactions from the residents. Although it is clear the confidence for the municipality of Sollentuna still is lacking for some people. The municipality of Sollentuna has taken vigorous efforts regarding including citizens in the planning process, but partly misses to communicate this ambition to those residents who gladly visits their website and social media in search for information about participation.