Under vår verksamhetsförlagda utbildning på Grundlärarprogrammet har vi kunnat urskilja skillnader i vilket stöd eleverna får med läxarbete i hemmet. Utifrån dessa iakttagelser har vi valt att undersöka hur ofta eleverna uppskattar att deras föräldrar ser till att de avsätter tid för att göra sina läxor och hur det påverkar elevernas prestationer. Mycket av den tidigare forskningen tyder på att läxstöttning är väsentligt för hur eleverna presterar i skolan och att det finns stora könsskillnader i hur ofta eleverna får stöttning och också i hur eleverna presterar i skolan. Syftet med studien är att undersöka vilken betydelse föräldrars engagemang och tid till läxstöttning har för elevernas prestationer och huruvida det existerar könsskillnader gällande stöttning i hemmet. Vi har frågat oss hur ofta eleverna och föräldrarna skattar att föräldrarna ser till att eleverna avsätter tid för att göra sina hemläxor. Genom att använda oss av data från TIMSS 2011 har vi kunnat göra våra analyser med hjälp av statistikprogrammet SPSS. Analyserna visar att hur ofta eleverna uppskattar att deras föräldrar ansvarar för att tid avsätts för läxläsning ger marginella skillnader i deras testresultat i TIMSS 2011. Det framkom däremot att det fanns stora skillnader i hur ofta eleverna uppskattade att deras föräldrar ser till att de avsätter tid för att göra sina läxor. Det visade sig också att det inte fanns några större könsskillnader varken i hur ofta eleverna uppskattar att föräldrarna ser till att de avsätter tid för att göra sina läxor eller i relation till deras testresultat i TIMSS 2011. Slutligen kunde vi konstatera att elevernas och föräldrarnas uppskattning om hur ofta detta typ av stöd förekommer i hemmet inte överensstämmer med varandra.

Läroplanen från 2011 förespråkar en skola för alla som grundar sig i en likvärdighet i utbildningen som innebär att alla elever ska undervisas utifrån sina egna förutsättningar och behov, detta innebär att undervisningen inte kan utformas lika för alla elever. En skola för alla skulle innebära att det inte borde spela någon roll om föräldrar och elever pratar om skolarbete och lärande hemma eller om eleverna får stöd hemma för att klara av eventuella läxor. Syftet med detta självständiga arbete är att undersöka om det finns samband mellan hög- respektive lågpresterande elevers matematikresultat. Materialet som använts är från den internationella studien TIMSS, där ett kunskapsprov från 2011 i matematik i årskurs fyra och fyra frågor från TIMSS elevenkät har studerats. Frågorna från enkäten behandlar elevers upplevelse av föräldrars engagemang i elevernas lärande, skolgång och läxor. För att besvara forskningsfrågorna om huruvida det finns samband mellan hög- respektive lågpresterande elevers resultat på kunskapsprovet i TIMSS 2011 och hur föräldrars engagemang tar sig i uttryck har kvantitativa sambandsanalyser gjorts. Resultaten visar att det finns samband mellan elevers resultat på TIMSS kunskapsprov och föräldrars engagemang i sina barns skolgång. Sambanden för hög- och lågpresterande elever ser olika ut och därför diskuteras olika faktorer som kan påverka hur hög- respektive lågpresterande elever presterar på TIMSS kunskapsprov i matematik 2011. Slutsatsen är att lågpresterande elever är, i högre grad än högpresterande elever, beroende av att deras föräldrar ser till att de planerar tid för att göra läxor och kontrollerar att de gör läxorna samt att föräldrarna frågar sina barn om deras lärande för att få bättre resultat i matematik.

Redan på 1960-talet började Sverige delta i internationella skolstudier med syfte att mäta elevers kunskaper i olika ämnen. En av dessa är den internationella studien TIMSS (Trends in International Mathematics and Science Study) som har särskild inriktning på kunskapsutvecklingen inom naturvetenskap och matematik. Genom studierna vill man belysa kunskapsutveckling över tid och exempelvis jämföra deltagande länders skolprestationer (Skolverket 2016b, s.12).Svenska elever i årskurs 4 har deltagit i TIMSS-studierna vid tre tillfällen (år 2007, 2011 och 2015), och det är dessa elevsvar som granskats i denna studie. Granskningen skedde med syfte att åskådliggöra eventuella förändringar i attityd till de naturvetenskapliga ämnena över tid, och resultaten diskuteras utifrån både ett genus- och ett socioekonomiskt perspektiv. Förhoppningen var att skapa förståelse för den komplexa bild som ligger bakom elevers attityder till NO (naturorienterande ämnen). Rådata hämtades från IEA:s hemsida (IEA u.å.) och överfördes till statistikprogrammet SPSS (Statistical Package for the Social Sciences) för att besvara studiens frågeställningar.Med hjälp av SPSSanalyserades eventuella skillnader mellan åren samt skillnader mellan könen. För att med större säkerhet kunna dra slutsatser valdes två frågor ut angående attityd till NO, vilka var: “NO är tråkigt” samt “Jag tycker om NO”. För att resultaten ska kunna vara representativt för Sveriges alla 10–11 åringar viktades resultaten innan de bearbetades och sammanställdes i tabeller och därefter i diagram för att eventuella skillnader skulle tydliggöras. Resultaten visar att pojkarnas attityd till NO sjönk mellan år 2007 och 2011, men steg åter år 2015. Flickornas resultat visade sig, trots många satsningar, vara lägre än pojkarnas. Utifrån ett socioekonomiskt perspektiv där fokus legat på hur många böcker eleven har hemma samt om eleven har tillgång till ett skrivbord/bord fanns inget tydligt samband med elevernas attityd gentemot naturvetenskap.