Utgående från inriktningen i Försvarsmaktens underlag för regeringens försvarspolitiskaproposition 2009, är vi enligt min mening på väg mot en tyngdpunktsförskjutning när det gällerförmåge- och förbandsutveckling, dels genom prioritet mot insatser med markoperativ tyngdpunktmen också avsevärt ökad förmåga och volym när det gäller s.k. lätt infanteri och strid till fots.Detta förutsätter, med nuvarande läge som grund, en återtagning av kompetens och förmåga närdet gäller infanteristriden och striden till fots. Syftet med uppsatsen är att utifrån försvarsmaktensinriktning mot s.k. lätt infanteri undersöka huruvida dagens utbildning vid förband medkärnförmåga strid till fots kan sägas utgöra lätt infanteri eller om de är något annat.Studien jämför den utbildning i strid till fots som genomförs vid luftburen bataljon,amfibiebataljon samt lätt mekaniserad bataljon med det som enligt undersökningen kan sägas varakaraktäristiskt för s.k. lätt infanteri. Huvudfrågeställningen som besvaras med stöd i jämförelsen ärformulerad enligt följande: Ges svenska markstridsförband en relevant utbildning i strid till fots iförhållande till vad som kan sägas karaktärisera s.k. lätt infanteri idag?Min undersökning visar här att luftburen skvadron definitivt ges en relevant utbildning i strid tillfots i förhållande till det som enligt min analys karaktäriserar lätt infanteri idag. Detta gäller ävenför amfibieskyttekompaniet vars utbildning i strid till fots ligger i linje med utvecklingen mot ettlätt markstridsförband (lätt infanteri), med fokus på anfallsstriden till fots. Lätt mekaniseratkompanis signum är striden till fots i den urbana miljön. De områden, som enligt minundersökning behöver utvecklas inom ramen för dagens stridsutbildning är framförallt strid medbegränsad målsättning samt förmågan att verka till fots i betäckt terräng/skog utan understöd avvagnar. Detta för att fullt ut, och i likhet med luftburen skvadron och amfibie, kunna agera ochverka som ett verkligt ”lätt” infanteri. / Starting with the direction stated in the Swedish Armed Forces’ reply to the Swedish governmentdefence policy 2009, according to my analysis we are heading towards a new main focus inour capability and force development. On the one hand a priority and focus on land operations,and on the other hand a considerable increase in capability and volume regarding so-called lightinfantry and ground combat. This requires, from today’s starting point, a resumption ofcompetence and ability when it comes to infantry and ground combat. The purpose of this essay isto look into whether today’s training in units with the core capability to fight on their feet, can beseen as so-called light infantry or if it is something else.This essay compares the training in ground combat being conducted in the airborne battalion,amphibious battalion and the light mechanized battalion with the characteristics of so-called lightinfantry. The core question being answered is formulated as follows: Are Swedish ground combatforces being given relevant training in proportion to the characteristics of so-called light infantrytoday.The result of this essay shows that the airborne squadron is definitely being given a relevanttraining in ground combat in accordance with my analysis of light infantry characteristics today.This is also true for the amphibious rifle coy, whose training in ground combat is in line with thedevelopment towards a light ground combat unit, with a distinct focus on offensive operations andground combat. The light mechanized infantry company’s distinguishing mark is ground combatin the urban environment. My research shows that the areas that need to be developed in theircombat training today are small unit tactics and the capability to fight on their feet in restrictiveterrain without the support of infantry vehicles. This is in order to fully, and in conformity withairborne and amphibious units, act as a true “light infantry”. / Avdelning: ALB – Slutet Mag. 3 C-upps. Hylla: Upps. ChP 07-09

Marinen måste i framtiden kunna hantera uppdragstaktik och kommandostyrning, i hela konfliktskalan såväl nationellt som internationellt.Detta ställer höga krav på nyanserad användning av marina stridskrafter. Uppsatsens syfte har varit att klarlägga om det föreligger skillnader i val av ledningsmetoder vid ledning av marina förband.I denna studie har jag funnit att det finns ingen klar gräns mellan kommandostyrning och uppdragstaktik. Begreppen är svårdefinierade och tolkas på olika sätt av olika individer. Utbildning, erfarenhet, förbandstraditioner samt motivation och vilja kan vara exempel på faktorer som påverkar den enskildes uppfattning om huruvida det är ledning genom uppdragstaktik eller kommandostyrning.Det förefaller också vara så att kommandostyrning kommer bäst till sin nytta vid lägre konfliktnivåer samt vid funktionsledning. För att säkerställa ledningskvalitet, kommer chefer i mer komplexa och svår överskådliga situationer tvingas till delegering av beslutsrätten, om hur uppgifter skall lösas till underställda chefer. Det vill säga uppdragstaktik är den ledningsmetod som skall eftersträvas i situationer då snabbhet eftersträvas i ledningsprocessen för att kunna hantera friktioner, oväntade händelseutvecklingar och osäkerhet i beslutsunderlaget.   Uppdragstaktik kräver mer förtroende mellan chef och underställd än kommandostyrning. Förtroende uppnås genom personkännedom, låg personalomsättning, yrkesskicklighet samt erfarenhet uppbyggd på mångårig befattningstjänst. Detta innebär svårigheter för svenska Försvarsmakten att idag kunna tillämpa uppdragstaktik i önskvärd utsträckning. Kommandoledning bygger på kontinuerlig kommunikation mellan chef och underställd, detta innebär ett högre krav på robusta ledningssystem vid användning av kommandostyrning än vid uppdragstaktikAnalys av intervjumaterial med marinofficerare ger vid handen att det inte går att fastställa ett lagbundet samband mellan en viss ledningsmetod och ett visst förband. Valet av metod styrs i samband med ledningstillfället av faktorer som uppgiften, insatsmiljön, förbandets egenskaper samt till viss del av tidsfaktorn.Generellt sätt kan man dock fastställa att sammansatta förband som exempelvis amfibiebrigaden och ubåtsjaktstyrkan leds effektivare genom uppdragstaktik medan funktioner som exempelvis understödseld leds effektivare genom kommandostyrning. Oavsett vald ledningsmetod eller vad metoden benämns är det viktigt att ledningen kontinuerligt utvärderas för att möjliggöra konfiguration av ledningen.Kommandostyrning ställer högre krav på staber vad avser kompetens, ledningskapacitet och beredskap. Ledningsmetoder kan skifta under hela ledningsprocessen. Från uppdragstaktik i planeringsfasen till en mer kommandostyrd ledning under genomförandefasen, med andra ord är det viktigt att betrakta ledningsmetoder i ett vidare perspektiv och inte bara till genomförandefasen.Både det ökade svenska internationella engagemanget och informations- och kommunikationsutvecklingen har aktualiserat frågan om kommandostyrning.I internationella operationer finns det ett uttalat politiskt behov, att på alla nivåer kunna styra utnyttjandet av militärt våld. Detta är en förklaring till varför kommandostyrd ledning är mer vanlig än uppdragstaktik, en annan är att ledande aktörer som USA och NATO leder sina förband med en metod som vi betecknar som mer kommandostyrning än uppdragstaktik. Skall Sverige i framtiden delta aktivt i internationella operationer finns det således ett operabilitetskrav som måste uppnås. Detta bör genomföras genom kunskapsuppbyggnad om både uppdragstaktik och kommandostyrning samt ökad färdighet genom deltagande i internationella övningar. Som en följd av detta finns det ett behov av både en grundläggande förändringar av utbildnings- och övningsverksamheten i marinen, men också en attityd förändringar så att den negativa uppfattningen om kommandostyrning förändras. För att möta framtida ledningsbehov bör en naturlig utgångspunkt för alla organisatoriska diskussioner i marinen vara att alla organisationer är mer eller mindre hierarkiska. Vilket ställer krav på tydliga ansvars, lydnads- och ledningsförhållanden, speciellt i behovssammansatta förband som en marin insatsstyrka. Nätverksorganisationer är en struktur för informations- och kommunikationsöverföring och skall ej sammanblandas med exempelvis en förbandsorganisation.För att hantera snabba organisatoriska och ledningsmässiga förändringar bör ett mer situationsanpassat organisatoriskt- och ledningsanalytiskt synsätt utvecklas och tillämpas i ledningsprocessen. Detta för att optimera utnyttjandet av marina förband genom konfigurering av ledningen. Analys och ledningsbeslut får inte påverkas av prestigefrågor, revirtänkande eller traditionella metoder utan en fokusering måste ske mot vad som är bäst för den sjöoperativa verksamheten som en helhet. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 99-01

Operationskonst som begrepp är relativt nytt men fenomenet har funnits under lång tid. Taktikär en annan del av krigskonsten nära knuten till operationskonsten då det är de taktiska avgörandenapå slagfältet som skall leda till att operativa mål uppnås.Tysk operationskonst som den utövades i början av andra världskriget samt amerikansk operationskonstsom den utövades i Irak 2003 får anses som två framgångsrika tillämpningar av operationskonst.Men vad innebar dessa typer av operationskonst och hur påverkade de taktiken iform av markförbandens strid?Syftet med denna uppsats är att undersöka hur operationskonst påverkar taktik och vilka konsekvenserdetta innebär samt om typen av operationskonst har någon betydelse för detta.Denna uppsats är en beskrivande studie. Den bygger på kvalitativ textanalys samt en analys avhur operationskonsten påverkar taktiken följt av en fallstudie.Resultatet visar att operationskonst påverkar taktik genom att begränsa eller främja handlingsfrihetenför förbandschefer. Taktiken påverkas också genom var man väljer att samla resurser:centraliserat eller decentraliserat. Skillnaden beror på typ av operationskonst. Oavsett typ avoperationskonst så innebär påverkan betydande konsekvenser för taktiken. / Operational Art is relatively new as a concept but the phenomenon has existed for a long time.Tactics is another part of Military Art closely connected to Operational Art since decisive tacticalactions leads to the achievement of Operational objectives.Two successful types of Operational Art were German Operational Art as practised in the early1940: s and American Operational Art as practised in Iraq 2003.But what was the content of these types of Operational Art and how did they influence tacticalactions performed by ground units?The overall aim of the thesis is to examine how Operational Art influences tactics and whatconsequences that involves and if the type of Operational Art has any significance.The thesis is a descriptive study. It is based on qualitative text-analysis and an analysis of howOperational Art influences tactics followed by a case study.The main conclusion is that Operational Art influences tactics by limiting or promoting freedomof action for commanders in the field. Tactics is also influenced by the way resources are handled,centralized or decentralized. The differences in influence depend on the type of OperationalArt. No matter the type of Operational Art, the influences will have considerable consequencesfor tactics. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps. Hylla: Upps. ChP 06-08

Begreppen upprorsbekämpning eller counterinsurgency (COIN) ochstabiliseringsoperationer utgör ett debatterat ämne i den dagsaktuella militärteorin. Bådabegreppen förefaller användas för en och samma typ av operation. Erfarenheter från Irakoch Afghanistan har inneburit att USA utvecklat en specifik doktrin för counterinsurgency(FM 3-24) respektive stability operations (FM 3-07). Detta indikerar att det föreligger enskillnad i de två begreppen.Syftet med uppsatsen är att undersöka och definiera skillnader i begreppen COIN(upprorsbekämpning) och stabiliseringsoperationer. Medlet för att nå syftet utgörs av enjämförande studie av amerikanska doktriner. Doktrinerna har analyserats med utgångspunkt iett hermeneutiskt förhållningssätt. Kriterierna synen på motståndaren, mål och syfte, medelsamt metoder har nyttjats som analysverktyg för att hantera empirin.Analysen har visat att stabiliseringsoperationer utgår från ett strategiskt perspektiv emedanupprorsbekämpning utgår från ett taktiskt perspektiv. De olika typerna av operationer är inteömsesidigt uteslutande och delar förhållningssätt till principiella metoder. Detaljer avseendeskillnader framgår av genomförd analys av empirin samt redovisade slutsatser. / The concept of counterinsurgency and stability operations are two forms of operations, whichare often referred to in military discussions today. Both of these concepts appear to be usedfor the same type of operation or conflict. The implications of the war in Iraq and Afghanistanhave led USA to develop a specific doctrine for Counterinsurgency (FM 3-24) as well as forStability operations (FM 3-07). This indicates that there is a difference in the two concepts.The main purpose of this research is to examine and define the differences between theconcepts of counterinsurgency and stability operations. This has been accomplished byexamining and comparing American doctrines. The doctrines have been analyzed from ahermeneutist point of view. The criteria’s conception of an opponent, end-state and purpose,means and methods together with the tactical and strategic levels of war have been used as ananalytic tool.The study shows that stability operations mainly address a conflict from a strategic point ofview, while counterinsurgency address it from the tactical level. The two types of operationsare not mutually exclusive and address the main part of the same concepts of method. Detailsconcerning differences are presented in the conclusions deducted from the analysis. / Avdelning: ALB – Slutet Mag. 3 C-upps. Hylla: Upps. ChP 07-09