The <i>Life</i> of S. Pancratius of Taormina describes the mission and martyrdom of S. Pancratius, a disciple of the Apostle Peter sent to evangelize Taormina as its first bishop, and purports to have been written by S. Pancratius’ successor, Evagrius. It also records details concerning S. Marcian, who was dispatched to Syracuse at the same time. The text exists in three recensions. The <i>editio</i> <i>princeps</i> of the first recension is presented here, based on six manuscripts (Vat. Gr. 1591, Mess. S. Salv. 53, Crypt. BβV, Vat. Gr. 1985, Vind. Hist. Gr. 3 and Vat. Ottobon. Gr. 92), together with an introduction and commentary. External and internal evidence has been used to argue that it should be dated to the early eighth century and that it is of Sicilian provenance. The analysis of the sources of the text and its presentation of the apostolic era contributes to our understanding of the Byzantine attitude to the past and of the novelistic approach to hagiography. The <i>Life</i> is a product of an important, but obscure period of Sicilian history, and it provides some evidence from a local perspective concerning matters such as ecclesiastical arrangements and attitudes in Sicily, views about religious images, practices in church decoration, liturgical rites, book production, the development of legends concerning the apostles, especially S. Peter, civil and military administration, the Sicilian language question, the topography of Sicily and Calabria and contacts with Lombardy, as well as curious references to Slavs and Avars in Sicily. The Commentary is concerned with these questions and in general with the exegesis of the text. A summary of the use made of the <i>Life</i> of S. Pancratius by later writers contributes to our understanding of the iconoclastic controversy. An edition of the <i>Encomium</i> of S. Pancratius by Gregory the Pagurite, probably written in the early ninth century, has been included in an Appendix.

Uppsatsen ämnar till att analysera fotografier tagna av fotografen Wilhelm von Gloeden mellan åren 1890—1910. Genom att undersöka fotografierna utifrån aspekter om iscensättning och performativitet leds syftet vidare till en analys och diskussion som berör homoerotik, klass, genus, sexualitet och orientalism. Tillvägagångssättet för analysen utgår från Anne D’Allevas formalanalys som är utformad efter tvådimensionella verk. Analysen stöds av Judith Butlers idéer om vad en performativ akt symboliserar ur ett queerperspektiv. Analysen kring fotografierna i förhållande till orientalism och hur Västeuropeiska konstnärer har konstruerat en bild av Sydeuropeiska samhällen grundas på texter av Edward W. Said och Linda Nochlin. Uppsatsen är uppdelad i två kapitel. Det första kapitlet berör främst den antika iscensättningen i von Gloedens fotografier med ett fokus på sociala relationer. Det andra kapitlet berör en kategorisering av von Gloedens fotografier samt på vilket sätt det går att analysera fotografierna utifrån perspektiv som pornografi, konst och kön. Frågeställningarna bygger på vad som går att utläsa genom att undersöka iscensättningen i fotografierna och om en problematik går att utläsa utifrån fotografiernas motiv. Resultatet påvisar olika ingångsätt till en analys av von Gloedens fotografier och vad som går att utläsa både allmänt och personligt genom att studera iscensättning och performativitet utifrån ett queerperspektiv. Nyckelord: Wilhelm von Gloeden, fotokonst, bildanalys, homoerotik, iscensättning, performativitet, genus, sexualitet, klass, sociala relationer, orientalism, Taormina