No description available.

Kontrollansvaret är en ansvarsform som kommit till uttryck sedan 1990 års köplag antogs. Från 1734 års köplag till den aktuella lagen har insatser ägt rum på rättsområdet. År 1976 presenterades ett förslag till ny köplag, dock utan framgång. Detta med anledning av att det samtidigt i den utomnordiska rätten förekom ett internationellt lagstiftningsarbete. Arbetet syftade att erhålla en konvention om internationella köp, så kallade CISG. År 1989 ratificerade Sverige CISG och kom därefter att utgöra den huvudsakliga förebilden. Detta medförde att köplagen och CISG erhöll liknande bestämmelser. Syftet med uppsatsen har varit att göra en komparativ undersökning mellan lagarna för att konstatera om de är likartade eller skiljaktiga beträffande kontrollansvaret. Den valda metoden är den rättsdogmatiska för att fastställa gällande rätt. Resultatet visade att stadgandena var relativt likartade, både är stränga men brister samtidigt i precisionen.

No description available.

No description available.

Denna uppsats grundar sig i den teoretiska konflikten mellan den i Sverige gällande löftesprincipen och kontraktsprincipen som är den gällande principen i den internationella köplagen, United Nation Convention on Contracts for the International Sale of Goods, CISG. Uppsatsen tar avstamp i det faktum att de nordiska länderna har valt att inte ratificera den del i CISG som rör avtalsingående. Vi har utrett vilka praktiska konsekvenser dessa skillnader får och om det finns något behov för Sverige att ansluta sig till den del av CISG som behandlar avtalsingående. Uppsatsen består först av en litteraturbaserad del som redogör för de olika anbudsprinciperna, CISG och avslutningsvis innebörden av letter of intent och standardavtal i korthet. För att undersöka hur detta fungerar i praktiken har vi utöver studier av juridisk doktrin valt att intervjua anställda på Stora Enso. Vi har intervjuat tre personer, två av dessa har förhandlingserfarenhet på internationell nivå och den tredje arbetar som chefsjurist. Detta för att få en inblick i det löpande arbetet med internationella avtal ur både ett förhandlings- och juridiskt perspektiv. Att undersöka hur synen på anbudets bundenhet fungerar i praktiken vid internationell handel har varit avsikten med denna uppsats. Vi ämnade även utreda om det finns någon skillnad i den praktiska användningen av principerna samt vilken av dessa principer som utifrån vår undersökning verkar vara den mest gynnsamma för respektive part. Vi diskuterar de olika principerna i förhållande till varandra och utreder den praktiska tillämpningen av dessa. Utifrån vår analys har vi dragit slutsatserna att löftesprincipen är den princip som används mest i praktiken. Detta menar vi beror på vikten av goda relationer mellan parter vilka verkar upprätthålls genom tillit. Våra intervjuer har också visat att det verkar saknas intresse för att lösa meningsskiljaktigheter angående anbudets bundenhet och huruvida avtal föreligger med hjälp av formella tvistlösningsinstitut. Ett brutet förtroende "sanktioneras" istället av den "skadade" parten genom ett avbrutet samarbete alternativt genom kommersiella förhandlingar. Utifrån vår studie menar vi att båda parterna i en förhandling bäst gynnas av löftesprincipen då den lägger en juridisk grund för tillit. I vår slutliga rekommendation anser vi att Sverige inte bör ratificera CISG del 2 som behandlar avtalsingående då vi inte anser det effektivt att harmonisera med ett regelsystem som inte gynnar omsättningsintresset på samma sätt som löftesprincipen gör.

In international trade agreements the term 'hardship' is often used to describe the position when an unexpected event occurs, after a contract has been entered into, which would cause one party to be placed at a severe disadvantage should it perform. Hardship could serve as an impediment which prevents (albeit not objectively) the party from performing. The disadvantaged party might be excused from liability, based on that hardship, for its non–performance. The performance has in that situation become excessively onerous but not impossible in an objective sense. The above situation is also of importance in the application of the CISG. If article 79 of the CISG was designed to deal with cases of impossibility then what are the potential effects of including hardship as an impediment which results in excusing non–performance? The question leads to the interpretation of what the term 'impediment' means and how it was intended to be interpreted in terms of the CISG. The discretion as to the interpretation of article 79 and the inclusion of hardship in its scope of application is left entirely to the courts. The courts usually take into consideration the drafting history of article 79 and other international instruments to guide their discretion. There hasn't been anonymous acceptance of either including or excluding hardship in article 79's sphere of application. This uncertainty does not provide the unification which the CISG seeks to achieve as it creates skepticism as to the ability of the CISG to ensure certainty and to both protect and enforce parties' rights and duties. / Thesis (LL.M. (Import and Export Law))--North-West University, Potchefstroom Campus, 2011.

In international trade agreements the term 'hardship' is often used to describe the position when an unexpected event occurs, after a contract has been entered into, which would cause one party to be placed at a severe disadvantage should it perform. Hardship could serve as an impediment which prevents (albeit not objectively) the party from performing. The disadvantaged party might be excused from liability, based on that hardship, for its non–performance. The performance has in that situation become excessively onerous but not impossible in an objective sense. The above situation is also of importance in the application of the CISG. If article 79 of the CISG was designed to deal with cases of impossibility then what are the potential effects of including hardship as an impediment which results in excusing non–performance? The question leads to the interpretation of what the term 'impediment' means and how it was intended to be interpreted in terms of the CISG. The discretion as to the interpretation of article 79 and the inclusion of hardship in its scope of application is left entirely to the courts. The courts usually take into consideration the drafting history of article 79 and other international instruments to guide their discretion. There hasn't been anonymous acceptance of either including or excluding hardship in article 79's sphere of application. This uncertainty does not provide the unification which the CISG seeks to achieve as it creates skepticism as to the ability of the CISG to ensure certainty and to both protect and enforce parties' rights and duties. / Thesis (LL.M. (Import and Export Law))--North-West University, Potchefstroom Campus, 2011.

Submitted by Filipe dos Santos (fsantos@pucsp.br) on 2016-08-11T13:12:18Z No. of bitstreams: 1 Eduardo Ono Terashima.pdf: 743770 bytes, checksum: 83124d6457ebcfeb1bd01fecf71a51f2 (MD5) / Made available in DSpace on 2016-08-11T13:12:18Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Eduardo Ono Terashima.pdf: 743770 bytes, checksum: 83124d6457ebcfeb1bd01fecf71a51f2 (MD5) Previous issue date: 2016-04-12 / This research aims to analyze the good-faith principle in the United Nations Convention on Contracts for the International Sale of Goods (“Convention or CISG”). In this sense, it highlights the origins of good-faith within contemporary law. It considers the history and applicability of the CISG, which has recently entered into force in Brazil. Moreover, the research analyzes the interpretation and gap-filling methods provided by the Convention and defines its general principles. It also analyzes the concept of good-faith in International Law under the various uniform international legal instruments. The research dissertates about the goodfaith in the CISG, highlighting the need to promote uniformity brought by the Convention. It demonstrates the different functions of good-faith under the CISG, i.e. as an interpretation rule, as a rule application to the conduct of the parties and as general principle. It clarifies the different reflections of the good-faith principle in the CISG and examines the methods for materializing the functions of good-faith. The research concludes that, notwithstanding the formal restriction of art. 7o(1) limiting the good-faith principle to the interpretation of the CISG, it is possible to identify other principles in the Convention which constitute reflections of the goodfaith. However, when applying these principles, it is always paramount to consider the international character and the duty to promote uniformity in the CISG / Este trabalho tem por objetivo analisar a boa-fé na Convenção das Nações Unidas sobre Contratos de Compra e Venda Internacional de Mercadorias ("Convenção ou CISG"). Para tanto, traz noções acerca da origem da boa-fé no direito contemporâneo. Volta-se para o estudo do histórico e da aplicabilidade da CISG, recentemente ratificada pelo Brasil. Aprofunda-se na análise dos mecanismos de interpretação e preenchimento de lacunas da Convenção. Identifica e conceitua os princípios gerais norteadores da CISG. Analisa o conceito de boa-fé no Direito Internacional à luz de instrumentos legislativos internacionais. Discute a boa-fé na CISG, caracterizando e conceituando a necessidade de sua aplicação uniforme. Trata das diferentes funções da boa-fé na CISG, quais sejam: regra de interpretação, regra de conduta das partes e como princípio geral. Aborda as diferentes manifestações da boa-fé na CISG e outros meios de satisfazer as suas funções. Conclui que, a despeito da restrição textual do art. 7º(1) à aplicação da boa-fé à interpretação da própria CISG, é possível identificar nela outros princípios que remontam à boa-fé. Entretanto, a aplicação de tais princípios devem observar o caráter internacional e aplicação uniforme da CISG

ICC – International Chamber of commerce in 1936 first time introduced Incoterms clause. The Incoterms in the most simply way that may be defined as delivery terms. It represents seller’s and buyer’s (manufacturer and customer) relationship in the sales of good contract regarding the goods delivery clause. There were more than one revision of Incoterms until the latest 2010 versions has been released. Incoterms 2010 separated delivery terms into two different transportation ways – sea and inland waterway (4 rules) and any mode of transport (7 rules). These rules mostly are combined with the contract of sales of goods and define the way how the goods will be delivered for the buyer. The most important thing that Incoterms represent is the liability separation between the seller and the buyer. It became clear what obligations and duties the contracting parties has. These rules led to have easier communication between the seller and the buyer when the delivery clause was negotiated. Today the Incoterrms 2010 suggest 11 delivery terms, where the parties may choose the most suitable term for them. All terms are divided into 4 groups and each of them has its own features. In this paper are discussed 2 of it: F group and D group. F and D groups consist from 3 terms each. In the work is analyzed FOB and DDP terms. First of it are suitable for the water and inland transport and second one for any mode of transport. In this paper is analyzed the seller’s responsibility when he agrees... [to full text] / 1936 m. ICC – Tarptautiniai komercijos rūmai (angl. International Chamber of Commerce) pirmą kartą pristatė Incoterms sąlygas. Incoterms sąlygas galima apibūdinti kaip prekių pristatymo sąlygas. Incoterms apibūdina pardavėjo ir pirkėjo (gamintojo ir kliento) pareigas pristatant prekes kai yra pasirašyta pirkimo – pardavimo sutartis. Incoterms buvo ne kartą tobulintos iki buvo išleista paskutinė – 2010 m. versija. Incoterms 2010 išskiria du prekių pristatymo būdus: vienas jų, kai prekės gabenamos jūromis ar vidaus vandens keliais (4 taisyklės), antras – terminai tinkamai bet kuriai transport rūšiai (7 taisyklės). Šios taisyklės yar naudojamos kartu su pirkimo – pardavimo sutartimis, kur nusako, kaip prekės bus pristatytos pirkėjui. Labai svarbu paminėti tai, kad Incoterms taisyklės leidžia atskirti pardavėjo ir pirkėjo atsakomybę gabenant krovinius. Taisyklės apibūdina, už ką yra atsakinga kiekviena šalis. Šios taisyklės leido supaprastinti tarptautinę prekybą ir santykius tarp pardavėjo ir pirkėjo. Šiandien Incoterms pateikia 11 prekių pristatymo taisyklių, kurias šalys gali laisvai rinktis pagal savo poreikius ir galimybes. Visos taisyklės, pagal jų bruožus yra suskirstytos į 4 grupes. Šiame darbe yra aptariamos F ir D grupės, kurias sudaro po 3 terminus. Darbo metu yra analizuojamos FOB ir DDP taisyklės. FOB terminas taikomas kai prekės yra gabenamos vandens transportu, o DDP – bet kuria transporto rūšimi. Darbe aiškinama, kokią atsakomybę įgija pardavėjas, kai prekių... [toliau žr. visą tekstą]

Syftet med arbetet har varit att utreda vilka lösningar det finns vid en standardavtalskollison i både svensk och utländsk rätt. Samt vilken lösningsmodell som är den mest lämpliga. I Sverige saknas relevant lagstiftning på området. Någon träffande rättspraxis finns inte heller att tillgå och diskussion i doktrinen har med några få undantag varit väldigt begränsad. Detta innebär att rättsläget i Sverige fortfarande är oklart. I utländsk rätt har däremot ”battle of forms” fått betydligt större utrymme i doktrinen, lagstiftning har utvecklats i ett antal länder och intressant rättspraxis finns att tillgå. I den utländska rätten har det sedan länge varit den part som sänder över sina standardvillkor sist som går vinnande ur ”the battle of forms”. Ett antal yngre rättsfall tyder dock på att utvecklingen alltmer går i en riktning mot ”knock-out” modellen.