The people of the Middle Ages believed animals were disconnected from themselves in terms of ability to reason and ability to resist passions. Humans and animals were created by God, but he bestowed man with a soul and the ability to resist earthly delights. When men were described in terms of their bestial counterparts it was conventionally meant to highlight some derogatory aspect of that character. Chaucer makes use of the animal-image throughout The Canterbury Tales, especially in "The Knight's Tale," to stress a break in each character from humane reason or to emphasize a lean towards a bestial nature. The degree of this departure is showcased in the ferocity of the animal-image in question and the behavior and nature of the character, i.e. the animals of a more timid nature or neutral standing highlight a much less negative nature than the ferocious predators present in the battle scenes.

No description available.

<p>VT24</p>

This thesis intends to explore whether endurantism is compatible with realism. This is done by presenting an alternative approach, where instead of starting with Quine’s postulate, that being and existence are the same thing, those are treated as different things. By using minimal realism, where you only say that something exists independently of a creature, and an ontological theory based on affordances, a thesis that endurantism is compatible with realism is presented. Affordance ontology means that what something is depends on what actions it can offer a certain human. Objections that this might lead to relativism are answered, as actions are independent of a specific creature. Objections that minimal realism isn’t realism are answered on the grounds of it being independent of a human, and thus is realism. Finally, the thesis is concluded to be true, but more work is needed to explain temporal facts. / Uppsatsen syftar till att utforska om endurantism är förenlig med realism. Detta görs genom att presentera en alternativ ansats, där man istället för att utgå från Quines postulat att vara och att existera är samma sak, särskiljer dessa. Med hjälp av minimal realism, där man bara konstaterar att något existerar oberoende av en varelse, och en ontologisk teori byggd på affordanser, så presenteras tesen att endurantism är förenlig med realism. Affordansontologi innebär att vad något är är beroende av vilka handlingar det kan erbjuda en viss människa. Invändningar som att det skulle leda till relativism bemöts, då handlingar är oberoende av en specifik människa, och att minimal realism är så intetsägande att det inte rör sig om realism, bemöts med argumentet att det är oberoende av en människa, och därmed är det faktiskt realism. Slutligen konstateras att tesen är sann, men att mer arbete behövs gällande tid och affordansontologi, för att förklara tidsatta fakta.

No description available.