Marc Fagelson discusses how not just hearing loss, but tinnitus and hyperacusisand impairments to an individual’s ability to process music can adversely affect one’s quality of life, as well as their overall interactions from a societal and personal perspective. He explains the processes and anatomy underlying our music perception so that as clinicians we can be better advocates for our patients, thus enhancing their participation in music-related activities and preventing avoidance behaviours.

No description available.

Bakgrund: Tinnitus är idag vanligt förekommande och kan klassificeras som antingen subjektiv eller objektiv. Subjektiv tinnitus hörs endast av den drabbade individen, medan objektiv tinnitus kommer från verkliga ljud som kan mätas eller höras av andra. Palatal myoklonus innebär muskelryckningar i palatala muskler och räknas bland muskulära orsaker till objektiv tinnitus. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa objektiv tinnitus orsakad av essentiell palatal myoklonus med avseende på symptombild, diagnostik samt behandling och utfall. Metod: En forskningsöversikt har genomförts för att besvara studiens syfte. Resultat: Resultatet visar att symptombilden vid essentiell palatal myoklonus främst är objektiv klickande tinnitus, vilken i vissa fall varit mycket svår för individen att hantera och i majoriteten av fallen haft en negativ inverkan på de drabbade individernas livskvalitet. De diagnostiska metoder som används är i många fall mätningar som görs i syfte att utesluta påverkan från andra organ, i synnerhet någon form av neurologisk patologi. Nasal endoskopi, audiologiska utredningar och magnetkameraröntgen är några av de mätmetoder som använts för att ställa korrekt diagnos. Bland behandlingsmetoder nämns främst injektion av botulinumtoxin A i muskler kring mjuka gommen samt farmakologiska behandlingsmetoder, men även ett par mer sällsynta behandlingsmetoder beskrivs såsom radiofrekvensablation av palatala muskler och kirurgisk blockering av örontrumpeten. Slutsats: En tidig, korrekt diagnos för den drabbade individen är angelägen då denna objektiva tinnitus kan vara enormt påfrestande. Det föreligger ett behov av kontrollerade studier på ett större antal individer för att fastställa reproducerbarheten i de behandlingsmetoder som idag finns att tillgå.

Syftet med denna enkätstudie var att jämföra två olika förklaringsmodeller för tinnitusbesvär; fear avoidance och acceptans. Förutom att undersöka sambanden till tinnitusbesvär, testades även modellerna mot utfallsmåtten tinnitusvigilans och livskvalitet. Då nivå av depression och ångest är kända prediktorer för tinnitusbesvär, användes de som kontrollvariabler. Även processerna mindfulness och värderad riktning testades. Deltagare i studien var 362 patienter med tinnitus som någon gång mellan åren 2004-2011 varit i kontakt med Öronkliniken Hörselvården vid universitetssjukhuset i Linköping. Hierarkiska regressionsanalyser visade att både acceptans och fear avoidance förklarade unika bidrag till utfallsmåtten tinnitusbesvär och tinnitusvigilans. Värderad riktning förklarade unik varians i utfallsmåttet livskvalitet. Utifrån multipla mediationsanalyser visade det sig att både acceptans och fear avoidance medierade sambandet mellan ljudnivån av tinnitus och tinnitusbesvär samt sambandet mellan ljudnivån av tinnitus och tinnitusvigilans. Ingen av mediatorerna bidrog med signifikant mer förklaringsvärde än den andra. Slutsatsen är att acceptans och fear avoidance är två viktiga och kompletterande modeller för att förklara graden av tinnitusbesvär och tinnitusvigilans. Resultatet från denna studie kan ha implikationer för utvecklingen av mer effektiva behandlingar för tinnitus.

Detta är en kvalitativ undersökning om hörselskador hos musikproducenter. Syftet är att beskriva hur individer som är beroende av sin hörsel, och är medvetna om sin nedsättning, utför sitt arbete. Fem yrkesverksamma musikproducenter med hörselskador har intervjuats om hur de upplever sin hörselskada och hur de hanterar den under arbete. Studiens resultat visar att olika frekvensrelaterade problem är de största hindren, men att upplevelsen är väldigt individuell. Stress och buller var också två viktiga faktorer. Strategier för att hantera hörselskadan under arbete presenteras även. De vanligaste hjälpmedlen är olika visuella verktyg, vilket pekar på att synintryck spelar en allt större roll inom musikproduktion.

Tinnitus is the experience of sounds in the ears without any external auditory source and is a common, debilitating, chronic symptom for which we have yet to develop sufficiently efficacious interventions. Cognitive behavioral therapy (CBT) has evolved over the last 20 years to become the most empirically supported treatment for treating the adverse effects of tinnitus. Nevertheless, a significant proportion of individuals do not benefit from CBT-based treatments. In addition, the theoretical underpinnings of the CBT-model are poorly developed, the relative efficacy of isolated procedures has not yet been demonstrated, and the mechanisms of therapeutic change are largely unknown. These significant limitations preclude scientific progression and, as a consequence, leave many individuals with tinnitus suffering. To address some of these issues, a contextual multi-method, principle-focused inductive scientific strategy, based on pragmatic philosophy, was employed in the present thesis project. The overarching aim of the thesis was to explore the utility of a functional dimensional process in tinnitus: Experiential avoidance—experiential openness/acceptance (EA). EA is defined as the inclination to avoid or alter the frequency, duration, or intensity of unwanted internal sensations, including thoughts, feelings or physical sensations. The thesis is based on experimental work (Study II, VI), process and mediation studies (Study I, III, V), and on randomized controlled trials (Study III, IV). Three main sets of findings supported the utility of EA in tinnitus. First, an acceptance-based treatment (i.e.,Acceptance and Commitment Therapy, ACT) was found to be effective in controlled trials. Study III demonstrated that face-to-face ACT was more effective than a wait-list control and a habituation-based sound therapy. Study IV showed that internet-delivered ACT was more effective than an active control condition (internet-discussion forum) and equally effective as an established internet-delivered CBT treatment. Second, processes research (Study I, III, V) showed that key postulated processes of change were linked to the specific technology of ACT and that these changes in processes were associated with therapeutic outcomes. Specifically, Study V found evidence to that decreases in suppression of thoughts and feelings over the course of treatment were uniquely associated with therapeutic gains in ACT as compared with CBT. Third, experimental manipulations of experiential avoidance and acceptance processes provided support to the underlying dimension (Study II, VI). That is, Study II, employing an experimental manipulation, found that controlling background sounds were associated with reduced cognitive efficiency and increased tinnitus interference over repeated experimental trials. In addition, in normal hearing participants, experimentally induced mindfulness counteracted reduced persistence in a mentally challenging task in the presence of a tinnitus-like sound stemming from initial effortful suppression of the same sound (Study VI). It is concluded that a principle-, contextual-focused approach to treatment development may represent an efficient strategy for scientific progression in the field of psychological treatments of tinnitus severity. / Tinnitus är upplevelsen av ljud i frånvaro av en extern ljudkälla och är ett vanligt, långvarigt och svårbehandlat hälsotillstånd. Kognitiv beteendeterapi (KBT) har det starkaste forskningsstödet för att behandla de negativa konsekvenserna av tinnitus. Detta till trots svarar inte en stor andel på KBT-baserade behandlingar för tinnitus. Behandlingsutvecklingen av KBT försvåras som konsekvens av att teorier som behandlingen vilar på är dåligt utvecklade, effekten av isolerade tekniker har inte bevisats, och att förändringsmekanismer är till största del okända. Föreliggande avhandling avsåg att adressera några av ovanstående problem genom att tillämpa en induktiv, flermetod, principstyrd vetenskaplig strategi baserad på pragmatisk kontextuell filosofi. Det övergripande syftet med avhandlingen var att undersöka användbarheten i en funktionell processdimension vid tinnitus: upplevelsemässigt undvikande—upplevelsemässig acceptans (EA). EA definieras som benägenheten att undvika eller förändra frekvensen, durationen eller intensiteten av icke-önskade inre sensationer som tankar, känslor och fysiologiska sensationer. Avhandlingen är baserad på experimentella studier (Studie II, VI), process och mediationsstudier (Studie I, III, V) och randomiserade kontrollerade studier (Studie III, IV). Tre övergripande fynd bekräftade användbarheten av EA vid tinnitus. För det första kunde det påvisas i randomiserade, kontrollerade studier att en acceptans-baserad behandling (Acceptance and Commitment Therapy, ACT) hade effekt på tinnitusbesvär. Studie III fann stöd för att ACT var mer effektiv än en väntelistekontroll och en habitueringsfokuserad ljudterapi. Studie IV fann stöd för att internet-förmedlad ACT var mer effektiv än en aktiv kontrollbetingelse (internet-diskussionsforum) och lika effektiv som en etablerad internet-förmedlad KBT-behandling. För det andra kunde processforskning (Studie I, III, V) påvisa att teoretiskt viktiga processer var relaterade till specifika tekniker i ACT och att dessa processer var i sin tur associerade med behandlingsutfall. Exempelvis kunde Studie V styrka att minskning i individers benägenhet att tränga undan tankar och känslor i relation till tinnitus var unikt associerat med behandlingsutfall i ACT i jämfört med KBT. För det tredje påvisade experimentella manipulationer av acceptans- och undvikande-processer användbarheten av EA (Studie II, VI). Studie II fann stöd för att kontroll över maskeringsljud var associerad med minskad kognitiv prestationsförmåga och ökade besvära av tinnitus över upprepade experimentella manipulationer i jämfört med att inte ha kontroll över maskeringsljudet. Slutligen visade Studie VI att bland normalhörande kunde experimentellt inducerad mindfulness motverka minskad förmåga att hålla ut i en mentalt krävande uppgift i närvaro av ett tinnitusliknande ljud till följd av initial suppression av samma ljud. Den övergripande konklusionen av vetenskapliga arbeten som sammanfattas i avhandlingen var att en principstyrd och kontextuell vetenskaplig strategi kan vara en framkomlig väg för att utveckla psykologiska behandlingar för tinnitusbesvär.

[Truncated abstract] One of the problems in researching tinnitus is that it has often been assumed that the physiological mechanisms underlying the tinnitus percept cannot be objectively measured. Nonetheless, it is generally accepted that the percept results from altered spontaneous neural activity at some site along the auditory pathway, although it is still debated whether it is produced by: synchronisation of activity of adjacent neurones; a change in the temporal pattern of activity of individual neurones; or an increase in the spontaneous firing rate per se. Similarly, it is possible that the recently coined “auditory neuropathy” is produced by under-firing of the primary afferent synapse, although several other mechanisms can also produce the symptoms described by this disorder (normal cochlear mechanical function but absent, or abnormal, synchronous neural firing arising from the cochlea and auditory brainstem, known as the auditory brainstem response, or ABR). Despite an absent ABR, some subjects can detect pure tones at near-normal levels, although their ability to integrate complex sounds, such as speech, is severely degraded in comparison with the pure-tone audiogram. The aim of the following study was to investigate the normal mechanisms underlying neural firing at the primary afferent synapse, and its regulation, to determine the possible mechanisms underlying over-firing (tinnitus) or under-firing (auditory neuropathy) of primary afferent neurones.

Diss. (sammanfattning) Göteborg : Göteborgs universitet, 2006. / Härtill 4 uppsatser.

Orientador: Ricardo Carlos Cordeiro / Resumo: Verificar a associação entre PAIR e a queixa de zumbido em trabalhadores expostos ao ruído ocupacional. Método: Foram entrevistados e avaliados trabalhadores com histórico de exposição ao ruído ocupacional atendidos me dois ambulatórios de audiologia. Estudou-se a existência de associação entre PAIR e a ocorrência de zumbido por intermédio do ajuste de um modelo de regressão logística tendo como variável dependente o zumbido e como variável independente a PAIR, classificada em 6 graus, controlada pela covariável idade. Resultados: Os dados foram coletados entre os meses de abril e outubro de 2004, na cidade de Bauru, Estado de São Paulo, contemplando 284 trabalhadores. Estimou-se que a prevalência de zumbido aumenta de acordo com a evolução do dano auditivo, controlado para a idade. Discussão: Justifica-se o investimento em programas de conservação auditiva particularmente voltados para o controle da emissão de ruídos na fonte e para a intervenção na evolução das perdas auditivas geradas pela exposição ao ruído objetivando não apenas a manutenção da saúde auditiva, mas também a diminuição dos sintomas associados. / Abstract: To study the association between noise-induced hearing loss (NIHL) and tinnitus in workers exposed to occupational noise. Method: Workers attending with history of work noise exposure were interviewed and evalueted at two audiology outpatient clinics. The association between NIHL and tinnitus was studied using an adjusted linear regression model with tinnitus as the dependent and NIHL the independent variable and classified into six levels, with age as a controlling co-variable. Results: Data were collected from284 workers between April and October 2003 in Bauru, São Paulo State. Tinnitus was seen to increase with evolution of auditory damage, controlled by age. Discussion: Investment is needed in hearing conservation programs, especially for controlling noise emission at source and for intervention in hearing loss evolution caused bu noise exposure, not just in maintaining auditory health, but also reducing associated symptoms. / Mestre

Hearing in noise is facilitated by the auditory system’s ability to separate sound into small auditory segments. Separation of sound is achieved using an auditory mechanism called temporal resolution that codes for small silent gaps in an acoustic stimulus. This thesis proposes a new method for measuring temporal resolution and applied it to a small pilot group of individuals with tinnitus. Previous studies have postulated that tinnitus can “fill” in silent gaps thereby making gap detection more difficult. This was shown in studies using the gap prepulse inhibition acoustic startle where the amplitude of a startle response indicates the subject’s ability to detect a small silent gap. However studies using behavioural gap detection do not show significant differences in people with reported tinnitus. Thus the behavioural evidence does not appear to support the hypothesis that tinnitus can “fill” in silent gaps. In this thesis a new method was proposed for measuring neural gap detection: the mismatch negativity response (MMN). The mismatch negativity responses were compared to behavioural measures of gap detection in thirty-five normal hearing adults: five with reported tinnitus and thirty without tinnitus. They underwent recordings to gapped stimuli ranging from 2- to 40-ms gap durations. The stimuli were either a broadband or narrowband noise presented in the absence or presence of a filler noise. Results of these experiments found the broadband and narrowband noises elicited MMNs to silent gaps. The amplitude of the MMN increased with larger gap durations. When filled, the amplitude of the entire waveform was proportionally reduced for all gap durations. However, for the tinnitus group the filler reduced the largest gap durations elicited MMNs amplitudes disproportionately more than for the smaller gap durations. The high and low filler noise reduced the amplitude of the 40-ms gap MMNs. This was not reflective in the behavioural performance of gap detection as there were no significant group differences. These studies show that neural gap detection can be measured using mismatch negativities. Reduced behavioural gap detection performance is reflected by a smaller amplitude of the MMN for suprathrehold gaps. This was shown in both normal hearing participants with elevated behavioural gap detection thresholds and participants with tinnitus. Therefore, electrophysiological recordings to gaps may provide further information on the underlying mechanisms involved in impaired gap detection that may not be captured by behavioural measures alone.