<p>Näringsfrihet är ett grundläggande villkor i ett marknadsekonomiskt system. Att utan restriktioner helt fritt få agera på en marknad resulterar dock ofta i en ineffektiv fördelning av samhällsresurser. På grund av detta har merparten av alla länder med en marknadsekonomi utarbetat konkurrensrättsliga system.  I Sverige har vi Konkurrenslagen (2008:579, KL) vilken i stor utsträckning bygger på EUF-fördragets artikel 101 och 102. I 2 kap. 1§ KL framgår att det är förbjudet för företag att tillsammans med andra företag upprätta avtal, som hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen på en marknad. Denna syftar till att utreda huruvida svenska sakförsäkringsbolag i sina villkor rörande trafik- och motorfordonsförsäkringar riskerar att skapa inlåsningseffekter på marknaden trafik- och motorfordons försäkring. Vidare kommer frågan - om försäkringsvillkor rörande konsumentens möjlighet att själv välja verkstad kan strida mot konkurrenslagen att behandlas.</p><p>I uppsatsen presenteras utlåtanden från personer inom intresse- och branschorganisationer. Det framkommer i detta material att försäkringsvillkoret angående konsumentens möjlighet att välja verkstad i praktiken tillämpas. Vidare förmedlas argument till varför dessa villkor blivit så vanliga. En teori är att försäkringsbolagen genom dessa villkor kan teckna underavtal med märkesverkstäderna om förmedling av försäkring vid nybilsförsäljning.</p><p>Den avslutande diskussionen visar att villkoren skapar inlåsningseffekter. I och med dessa villkor kan försäkringstagaren inte fritt välja vilken verkstad som ska utföra reparation vid försäkringsärenden. Vidare så väcks frågan om detta i slutändan ändå inte gynnar konsumenten då ett system där försäkringstagaren fritt får utse verkstad riskerar att leda till fler fall av försäkringsbedrägeri. Ett konkret förslag på hur det går att lösa problemet utan att riskera denna negativa effekt är att låta en branschorganisation, förslagsvis Sveriges Försäkringsförbund, certifiera och godkänna verkstäder åt försäkringsbolagen. Att sedan ställa som krav att alla certifierade verkstäder ska använda sig av system liknande WinCABAS, för att upprätthålla en standard, är inte i sig något som ur konkurrensrättslig synvinkel bör utgöra hinder. Problemet idag är att få bolag har total marknadsdominans och möjlighet för extern part att få inblick i branschen är liten vilket stimulerar avtal och samordnat förfarande om marknadsuppdelning och prissättning. Försäkringsbolagen omfattas av ett gruppundantag i KL vilket tillåter samarbete inom vissa områden. Detta skadar ytterligare tillförlitligheten till att ett för marknaden effektiv samarbete föreligger. Huruvida undantaget är motiverat på försäkringsmarknaden bör ifrågasättas. Uppfattningen är att försäkringsmarknaden inte påverkas positivt av de gruppundantag som idag finns.</p>

Näringsfrihet är ett grundläggande villkor i ett marknadsekonomiskt system. Att utan restriktioner helt fritt få agera på en marknad resulterar dock ofta i en ineffektiv fördelning av samhällsresurser. På grund av detta har merparten av alla länder med en marknadsekonomi utarbetat konkurrensrättsliga system.  I Sverige har vi Konkurrenslagen (2008:579, KL) vilken i stor utsträckning bygger på EUF-fördragets artikel 101 och 102. I 2 kap. 1§ KL framgår att det är förbjudet för företag att tillsammans med andra företag upprätta avtal, som hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen på en marknad. Denna syftar till att utreda huruvida svenska sakförsäkringsbolag i sina villkor rörande trafik- och motorfordonsförsäkringar riskerar att skapa inlåsningseffekter på marknaden trafik- och motorfordons försäkring. Vidare kommer frågan - om försäkringsvillkor rörande konsumentens möjlighet att själv välja verkstad kan strida mot konkurrenslagen att behandlas. I uppsatsen presenteras utlåtanden från personer inom intresse- och branschorganisationer. Det framkommer i detta material att försäkringsvillkoret angående konsumentens möjlighet att välja verkstad i praktiken tillämpas. Vidare förmedlas argument till varför dessa villkor blivit så vanliga. En teori är att försäkringsbolagen genom dessa villkor kan teckna underavtal med märkesverkstäderna om förmedling av försäkring vid nybilsförsäljning. Den avslutande diskussionen visar att villkoren skapar inlåsningseffekter. I och med dessa villkor kan försäkringstagaren inte fritt välja vilken verkstad som ska utföra reparation vid försäkringsärenden. Vidare så väcks frågan om detta i slutändan ändå inte gynnar konsumenten då ett system där försäkringstagaren fritt får utse verkstad riskerar att leda till fler fall av försäkringsbedrägeri. Ett konkret förslag på hur det går att lösa problemet utan att riskera denna negativa effekt är att låta en branschorganisation, förslagsvis Sveriges Försäkringsförbund, certifiera och godkänna verkstäder åt försäkringsbolagen. Att sedan ställa som krav att alla certifierade verkstäder ska använda sig av system liknande WinCABAS, för att upprätthålla en standard, är inte i sig något som ur konkurrensrättslig synvinkel bör utgöra hinder. Problemet idag är att få bolag har total marknadsdominans och möjlighet för extern part att få inblick i branschen är liten vilket stimulerar avtal och samordnat förfarande om marknadsuppdelning och prissättning. Försäkringsbolagen omfattas av ett gruppundantag i KL vilket tillåter samarbete inom vissa områden. Detta skadar ytterligare tillförlitligheten till att ett för marknaden effektiv samarbete föreligger. Huruvida undantaget är motiverat på försäkringsmarknaden bör ifrågasättas. Uppfattningen är att försäkringsmarknaden inte påverkas positivt av de gruppundantag som idag finns.

No description available.

Most non-life insurers and many creditors use regressions, more specifically Generalized Linear Models (GLM), to price their liabilities. One limitation with GLMs is that interactions between predictors are handled manually, which makes finding interactions a tedious and time-consuming task. This increases the cost of rate making and, more importantly, actuaries can miss important interactions resulting in sub-optimal customer prices. Several papers have shown that Gradient Tree Boosting can outperform GLMs in insurance pricing since it handles interactions automatically. Insurers and creditors are however reluctant to use so-called ”Black-Box” solutions for both regulatory and technical reasons. Tree-based methods have been used to identify pricing errors in regressions, albeit only as ad-hoc solutions. The authors instead propose a systematic approach to automatically identify and evaluate interactions between predictors before adding them to a traditional GLM. The model can be used in three different ways: Firstly, it can create a table of statistically significant candidate interactions to add to a GLM. Secondly, it can automatically and iteratively add new interactions to an old GLM until no more statistically significant interactions can be found. Lastly, it can automatically create a new GLM without an existing pricing model. All approaches are tested on two motor insurance data sets from a Nordic P&amp;C insurer and the results show that all methods outperform the original GLMs. Although the two iterative modes perform better than the first, insurers are recommended to mainly use the first mode since this results in a reasonable trade-off between automating processes and leveraging actuaries’ professional judgment. / De flesta skadeförsäkringsbolag och många långivare använder regressioner, mer specifikt generaliserade linjära modeller (GLM), för att prissätta sina skulder. En begräsning med GLM:er är att interaktioner mellan exogena variabler hanteras manuellt, vilket innebär att hanteringen av dessa är tidskrävande. Detta påverkar försäkringsbolags lönsamhet på flera sätt. För det första ökar kostnaderna för att skapa tariffer och för det andra kan aktuarier missa viktiga interaktioner, vilket resulterar i suboptimala kundpriser. Tidigare forskning visar att Gradient Boosting kan överträffa GLM:er inom försäkringsprissättning eftersom denna metod hanterar interaktioner automatiskt. Försäkringsbolag och kreditgivare är dock motvilliga till att använda så kallade ”Black-box-lösningar” på grund av både regulatoriska och tekniska skäl. Trädbaserade metoder har tidigare använts för att hitta felprissättningar i regressioner, dock endast genom situationsanpassade lösningar. Författarna föreslår i stället en systematisk metod för att automatiskt identifiera och evaluera interaktioner innan de inkluderas i en traditionell GLM. Modellen kan användas på tre olika sätt: Först och främst kan den användas för att skapa en tabell med statistiskt signifikanta interaktioner att addera till en existerande GLM. Utöver detta kan den iterativt och automatiskt lägga till sådana interaktioner tills inga fler återstår. Slutligen kan modellen också användas för att skapa en helt ny GLM från grunden, utan en existerande prissättningsmodell. Metoderna testas på två motorförsäkringsdataset från ett nordiskt skadeförsäkringsbolag och resultaten visar att alla överträffar originalregressionen. Även om de två iterativa metoderna överträffar den första metoden rekommenderas försäkringsbolag att använda den första metoden. Detta eftersom den resulterar i en rimlig avvägning mellan att automatisera processer och att nyttja aktuariers omdömesförmåga.