Bakgrund: Typ 2-diabetes mellitus är en global sjukdom som snabbt ökar i antal. Den viktigaste delen av behandlingen handlar om att äta ”rätt” kost och allt fler personer blir i behov av kostrekommendationer och kostförändringar. Syfte: Beskriva personer med typ 2-diabetes upplevelser av att göra kostförändringar. Metod: Systematisk litteraturstudie där 13 artiklar, tolv kvalitativa och en kvantitativ/kvalitativ, analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Många med typ-2 diabetes kände sig utanför och upplevde känslor av frustration, ilska, stress och oro. Kosthållningen upplevdes som svår på grund av att kostrekommendationerna var otydliga och ständigt förändrades, dock ansågs motion vara till hjälp. Vardagen upplevdes ofta som en kamp mellan vad som var bäst ur sjukdomssynpunkt, sina begär och frestelser. Denna kamp kunde jämföras med ett missbruk. Det framgick att det fanns skillnader på hur kvinnor och män hanterade sin diagnos och hur de förhöll sig till kostrekommendationerna. Flera uppgav även att maten fått förändrad betydelse, från något positivt till något negativt. Acceptans, sjukdomsinsikt, stöttning och uppmuntran tillsammans med kontroll, planering, mättnad och tillfredställelse upplevdes som viktigt. Slutsats: De med typ 2-diabetes upplevde många känslor där begäret spelade en viktig roll. I slutändan ledde känslorna ofta till hinder i kosthanteringen och en dålig självbild.

Denna litteraturstudies syfte var att identifiera och evidensgradera de omvårdnadsåtgärder med vilka sjuksköterskan kan motivera patienter med diabetes typ-2 till egenvård. De 27 utvalda artiklarna, som svarade mot uppsatsens syfte, söktes från databaserna Cinahl, Elin@dalarna, Medline och PubMed. För att kunna bedöma utsedda kvantitativa och kvalitativa artiklars vetenskapliga kvalitet granskades artiklarna utifrån modifierade granskningsmallar efter förlagor av Forsberg och Wengström (2008). Kvalitetsbedömningen gav vid handen att av 27 artiklar, var 3 av hög vetenskaplig kvalitet och 24 artiklar var av medelgod kvalitet men ingen artikel bedömdes vara av låg kvalitet. På basen av artikelkvaliteten evidensgranskades de funna omvårdnadsåtgärderna i enlighet med Bahtsevanis (2008) rekommendationer. I litteraturstudien identifierades fyra huvudområden i omvårdnadsåtgärder inom diabetesvården: Livsstilsförändringar, Utbildning, Egenvård samt Personalens betydelse. Omvårdnadsåtgärderna Livsstilsförändringar, Utbildning och Egenvård vilade på måttligt vetenskapligt underlag och omvårdnadsåtgärden Personalens betydelse vilade på stark vetenskaplig grund. Resultaten diskuterades utgående från omvårdnadsteoretiker Orems humanistiska modell, som inbegriper egenvårdsbrist, som är en beskrivning av och förklaring till varför en person behöver omvårdnad, vilken sker när egenvårdskapaciteten är mindre än personens egenvårdskrav. Modellen bygger på antaganden om och generella kännetecken på till exempel omvårdnadssituationer och inkluderar begreppen omvårdnadskapacitet, hjälpmetoder och olika omvårdnadssystem.

Bakgrund: Typ 2 diabetes mellitus (T2DM) är en globalt växande sjukdom och är nationellt en av de vanligaste folksjukdomarna. Behandlingen baseras på egenvård, vilket omfattar kosthantering, regelbunden fysisk aktivitet, blodglukoskontroller och i många fall strävan efter viktnedgång. Detta ställer stora krav på individens eget ansvar och förmåga att ta beslut gällande sin vård i vardagen. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva erfarenheter som inverkade på genomförandet av egenvården hos personer diagnostiserade med typ 2 diabetes mellitus. Metod: Litteraturöversikten baserades på åtta kvalitativa studier. Databassökningar genomfördes i Cinahl och PubMed. Analysprocessen genomfördes med insipiration av Popenoes beskrivning av innehållsanalys vid litteraturstudie.  Resultat: I analysarbetet framkom sju subkategorier och tre övergripande kategorier. De framtagna kategorierna var: Egen kapacitet och förståelse för egenvårdens betydelse, Stödjande relationer och samspelande omständigheter för egenvården samt Egenvårdens inverkan på självbilden.  Konklusion: Litteraturstudiens resultat visar på behovet av en helhetssyn när det gäller egenvården, som integrerar individuellt stöd, anpassad kunskap och positiv förstärkning, för att främja hälsa och välbefinnande hos personer med T2DM.

Bakgrund: Typ 2 diabetes mellitus drabbar fler och fler personer i världen. Detta växande problem medför en rad hälsorisker och komplikationer. Stigma kring sjukdomen är även vanligt förekommande i olika miljöer. Detta attribut riskerar att förstärka påverkan hos dessa personer negativt. För att undvika dessa hinder till hälsa har sjuksköterskan en central roll i behandlingen där hen med sitt personcentrerade arbetssätt utformar lämpliga omvårdnadsåtgärder när egenvårdsbrist uppstår. Syfte: Syftet var att belysa hur stigma upplevs hos personer med diabetes typ 2. Metod: En litteraturöversikt där två databaser hjälpt till att selektera ut lämpligt material som bestod av 16 vetenskapliga originalartiklar. Resultat: I resultatet speglades upplevelsen av stigma, vilken inverkan stigma innebar och olika konsekvenser den bidrog till. Stigma orsakade tre dimensioner av lidande hos personen, egenvård försummades och relationer kunde förändras. Medvetenheten av att riskera utsättas för diskriminering skapade oro och olika strategier för att undkomma och hantera stigma beskrevs. Diskussion: Att drabbas av en långvarig sjukdom kunde hanteras på olika sätt, men när stigma inkluderades kunde det kännas övermäktigt och skapa lidande. Genom personcentrerad vård kan sjuksköterskor identifiera individuella behov och resurser när egenvårdsbrist uppstår. Slutsats: Stigma upplevdes i alla kontext och påverkade personer med typ 2 diabetes negativt. Litteraturöversiktens resultat kan bidra med kunskap om en växande patientgrupps upplevelser kring sin utsatthet. Genom ökad kunskap och förståelse finns förutsättningar att stigma utrotas, och sjuksköterskan får ytterligare verktyg till att fullända optimal personcentrerad vård. / <p>2023-11-03</p>

No description available.

Över 400 000 människor lever idag med sjukdomen typ 2 diabetes mellitus (T2DM) i Sverige. Livsstilsfaktorer som låg fysisk aktivitet, dåliga kostvanor och hög ålder ökar risken för att utveckla T2DM. Sjuksköterskan har ansvar att informera och utbilda patienterna med T2DM utefter vad varje enskild patients behov och utgångspunkt är. I det lärande samtalet ska sjuksköterskan möta varje patient och dess livsvärld. Samtalets mål är att öka patienters hälsa och lindra lidande. Syftet i studien var att belysa hur patienter med T2DM upplever mötet med sjuksköterskan vid livsstilsförändringar. Metod: Ett litteraturbaserat examensarbete med grund i analys i kvalitativa vårdvetenskapliga artiklar. Resultat: Presenteras i fyra huvudkategorier: Delaktighet och engagemang upplevs av patienter som stödjande. Det framkom att det främjar hälsa och ger goda förutsättningar för livsstilsförändringar när sjuksköterskan var delaktig och engagerad i mötet med patienterna. Patienters upplevelser av trygghet och känslomässigt stöd. När patienterna upplevde ärlighet hos sjuksköterskan skapades trygghet vilket bidrog till ett lyckat möte och ett främjande av livsstilsförändringar hos patienterna. Patienter upplever att kunskap främjas genom råd och information. Upplevelsen enligt patienterna var att sjuksköterskan kunde hjälpa patienterna genom att ge rätt typ av råd och information kring hur livsstilsförändringar kan skapas för att ge varje patient möjlighet till genomförande av livsstilsförändringar. Upplevelser av ett icke vårdande möte. Patienterna upplevde flera egenskaper hos sjuksköterskan som kunde bidra till att patienterna inte upplevde mötet som vårdande. Slutsats: Studien visar att mötet mellan sjuksköterskan och patienten är viktigt för att patienterna ska kunna genomföra livsstilsförändringar.

Typ 2 diabetes mellitus (T2DM) är den vanligaste formen av diabetes. Denna form ökar kraftigt i hela världen och debuterar i allt tidigare ålder. Egenvård är den kanske mest betydande delen i behandlingen. Främst handlar egenvården om att ändra på sina levnadsvanor för att hålla blodsockernivån på en hälsosam nivå. Dessa förändringar i livsstil och levnadsvanor ställer krav på patienten, och kan av vissa upplevas svåra att genomföra. För att kunna ge patienter ett bra stöd är det viktigt att sjuksköterskan har kunskaper om hjälpmedel som främjar egenvården. Telemedicin är ett sådant hjälpmedel. Syftet med denna studie var att undersöka hur telemedicin kan stödja patienter med T2DM i deras egenvård. Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie. I analysen ingick tretton vetenskapliga artiklar av kvalitativ och kvantitativ design. Resultatet visade att telemedicinska lösningar var ett bra hjälpmedel för egenvården vid diabetes. Det gav bättre kliniska värden, positiva livsstilsförändringar, stärkte patienternas empowerment och var kostnadseffektivt. Bristande kunskap, motivation och engagemang var faktorer som hindrade användandet. Slutsatsen blev att sjuksköterskan behöver känna till och kunna informera om de resurser som finns att tillgå. Med ökad kunskap om sjukdomen ökar patientens känsla av kontroll, samt känsla av trygghet i egenvården. Den ökade kunskapen leder i sin tur till att patienten lär sig se vilka livsstilsförändringar som främjar behandlingen och motiverar därigenom patienten att utföra sin egenvård.

Bakgrund: Diabetes typ-2 benämns som en kronisk sjukdom som orsakar högt b-glukos och det uppkommer av otillräcklig produktion av insulin eller av insulinresistens i kroppens vävnader. För hantering av diabetes måste vissa handlingar utföras såsom koständring, regelbunden träning, viktminskning, eventuellt diabetesmedicin eller insulinbehandling, blodsockerövervakning som kallas för egenvård. Egenvård innebär att en patient utför vissa sjukvårdsåtgärder själv i hemmet eller med hjälp av sina närstående/assistenter efter att en legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal har bedömt att patienten klarar uppgifterna. Syftet med litteraturstudien är att beskriva personers upplevelse och erfarenhet av egenvård vid diabetes mellitus typ 2. Metod: för att besvara syftet gjordes en beskrivande litteraturstudie som inkluderade 14 artiklar med kvalitativa och kvantitativa ansatser.  Huvudresultat: Det finns olika former av hinder men även främjande faktorer som påverkade patienternas upplevelse av egenvård. Kosthantering och motivationsskapande insatser, hemglukosmätning och stöd från människor i närheten identifieras som faktorer som påverkar patienternas egenvårdskapacitet i högsta grad. Slutsats:  Författarna har summerat personers upplevelser av egenvård vid diabetes mellitus typ 2 utifrån tidigare studier med liknande syfte där det visade sig att kost och livsstilsförändring är den mest utmanade delen inom område egenvård. Begränsad kunskap och felaktig tolkning av värdet identifierades som hinder inom område blodglukosmättning. Relationen med familjen betraktades som en viktig faktor för att främja motivation, vilket leder till bättre följsamhet. Hälsosjukvården ansågs vara den mest trovärdiga källan för patienter att vända sig till vid olika svårigheter. Patienterna uppskattade sjukvårdens insatser och de ville ha en mer anpassad undervisning som är mer anpassad efter deras behov, kultur, ekonomiska läge och arbetsschema. Nyckelord: Egenvård, Typ-2 Diabetes mellitus, Upplevelse. / Background: Type 2 diabetes is a lifelong (chronic) disease that causes high b-glucose, because of deficient insulin action or insulin resistance of target tissues. Management of type 2 diabetes includes healthy eating, regular exercise, weight loss, possibly diabetes medication or insulin therapy, blood sugar monitoring. It's all called self-care. Self-care is called when a patient carries out some healthcare measures by himself at home or with the help of his personal assistant after a licensed healthcare professional has assessed that the patient can perform tasks. The Aim of the literature study is to describe Type 2 Diabetes persons experiences of Self-Care. Method: to answer the purpose, a descriptive literature review was carried out which included 14 articles with a qualitative and quantitative approach. Main results: There are different types of obstacles and health promotion behavior that affected the patients' experience of self-care. Dietary management, Motivation Strategies, home glucose monitoring and support from family members/ the health care were identified as the most important factors that influence the patients' self-care capacity. Conclusion: The authors have summarized patients' experiences of self-care in diabetes mellitus type 2 based on previous studies with the similar purpose. It turned out that diet and lifestyle changes are the most challenging part of the self-care behaviors. Limited knowledge and false blood sugar reading were identified as barriers in the blood glucose monitoring. Family support was identified as an important factor in promoting the motivation that leads to better adherence. Health care was considered as the initial choice for patients who can contact about the various issues. The patients appreciated the healthcare for a contribution, but they wanted a more personalized management which is more adapted to their needs, culture, economic situation and work schedule. Keywords: Diabetes Mellitus Type 2, Experience, Self-Care.

Syfte: Att undersöka patienters upplevelser av livskvalitet vid nydiagnostiserad typ 2 Diabetes Mellitus. Metod: En empirisk studie med en kvalitativ ansats som innefattade tio deltagare med nydiagnostiserad typ 2 Diabetes Mellitus. Semistrukturerade intervjuer genomfördes utifrån en intervjuguide där insamlad data analyserades med kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Studien resulterade i fyra huvudkategorier och tio subkategorier. Upplevelsen av att få ett diagnosbesked varierade mellan deltagarna, för vissa deltagarna var beskedet inte förvånande medan andra upplevde känslor av chock och förnekelse. Deltagarna upplevde positiva förändringar, exempelvis viktnedgång och förbättrad hälsa men även negativa förändringar, exempelvis att vara beroende av läkemedel. Vissa upplevde ingen förändring alls. Typ 2 Diabetes Mellitus påverkade inte deltagarnas fysiska eller psykiska hälsa i de flesta fall. Deltagarna ansåg det som viktig att få stöd från både omgivningen och hälso- och sjukvården. Konklusion: Känslorna över ett diagnosbesked kunde variera men upplevelsen av livskvalitet påverkades inte av Typ 2 Diabetes Mellitus i de flesta fall i studien. Patientens inställning till att leva med Typ 2 Diabetes Mellitus inverkade på förmågan till att utföra egenvård, och distriktsköterskans stöd och engagemang ansågs vara betydelsefullt i sjukdomsprocessen. / Aim: To examine patients’ experiences of the quality of life in newly-diagnosed type 2 Diabetes Mellitus. Method: An empirical study with a qualitative approach that included ten participants with newly diagnosed type 2 Diabetes Mellitus. Semi-structured interviews were conducted on the basis of an interview-guide and the collected data was analyzed using qualitative manifest content analysis. Results: The study resulted in four main categories and ten subcategories. The experience of receiving a diagnosis varied between the participants, some participants did not experience the news as surprising, while others experienced feelings of shock and denial. The participants experienced positive changes, for example weight loss and improved health but also negative changes, such as being dependent of medicine. Some participants experienced no change at all. Type 2 Diabetes Mellitus did not affect the participants’ physical and mental health. The participants considered it important to get support from both surrounding people and health care. Conclusion: The feelings of a diagnosis could vary but the experience of quality of life is not affected by Type 2 Diabetes Mellitus in most cases in the study. The patient's attitude to living with Type 2 Diabetes Mellitus affects the ability to perform self-care, and the district nurse support and involvement is considered to be important in the process of the disease.

Bakgrund: Typ 2-diabetes mellitus är en kronisk sjukdom som medför betydande hälsoproblem. Typ 2-diabetes mellitus kan ge varierande symptom såsom trötthet, törst och ökad urinproduktion. Risken för typ 2-diabetes mellitus är kopplad till livsstilsfaktorer som dålig kost, övervikt och stress samt kan leda till allvarliga komplikationer som hjärt- och kärlsjukdomar, neuropati, hypoglykemi och retinopati, vilket kräver regelbunden vård och hälsosamma levnadsvanor för att förebyggas. Syfte: Syftet med studien är att belysa patienters erfarenheter av egenvård vid typ 2-diabetes mellitus. Metod: Studien genomfördes som en litteraturbaserad studie med en kvalitativ ansats inspirerad av Friberg. Resultat: Genom analysen av valda artiklar har fyra teman identifierats: Svårigheter att ändra kosten, fysisk aktivitet som främjar egenvård, närståendes påverkan och vårdpersonalens stöd och påverkan. Dessa teman belyser patienters erfarenheter av egenvård. Konklusion: Egenvård hos patienter med T2DM kan vara utmanande, med initiala känslor av skam och rädsla. Det är nödvändigt att vården anpassar sig till patientens livssituation och erbjuder stöd och strategier för livsstilsförändringar. Anhöriga och vårdpersonalens stöd och motivation är viktigt för att främja goda egenvårds vanor. / Background: Type 2 diabetes mellitus is a chronic disease that causes significant health problems. It is characterized by a range of symptoms, including fatigue, thirst, and increased urine production. The risk of type 2 diabetes mellitus is linked to lifestyle factors such as poor diet, obesity and stress and can lead to serious complications such as cardiovascular disease, neuropathy, hypoglycemia, and retinopathy, which require regular care and healthy lifestyle habits to prevent. Aim: The aim of this study is to describe patients' experiences of self-care in type 2 diabetes mellitus. Method: The study was conducted as a literature-based study with a qualitative approach inspired guided by Friberg. Findings: Through the analysis of selected articles, four themes have been identified: Difficulties in changing the diet, physical activity that promotes self-care, the influence of relatives, and the support and influence of healthcare professionals. These themes highlight patients’ experiences of self-care. Conclusion: Self-care in patients with T2DM can be challenging, with initial feelings of shame and fear. It is necessary that care adapts to the patient's life situation and offers support and strategies for lifestyle changes. The support and motivation of relatives and care staff is important for promoting good self-care habits.