The purpose is to find out how teachers work with students that don´t speak in the classroom. The questions that will be answered in this text are: If teacher include every student in class? How teachers identify students that doesn´t speak up in class? What reasons the teacher´s see to students that doesn´t speak in the classroom? How teacher´s include the quiet students in the classroom?   The participants are from two different schools. At each school 2 teacher´s are interviewed. So there are 4 participants in total. Every participant got almost the same open questions. The questions are open questions that are based on research.   The result shows that all the teachers in the study are working towards the purpose of this study. In some ways they do the same thing, but they also have different approaches in how to reach the students.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka klassamtalens betydelse i den pedagogiska verksamheten i skolan. Frågeställningarna som fokuserades var: "Vilken pedagogisk betydelse tillmäts klassamtalen av lärarna?" och "Omgärdas klassamtalen av pedagogiska insatser och strategier och i så fall vilka?". Som metoder för undersökningens genomförande valdes observationer i fem olika skolklasser i årskurs ett, två och tre i grundskolan samt intervjuer med berörda lärare. Resultatet som därvid framkom pekade på att klassamtalen hade viss betydelse i lärarnas praktik. Observationerna visade också, att klassamtalen till viss del utformades med pedagogiska strategier. Lärarnas medvetenhet kring dessa strategier varierade dock i stor utsträckning. Flertalet lärare var emellertid medvetna om betydelsen av sitt eget beteende och det verbala stödet i form av följdfrågor och positiva kommentarer för att elever skulle engageras i samtalen. Regler för klassamtalens utformande samt tillgången till tid framträdde också som viktiga faktorer för elevernas möjlighet till delaktighet. Det är dock tveksamt om tysta elever i de olika skolklasserna erhöll adekvat stöd för att övervinna sina svårigheter. Genom de vetenskapliga teorier som är knutna till studien visas på de konsekvenser det kan medföra om lärare underlåter att pedagogiskt utforma samtalen samt på den betydelse klassamtal har för skolans verksamhet och elevers utveckling.

Denna studies syfte är att få fram lärares uppfattningar av vad en tyst elev kan vara, detta för att kunna få fatt på lärares uppfattningar kring hur tysta elever kan stödjas för att deras muntliga deltagande i klassen ska öka. Vi har utefter vårt syfte utformat följande frågeställningar som studien vilat på:   -         Vilka uppfattningar finns hos lärare om tysta elever? -         På vilka sätt uppfattar lärare att tysta elever kan stödjas gällande sitt muntliga deltagande?   Den tidigare forskning samt litteratur vi tagit del av har haft sin utgångspunkt ur de tysta elevernas perspektiv, fokus har således varit att visa på hur de tysta eleverna upplever, tänker och känner om sin tystnad. I vår studie vill vi istället få fram hur läraren uppfattar de tysta eleverna. Det har även funnits tidigare studier som fokuserat på hur ett visst arbetssätt kan stödja de tysta eleverna, vilket inte givit en bredare bild av hur de tysta eleverna kan stödjas. Vår studie presenterar ett vidare perspektiv gällande lärarens stöd till de tysta eleverna, stöd som inte enbart fokuserat på ett visst sorts stöd. Vi har även utgått från verksamma lärare som arbetat med de yngre eleverna, från förskoleklass till årskurs 3. Detta var ett medvetet val, eftersom att majoriteten av tidigare forskning kring tysta elever har utgått ifrån elever som går på högstadiet upp till universitetet.   Vår studie har genomförts med fenomenografi som metodansats, detta eftersom att vi ville få fatt på lärares uppfattningar kring vårt valda fenomen. Vi har därmed intervjuat fem lärare som arbetat på olika skolor. Den data vi samlat in har vi sedan analyserat, och i detta analysarbete fått fram de mest distinkta uppfattningarna lärarna hade kring tysta elever samt stödet gentemot dessa. Resultatet visade att det fanns en spridning i lärares uppfattningar av hur tysta elever uppfattas vara, vilket resulterade i fem uppfattningskategorier. Denna spridning fann vi även gällande hur dessa tysta elever kan stödjas av läraren för att det muntliga deltagandet ska öka, detta resulterade i sex uppfattningskategorier. Vi fann även likheter då flera lärare hade gemensamma drag i uppfattningarna. Denna studies resultat visar även på ytterligare en uppfattning som samtliga lärare hade, att lärarnas syn på och arbete med de tysta eleverna är något som förändrats över tiden de arbetat som lärare.

<p>Syftet med föreliggande studie var att undersöka klassamtalens betydelse i den pedagogiska verksamheten i skolan. Frågeställningarna som fokuserades var: "Vilken pedagogisk betydelse tillmäts klassamtalen av lärarna?" och "Omgärdas klassamtalen av pedagogiska insatser och strategier och i så fall vilka?". Som metoder för undersökningens genomförande valdes observationer i fem olika skolklasser i årskurs ett, två och tre i grundskolan samt intervjuer med berörda lärare. Resultatet som därvid framkom pekade på att klassamtalen hade viss betydelse i lärarnas praktik. Observationerna visade också, att klassamtalen till viss del utformades med pedagogiska strategier. Lärarnas medvetenhet kring dessa strategier varierade dock i stor utsträckning. Flertalet lärare var emellertid medvetna om betydelsen av sitt eget beteende och det verbala stödet i form av följdfrågor och positiva kommentarer för att elever skulle engageras i samtalen. Regler för klassamtalens utformande samt tillgången till tid framträdde också som viktiga faktorer för elevernas möjlighet till delaktighet. Det är dock tveksamt om tysta elever i de olika skolklasserna erhöll adekvat stöd för att övervinna sina svårigheter. Genom de vetenskapliga teorier som är knutna till studien visas på de konsekvenser det kan medföra om lärare underlåter att pedagogiskt utforma samtalen samt på den betydelse klassamtal har för skolans verksamhet och elevers utveckling.</p>

Syftet med denna studie var att undersöka vilka uppfattningar och erfarenheter lärare har av tystaelever, vilka tankar de har kring hur dessa kan stödjas och hjälpas och hur de faktiskt arbetar meddetta. Med en tyst elev menas de som sällan, eller inte alls, deltar i den muntliga delen avundervisningen i klassen. Fyra lärare intervjuades och observerades i sina klassrum. Resultatetvisar att lärare menar att tysta elever är de som sällan eller aldrig vill tala i klassrummet, som interäcker upp handen eller vill läsa högt. Lärarna kategoriserar också gruppen tysta elever och angerolika elever som tysta. Lärarna försöker i sitt arbete att hjälpa eleverna genom öppna frågor,grupparbeten och genom att låta dem skriva. Vidare är lärarna väl medvetna om risken att tystaelever riskerar att inte nå kursplanernas kunskapskrav. I klassrumssituationen tvingas lärareprioritera mellan utagerande och tysta elever, vilket leder till att de riskerar att bli bortglömda ochövergivna.

<p>Mitt arbete behandlar hur tre lärare uppfattar tysta elever och om konstsamtal kan vara en möjlig metod för tysta elever att komma över svårigheter såsom talängslan. För att få svar på mina frågeställningar har jag intervjuat två lärare som undervisar i bild och en lärare med inriktningen Sv/So. Litteraturstudier, observationer och eget utfört konstsamtal är också en del av examensarbetet. </p><p>Resultatet visar att tysta elever måste få en kontinuerlig övning att prata inför grupper. Konstsamtal kan vara en möjlig metod och de intervjuade bildlärarna menar att tysta elever har lättare för att prata kring en bild än vid den"vanliga"undervisningen. En bildlärare menar att det krävs att man som lärare tänker efter hur man ställer frågorna om konstbilden. Enligt mitt eget utförda konstsamtal kan man utläsa att elevernas och även den tysta elevens talaktivitet ökar jämfört med de lektionsobservationer som jag utfört.</p>

Mitt arbete behandlar hur tre lärare uppfattar tysta elever och om konstsamtal kan vara en möjlig metod för tysta elever att komma över svårigheter såsom talängslan. För att få svar på mina frågeställningar har jag intervjuat två lärare som undervisar i bild och en lärare med inriktningen Sv/So. Litteraturstudier, observationer och eget utfört konstsamtal är också en del av examensarbetet. Resultatet visar att tysta elever måste få en kontinuerlig övning att prata inför grupper. Konstsamtal kan vara en möjlig metod och de intervjuade bildlärarna menar att tysta elever har lättare för att prata kring en bild än vid den"vanliga"undervisningen. En bildlärare menar att det krävs att man som lärare tänker efter hur man ställer frågorna om konstbilden. Enligt mitt eget utförda konstsamtal kan man utläsa att elevernas och även den tysta elevens talaktivitet ökar jämfört med de lektionsobservationer som jag utfört.

Syftet med denna kvalitativa studie är att ta del av lärarnas upplevelser och föreställningar om tysta elever i skolan. De berättelser lärarna ger oss innehåller deras tankar om hur de upplever mötet och arbetet med dessa elever. Fem lärare har deltagit i undersökningen som bygger på intervjuer. Resultatet visar att lärarna upplever svårigheter i mötet med tysta elever. De känner ofta frustration över att de inte alltid lyckas nå dessa elever. De menar att konsekvenserna av att inte vara verbalt aktiv i klassen inte behöver innebära att man missar något kunskapsmässigt men de att tysta elever kan ha svårigheter i framtiden att hävda sig i samhället.

<p>Syftet med denna kvalitativa studie är att ta del av lärarnas upplevelser och föreställningar om tysta elever i skolan. De berättelser lärarna ger oss innehåller deras tankar om hur de upplever mötet och arbetet med dessa elever. Fem lärare har deltagit i undersökningen som bygger på intervjuer. Resultatet visar att lärarna upplever svårigheter i mötet med tysta elever. De känner ofta frustration över att de inte alltid lyckas nå dessa elever. De menar att konsekvenserna av att inte vara verbalt aktiv i klassen inte behöver innebära att man missar något kunskapsmässigt men de att tysta elever kan ha svårigheter i framtiden att hävda sig i samhället.</p>

Studien syftar till att visa på hur fem svensklärare hanterar och förebygger talängslan hos elever i klassrummet. Studien bygger på kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförda med fem svensklärare på grundskolans senare år. Empirin har analyserats tematiskt och de teman som utkristalliserat sig diskuteras och knyts an till tidigare forskning. Slutsatser dras utifrån analysen av empirin och diskuteras ytterligare.Studien visar att lärarna tycks vara medvetna om vilka faktorer som utgör de mest ångestframkallande för de talängsliga eleverna och att det finns en ambition att reducera dessa. Samtidigt försöker de pusha på eleverna att våga ta små kliv framåt i den takt de är redo. De försöker samtliga att visa positiva förväntningar på eleverna så att dessa inte riskerar att stigmatiseras. Sett till forskningen om talängslan med anknytning till skolan och klassrummet är just detta tillvägagångssätt effektivt för att hjälpa individer med talängslan att våga tala i mer och mer krävande situationer och för att lindra symtomen. Inom forskningsfältet är man tämligen överens om att en lagom dos krav tillsammans med positiva talarupplevelser - som hjälper till att bygga upp elevens självbild som talare - är ett effektivt tillvägagångssätt för att hjälpa talängsliga individer. Att positiva talarupplevelser är avgörande för att eleven ska ta ytterligare steg framåt tycks samtliga lärare i studien vara medvetna om och begränsar kraftigt negativ respons och lägger fokus på det positiva. Forskning på området visar tydligt att om den talängslige förväntar sig att talet ska bli bedömt så ökar ångesten. Lärarna i studien tycks vara medvetna om detta och begränsar samtliga kraftigt bedömningsaspekten av tal. Istället försöker de avdramatisera talsituationerna och göra dem till lekar och övningar för att det ska bli så avslappnat som möjligt. Denna "informalisering" sammanklingar väl med det som forskningen visar, nämligen att formalitetsgraden på kommunikationssituationen påverkar den talängslige och att det blir mer ångestfyllt ju mer formell situationen är. Samtliga lärare i studien diskuterar kraven och målen tillsammans med de talängsliga eleverna så att de får inflytande över det fortsatta arbetet. Betygskriterierna ska vara synliggjorda och inte något som hemlighålls, menar lärarna i studien. Detta är mycket positivt då forskning på området visar att talängsliga individer är extra känsliga för tvetydigheter. Studier visar att ju större uppmärksamhetsfokus som riktas mot talaren som person där framme desto större blir ångesten hos den talängslige. Samtliga lärare ger tips på hur eleverna kan minska fokuset på sig själva där framme, genom att exempelvis använda sig av Power Point.För att förebygga talängslan och ytterligare hjälpa dem som är talängsliga försöker lärarna i studien skapa ett tillåtande och tryggt klassrumsklimat. De menar sig försöka skapa trygghet i gruppen så att eleverna känner sig bekväma med varandra. De menar sig också försöka skapa goda klassrumsnormer så att ingen ska behöva bli utpekad eller påhoppad. De tycker att det är viktigt att klassrumsklimatet är stöttande så att det ska vara okej att göra på olika sätt utan att få en stämpel på sig eller bli retad. Inom forskningsfältet är man tämligen överens om att talängslan främst uppstår i grupper som kännetecknas av otrygghet, det vill säga då individer inte är bekväma med varandra. Att alla är en del av gemenskapen är alltså mycket viktigt för att förebygga talängslan. Flera forskare tipsar också om att en god idé kan vara att dela in klassen i små trygga grupper om det är svårt att få till denna trygghet i helklass för alla elever. Lärarna i studien nämner att de ibland delar in klassen i grupper och att de tänker extra på att de talängsliga eleverna ska hamna med sådana kamrater de känner sig trygga med. Första steget kan just vara att den talängslige ska redovisa för just dessa kamrater.Utifrån intervjustudien framkommer det att det tycks finnas en del aspekter i lärarnas undervisning som - givetvis utan att de själva är medvetna om det - kan bidra till och förvärra talängslan till viss grad. Dels så tycks det finnas en tydlig fokusering på form, vilket faktiskt ökar fokuset på talaren som person där framme just där och då, dels tycks majoriteten av klassrummen präglas av det så kallade recitationsmönstret, vilket ökar formalitetsgraden på kommunikationssituationerna och gör dessa mer laddade än vad de egentligen behöver vara. I det dialogiska klassrummet blir elevernas inlägg mindre formella och så att säga naturliga inslag i undervisningen. Detta bör underlätta för framförallt de talängsliga eleverna. Inom forskningsfältet är man överens om att i synnerhet talängsliga behöver få mycket tid till förberedelse för att klara av sina framföranden. Detta tycks lärarna i studien inte lägga någon nämnvärt stor vikt vid. Det viktiga tycks vara framförandena där och då och på vilket sätt de utförs snarare än på innehållet och arbetsprocessen bakom. Vid responsen tycks lärarna fokusera på retorikens så kallade lokala delar (tempo, röststyrka, kroppsspråk etc.), medan de globala delarna (innehållet och förberedelserna bakom) tycks bli förbisedda. Detta missgynnar de talängsliga eleverna på två sätt; dels hamnar de själva i ett större fokus där framme, dels blir förberedelsemöjligheterna begränsade, framförallt genom att de inte får reda på vikten av att förbereda sig och hur det ska göras på bästa sätt.