The building and plant sectors represent a large part of Sweden’s energy use. Putting energy requirements in public procurement as a tool for reducing energy consumption in the building and plant sectors is therefor an opportunity that operators can take advantage of. The aim of this thesis was to map the energy requirements in procurement that operators in the public sector use today in building and plant projects. The analysis was made with respect to if the energy requirements corresponded to the parts with large energy use in building and plant projects and also in which way energy requirements in procurement are written in the contract. From the mapping were also good examples further investigated to serve as recommendations to operators who want to develop their work with energy requirements in procurement. The study show that participants in the building sector use the greatest number of energy requirements in the operational phase of the building, which studies have shown to be the phase with greatest energy use. The plant sector uses most energy requirements for fuel, vehicles and machinery used in the construction phase. Building materials are also a major energy user in both sectors, but neither of them has energy requirements for that. Both sectors consider more requirements on the service that the contractor shall perform than on the contractor. The study also shows that efforts to make sure that the requirements are fulfilled are a critical point where there are major flaws today. The best operators identified in case studies are Dalarna County, Akademiska Hus, Transport Administration and Tyreso municipality. Based on the mapping, these operators all proved to have distinctive energy requirements or working method with energy requirements in contracts.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Uppsatsen behandlar konkurrens- och upphandlingsrätten. Den syftar till att klargöra när det kan uppstå parallell tillämpning av områdena samt att analysera hur de samverkar. Avseende konkurrenslagstiftningen behandlas den s.k. konkurrensbegränsningsregeln, som stadgar att konkurrensbegränsande samarbeten mellan företag är förbjudna. Särskilt behandlas företagsbegreppet och dess avgränsning mot upphandlande myndigheter. Avseende företagsbegreppet kan konstateras att det har givits ett vidsträckt tillämpningsområde genom målet Höfner. I målet fastställde EU-domstolen att företagets juridiska form och finansiering saknar betydelse. Genom målet FENIN har denna tolkning blivit mer snäv. Av målet FENIN följer exempelvis att kommunala företag vid offentliga upphandlingar kan falla utanför företagsbegreppet när de köper in för intern användning. Det framkommer av målet EasyPay att företag som har en koppling till ett allmännyttigt system behöver kunna särskilja sin verksamhet från systemet för att kunna räknas som företag och omfattas av konkurrensreglerna. Målen påvisar att offentliga organ kan undkomma konkurrenslagstiftningen. De visar även att lagstiftningen för att förbjuda konkurrensbegränsande åtgärder inte är tillräckliga. Upphandlande myndigheter kan därför agera konkurrensbegränsande, trots att KL söker förbjuda konkurrensbegränsningar. Det föreligger en skillnad i tillämpning av exempelvis konkurrensbegränsningsregeln, beroende på om det är en privat eller offentlig aktör som agerar. Från en konkurrensrättslig synvinkel är resultatet inte önskvärt, eftersom konkurrensbegränsningar inte är beroende av den som handlar. I uppsatsens kapitel om upphandling sätts fokus på de grundläggande upphandlingsrättsliga principerna: likabehandlingsprincipen, icke-diskrimineringsprincipen, transparensprincipen, principen om ömsesidigt erkännande samt proportionalitetsprincipen. Särskild uppmärksamhet lämnas till det nya upphandlingsdirektivet och dess art. 18 som stadgar konkurrensprincipen. Det kan tänkas att konkurrensprincipen kan komma att fungera som påtryckningsmedel för att upphandlande myndigheter ska ta större hänsyn till konkurrensen.

Lagarna om offentlig upphandling har som syfte att bidra till att den inre marknaden inom EU upprätthålls. Osund konkurrens förhindrar att offentliga myndigheter gör bra affärer. Förekomsten av oseriösa anbudsgivare och bristande kontroller från upphandlande myndigheter gör att skattepengar som skulle kunna användas inom välfärden går förlorade. Upphandlingsreglerna ska säkerställa att myndighet inte använder offentliga medel på ett otillbörligt sätt och därav säkra att inga leverantörer gynnas eller missgynnas. Upphandlingsreglerna har en lång historisk utveckling och ämnar konstant att bli modernare och enklare samt garantera en rättvis konkurrens mellan leverantörerna. Oseriösa anbud kan förekomma i flera olika former. I uppsatsen redogörs för vilka dessa former kan vara, samt hur upphandlande myndighet har möjlighet att med hjälp av upphandlingsreglerna förhindra att sådana anbud antas. Angående förhindrandet av oseriösa anbud leder till att bevisfrågan blir av intresse. Bevisbördans placering gällande ett anbuds seriositet redogörs för med hjälp av främst HFD:s nya domar om onormalt låga anbud men även EU-domstolens praxis. Det spekuleras även över hur den eventuella förseningen av införlivandet av det nya upphandlingsdirektivet kommer att påverka de offentliga upphandlingarna i Sverige. I analysen utreds frågeställningarna är det möjligt att förhindra att oseriösa anbud antas och hur påverkar oseriösa anbud konkurrensen vid offentlig upphandling där bland annat slutsatsen blir att upphandlande myndigheters kontroll av leverantörer bör vidgas samt att det är av vikt att uppnå en sund marknad med bra konkurrens, vilket innebär att oseriösa anbud måste motarbetas. I dagsläget får det fortfarande anses oklart gällande begreppen oseriösa anbud samt oseriösa leverantörer, men insikten om att en motarbetning är behövlig för att uppnå EU:s inre marknad, får anses vara upp-märksammad.

Sommaren 2010 implementerades det nya upphandlingsinstrumentet konkurrenspräglad dialog i LOU. Upphandlande myndigheter har numera två undantagsinstrument tillgängliga, förhandlat förfarande med föregående annonsering och konkurrenspräglad dialog. Gemensamt för förfarandena är att de utgör undantag från huvudregeln om att öppet eller selektivt förfarande ska tillämpas. En upphandlande myndighet får endast tillämpa förhandlat förfarande med föregående annonsering eller konkurrenspräglad dialog då särskilda förutsättningar föreligger. Offentlig upphandling i Sverige har i dag sin grund i EU. LOU är till stora delar en implementering av EU:s klassiska direktiv om offentlig upphandling. På grund av EU:s stora inflytande på offentlig upphandling och LOU behandlas EU och dess rättskällor i uppsatsen. Störst utrymme får det klassiska direktivet och EU:s grundläggande principer som ska beaktas vid all offentlig upphandling eftersom principerna finns implementerade i LOU. Uppsatsen är en komparativ studie där förhandlat förfarande med föregående annonsering och konkurrenspräglad dialog behandlas. I referensramen belyses respektive upphandlingsinstrument för att sedan ställas mot varandra i analysdelen där likheter och skillnader lyfts fram. Fokus i analysdelen ligger framför allt på vilka särskilda förutsättningar som ska föreligga för tillämpning samt hur respektive upphandlingsprocess är upplagd. Den slutsats som framkommer ur uppsatsens analys är bland annat att upphandlingsförfarandena har likheter i att de båda utgör undantagsförfaranden och att särskilda förutsättningar ska föreligga för tillämpning. Det materiella innehållet i förutsättningarna för tillämpning har också likheter mellan förfarandena, och mycket tyder på att bland annat komplicerade IT-upphandlingar kan kategoriseras in under båda förfarandena.

No description available.

No description available.