No description available.

I upphandlade kontrakt förekommer det många gånger att väsentliga förändringar sker. Generellt är sådana inte tillåtna eftersom de strider mot de grundläggande principerna som gäller för upphandling. Sker väsentliga förändringar anses beställaren ha tilldelat ett nytt kontrakt, vilket gör att det är fråga om en otillåten direktupphandling. Otillåten direktupphandling är en av de allvarligaste överträdelserna av upphandlingsreglerna och kan medföra att avtalet ogiltigförklaras. Det är därför av stor betydelse för beställare och leverantörer att veta vad som kan utgöra väsentliga förändringar. Bland annat är villkor som införts väsentliga om de skulle ha gjort det möjligt att anta andra leverantörer än de som antogs från början. En leverantör kan på grund av den väsentliga förändringen vilja kräva skadestånd eftersom denne kanske hade haft en möjlighet att vinna upphandlingen om den väsentliga ändringen hade funnits med i förfrågningsunderlaget. En förutsättning för att erhålla skadestånd är att den skadelidande begränsar sin skada genom att begära överprövning av tilldelningsbeslutet. Begränsning av skadan genom överprövning är dock inte möjligt vid väsentliga förändringar i upphandlade kontrakt eftersom ändringen görs efter att kontraktet har tecknats och tiden för överprövning av tilldelningsbeslutet har löpt ut. En begränsning av skadan kan således inte ske i alla fall och en leverantör kan därför ha rätt till skadestånd vid väsentliga förändringar i upphandlade kontrakt. Högsta domstolen (HD) har i en nyligen meddelad dom, Fideliamålet, utökat beställarens skadeståndsansvar enligt LOU till att även omfatta leverantörens rättegångskostnader från ett framgångsrikt överprövningsmål i förvaltningsrätten. Domen avviker från huvudregeln inom förvaltningsprocessen som anger att en part inte har rätt att få sina rättegångskostnader ersatta. Åsikterna huruvida rättegångskostnader från förvaltningsprocessen ska ersättas går isär. I Fideliamålet var två ledamöter skiljaktiga och ansåg att rättegångskostnaderna inte skulle ersättas. I sin bedömning tog HD bland annat hänsyn till syftet med skadeståndsreglerna och ansåg att beställaren är ersättningsskyldig för skador som uppstår på grund av fel i upphandlingen. HD tog ingen direkt hänsyn till vilka konsekvenser en utökad skadeståndsskyldighet medför. Domen för emellertid med sig både positiva och negativa konsekvenser. En positiv följd av en utökad skadeståndsskyldighet är att fler leverantörer vågar ansöka om överprövning. Det avskräcker även beställare från att bryta mot lagen eftersom de kan få betala leverantörens rättegångskostnader. En negativ följd är dock att målen i förvaltningsrätten och allmän domstol ökar, vilken även innebär en längre handläggningstid.

No description available.

<p>An investigation of the remedies in the Swedish Public Procurement Law. The result of this investigation shows that the remedies are not satisfactory in upkeeping the Procurement Law. The swedish legislator has not fulfilled the demands of the European Councils Regulations in this area. This results in ineffective use of public funding as well as discriminating actions against private suppliers. I have found that some changes must take place in the legislation and that an electronic procurement procedure makes the legislation easier for both the public and the private parties to understand.</p>

An investigation of the remedies in the Swedish Public Procurement Law. The result of this investigation shows that the remedies are not satisfactory in upkeeping the Procurement Law. The swedish legislator has not fulfilled the demands of the European Councils Regulations in this area. This results in ineffective use of public funding as well as discriminating actions against private suppliers. I have found that some changes must take place in the legislation and that an electronic procurement procedure makes the legislation easier for both the public and the private parties to understand.

I framställningen redogörs för och analyseras vinnande leverantörs talerätt i mål om överprövning av offentlig upphandling. Talerätten för vinnande leverantör är sprungen ur Högsta förvaltningsdomstolens (HFD) praxis varför tyngdpunkt ligger på analys av denna samt av kammarrättspraxis utifrån klagorätt i förvaltningsprocessen, samt ytterligare processuella frågor såsom förhandlingsprincipen, processram, rättskraft och processekonomi. Vidare diskuteras talerättsfrågan utifrån unionsrättens krav på effektiva rättsmedel. Syftet är att klargöra gällande rätt avseende talerätt för vinnande leverantör och att problematisera talerätten utifrån frågor som uppkommit i praxis och frågor som ännu inte prövats av överrätt. Enligt unionsrätten har varje berörd leverantör rätt till ett effektivt prövningsförfarande för offentliga upphandlingar, vilket i Sverige utgörs av ansökan om överprövning hos förvaltningsrätten. Vinnande leverantör kunde tidigare inte försvara sin tilldelning inom ramen för en konkurrents ansökan om överprövning. Genom HFD:s plenumavgörande i Arqdesign-målet tillerkändes den vinnande leverantören rätt att yttra sig i förvaltningsrätten för det fall leverantören hotades av uteslutning och möjlighet att överklaga en eventuellt följande dom om uteslutning. Omställningen av praxis har gett upphov till flera HFD-avgöranden där talerätten förtydligats. I analysen riktas främst kritik mot kammarrätternas inställning att en dom där uteslutning endast föreskrivs domskälsvis inte är överklagbar för den vinnande leverantören. Vidare kan det inte uteslutas att även andra situationer bör medföra klagorätt, exempelvis vid domar om att upphandlingen ska göras om eller rättelser av utvärderingspoäng. Utgångspunkt bör tas i den faktiska effekten av domstolens avgörande för den vinnande leverantören. Härvid kan inte göras skillnad på vad som slutligen anges i domslut respektive domskäl, förutsatt att avgörandet är tydligt nog. Flera oklarheter kvarstår, exempelvis huruvida invändningar från den vinnande leverantören avseende sökandens kvalifikationer kan beaktas, betydelsen av att mål om offentlig upphandling inte vinner negativ rättskraft och vissa processekonomiska överväganden såsom vid fallet att flera vinnande leverantörer vid ramavtalsupphandlingar berörs. Generellt saknas hänvisningar till unionsrätten i HFD:s avgöranden avseende talerättsfrågor vilket, beaktat den starka unionsrättsliga anknytningen, är olyckligt ur rättssäkerhetsperspektiv.

Alla statliga och kommunala myndigheter i Sverige är skyldiga att följa Lag (2007:1091) om offentlig upphandling (LOU) vid inköp av varor och tjänster. Offentlig upphandling omfattar mellan 15.5 och 18.5 procent av Sveriges BNP och det är således viktigt att upphandlingen går rätt till. Upphandling inom LOU är omfattande och görs i många steg. Förfrågningsunderlag ska skrivas, upphandlingen ska annonseras, anbud ska utvärderas, leverantörer ska uteslutas och till sist ska tilldelningsbeslut meddelas. I de fall då en leverantör tycker att de borde vunnit upphandlingen eller är missnöjd med de krav som ställts kan de överpröva upphandlingen, alternativt ansöka om skadestånd En överprövning kan leda till att upphandlingsunderlaget måste ändras eller att hela upphandlingen får göras om och överprövningsprocesser är ofta både är kostsamma och tidskrävande för upphandlande myndighet. I juli 2010 gjordes förändringar i LOU till följd av ett EU-direktiv som fick konsekvensen att antalet överprövningar i förvaltningsdomstolen ökat markant. Offentlig upphandling är ett omdebatterat ämne. Många argumenterar för att LOU borde avskaffas då upphandlingarna skulle fungera bättre om det inte fanns så många regler att följa. Andra argumenterar för att lagen är bra som den är idag och att den motverkar orättvisor och korruption. Den statistik som framställs är inte alltid rättvisande. Detta till trots är det ingen tvekan om att båda parter i upphandlingsprocessen till stor del är missnöjda med hur LOU påverkar upphandlingarna. Den stora frågan är hur situationen på bästa sätt skulle kunna förbättras för samtliga parter. Många lösningsförslag på hur överprövningar kan motverkas får till följd att LOUs ursprungliga syfte tar skada. Exempel på detta är att öka beloppet för direktupphandling samt att införa en avgift som den leverantör som överprövar måste betala, vilket till stor del skulle ha en negativ inverkan på de mindre företagen. Då LOU finns till för att ingen ska kunna behandlas orättvist och för att säkerställa att den leverantör som har det bästa anbudet vinner upphandlingen är dessa lösningar inte att rekommendera. För att minska antalet överprövningar utan att gå emot syftet med LOU kan en tidsfrist för de olika delarna av upphandlingen införas. Det skulle förhindra möjligheten att överpröva en felaktighet i anbudet i slutet av en upphandling. Ett annat förslag är att samla alla upphandlingsmål till en och samma domstol. Detta skulle leda till bättre kompetens och snabbare handläggning samtidigt som det inte skulle finnas lika mycket spretigt praxis där domstolar dömt liknande fall olika.

Alla statliga och kommunala myndigheter i Sverige är skyldiga att följa Lag (2007:1091) om offentlig upphandling (LOU) vid inköp av varor och tjänster. Offentlig upphandling omfattar mellan 15.5 och 18.5 procent av Sveriges BNP och det är således viktigt att upphandlingen går rätt till. Upphandling inom LOU är omfattande och görs i många steg. Förfrågningsunderlag ska skrivas, upphandlingen ska annonseras, anbud ska utvärderas, leverantörer ska uteslutas och till sist ska tilldelningsbeslut meddelas. I de fall då en leverantör tycker att de borde vunnit upphandlingen eller är missnöjd med de krav som ställts kan de överpröva upphandlingen, alternativt ansöka om skadestånd En överprövning kan leda till att upphandlingsunderlaget måste ändras eller att hela upphandlingen får göras om och överprövningsprocesser är ofta både är kostsamma och tidskrävande för upphandlande myndighet. I juli 2010 gjordes förändringar i LOU till följd av ett EU-direktiv som fick konsekvensen att antalet överprövningar i förvaltningsdomstolen ökat markant. Offentlig upphandling är ett omdebatterat ämne. Många argumenterar för att LOU borde avskaffas då upphandlingarna skulle fungera bättre om det inte fanns så många regler att följa. Andra argumenterar för att lagen är bra som den är idag och att den motverkar orättvisor och korruption. Den statistik som framställs är inte alltid rättvisande. Detta till trots är det ingen tvekan om att båda parter i upphandlingsprocessen till stor del är missnöjda med hur LOU påverkar upphandlingarna. Den stora frågan är hur situationen på bästa sätt skulle kunna förbättras för samtliga parter. Många lösningsförslag på hur överprövningar kan motverkas får till följd att LOUs ursprungliga syfte tar skada. Exempel på detta är att öka beloppet för direktupphandling samt att införa en avgift som den leverantör som överprövar måste betala, vilket till stor del skulle ha en negativ inverkan på de mindre företagen. Då LOU finns till för att ingen ska kunna behandlas orättvist och för att säkerställa att den leverantör som har det bästa anbudet vinner upphandlingen är dessa lösningar inte att rekommendera. För att minska antalet överprövningar utan att gå emot syftet med LOU kan en tidsfrist för de olika delarna av upphandlingen införas. Det skulle förhindra möjligheten att överpröva en felaktighet i anbudet i slutet av en upphandling. Ett annat förslag är att samla alla upphandlingsmål till en och samma domstol. Detta skulle leda till bättre kompetens och snabbare handläggning samtidigt som det inte skulle finnas lika mycket spretigt praxis där domstolar dömt liknande fall olika.

Denna fallstudie handlar om en överprövning av en offentlig upphandling där parterna i målet är ett kommunalt fastighetsbolag, Björnekulla Fastighets AB i Åstorp och TAC ett styr och regler företag i Helsingborg. Vi har undersökt vilka fallgroparna har varit och har funnit att utvärderingen av anbuden varit bristfälliga, misstag har gjorts i arbetsgången och ett dåligt juridiskt språk har använts. Vi anser att detta troligen beror på kompetensbrist när det gäller att upphandla enligt LOU.Genom att identifiera fallgroparna i denna fallstudie vill vi tydliggöra den problematik som kan råda vid en upphandling enligt LOU. För att minimera risken för missförstånd mellan den upphandlande enheten och anbudsgivare är det enligt oss viktig att poängtera behovet av eftertanke vid utformning av förfrågningsunderlag och vid utvärdering av anbud. / Difficulties in technical procurement according to The Act of Public Procurement - a case studyThe case study deals with a reconsideration of procurement, the parties in this case is a local government real estate company, Björnekulla Fastighets AB in Åstorp and TAC, a supplier of integrated systems for building automation in Helsingborg. In this case study we have looked in to what the difficulties have been.According too what we found, the assessment of the offers has been defective, mistakes has been done in the procedure of work and a bad legal language has been used. Our belief is that this is the main reason for the causes of their difficulties. This is outmost depending on lack of competence when it comes to procure according too The Public Procurement Act in Sweden.By identifying the pitfalls in this case study we want to distinct the complexity of the problems that can exist with procure according to the Public Procurement Act. To minimize the risk for misunderstanding between the procuring unit and the tender we want to point out the need for reflection when drawing up the contract documents and evaluating the tenders.

Undersökningens syfte var att identifiera om plan- eller miljöparadigmet haft företräde vid behandling av överprövning av detaljplaner enligt 11 kap. 10 § i plan- och bygglagen och att identifiera om det fanns skillnader mellan länsstyrelserna vid dessa prövningar. Avgränsning gjordes till tidperioden 2012-2015 och länsstyrelserna i Blekinge, Kalmar, Kronoberg och Skåne län. Metoden som använts var en textanalys baserad på dekonstruktion. Det empiriska materialet har huvudsakligen utgjorts av länsstyrelsernas beslut. Resultatet visade att planparadigmet haft företräde i beslut av Länsstyrelsen i Kalmar län, miljöparadigmet haft företräde i beslut av Länsstyrelsen i Skåne län. I beslut av Länsstyrelsen i Kronobergs län växlade företrädet mellan paradigmen. För beslut av Länsstyrelsen i Blekinge län gick inget företrädande paradigm att hitta. Skillnader mellan länsstyrelserna hittades. Den huvudsakliga skillnaden som identifierades var en ovilja att överpröva kommunernas beslut från Länsstyrelsen i Kalmar län och en vilja att styra kommunerna genom en hög skyddsambition hos Länsstyrelsen i Skåne län. / This study was aimed to identify whether the planning or environmental paradigm had precedence in the treatment of appeals of zoning under Chapter 11. § 10 of the Swedish Planning and Building Act and to identify whether there were differences between the county administrative boards in these trials. Delimitation was made to the time period 2012-2015, and the counties of Blekinge, Kalmar, Kronoberg and Skåne. The method used was a text analysis based on deconstruction. The empirical material has mainly consisted of the county administrative boards' decisions.The results showed that planning paradigm had primacy in the decisions of the Administrative Board in Kalmar County, environmental paradigm had primacy in the decisions of the Administrative Board of Skåne. In the decision made by the Administrative Board of Kronoberg changing priority between the paradigms were found. In the decisions made by the County Administrative Board of Blekinge were no predominant paradigm found. Differences between the county administrative boards were found. The main difference identified were a reluctance to challenge the municipalitys decisions from the County Administrative Board in Kalmar County and a high protective aim of the County Administrative Board of Skåne.